Hur mycket kan egentligen hända på ett dygn?!

Långfredag var tåget upp till Stockholm. Ganga hänger utställning med 12 andra konstnärer på galleri Bellman. Glad förvirring när den stora bilden blir såld -innan den hunnit upp på väggen.

Som vanligt, jätteduktiga o trevliga människor som är medutställare. Men vi var förvånade över hur bra lottningen av våra väggytor var. Hur fint vi passade ihop. Bilder kan ju verkligen se olika ut, så lottning kan verkligen bli hur som helst.

bilden överst, av två, är min och Helena Bergrens vägg -kan du ens se var mina bilder slutar o hennes börjar?! Jo, hennes är konsekvent kvinnoansikten, så det ger en hint, men färg o form är ändå väldigt kompis.

Ovan, bilder med mkt svart, i ram el bakgrund. En utställare med Frida Kalo i olika tappning men den stora bilden till höger är en annan konstnär. Skumt, så väl anpassat till varandras bilder.

Efter hängning går Ganga en tur längst Gatan, det mesta är långfredagsstängt. Men i ett gallerifönster går att lösa att Peter Adbåge, bekant till oss, från Mjölby, ut. Världen blev liten.

Det är ju i Bellmans trakter, ställer ut på Bellmansgatan, galleri Bellman och plötsligt hade fötterna gått till Mariakyrkan som var ”Bellmans kyrka” där var det konsert med barockorkester och kör som sjöng Bach Johannes passion. Avstressande

Kväll och nattläger hos Rita o Marcus.

Hittar kreativa detaljer överallt. Titta en gris i Ombergslera!

… och en fantastisk fågelvägg. Egentligen är det värt ett eget inlägg, alla dessa kul detaljer. Men lördagen hastade på, det var ju Vernissage!

Här på Bellmansgatan är det, tvärgata till gallerigatan Hornstadspuckeln.

Riktigt fin utställning, vill jag säga. Men det mest häpnadsväckande, tappa-hakan-verket var den i tovad ull! Titta noga. Naturlig storlek. En pojke med fina ansiktsdrag, hår o kläder. Döda duvor. Alltså, en blir tagen, stum. En liten vän, stillsam kvinna var konstnären bakom det. Många timmars flit.

Som avslutning på dagen, står Ganga på T-centralens perrong, fördjupad i en zoomsänding från Indien med fullmåne-överföring. I ögonvrån ser jag en man med rött pannband och tänker genast på ett minne från Dharamsala. En mycket känd Tibetansk aktivist och poet, Tenzin Tsundue

Ja, det är Tenzin, vi möttes i Dharamsala för 16 år sedan. Vi tar ett kort och han säger ”you are tall” mitt svar ”but you are Great” han tyckte han träffat på en livslevande Freja, tror det var en komplimang. Vi var bägge två förundrade över detta möte.

Kul, jag kunde berätta att vi läst hans dikter på ett event i Båstad och efter en stunds prat var det en stor kram och lycka till. Tenzin turnerar i Europa och just nu, sista föreläsningen i Skövde, sen är det Norge.

Vi skiljs åt och jag sätter på mig headsetet och fortsätter lyssna på zoom-meditationen från Indien, allt medan jag vandrat upp på pågen som tar mig hem till Östergötland. Att så mycket kan hända på ett enda dygn. Känns som åkt jorden runt!

Hur mycket kan egentligen hända på ett dygn?!

Långfredag var tåget upp till Stockholm. Ganga hänger utställning med 12 andra konstnärer på galleri Bellman. Glad förvirring när den stora bilden blir såld -innan den hunnit upp på väggen.

Som vanligt, jätteduktiga o trevliga människor som är medutställare. Men vi var förvånade över hur bra lottningen av våra väggytor var. Hur fint vi passade ihop. Bilder kan ju verkligen se olika ut, så lottning kan verkligen bli hur som helst.

bilden överst, av två, är min och Helena Bergrens vägg -kan du ens se var mina bilder slutar o hennes börjar?! Jo, hennes är konsekvent kvinnoansikten, så det ger en hint, men färg o form är ändå väldigt kompis.

Ovan, bilder med mkt svart, i ram el bakgrund. En utställare med Frida Kalo i olika tappning men den stora bilden till höger är en annan konstnär. Skumt, så väl anpassat till varandras bilder.

Efter hängning går Ganga en tur längst Gatan, det mesta är långfredagsstängt. Men i ett gallerifönster går att lösa att Peter Adbåge, bekant till oss, från Mjölby, ut. Världen blev liten.

