Vi låter leran vara vårt äventyr. Lera är ju följsamt och den får följa vår lust och nyfikenhet.
För Ruriks del har det betytt rätt mycket pysslande med grodor, den senaste tiden. Men också att öva fingertopps känsla som drejning kräver.
Ganga då? Det bli mycket runda former! Undras om det är bröst? Vi kikar in i torkskåpet. Former och idéer kommer som vågor, stannar ett tag och då är det det som gäller, sen drar det sig tillbaks igen.
Det gillar vi.
Äventyr i Höganäs! Så roligt och givande. Är det någon stans det ska finnas en mäster i drejning så är det väl här, i Höganäs. Vi ska gå på kurs!
Superlyxigt ( om en gillar att dreja) tre elever, Rurik, Ganga, Maja -och så Anders Johansson, med ett liv som keramiker på Höganäsbolaget, nu eget å Saltugnarna. Tiden då det fanns anställda drejare på Höganäsbolaget är historia numera, men Anders började där, som 17 åring och fick lära sig allt av de gamla drejarna. Det gällde att dreja rätt, snyggt och effektivt. Vi har Anders som idol!
Det var bara att köra på. Så fort nåt var klart matade Anders fram en ny klös( lerklump) till oss. Sen satt vi där o kämpade på, med att bli bättre. Hitta bättre grepp, bättre teknik, se nyanser och klara svårare former.
För Rurik var det tredje gången han drejade överhuvudtaget men han tycks ju vara naturtalang på det här. Han jobbade på, lugnt o metodiskt.
Men tur och tryggt att Anders var med och stöttade. Hjälpte varken för mycket eller för lite. Men tekniken att bara daska till schucken så det kommer på plats, eller det uppånervända godset, det behövs nog mycket träning.
Men vi hade som sagt gott om coaching ( men också egentid) Anna Lena, keramiker, butiksanställd och lite allt-i-allo, kom in och såg till oss och såg till att allt flöt på.
Men vad är det som de pekar på? ” den blev bra!” Känsligt uppfattat vi entusiasmen i Anders röst. ”Se så elegant formen lyfte sig”
Rurik fick beskicka undersidan på en av Gangas kärl. svarvningen av undersida och bas på ett gods kan verkliga lyfta fram och förädla en form. Nu kända vi oss ju stolta: teamwork av Ganga o Rurik.
Visst är det både bra och kul att läsa i böcker om hur det går till. Men att få några dagar, se, kunna fråga, prova och få feedback, det är ovärderlig.
Nu ska vi hem och omsätta det vi lärt i vår egen verklighet.
Ps vi har redan bokat en uppföljning till nästa år.
Nu är vi i Skåne, Menlösa och vi passar på, flikar in, en tunnbränning. För Maria är det en favoritmetod och vi var nyfikna. Så hur tacksamt är det inte att få prova i hennes sällskap.
Vi har preparat så gott vi kunnat. En del av keramiken vi har med ser ut som bättre matknyten. Och ja, en del ätligt finns med.
Här vi tex ett av paketen: ett bananskal ut vår bokashihink ( fermenterad) kryddad med copparcitrat. I skålen papper med järnsulfat oh mer copparcitrat. Efter det är det invirat i matfolie så att allt håller kontakt med keramiken.
Maria köper hästspån på Lantmännen. Nu bäddad allt in i ett tjockt lager spån. En decimeter i botten, och sen ska inget gods ligga mot varandra.
Till sist, efter att allt är packat i spån ( två lager) blir det papper och små ved/ späntad trä. Nu bränner vi på! Nu får det ta fyr och när det brinner stabilt lägger vi på locket. Det blir RÖK.
Skymningen faller. En doft av rök… och den där spånen som varit i hönshuset, den hönsbajs blandade, fick röken att dofta Helsingborg -det doftade kafferosteri ( Zoegas) hela kvällen. Det kommer att sköta sig själv under natten och när tunnan imorgon är sval nog kan öppna och se.
Så var det dags för Ruriks debut vid drejskivan. ” det tar lite tid innan man är på banan”.säger Ganga, sådär lite beskyddande ”se det mest som att du känner dig för. Det behöver inte bli något”. Ganga vill sänka förväntningarna något. I början är en ju glad om det överhuvudtaget blir något. Det är ju nästan lika svårt som att cykla! Det kräver sin träning.
