Författararkiv: gangaochrurik

Småfåglarna

Publicerad den av

0

Vi är verkligen betittade! Förra året hade Rurik tålamodet att stå still så länge att en talgoxen lärde sig äta ur hand. Vi fortsatte att vara tålmodiga och till hösten var alla våra talgoxar modiga nog att plocka jordnötter ur våra händer.Det skrev vi om då.

Men när väl våren kom upphörde deras beteende, vi till och med tyckte att de flyttade här i från. Men nu när hösten kom, så kom även talgoxarna tillbaka -o inte alls speciellt sugna på att komma nära…

Men med allt mindre av insekter o naturliga fröer ökade så klart intresset för vad vi bjuder vid fågelbordet. Men jordnötterna är exklusivt, typ bara något som vi bjuder ur hand. då var de plötsligt modiga igen.

Det var spännande att se, första fågeln i höstas som kom och ville ha jordnöt. Jag sträckte ut handen och där låg jordnöten. Talgoxen satt på 1,5 m avstånd, tittade på jordnöten -och fick gåshud. Alla fjädrarna stod rakt ut på den! Helt klart har de en inbyggd rädsla för oss jättar( människor). Men fågeln flög till sist fram och tog nöten, den gången. Sen dröjde det ända tills kylan slog på, innan nån av talgoxarna tyckte att det var värt att bryta sin egen inre rädslobarriär för att få en liten nöt.

Men nu har det blivit vinter på riktigt! Och nu är det verkligen annorlunda! De tjatar på oss! Flyger framför fönstret, kollar in oss, ger oss tiggarblicken. De har superkoll på oss. Tack och lov märker vi att de flyger ut och plockar mat ur trädgården också, men de kan våra rutiner och då är de tjatiga. Roligt tjatiga.

Att just talgoxarna har låtit sig läras att äta ur handen kan man ju fundera på. Gråsparvarna o pilfinkarna är inte alls lika benägna att komma nära, men vi ser tendensen. Vissa hoppar fram o sitter nära för att få mat -då slipper de konkurrens o slagsmål med de andra.

Blåmesen vill vara med, men vägrade sätta sig på handen hela förra året -men i år gör den det! Den är lättare o kvickare än de talgoxarna så den brukar komma förs och flyger sen iväg som en pil! Den zig-zag-ar sig i mellan de andra fåglarna. spännande att iaktta.

En kolibri! ….eller

Publicerad den av

0

På vår vägg hänger en bild som Ella tecknat, för många år sedan. Dagen innan Ganga reste till London för att hälsa på hos Ella och familj. Dök den upp i verkligheten. Vi jobbade på med att gräva ner bokashi i våra grönsaksland. Sen gick Rurik in och Ganga blev kvar ute, plockade upp och fixade vidare i det gråmulna vädret.
-Det var då det började surra/brumma runt mig. som en stor skalbagge. Men den rörde sig mycket ovanligt -som en kolibri! Men det kan väl ändå inte vara möjligt!! Det surrade runt vår kaprifol. Det är ju en ovanligt mild höst/vinter och kaprifolen blommar, det var där kolibrin flög omkring, från blomma till blomma. Jag stod kvar länge och memorerade hur den såg ut ( inte kolibri, mer som en svärmare). Sen hämtade jag Rurik, men då var den borta -så är det ju alltid!
Men vad var det Ganga hade sett? Tur vi känner naturkunniga personer. Gebbe Björkman visse besked: Större dagsvärmare.

Dagen efter for Ganga till London och Rurik hittade där en artikel i Linköpingsposten om någon på middagsgatan, som hade sett en! Hon hade haft mobilen med sig och då var det lätt att se att det var en samma.

När vi var på Naturum för några dagar sedan berättade vi det här för personalen där. Då tyckte de genast att vi skulle gå in på Artportalen.se och skriva in vårt fynd där. Det var ju spännande att det fanns en sådan sida. Där fanns hur mycket som helst att läsa och se. Lite kul att se hur vissa arter, växter djur o insekter är spridda. Så nu när jag (Ganga) skulle skriva om det här, tänkte jag sådär ambitiöst, även skriva in det på artportalen: ….skaffa ett konto…. skaffa lösenord…… bekräfta….fel, det måste finnas versaler, gemener, specialtecken, siffror…. ööööööh …….. tog mig igenom….. skrev in…….. hitta inte karta att markera…… allt försvann…
börja om? Ja, du känner säkert igen det. Låter så enkelt. ”Du bara skaffar ett konto”

Få se om jag har tålamodet att göra om det igen. Kontot har jag i alla fall fixat! Några Stora dagsvärmare tycks aldrig ha varit inrapporterade på denna delen av Östergötland, så det är ju lite tuppigt att vara med. Ha det gott i det exotiska vintervädret.

