Tips från småfåglarna

… om fåglarna själv får välja… ja, det är faktiskt som med elefanterna på Zoo. De föredrar ekologiskt. Elefanterna åt hela bananerna, när de var ekologiska, och när de var besprutat, så åt de bara skalade. Nåt liknande med våra fåglar.

Får de ” vanlig” läs besprutade fågelfrön, så äter de. Men när det är ekologiskt, så blir det väldigt ivriga.

Det här hittade vi på Granngården, Grani Mix. Säljs alltså inte som fågelfrö utan som lyxig hönsfågelmat ! När vi tittat på priset, är det något billigare kilopris än fågelfrö -MEN det är ekologiskt. Säljs i säck, så det blev ju tungt. Men lyckligt

Vi brukar lägga till lite oskalade solrosfrön, för det gillar vissa fåglar. Några jordnötter med skal är också ditlagda ser jag nu, jordnötter är extra fjäsk för att våra fåglar ska äta ur handen. Men vi har precis öppnat en påse med frö som har sitt skal på, så de behövde bekanta sig med dom -annars vågade de inte äta dom.

Koltrastarna är roliga. Jätteblyga. Dom finns liksom inte, men sitter och kurar i buskarna och smygtittar på oss när vi kommer ut med maten. Sen, så fort vi är borta springer de dit och hugger glatt i sig av äpplena. Äpplen, vilken lyx att ha egna äpplen! Vi plockar så mycket vi kan och även om det är lite skadat. Det kastat vi ut ett gäng av, på marken och det tar slut innan kvällen, alltid. Koltrastarna kan vara lite giriga och är det brist så jagar de bort varandra, men när vi började med att skära en del äpplen i bitar, så såg det ju väldigt mycket ut. Då blev de lugna. Då står de vid var sitt äpple och picka, och tittar på varandra.

Men innan vi fattade det, att äppelklyftor och känslan av överflöd var lugnande för dom, så kunde de verkligen stressa sig galna på att bara jaga bort varandra. Det var så att de glömde bort att äta! Och bara kriga mot varandra.

Våra skator var lite så, dom med. Efteråt förstår vi, att de var avundsjuka på småfåglarna. De jagade dom, hoppade upp i matbordet och röjde runt och var allmänt otrevliga.

Sen började vi ge dom speciell mat( katt-torr-foder och jordnötter) bara lite, men ändå. På en speciell plats och med speciellt lockrop. De är så tacksamma och numera är det frid vid mataren.

Det är verkligen kul, att försöka förstå, vad de vill, eller behöver. Ha det så kul med vinterfåglarna

Fågelvänner

vilket mod för en lite fågel, att sätta sig i en människohand! Men Ruriks tålamod är stort och jordnötter är gott. Denna sommaren fick vi en extra tillgiven fågelvän.
Känslan, känslan av de små fötterna som griper tag i ens finger får hjärtat att smälta…

Men visst, man kan ju alltid undra vem som tämjer vem? Det började med att Rurik fick talgoxen att sätta sig i handen och därmed försäkra sig om en jordnöt. Men det dröjde inte länge så märkte fågeln att den kan sitta, titta in på oss och se förväntansfull ut… så händer det rätt ofta att vi kommer ut och bjuder på något gott.
Vi tycker ju det är jättegulligt att den sätter sig i handen, så vi är ivriga att gå den till mötes, så vem tämjde vem?
Den är pratig också, med sina nästan överljuds pip och om en är ute och går med raska steg påväg in, kan det hända att en hör ett bestämt fågelpip i örat (högt, som ett ”rop”) -och så sitter den där och är förväntansfull, det är bara att tvärstoppa och fixa fram en nöt.