Rurik plockar ihop dom redskap han vill ha och sen sätter han sig vid drejskivan. Ganga låter bli att störa, men till sist vill en ju se! Hur det går!
– man får vara glad om det blir något? ? Ganga tittar, och tappar nästan hakan. Hur gick det här till?! Där sitter Rurik o drejar det ena o sen det andra…. tredje…… fjärde. Och ganska stort också.
-Jag har ju tittat mycket på dig, säger Rurik anspråkslöst och så har jag ju tittat mycket på Youtube.
Just det, mirrorneurons, de när speciella neuronerna vi har i hjärnan som gör att vi lär oss, bara på att titta. Undras om inte youtube förändrar mångas inlärning. Att kunna sitta och titta på vad andra gör, är stark inlärning. Det är många talanger, som man förr ansåg väldigt unika -som att måla fotorealistiskt, som plötsligt många ”kan”. Kanske är det även så med drejning?
Efteråt sitter Rurik, glad o nästan förvirrat och tittar på vad han gjort. Kul!
Fotavtryck från alla flitigare deltagare! Alla fotavtryck, trots små regnskurar de flesta dagar och våttorkade golv varje kväll i keramiken. Det har varit härligt att få hålla sommarkurs i keramik på Södra Vätterbygdens Folkhögskola. Jag såg verkligen fram emot det -och allt infriades. Jättekul.
Platsen, så vacker. Högt över stan med fridfull energi och utsikt.
Fliten, entusiasmen, påhittigheten. Tio deltagare och verkligen, tio uttryck. Så spännande att få vara med på den resa det är att gå in i skapande. Det var många som ville gå kursen, fick jag veta och flera hade bokstavligen hängt över datorn och inväntat öppnandet av anmälningar för att säkra sin plats.
Entusiasmen och glädjen var det inte att ta miste på och jag har aldrig känt mig så uppskattad som lärare som nu. Det var omdömen som fenomenal och fantastisk lärare, kunnig och positiv ledare, kompetent, pedagogisk & lyhörd. Jag blir lite generad då jag skriver det här, men tänker samtidigt, att det kanske är bra att jag skriver ut det, om nån söker och letar efter kurs eller så. Men också för att påminna mig själv, kan vara lätt att glömma, att man har något att ge.
Till slut, inte minst, MATEN. En kravmärkt skola! Vad sägs om det!
-och jag som är lite krånglig: både glutenintolerant, känslig för bönor och vegan! Det klarade de galant och gott var det.
Till hösten bjuder vi in till trädgårdsdagar med konst och finurligheter.nu har vi skickat in vår anmälan till Östgötadagarna, 3-4 september. sist vi var med, 2020 så ritade vi en karta med alla stationer vi hade i trädgården och vi kände oss väldigt uppskattade. Det kom trädgårdsintresserade och konstintresserade om vart annat.
Nu förväntar vi oss lika fint, varmt väder som då.
MEN FÖRST, ska det ju bli Konst Runt Omberg 26 -29 maj med massor av konst här hos oss. Då är det bara konst som gäller.
Trädgården fortfarande mycket vår och ”ofärdig” för året då, och många har sagt att de varit nyfikna på hur här är under sensommaren, när allt är uppvuxit i grönsaksland och rabatter.
Här är den officiella inbjudan! Välkomna: 3-4-september 2022.
Jo, visserligen fortfarande lugnande nattfrost.
Men dagarna bjuder på generös sol! Det är liksom kalaskänsla hela tiden!
Vi njuter vid stugknuten med både semla smörrebröd och tranorna tjuter av förnöjsamhet.
Det är verkligen något rogivande, upplyftande och befriande med den här tiden på året, att solen skiner är en extra bonus.
Lärkan anländer, tranor, gäss sedan länge och allt fler konstiga okända fågelläten blandar sig in i ljudmattan när vi går här ute.
I växthuset kommer modiga mizunakålplantor och sallad upp. Bokashin gräver vi också ner i växthuset nu, medan det fortfarande är frost i marken ute. Fåra för fåra fylls med fermenterad kompost vilket är fantastisk gödsel till sommarens odlingar.