Mums på Naturum

Publicerad den av

0

Ute matlagning på Naturum Tåkern. Vi kan inte motstå!! Redan när vi promenerar från bilen börjar det. En kavalkad av utekök! En hundraårsdag revy. De står i tidsordning om nu du som vi tycker det är lite kul. Tycker det lilla köket från 1910 ( den första) är så gullig.

Men det som fick oss hit var deltävlingen i utematlagning. Kockar och scouter om vart annat. Inte för vi var så intresserade av vem som vann, de var alla lagen super kreativa. Men det var så kul att se hur de gjorde och vad de hittade på. Alla hade samma råvaror från Östergötska gårdar.

Juryn åt högtidligt sina tre rätters från varje lag allt medan kamerorna klickade o filmkamerorna susade. Elegant värre!

Tidtagaruret tickade. Det skulle vara klart på minuten. Bröden ovan är ångbakade, men det stektes och koktes och glödbränder riktig show. Hungrig blev man.

Och sen var vi på föreläsning om torkad mat! ”Ni kommer aldrig mer vilja köpa buljong, om ni provar det här!” Sa han. Det stämmer nog. Det blir punkt ett: egen BULJONG!! Inspirerat!!!

Så njöt vi av platsen, och åt vår medhavda mat. Träffade vänner och kände oss mat-upp-livade.

Att till sist se riktigt natur-nära svarvning, det var som en fin efterrätt. Eller hur!

Mer mormor

Publicerad den av

0

Sista inlägget för denna gång om livet som mormor. Det är att ta alla chanser att hålla baby och pyssla rent allmänt.

Så himla mycket glädje att få göra något på riktigt. Det var en stolt muffinsbakare. Och en stolt mormor.

Avlastar vardagen lite genom att ta Lexi på promenad. Onekligen vackert område. Vatten med slussning från Themsen. Kanaler och en liten park.

Baby-världen

Publicerad den av

0

Visst skrev jag i förra inlägget typ ” vi ses i London”. Hehe, vi ses i babybubblan, är nog mer korrekt.

Jag håller om och är med barnbarnen så mycket jag kan. Ovan är en bit av vägen till dagis. Så mycket energi i den här 2-åringen. Mormor (jag) går med hjärtat i halsgropen, ungefär, medan raketen ( Eden) springer lyckligt. Tur att mamma (Ella) är med!

Men en är mormor, när det är barn på alla bilder!

Till och med cafébilderna är bebis!

Kory rapport från mormorvärlden: så mycket som händer på fyra månader. Lexi som bara sov nyföddbaby sömn sist. Har fått STORA ögon och är väääldigt med. Nyfiken, stark o pigg. Eden som inte var så intresserad av mormor sist, vill nu sitta nära, vi bakar ritar leker. Jättemysigt.

Mormors väska

Publicerad den av

0

Lovar mormors väska innehåller ALLT. Det är verkligen hämningslöst packande när en har barnbarn. Klart jag ska ha med en spagettipumpa! Leksaker, kläder, min egen kudde och ett kakfat.

Ja, jag skrattar verkligen åt mig själv. Men ett coolt kakfat är ju oemotståndligt. Så även det fick plats ( notera den roande pipen som sticker fram ur resväskan. Är det 23 kg så ska det utnyttjas. Sa jag att jag hade packat ned egendrejade koppar också?

Så himla värdefullt att knyta an till barnbarnen. Nu bär det av till London en vecka. Rurik stannar hemma men han kör mig med den nya vita hästen ( bilen) .

Varje bilfärd är ännu ett äventyr att utforska. Nu fattar vi vindrutetorkarna. Och börjar istället brottas med GPSen. Den ska tydligen vara inkopplad med mobilen…..

Så… nästa inlägg, antagligen London. Vi ses!

Ny bil

Publicerad den av

0

Njutning. På väg hem efter stora köpet. Som vi har hållit på!!

Vår gamla, mycket älskade komfort bil, Lexus på sådär 25 år (!) började läcka olja. Vår reparatör suckade och tyckte, nu är det väl ändå dags?

Så medan bilen droppat, lite mer o mer av olja från servostyrningen, har vi, hällt på ny olja och, lite stressat kollat efter en tronarvinge.

Vi har tittat mycket på sidan bytbil.com och så nördande vi in oss på Toyota ( Lexus är ju Toyota, så vi är vana vid dom) och att vi ville ha hybrid och dragkrok. Vi bestämde oss för en bil som inte var riktigt klar…. Som bara drog ut på tiden…. Så vi till sist, halvdesperat, letade vi vidare.