Det är ju i Bellmans trakter, ställer ut på Bellmansgatan, galleri Bellman och plötsligt hade fötterna gått till Mariakyrkan som var ”Bellmans kyrka” där var det konsert med barockorkester och kör som sjöng Bach Johannes passion. Avstressande

Kväll och nattläger hos Rita o Marcus.

Hittar kreativa detaljer överallt. Titta en gris i Ombergslera!

… och en fantastisk fågelvägg. Egentligen är det värt ett eget inlägg, alla dessa kul detaljer. Men lördagen hastade på, det var ju Vernissage!

Här på Bellmansgatan är det, tvärgata till gallerigatan Hornstadspuckeln.

Riktigt fin utställning, vill jag säga. Men det mest häpnadsväckande, tappa-hakan-verket var den i tovad ull! Titta noga. Naturlig storlek. En pojke med fina ansiktsdrag, hår o kläder. Döda duvor. Alltså, en blir tagen, stum. En liten vän, stillsam kvinna var konstnären bakom det. Många timmars flit.

Som avslutning på dagen, står Ganga på T-centralens perrong, fördjupad i en zoomsänding från Indien med fullmåne-överföring. I ögonvrån ser jag en man med rött pannband och tänker genast på ett minne från Dharamsala. En mycket känd Tibetansk aktivist och poet, Tenzin Tsundue

Ja, det är Tenzin, vi möttes i Dharamsala för 16 år sedan. Vi tar ett kort och han säger ”you are tall” mitt svar ”but you are Great” han tyckte han träffat på en livslevande Freja, tror det var en komplimang. Vi var bägge två förundrade över detta möte.

Kul, jag kunde berätta att vi läst hans dikter på ett event i Båstad och efter en stunds prat var det en stor kram och lycka till. Tenzin turnerar i Europa och just nu, sista föreläsningen i Skövde, sen är det Norge.

Vi skiljs åt och jag sätter på mig headsetet och fortsätter lyssna på zoom-meditationen från Indien, allt medan jag vandrat upp på pågen som tar mig hem till Östergötland. Att så mycket kan hända på ett enda dygn. Känns som åkt jorden runt!

minnen från en resa, det stora ljuset

Ganga hittar bilder från en resa i Indien 2005. vissa händelser står ut mer än andra från resan. Det här mötet till exempel. en tidig morgon är vi ute och går, har ätit frukost och ur ett av huset kommer en man ut och börjar prata med den oss. Det var ett lugnt stillsamt och respektfullt samtal. Detta var ett litet ”ashram” några människor som levde tillsammans, hade sina uppgifter och sysslor. Det var ganska anspråkslöst men ändå, jag kände sådan vördnad inför dom. Det var något speciellt.
De levde enkelt och de tjänade livet genom att laga mat och ge till de behövande. Varje dag. De var klädda i vitt, precis som jag, och kanske var det det som gjorde känslan av samhörighet. De bygger sin grupp runt en helig person som inte längre lever. Han blev till ljus. Han gick upp i ljus och det är den insiktet om ljuset, som de vårdar. De hade en sådan fridfull utstrålning.

Den äldre mannen (som jag tror är pappa) ber den unga kvinnan att sjunga. Och det gör hon, så innerligt och så vackert, så jag vet knappt var jag är! Det fanns nån liten bok, en text om den helige mannen, (Vallalar tror jag är hans namn). Men texterna var från början på franska och engelska översättningen var svår. Jag får boken som gåva. Jag ber att få köpa den cd-musiken som de även spelar för oss, vackra traditionella devotee-sånger till Vallalar. Då fick jag även den i gåva. Pengar var inget de brydde sig för. De kanske inte ens tog i pengar. skivan tycker jag fortfarande är en av de absolut värdefullaste musikskivor jag har, älskar den verkligen. På bilden har kvinnan både boken o CD skivan i sitt knä. På bok-bilden ser man också hur personen är upplöst, bara ljus.
När vi gick därifrån sa Vasanth, att det var stort att vi blev inbjudna. att de gav oss sin tid och närvaro. De sköter sitt, i all anspråkslöshet. Ett så vackert minne.

Nu mera vet jag, att det finns fler historier om heliga personer i Indien som gått upp i ljuset och att det är kraftfullt att koppla upp sig i ljuset. Inom Oneness tals det om The Great Compassionated Light, ljuset bortom manifestationer. En blir ödmjuk.

Evig nyfikenhet

Keramik, Lasse Frisk

Vi lever ju lite enstöringsliv och är oftast tillfreds med att prata med blommorna här hemma. Men idag slår vi på stort. Lasse Frisk med familj bor egentligen inte alls långt från oss och vi är med i samma kulturförening, Omkultur. Vi stiget in i hans verkstad och bara smälter, inte av värme utan av estetisk lycka. Stolta står hans stora pjäser och sträcket på sig. Allvarligt, här e så mycket fint, klurigt o busigt så vi vet knappt vart vi ska titta!