Den är nyfiken och kommer ofta fram och pip-tjattrar när en är ute i trädgården nu på senhösten. Liksom pratar med en.
Inga fler talgoxar tycks vara intresserade av att få mat ur handen, och våra pilfinkar och gråsparvar tittar bara på, så där gulligt uppburrade i höstkylan. Men en blåmes har iakttagit matandet, en längre tid. Nu flyger den omkring allt modigare och allt närmre. Kanske får vi två hand-matar-fåglar? Även den är väldigt ”pratig” och piper hela tiden när den flyger omkring oss.
spännande.

Fladdermus i spannen

det här är riktigt fascinerande, för medan Ganga sitter och tecknar -och tecknar en fladdermus…. så dimper en livs levande fladdermus ner i en spann, i vår trädgård. Detta har då aldrig hänt förut! Aldrig här!

Vilken TUR, att Ganga på morgonen hade ärende ut till jordkällaren, där stod spannen med lite vatten i. På vattenytan låg ett löv… ett lite klumpigt löv… ett väldigt konstigt löv….. en… vaddå?? Stor skalbagge? Med hjälp av två pinnar under den, så började den klättra upp på pinnarna med långsamma rörelser. Efter en natt i vattnet, hade detta konstiga lyckats överleva. Ja, den är väl rätt kallblodig, men den hade också lyckats hålla näsan över vattenytan. Otroligt.

Helt utlämnad till oss och genomblöt. Vi pratar med våra snällaste röster, försöker få den att förstå att vi vill den väl. Vi måste först och främst få den TORR. Vi tar en mörk tröja och sveper löst runt den, och för att förhindra att den kryper ivåg och eventuellt börjar flyga och därmed skrämma slaget ur oss, lägger vi den i en plastspann med lock. Sen hoppas vi att tiden… dagen gör sitt till och att fladdermusen hinner bli torr och lite piggare.

Efter att ha googlat om att ta hand om fladdermöss och insett att ända rådet var att försöka ge dom vatten -de kan ju vara uttorkade då en finner en fladdermus, lät vi den bara vara -och torka. Vatten hade den nog fått nog av efter en natt i en vattenhink.
När vi lyfte på tröjan mot kvällen till, så var den uppburrad i pälsen och torr. Den tittade på oss och tjattrade, antar att det var eko-ljud för att förstå rummet. Den var pigg nog att klara sig själv. Nu gällde det bara att få till det så den kunde flyga iväg.

Vi gjorde en avsats av vassmatta, uppe i äppelträdet. där uppe lyfte Ganga försiktigt upp tröjbylset med den lilla flademusen i. Den var nyfiken och började genast kravla sig framåt. Men fort gick det inte. Vi lämnade den, så den fick känna sig trygg och utforska den nya verkligheten i lugn och ro.

Nästa morgon var vi ute och kollade. Tröjan var tom och fladdermusen borta. Kvällarna efteråt har vi sett hur en fladdermus flyger omkring mellan träden i den sena skymningen. Vi tänker att den vår alldeles speciella fladdermus-vän.

En får tänka sig för, vad en tecknar, för det kan bli till verklighet…

Snyggt och kallt

Ja, nu syns det att vi har haft både snö och kallt ett tag. Det är så behagfullt med sol nästan varje dag och stjärnklara nätter. Snön har blivit spårad, fylld med vägar som används både av oss människor och de vilda djuren som intar tomten på natten.

Men det är kallt. Vi lovprisar vårt flit, att vi fyllde vedlagret. Elden knastrar mest hela dagen. Det är härligt. Älskar och bo med eldstad. Det är en vidunderlig livskvalité att få sitta vid en eldstad.

Förutom en och annan promenad är vi annars lite försiktiga med den kalla luften i år -för Ruriks del. Den sätter dig otäckt i bröstet och vi inväntar ett ingrepp på Lasarettet i Linköping.

Men den som har äldre hus, är konstnär eller mediterar, har alltid något värdefullt att fylla dagen med. Ljuset fyller vårt hus, det är härligt med snö – men ljusen är många.

