Lite andäktigt kändes det ändå, att få ha performance på Naturum Tåkern. Det är nog premiär för Ganga med performance, skönt att Siri Strotz var med. Så TRygg och lugn i sin roll och dans, som Omma. Det är Siri som skapat föreställningen, hon är verkligen ryggraden i det här,  och Ganga har hängt på och gjort sitt bästa.

Väldigt kul att få samarbeta på det här sättet. Siri väckte verkligen den eviga Omma till liv. Gangas roll var att stå på scenen och måla. Hon byggde upp sin ateljé så att säga, på scenen och målade.

Kanske får ni klicka in er på hemsidan för att se filmsnuttarna från händelsen. Men det tycker jag ni ska göra. Musiken är specialkomponerad för tillfället, ska sägas.

Det blev så lyckat med belysningen. Med det mystiska blålila ljuset på scenen. Där Omma dansade. När Ganga satte igång och måla tände hon ljuset och man kunde ana bilden som målades på, genom duken. På det sättet fanns bilden närvarande, men tog inte över föreställningen.

Den vita tunna väven blir både till Ommas vingar ( hon bär en uvmask) och till den dimma som även är förknippad med myten om Omma. Det var mäktigt att se Siri dansa med väven på scenen.

Någonstans på slutet av vår föreställning får Ganga och Omma ögonkontakt. En sån där stund av insikt, är det tänkt. När sen Omma dra sig tillbaka, står Ganga kvar på scenen, betraktande sina bilder. Med en insikt om vad det är hon har målat, att Omma liksom vävt sig in i bilderna och blivit en verklighet.

Alla fick varsin Sten, med ett öga på, när föreställningen var över.Allt det här skedde på Naturum Tåkern, en torsdag, mitt på dagen. Det var en del av dansens vecka, som har firats i Östergötland, denna vecka. Det kändes faktiskt lite högtidligt att få visa detta på Naturum Tåkern, en så vacker plats. Det gav verkligen mersmak. Vi får väl se.