Lasse Frisk, keramik

Här bor en hel egen bildvärld och det hör är en högtidsstund.

Lasse Frisk

Den där eviga nyfikenheten finns närvarande. Den som gör livet levande. ” vi föds som original -men de flesta dör som kopior”, modernt ordspråk med mycket sanning. Att stanna upp och bekvämt bara upprepa sig, finns inte på kartan här, det lovar jag. Här är motsatsen. Ytterst levande. Titta gärna in på hans hemsida här.

i Lasses studio

Hela familjen Frisk är för övrigt väldigt engagerad och berikande, i hela kommunens kulturliv, på olika sätt. Genom musik, teater, egen konst, föreningsliv och med en dörr öppen till kultur från hela världen, känns det som.

Lekha Bhagat är känd Indisk keramiker, vän till familjen och har jobbat här med egna projekt i tre veckor. Det är mästarnas samtal och vi lyssnar.

Middag

Att Lekha är här, är en stor anledning att vi också är här, just nu. Ganga njuter bara Lekha öppnar munnen och pratar. Engelska med Indisk accent är vackrast i världen, tycker Ganga. Faktum är, att det var så trevligt att vi glömde fota efter lunchen. Indien förtrollar oss alltid.

Rosor

Senare blir det eftermiddagsfika hemma i vår trädgård och det är som att se allt med nya ögon. Lekha är en evigt nyfiken, och har ögon för allt! Vi pratar konst, färger, trädgård och tomater. Allt ser hon.

Skulptur, Lasse Frisk

Hoppas vi aldrig slutar vara nyfikna. Det gäller att ha alla sina fina tentakler ute!
ska vi avsluta med lite  spirit of India? Lekha visar en filmsnutt på sin lap-top, och med respekt berättar hon, att hon mött Parvathy Baol på flygplatsen.Tack för en härlig dag, säger vi.

Vätskeersättare

SMALL FEET, acrylic by Ganga

På publikens begäran. Här är ett superbra recept på vätskeersättning. Jag går i god för att det är bra, eftersom jag har fått prova det under hårda förhållanden.
Vätskeersättning är bra, vid typ magsjuka, träning eller efter en hård kalaskväll.
Det är en Indiskt doctor som är den som från början gav det till vår vän Malin. Och det var under en vistelse i Indien då jag blev magsjuk som jag först blev erbjuden och provade  brustabletter från Svenska apoteket. vilket kändes bra. Mycket bättre än att bara dricka vatten, när jag var så försvagad.
Men sen blev jag erbjuden att prova Malins egengjorda vätskeersättning. hon hade en större mängd i en plastpåse och tog en matsked av det i min vattenflaska och skakade runt. Inget konstgjort brus eller konstgjord smak, bara lite salt, bikarbonat och mest socker. Kroppen blev helt lugn, genast. Sen ville ju inte jag ha något annat. alla brustabletter smakade skräp. Drack hellre vatten än brustablett, men tog tacksamt emot den hemgjorda ersättaren.

Du kan alltså göra det här lilla receptet som är för en (1) liter vatten. Eller så förstorar du receptet och gör en stor sats, som du kan ha med dig om du är på resa.

Vätskeersättare/electrolyt

1 liter vatten
1/4 tsk salt
1/4 tsk bikarbonat
5 tsk socker

 

 

Billigaste Indien

Stora vattenmeloner

Vi har het, het sommar. Solen lyser och vi är i Linköping. Äsch, vi låtsas att vi är i Indien! Billig semester. Plötsligt är det mycket mer spännande med värmen.

Vi åker till Skäggetorp, vi ska handla mat. Det är nu verkligheten verkligen omskapas. Vi är på resa!

Auberginer

Auberginerna ligger i drivor och de ät underbart vackra. Vattenmelonerna är stora som femåringar!

tänk att en vanligt mat-handlar-tur kan vara ett sånt äventyr.Här i Skäggetorp bor mycket invandrare och det märks i butiken. Tacksamhet! Deras kunskap och matvanor berikar vårt liv. Nu frossar vi loss!! Tack för samhälle med mångfald! Tack för nya inpulser, idéer och matvanor.

Bittergurka

Här verkligen allt man kan fantisera om! Drumsticks och knottriga bittetgurkor.

Aprikoser

De säljer aprikoser. Men inte en sort, utan tre!

Dadlar

Dadlar finns hyllvis.