Upp i det blå

Rurik är sin egen sotare. Han har tillstånd till det. Nu var det dags. Eldningssäsongen har så smått börjat. Ännu så länge räcker det med liten bra på morgonen, ibland inte alls. Men snart brinner det för jämnan.

Som vanligt håller sig Ganga i närheten. Även om Rurik är försiktig, så hålls det ett vakande öga och öra på vad som sker. Det är högt.

Men det är mäktigt, att titta ut över sitt lilla kungadöme. Den miljö vi är med och skapar.

Det är mycket som händer, även utanför våra gränser och det är en stund av möjlighet att insupa storheten. Vi lever med tranor, mer och fler än någonsin. Stora är flockarna som mellanlandar och stannar här ett tag innan de fortsätter. Man ser att det är gäng som känner varandra, de bildar olika kluster.

De pratar med varandra och de hörs på lång väg. Många olika sorters läten.
Vi känner hur de är upprymda inför den stora flytten.
Det är som en annan värld eller i alla fall nivå av naturen och verkligheten, här upp i det blå.

Midsommar, regn o Hare

Hemma Hare
vi har ju haft midsommar. Om det nu är ett år av yttre distansering, så får en ju ta igen det med inre socialisering i stället.
Vå Hare vandrar mellan världarna, den är vår magiker på något sätt. Den har inte synts till på ett tag. Kanske inte konstigt. Ungarna har väl vuxit upp och åkrarna runt vår tomt har växt sig höga, så den blir mer osynlig av flera skäl.
Men visst är det spännande, att just på dagen, midsommarsolståndet -den dagen, då kommer den. Ganga går nästan omkull över den och den tar ett språng av förskräckelse. Men den kommunicerar, och wow den lyssnar, så fascinerande! Mitt i harens språng tänker jag ”stopp, du behöver inte springa, jag stannar här”  och haren stannar sig genast. Sen sitter den där, först tittar den på mig, lugnar sig, kollar på allt möjligt, för att sedan äta lite förstrött. Det är inte mer än 10 m i mellan oss, och som den Har-målare/skulptör jag har blivit, så betraktar jag noggrant.
Den är inte förrän långt senare, när har satt mig på huk… börjat krypa försiktigt med nedsänkt huvud, som den trots allt makligt tar sig där i från och försvinner. Jag ville ju kolla hur nära jag kunde komma, men det tyckte den inte alls var nåt kul.

Men wow vilken uppstart på en dag som vi hyllar som viktig, både för det vi gör och lägger uppmärksamhet på, och för de tecken vi mottar.

Sen börjar vädret röra på sig. Klart att alla väder vill vara med en sådan här dag!
”Kom vi får locka ner vattnet” Ganga drar i Rurik. Rurik protesterar milt ”jamen det ska inte bli regn idag”. Jaha, vilken logik är det? Om det ska bli regn så kan man väl bara låta det ramla ner? Men det skulle ju inte bli regn och det är ju för att vattenelementet ska veta att det är välkommet som vi gör det! Vi bor i lite torrbälte, så regeln är oftare att vi blir utan -även om till och med väderappen säger att det ska bli. Men idag är en bra dag att tuta och skramla lite. vi sitter på verandan och njuter av vädret.

Det här är inget ”tricks” som vi använder för mycket, utan mest av kärlek och nån gång om året. Men regnet kom, vilket det brukar, när vi sätter oss så här, mot alla prognoser, kom det rejält, och vi satt där och doftade in alla klara dofter som öppnade sig. en riktigt fin midsommarpresent.

Sen är det meditation vi prioriterar en sådan här dag. Att få låta både vårt inre och naturen, få vara del av den bakomliggande stillheten. Stillheten är läkande nog, för alltet, men nog var det så, att Ganga hade sin fundering runt morgonens möte med Haren. Mötet i sig är uppfyllande, men ville den säga nåt mer?