Men vi gjorde nog något av det vanligaste man kan göra: vi hade bestämt oss, åkte dit och provade-helt ok. Men sen hade vi förutom den där Auris från 2018, som vi provat, även sneglat på en Corolla från 2020. Ja, du förstår ju säkert hur det gick. Lite dyrare, men bara lite.

Mycket mjukare, mer lik vår gamla bil. Väldigt tyst i cupen. Automatlåda, sånt som är viktig, främst för Rurik och nedsatt hörsel ( inte alltid lätt att höra när det är dags att växla).

Mer plats i bagaget. Och tydligen, vi kan skaffa dragkrok( vi ville gärna ha det, men äldre hybrider är inte starka nog att klara det, så vi hade gett upp på det). Hybrid går på bensin men liksom laddar samtidigt ett batteri, så allt som oftast går den på batteriet, men man laddar den aldrig i uttag, den laddar dig själv. Härmed har vi mer än halverat vårt bensinkonto. Till det glädjen när något är nästan nytt: värme som fungerar o inget som läcker. Värme i ratten och en massa teknik som vi nu måste sätta oss in i !! Nu är vi absorberade, men så glada. Och det blev en VIT bil. Ovant men kul. Nu har vi fått en ny häst i familjen, vi har klappat på den flera gånger idag.

Förresten, det finns en anledning till att välja begagnat förutom att det blir billigare, så har mycket av plaster och mjukgörare som luften i bilen är fylld av, på en ny bil, försvunnit. Den är hälsosammare. Det är säkert superkul med helnytt, men bättre miljö i bilen är skönt.

Framtiden, den närodlade

Publicerad den av

0

Som en bättre DRÖM! Men verklighet. Idag åkte vi iväg till Hermelins, en större gård nära Motala som odlar eko och har gårdsförsäljning. Så långt visste vi ungefär, plus att det nu var lite avslutning på säsongen med självplock.

Men det var utan motstycke!! Rad upp och rad ner med stora fina grönsaker och MASSOR av folk. Alla var glada och härligt hamstrande grönt av bästa sort för vintern.

Vi odlar ju det mesta själva, men lök blev inte så mycket i år och lite sockermajs är väl gott? Sen plockade vi på och allt självplock var 10kr kg. Inget dyrt alls. Förnämligt. Nu drömmer vi. Kan dom, så kan fler. Stora ekogårdar ska så klart finnas nära alla större samhällen! Det här var så uppskattat av alla, på alla sätt. Så roligt för alla barn som var med att få uppleva verklig mat, på plats. Se hur den växer. Att själv få bryta en majskolv och dra upp en morot.

Mera, mera sånt!!!

Lilla familjen

Publicerad den av

0

Vi måste ju uppdatera er på tillväxten: Lilla familjen….. inte så liten familj längre. Och aldrig så glad Eden som när alla är samlade, det är det bästa som finns!

Det lilla grynet, Lexi växer på. titta så fint, nu kan hon minsann lyfta upp huvudet hur bra som helst!

En sån liten vill en ju pussa på, hela tiden! Så mormor Ganga, åker och hälsar på om en månad. Jag bara måste!!

Kramar på er!

Höstligt och tillbaks i rutiner.

Publicerad den av

1

Nu höstar det till sig. På stenplattorna i trädgården hittar vi en väldigt liten groda. Alldeles platt och torr. Ledsna blir vi, för antagligen är det vi som har gått, med fokus framåt och inte sett den lille. Då var det fortfarande varma dagar och som ett minne låg den där torr och berättade sin historia.
Men det är spännande att se -hur likt den inre uppbyggnaden är, i allt liv.
Groda, människa eller ett kattdjur…. när en har lärt sig anatomin, så går det lätt att använda den på alla djur -och det är lätt att se det mänskliga även i ett djur.

Rurik hade inte alls någon groda i sinnet, tvärt om, det är kattdjurets, geopardens, väsen som han fångar. Hösten ger åter tid till måleri. Ska det bli tid för kreativitet -så måste man minsann vika undan tid för det och lägga allt annat åt sidan.

Men det är som med så mycket annat. Man måste hålla igång, som en slags kondis. Det tar liksom ett tag innan man känner att man är på banan. ”Ett tag undrade jag vad jag höll på med!” säger Rurik. Ganga skrattar igenkännande. Men efter ett tag, så går det igen.
Sommarens utställning här hemma gör ju också att vi har plockat undan så mycket material och nu ska vi hitta allt igen! Haha, det kan vara en bedrift bara det.

Men Ruriks geopard….. den gillade Ganga skarpt. visst är den fin!!!