Handla

Vi är långt från Sverige och allt är generöst tilltaget. Inte ens en supermarket i Pondycherry ( Indien) hade presterat bättre.

Påse, mungdhal

Vi hittar allt vi önskar o lite till. För inte bara Indien är här. Hela Turkiet, mellanÖstern och stora delat av Afrika är också här. Men mungdal, är basen i den Indiska maten. Det här är det bästa jag vet, tack alla invandrare allt gott ni gett mig!

Burk mango-saffran

Vi krossar matbudgeten med en dag i Indien. Ut kommer vi med en 5kg spann tahin, 3 kg bästa fikon och en dunk olivolja och massor med fina grönsaker o frukter som vi inte visste vi måste ha. Vi som har trädgården full av grönsaker och bär!!

det gick liksom inte att låta bli. Ganga nästan skuttar fram och Rurik spinner. Som veganer, att hitta en bra frukt och grönt disk, är himmelriket.

Affär, skäggetorp, bra mat

Här på Salam Livs fulländades känslan av bästa semestern och eftersom värmeböljan fortsätter, är känslan av Indien kvar länge!

Helgrapport från Malmö

Applåderna dånar när helgens kurs med Indien och Oneness University avslutas. Efter sjutton år med Oneness, njuter Ganga fortfarande i fulla drag när det är samlingar i Oneness namn. Mest ” hemma” är det om det är i Skåne.


Då blir det som extra bonus varm vänskap. Vi är flera som skapat, både konst, ljud, helande o glädje tillsammans genom åren.

 

Så här duschas vi nu tillsammans, med kosmisk fantastisk energi, varvad med kunskap om det som hjälper och ev skälper hur vårt liv och medvetande växer. Stor respekt för denna kunskap.


Lite spännande med teknik. Massor av människor har jobbat hårt på fyra platser i Norden, men det har gjort det möjligt med storklass och styrt med de bästa lärarna o högsta möjliga energi från Oneness University. Det gillar vi❤️

fina bilder…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Gissa?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi tittar på bilder….. en elefant som njuter….

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi var på en plats för pensionerade elefanter. Det är i Kerala, Indien. Relationen mellan elefant och skötare är viktig och tillitsfull. Alla elefanter har sin egen personlighet och de är stora djur. Badet är viktigt, det var fantastiskt att få se hur elefanterna njöt av sina bad.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi minns den fina dagen då vi vandrade bland alla dessa stora pensionärer. Vi får se, om dess essens kanske kommer på en framtida bonadsbild.

vad kostade resan till Indien

papper
Hur duktig var jag idag? –hur duktig som helst!!
Kvittona från Indienresan har legat i en oinspirerade hög. Det är bara att erkänna; åker man iväg länge, så är det också mycket som ligger och väntar när kan kommer hem. så kvittohögen har jag bara skjutit framför mig.
Men kanske funderar du på att resa till Indien? Gå en kurs på Oneness University rentav?
kvitton
Man kan leva väldigt billigt i Indien, vara ursnål och ändå ha stora äventyret. Men RESAN kostar, flyget alltså. går man på kurs på Oneness University så kostar det. De flesta andra kostnader kan man fixa med…. åka buss o tåg istället för taxi. bo på enkla hotell eller ashram.
Men man kan inte jämföra Oneness University med nåt Indiskt Ashram, för vad jag vet, så kan man inte gå en så intensiv och fullmatad kurs som det innebär att gå kurs på OU. Lägger man sedan till den energi det Gudomliga Basooka Pådrag av Healing och Nåd, som man blir del av, så är det helt enkelt, En Fantastisk Möjlighet. GÅ DEN, om du kan.

Här har du min resa i siffror:

kostnader

resan kostade mig 7 500kr.  Kurs och boende på  Oneness University, hela kursen på 4 veckor,  kostade  drygt 22 000kr ( nu har man sagt att man vill höja priserna för år 2015 med 5000kr).  Kostnad för visum har jag visst glömt att ta med (är det 500kr?)
Sen bodde jag LYXIGT i Chennai ( 2 nätter både när jag reste in och när jag skulle hem) Chennai är en rufflig stad, värt att bo bra.
Det blev  runt 30 000kr.  Sen kommer det till, sådant som man kanske kan låta bli. Men jag kan tycka att det är en förmån att få vara med på eldcermonierna (Homas) , och sen hittar man ju alltid nåt annat roligt som man vill ha med hem, som musik, böcker, bilder och padukas.

Efter kursen stannade jag 14 dagar. bodde enkelt men bra. enkel mat.
Men jag ”passade på” ; tog några AyurVeda behandlingar, köpte kläder o tyger i bra material tex. Så hela resan slutade runt 48 000kr.

