Mums på Naturum

Ute matlagning på Naturum Tåkern. Vi kan inte motstå!! Redan när vi promenerar från bilen börjar det. En kavalkad av utekök! En hundraårsdag revy. De står i tidsordning om nu du som vi tycker det är lite kul. Tycker det lilla köket från 1910 ( den första) är så gullig.

Men det som fick oss hit var deltävlingen i utematlagning. Kockar och scouter om vart annat. Inte för vi var så intresserade av vem som vann, de var alla lagen super kreativa. Men det var så kul att se hur de gjorde och vad de hittade på. Alla hade samma råvaror från Östergötska gårdar.

Juryn åt högtidligt sina tre rätters från varje lag allt medan kamerorna klickade o filmkamerorna susade. Elegant värre!

Tidtagaruret tickade. Det skulle vara klart på minuten. Bröden ovan är ångbakade, men det stektes och koktes och glödbränder riktig show. Hungrig blev man.

Och sen var vi på föreläsning om torkad mat! ”Ni kommer aldrig mer vilja köpa buljong, om ni provar det här!” Sa han. Det stämmer nog. Det blir punkt ett: egen BULJONG!! Inspirerat!!!

Så njöt vi av platsen, och åt vår medhavda mat. Träffade vänner och kände oss mat-upp-livade.

Att till sist se riktigt natur-nära svarvning, det var som en fin efterrätt. Eller hur!

Letar kunskap, Naturum

Vinter, narurum tåkern
Vi bor så nära Naturum Tåkern att vi inte tar oss dit. Nä, nu kör vi!! Vackra Naturum ligger vid Tåkern så fint att vi ser den hemma från vårt fönster, rakt över sjön. 2012 öppnades den, och vassen har åldrats vackert. Husen är helt Täckta av vass, mycket elegant.

interiör Narurum
Här inne finns massor av kunskap, både i form av guider och personal men här finns också  en vacker utställning om naturen. Så här års i februari är det lite lågsäsong, bara öppet lördagar och söndagar men vi är häpna att här är så mycket folk. Det syns inte på bilderna, men massor med folk; hurtbullar, familjer, äldre och allt där emellan. En lekplats med naturtema finns runt hörnet och eldplatserna är igång allihopa. Det grillas korv, gås på spångar och leks. Riktigt mysigt.

fågelutställning
Ganga läser om fåglarnas alla supersinne, tänk, magnetsinne så att fåglarna hittar. De känner väder och många fåglar ser fler färger och fler nyanser än vi människor (orättvist!!) Här finns en jordglob med fåglarnas flyttvägar och massor med fågelsång att lyssna till. Och mycket mer.

IMG_1831
Vi lär oss nytt och vi kollar upp lite om fåglarna som vi har hemma hos oss.  Sen blir vi ju lite hungriga, som vanligt.  Utan att fråga om lov slår vi oss ned i bokavdelningen och slår upp en kopp te, kollar sjö-utsikten och tittar i tidskrifter.

Rurik på Naturum
Vi har ett minne från just det här fönstret och utsikten, för vi hade utställning här för tio år sedan och då när vi var här ( och det var stängt och stilla) så kom en älg vandrande på andra sidan glaset, helt nära och vi stod bara och stirrade.

Jordlager vid Tåkern
Vi tittar vidare på utställningen, inte bara fåglar utan även geologisk förståelse. titta på pelaren -den motsvarar tio meter borrning i marken vid Dagsmossen, vid Tåkern. Nu får vi veta hur gammal vår lera är, som vi använder i keramiken  -drygt 11000 år gammal! Från slutet av istiden. därefter steg landmassorna ( eftersom isen inte tryckte på) och Tåkern, som innan varit del av Vättern blev en mindre sjö som det började växa allt möjligt i och runt.