Men våren är vår, och där finns en ro, så plötsligt så står en bara där och insuper, värme skönhet och den där sällsamma känslan. Och nog är det ett säkert vårtecken att vi tar fram rakuugnen och bättrar på i murningen. snart brinner det 🙂
Nu ska vi förgylla. Men först lite reklam: Titta på bilden ovan, denna lilla söta skål! Den är redan förgylld, men inte av oss. Den kommer från Galdra keramik, Maria Lindström. där skapas många vackra ting, stora och små. Åk dit, njut, köp. du ångrar inget! Lovar.
Skålen ovan är målad och bränd med guldfärg. Idag ska vi förgylla en ler-mask. Den kommer liksom inte att hanteras med diskning och så, den kommer mer bara vara att titta på, ett konstverk, därav beslöt förgyllningsmäster Rurik att det blir med bladguld.
Det finns olika metoder för att fästa bladguld. Oftast sker det med en klibbig olja som får torka till något. Men idag är det en annan metod -vitlök. Därav den lilla skålen ovan. en stor, pressad vitlöksklyfta som sedan blivit pressad genom en väv. Det blev några starkt doftande, gula droppar som nu väntar i den lilla skålen.
en liten nätt pensel, som kan måla exakt. nu målar jag över lim-fogarna (lagningar) med vitlökssaften. Bara måla exakt där guldet ska vara. sen ska det torka en stund.
Rurik visar upp bladguldet. Små, extremt tunna ark av guld. för att överhuvudtaget kunna hantera, är det på något snällt sätt sammanfogade med ett följpapper. det gör att man tex kan klippa i det.
nu är guldet är klippt i lämpliga remsor, bredare än vad som ska vara på förgyllningen. Penseln och borsten är de redskap som används för att lyfta själva guldet från arket.
-Nej, Ganga försöker inte äta upp vitlökssåsen. Det är en lång varm, fuktig utandning på den tilltänkta yta, det aktiverar vitlökslimmet. sen är det dags att lägga på guldet. Men det är alltså viktigt att andas först på ytan.
Ganga försöker med darrig hand sätta dit guldet. det är liksom tänkt att penseln ska vara statisk så att guldet liksom hoppar fram och sätter sig på penseln. ”Du ska dra fram och tillbaka i håret! annars händer inget!” Rurik visar och guld-biten sätter sig lydigt på penseln.
Se på bilden ovan, så ser du hur guldet liksom sugs upp på borsten. Sen är det tämligen lätt att överföra till vitlöksytan -och man ska inte gnugga o hålla på, det klarar inte guldet, bara lägg dit. Bara lägga ner. guldet blir lite vilt av den statiska dragningskraften och är lite små busig när den ska på plats, det behövs bitar som är lite för stora, så att finns en felmarginal att räkna med.
Så, nu är guldet på plats och det måste få ligga och torka in ordentligt. ha inte för bråttom. Vi låter det ligga, pysslar med nåt annat ett tag, kanske en timma.
När det är riktigt torrt, är det dags att borsta bort överflödet ( testa försiktigt först). borsta så att bara bladguldet i limningen finns kvar.
Sen är det KLART! Om man jobbar med slagmetall (lite billigare) så krävs att man avslutar med att lacka över förgyllningen, men riktigt bladguld håller sig vackert guldskimrande, år efter år.
Nu är Ommas mask klar så här långt. Nu behöver den någon form av montering. Men det är en annan historia.
Vitlöken. Den inspirerar. Penseln med vitlökssaft låg och torkade -och blev alldeles hård och stel, men den gick att blöta upp med vatten igen. -Kan man måla med vitlök som bindemedel?! Rimligtvis.Alltså, det måsta jag bara prova! Vilka superkrafter vitlök har!
Just det, titta på den här damen (vänstra bilden) Ganga är Folkhögskolelärare på sommarkurs, Södra Vätternbygden, Jönköping! Det är faktiskt en DRÖM så det är nog Omma själv ( högra bilden), som trollat till det så fint.
Det är en veckokurs för nybörjare i KERAMIK. Jag har ju hållit i sådana kurser förr men det var ett tag sedan, men aldrig en hel, komprimerad vecka. Det här är som en nystart och känns såååå inspirerande.
