Vägen i mörkret

Den där vägen till vår keramikstudio. Vi går gärna dit och då är det ofta eftermiddag och ganska ljust.

Sen ska man gå tillbaka igen… då e det mörkt -oh det blir TOTALmörkt. Man ser verkligen ingenting. Här finns ingen gatubelysning i närheten. Här är åkrar, skogar och sjöar. Det är stora ytor utan belysning som fördjupar nattens mörker. Missförstå oss inte, nattens mörker är helt underbart och ger djupt lugn. Men lite jobbigt när en går rakt in i en trädstam eller blir petad i ansiktet av en kvist, som man inte har en chans att se

Men nu har vi byggt oss en Vintergata. Visst blev det fint! Trädgården blev till en slotts park och allt blev till en ny upplevelse. Inget mer snubbel.

Men ljusslingan kommer vara släckt för det mesta… när vi inte är i keramiken. Mörkret har också sin skönhet.

mörka nätter

Det är spännande med mörker. Jag tillhör inte dom som tänder om jag går upp mitt i natten – jag känner mig fram i stället, tycker det är mysigt. Bor man i stan så har man nästan glömt vad mörker är. Men här, i livet med grusväg och utan gatubelysning – här blir det mörkt.

sttjärnan

Julstjärnan är rena revolutionen!
Det händer ju faktiskt att det är skönt att man kan se när man är ute…. när vi har gäster……. ska hämta ved….
Nu när vi snart har vårt jättesnabba bredband så har Rurik satt upp stolpar ut till ateljen för att vi även där ska kunna ha bredband (vi vill inte ha  trådlös!). Det är alltså tänkt att det blir en luftledning mellan huset – aha ! Som gjort för en ljusslinga!

utelys  mot huset

Ledljusen lyser ikapp med månen.  Vi tycker det är storslaget. Med all snön till, så sprider sig ljuset så vackert. Månen kryper försiktigt över taket. Ja, det är ju ingen amerikansk ljussättning precis,  inga ljus som blippar, eller snödroppsbelysning runt hela huset – vill liksom inte störa mörkret för mycket i heller…

utebelysning

När vi släcker belysningen lyser himlens stjärnor. Ju mindre störande ljus runt om, desto tydligare syns stjärnorna. dom nästan hörs. Vintergatan sveper över våra huvuden. Är det ett ålders tecken? Jag märker att jag fascineras allt mer av rymdens storhet, dess rörelse, rytmerna.
Sen kommer en morgon…soluppgång

Vill man se soluppgången, så kan man sova härligt länge så här års. Men det var länge sedan vi såg solen ändå, det har varit molningt. Men idag, en halvtimma, sträckte den ut sina strålar, innan dagens molntäcket bäddade in den igen…