IMG_1835
Torven skördas numera och det händer att de då ibland finner bra lera. Det är sådan lera som vi numera använder till våra skulpturer.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så kan det gå. Nu gör jag små kaxiga Omma-figurer av leran som legat och slumrat i elvatusen år. På det området, torvmossen, förresten, har man funnit norra Europas äldsta påbyggnads komplex. Det verkar som platsen på mossen i människans civilsations-begynnelse byggde någon form av kultplats där. Tycker det passar att göra lite magiska figurer av leran, eller hur?

Gebbes stora fågelbild
På väg ut, i foajen, stannar vi till.  Här hänger en stor tavla av Gebbe Björkman. Vi känner honom väl, han är med i Omkultur och ruskigt duktig naturmålare. En STOR akvarell, en sorts årsdagbok, med fågelakvareller hänger här. Så vacker, så inspirerande!

IMG_1829
Här kan du se Ödeshögs kommunfågel -skäggmesen, som häckar rikligt i vassen, men som är ovanlig i Sverige. Visst är den söt?

titta här o där

”DÄR bor vi”

där 1

Har man besök, då blir det Naturum Tåkern. HÄR  är  mycket att titta på!
där 2

Titta HÄR bor dom….
där 3
en av holkarna har krypingång
där 4
-är DET för trädkryparen? säger Rurik på skoj. Men så var det visst.
fågelsudd
De ringmärker. ” Passa på  att ta en närbild! Så här nära kommer du aldrig DEN”  Haha eller ska man säga buhu. Nä, jag och kameran har inte gift oss med varandra än. Jag har mycket kvar att lära. (kameran tittar på mig och ser oskyldig ut…. men den är STYGG! vem f.. bryr sig för en Spriteflaska!)
där 5
vad är det HÄR
där 6
Det susar i vassen av småfåglar. Trots vintern. DÄR flyger dom.
där 8
och där är DEN. DEN är inte till salu. DEN är Jennys.
där 7
DÄR ute, finns mer att upptäcka
där 9
DÄR är en byggarbetsplats. 173 000 nya bostäder är under uppbyggnad.
där 10
Det HÄR är riktigt vackert och inspirerande. Vassrör, pinnar, murkna pinnar och dräneringsrör….. lecablock med borrhål… här är bostäder till insekter humlor och liten fågel. Så vackert, det ska vi också bygga där hemma!

vi är i Tidningen

Titta minsann!  Vi är i tidningen. Det är vår kära landsortstidning, Länstidningen, som har uppmärksammat att vi har utställning på Tåkern Naturum.Hela sidan breder vi ut oss på. Länstidningen är en fin tidning som prioriterar och lyfter fram speciellt det som händer på landet, det gillar vi.

”Ganga! kom o titta” ropar Rurik som sitter med tidningen. Sen står vi där förnöjt och läser  om oss själva. Ibland fattar jag inte att jag bor här uppe i Östergötland. Men när jag ser mig själv i tidningen, så tänker jag, jaha, så är det, det är här jag bor.
Lite mer rötter som sticker ner i jorden.

Östgötsk Tiger

Vi gillar vår tiger på Naturum Tåkern!

Tiger har liksom en speciell plats i vårt medvetande.

Ramana Maharishi

En upplyst eller yogi ska sitta på ett tigerskinn. Men det ska vara självdött. Man får inte döda det. Det har jag nog skrivit om tidigare.
Tigern har oändlig symbolisk kraft. Men skinnet i sig lär också ha en svalkande effekt. Indien är ett varmt land och man blir varm av kundalinin,  tigern svalkade.
                

Här i Sverige minns Rurik från sin uppväxt ”En Svensk Tiger” – någon som inte berättar eller skvallrar för främmande makter.
Min Svenska tiger, är de tigerfotspår som fanns på marken, på Esso bensinmackarnas  plan på 60-talet.

vår tigermatta

Den första tigerfällen som kom in i vårt hus är en spännande tigermattan. Den kommer från Kina. Det är den som satte ränder i huvudet på Rurik.