Hare, målning under arbete av Ganga

Hare, målning under arbete av Ganga

Bara ett par andetag in i meditation så kommer Haren av sig själv:
”När du rör dig mot mig, försvinner jag.
Jag är din själ.
Var stilla -och jag kommer till Dig”

Vätternvattnet är badvänligt

Så blev det varmt värre. Skönt och vägen till Borghamn där vi brukar bada -är så otroligt extra vacker i år.

Ganga gör sitt bästa för att fixa foto med rätta premiärkänskan, men vet inte vad Rurik håller på med? Bara hans naturliga tillstånd.

Första dagen var det alldeles för kallt i vattnet, det blev inget bad alls. men dag två gick det över 20grader och det blev fem dopp som kompensation. Så e det med Vättern. Gäller passa på! Alltid dagsläget som gäller.

Regn-trixet

Tvätt i regn

Nu är det bevisat. Detta är det fenomenala trixet att få regn. Häng ut tvätten!

Ganga, yoga

Regnet skvasar ner och den blöta tvätten blir bara blötare. Det är mysig regnig morgon, speciellt när det varit oroande torrt länge -då är regn tveklöst MYSIGT. Det hindrar inte Ganga att göra morgonyoga ute.

Yoga, ute, dreads

Rurik smygfotograferar och de nygjorda dreadsen strålar åt alla håll, välvaxade som de är. Allt är gott.

Öppna fönster

Öppet fönster

Vardags poesi. Målat fönsterna i studion. Sol och vindstilla. Stillheten avbryts ihärdig av sjungande ( tjoande) tranor, förnöjda tjattrande änder och rördroms booooom som får en att tro att en bor i en bastubefabrik, typ. Ljud som lugnar.

Körsbärsblom

Utanför studion väntar körsbärsträden. Det är, så en känner sig känslomässigt omkullvält, när en öppnar dörren. Ny forskning visar att växter känner igen sina vårdare och skickar måbra-endorfiner när de kommer. Känner mig extremt må bra-ig, i detta nu.

Modell i mörkret

make up-ad Ganga. Ovanligt

Känns jag igen??Hur kul som helst! Ganga får vara modell för en natt!Rita är ute på uppdrag att fota sina plagg från visningen på Beckmans. Ett hedersuppdrag, helt enkel enkelt!

sminkbordet

Ganga har knappt använt smink på sådär 15 år. Bara möjligen rituell sminkning.
Haha, jag går förbi spegeln och hoppar högt varje gång. Rurik Förundras över denna nya kvinna som seglar omkring i huset. Men mest av allt, är vi lyhörda assistenter till Ritas fotografering.
make up med karaktär

Efter första omgången fotografering börjar sminken skapa karaktär. Svarta fåror rinner ner för kinden och in i alla ögonrynkor.  Bra sägerRita och Ganga åläggs med torkningsförbud.  Vågar knappt le ens, tänk om det krackelerar!!
Sen ger vi oss ut i mörkret. Med kamera och strålkastare. Nu gäller det att fånga den rätta stämningen.

Perfekt väder och temperatur (tack att jag slapp typ -7°C, hur utmanande hade inte det varit)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ganga bara är, så gott det går. Rör sig försiktigt inom ramarna för hur det ska vara och kamerans slutartid.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Om du själv är kreativ eller någon gång varit med i någon annans kreativa flöde, då vet du känslan, den där, en nästan kan ta på. -Asch, en varken fryser eller har känsla för tid. Allt bara flyter på. Så var det.
Inte visste jag att Rita var så vass med kamera. för det här, natt, motljus, strålkastare det kräver en hel del kunskap.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Materialfrossa. Vackra fina ( o dyra) material som kommer till sin rätt. Bla Sidenorganza med Ritas egna fågelmönster i motljus och sidenplysch som bubblar vackert i natten.
Kul. kul.
Extra bonus var, att vi verkligen fick uppleva natten, det totala mörkret i naturen vid Tåkern och på Omberg. Vi hade duggregn och utan-regn och dimma. Men mest av allt en förtättad svart stillhet och våra lampor.