Så nu vet ni det.

 

 

Nyår, en gång

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nyår i Dharamsala, det ska bli 2006. Det är i norra Indien, en bit upp i himalaya. Lite för kallt,  tyckte jag.Varmt o soligt på dagen men det var dunkappa, yllesjal och stövlar som gällde. Bergstopparna runt staden var snöklädda.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dharamsala är ett helt annat Indien än det jag vanligtvis rört mig i. ExilTibetanerna är ett starkt inslag och frågan som ständigt hänger i luften när man är här är -”är Dalai Lama Här??”

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det undrade jag också, ryktet gick, men blev aldrig bekräftat. Jag kom aldrig närmre än så här.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag var här med focus Tibet och på budismen. Utan att egentligen ha några ledtrådar letade jag konstnärer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Efter mycket letande fann jag några och blev väl mottagen. Väldigt fascinerande att se deras arbete.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ett nytt galleri, det första med modern Tibetansk konst, skulle öppnas.  Jag var med på invigningen och deras möte. första frågan är: vad är galleriets vision? ”Fred På jorden” visst är det vackert?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Så var det det där med NYÅR. Jag var på ensam resa och funderade på om/ hur jag skulle fira nyåret. Det kommer rätt  mycket folk från huvudstaden Dheli, för att fira här. De tyckte väl helt enkelt att det är coolt med lite kyla. Ett bättre hotell skyltade med att det skulle vara NYÅRSFEST.
Jag beslöt mig helt enkelt för att gå dit. Köpte min biljett och fick veta att det skulle bli DANSTÄVLING.
Som ensam kvinna håller jag låg profil så jag satt mest och sipprade på nån juice medan folk allt mer strömmade till. Musiken dunkande från rummet bredvid. riktigt discogolv med ljusplattor hade dom!

Så kom några Indiska tjejer och sträckte ut handen till mig och vi gick alla till dansgolvet. Sen var det ju kört ( jag visste det) man kan ju inte dansa till hälften. Allt eller inget.

Alla dansade, små barn, mamma o pappa, unga o gamla. Har du sett en HindiMovie så vet du att de kan dansa- rejält!! Det var ju skitskoj. Jag gick loss jag med och lät kroppen dansa!!  Indierna blev mer o mer entusiastiska och jag fick high five och det blev massor med kort där de skulle stå o se coola ut bredvid mig.  Jag dansade och blev beundrad så jag började känna mig som en bättre Travolta o lite till. Golvet kokade, stämningen var hög.

Men en del män stod o hängde längst väggen, precis som i Sverige. De drack sprit istället, precis som i Sverige. Men de blir extra läskiga här, rödögda o ser ondskefulla ut, jag kände det var dag att gå därifrån. Jag hade ju haft kul några timmar och var nöjd.

När jag hämtade ytterkläderna blev jag stoppad av tre myndiga och allvarliga  män. ”Where are you going madame?” De ville inte låta mig gå. Det var hotellledningen. ”You have won the contest – NO WESTENER have ever done that!!”

IMG_6183
Nu när jag röjde på kontoret hittade jag tidningen som någon lade framför mig nästa morgon då jag drack te. ” Jag vet vad du gjorde igår!” sa han o skrattade.

Mitt hotell skulle låsa porten kl 22.00 sa dom. Jag kände mig tvungen att gå hem. Trots att hotelledningen på festen tiggde o bad mig stanna. Jag fick en hatt till pris och tog med mig några påsar av den goda festmaten hem till mitt eget hotell. Jag bad dom välja en annan vinnare. De var inte nöjda.
Att tidningen var där och fotograferade hade jag inte en aning om. Det måste ha varit i början på kvällen, för senare var där tjockt med folk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lite sött var, att den som liknade mig mest, var en hund! Det var inte så många turister, nästan inga i December månad (kallt)  Mitt ljusa hår och vita kläder gjorde att jag snabbt fick ett namn, SnowQueen.
Det är ingen stor stad, allt är extremt backigt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
När man rörde sig i den övre delen, McLojdGanj (ursäkta stavning), kändes det nästan som att man kände folket där efter några dagar. Det var inte större. Ändå är det pampigt, har en stark närvaro av Tibet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Man blir ödmjuk när man ser strävan efter att bygga upp och bevara det tibetanska och det finns verkligen en möjlighet att fördjupa sig i det om man är här och verkligen vill.
Men den här historien handlade mest om en kväll på dansgolvet då jag fick känna mig som Askungen som var tvungen att springa hem innan klocka blev för mycket….

Slut på res-skravel