Inte nog med det kursen var fullbokad på en vecka! och nu med kö.
Jag älskar att planera kurser, märker jag, och gör redan anteckningar och får ideer om hur veckan kan läggas upp. Det blir så klart allt det där som bara måste var med: dreja, kavla, ringla o skulptera, men det ska ju också presenteras på ett bra och inspirerande sätt som hjälper deltagarna att växa och komma på egna lösningar…
skolan ligger fint på en höjd med rejäl utsikt över Jönköping o Vättern. Jag hoppas det blir en riktigt fin, aktiv semester för alla deltagarna.
Har alltid drömt om att få jobba på Folkhögskola. Har alltid sett på det jobbet som pärlan av lärarjobb, då det gäller estetiska ämnen. De flesta eleverna bor på skolan och det blir en speciell, tät atmosfär. eleverna har en helt unik chans att vara kvar och utnyttja lokalerna fullt ut, även efter lektioner.
som lärare gäller det att kunna ha många bollar i luften.
Dessutom får jag äran att hålla en kvällsaktivitet för de som vill, från de olika linjerna som är igång under den här veckan: YOGA! Känns så bra och så viktigt.
viktigt att ha Raku-guden med sig, det vet vi. Idag var den det. Hurra!
Om du brukar följa oss, så vet du, att vi provade vår alldeles egen tillverkade ugn, i somras. Vi var lite förtvivlade, eftersom vi inte klarade av att komma upp i temperatur. Vi kämpade i två dagar, utifrån olika teorier, främst var det vedens kvalite -vi fixade fram ved av bästa kvalite till andra dagen -men det hjälpte inte….
Nu var det dags för andra försöket: De vi gått och funderat på, och diskuterat med proffset ( tack Maria) var, att kanske skulle vi prova att göra brännkammaren mindre. en annan teori var att vi kanske skulle behöva pumpa in mer syre i förbränningen, med en kompressor….. men nä, det behövdes verkligen inte.
Vi har sedan en tid gått och väntat på väder som passar. vi vill ha det lite gott med sol och ganska vindstilla. Idag skedde det. Solen skred upp på himlen och vi släppte allt annat.
Se så idylliskt allt ser ut. Rofyllt och lugnt. Vi avtäckte både ugn och vedhög. Superglada att vi fått tag i en gammal kasserad ugn och tömt den på isoler-tegel (tack Kerstin). Nu minskar vi ugnskammaren.
Sen tänkte vi, att vi har massor med tid framför oss, att bara elda för att få upp temperaturen. MEN, vi började elda lite smått, för att inte chocka ugnen. Snart ökade vi mängden ved som vi matade in. Men vi använde bara den ”sämre” äldre veden, som var lite mix av allt möjligt som legat i många.
Ganga går in och fixar med lite varm choklad och mackor. vi vill ju ha mysigt….. och tjoohoo plötsligt var det bara glödgat och full fart!! Det gick på under tre timmar och helt utan ansträngning. Raku-guden kom som ett skott!
Vi hade även VINDEN med oss!! Vart kom den ifrån?!! På ett sätt var det ju bra, för det blev ett himla luftsug genom eldkanalen. Det brann bra. Men det blev nästan lite för dramatiskt. Vi kunde inte fota det, vi var tvungna att bägge två hjälpas åt, men när vi jobbade i den eldfängda efterinpackningen med sågspån (man lägger den glödheta keramiken i sågspån, för att få sot och mönstereffekt) -så yrde det massor av glöd i luften. I massor! Kändes ju inte helt ok. Även om naturen är väldigt överfuktig och kall just nu.
Så vi beslöt oss att avbryta efter ett tag, eftersom vi helt förnöjt nu VET, att ugnen fungerar suveränt. Vi behövde bara ”stämma instrumentet” och minska på brännkammarens volym.
Nu ska det putsas med stålull och vissa klenoder kom ut som pussel, få se vad vi gör med det. Sen inväntar vi en ny dag som även inkluderar snälla vindar, så bränner vi återstoden av materialet.
Här nedan, på filmen så kan du se lite fler av dagens sotiga resultat.
Det var allt för idag.
Hej då
gangaochrurik 