Min tigerkärlek är den fantastiskt fint broderade tiger som jag stolt bar hem till Rurik från Indien. Jag tycker Tigern ska få, tigande, stolt och värdigt få smyga i djungeln. En broderad dito är mer värdig att ha på soffan.
Tänker på en bild jag såg för många år sen. Av en man som arbetade ute i tigerdjungeln. Självklart är det ett problem att människan i djungeln kan blir tigermat. Men tigern tycker inte om när maten tittar på den. Så han hade en mask med ögon på sig – där bak. Det såg alltså ut som han verkligen hade ögon i nacken, vilket gjorde att  tigern inte anföll.

Ruriks tiger ligger bland kurbitsblommor. Även om just de här blommorna är från en annan bonad så får de bli slutknorren.
KURBITS var namnet på en växt, som omnämns i Biblen, (en gurka). Inte visste man här hur de såg ut. Därför hade konstnären full frihet.
Frihet måste naturligtvis utnyttjas på bästa sätt! Stora härliga frodiga fina blommor.
Nu går jag in i inre frihet. Kommer att ha 10dagars tystnad.
Så, tigrar på Övertorp  tiger . Vi hörs  den 13 november.

kort till Naturum

Novembergrå dag. Det blev knappt dag, jorden ligger nyplöjd och tung. Den har sin kyliga skönhet.

TUR att vi har ett uppdrag idag! Igår fick vi äntligen vårt paket med kort…. till utställningen. Det piggar upp!

Nu ger vi oss av till Naturum Tåkern med vår skatt.
Ofattbart. Det är mulet, mörkt och småkallt. Här är varmt,mysigt och fullt med folk.

Våra konstkort tas om hand med uppskattning och stolta beundrar vi våra bilder när de hänger i kortstället. (ser du Jenny! din gröna Omma som vykort!)

Först fram att handla är Ruriks mamma som är med oss.  Jag ler med hela ansiktet och tänker, ja, det är verkligen underbart, typiskt för en mamma! Självklar får hon inte betala för korten. Vi hade kvar en del i vår låda…. dom fick hon ta.

Det börjar redan i tre-års åldern när barnen kommer med sin teckningar. ”oh, så fint” säger mamma – och menar det. Så blir det att hänga upp på väggen. Har man sen barn som blir konstnärer är det en Never-Ending-Story.  Nu ska det skickas kort till vän och släkt!

en bild vaknar

En bild på vår utställningen heter ”slumrande verklighet”. Den är ganska typisk för hur jag oftast jobbar.

slummrande verklighet, start….

Jag njuter mycket av att bara måla på, snurrar på bilden emellanåt. Det blev en slags mittlinje genom  bilden som jag behöll.

slumrande verklighet, fas 1

Jag försöker känna mer än jag tänker, medan jag målar.  märkte att det blev två sidor – som en spegelbild. Det liknade mest en insekt, tyckte jag först.

Slumrande verklighet, fas 2

Men så började sidorna att ändras, få olika färgskala en likhet- men även en olikhet vill komma med.

slumrande verklighet, fas 3

ett landskap…. men formerna i landskapen speglas…. och blir till en kvinna. WOW, när jag förstod, var det som mitt hjärta expanderade.  Jorden, vattnet tog formen av en kvinna – en gudinna. Slumrande.Nu har jag och tavlan en dialog! Jag lyssnar.
Varför slumrar hon? Därför vi väljer att inte se henne. Vi väljer att se vår Moder Jord som död materia. Som grundämnen, kemi, fysik och biologi. Sakligt katalogiserande. Men det där levande… det blundar vi för.
Vi tycks vara i en fas av den mänskliga utvecklingen där vi helst vill se allt som något vi kan tjäna pengar på. Exploatera, utvinna och konsumera. Frågan är bara, var tar livet vägen?  Vi gör naturen stum. vi gör oss själva blinda. Precis som vi behandlar våra egna mammor. Tar dom för givna. Tar för givet att de alltid ska finnas där, som en outtömlig resurs – som man inte ens behöver tacka för. ( tack mor!)

del av. slumrande verklighet. fingret

Fingret som sticker upp genom ytan ser jag som bildens centrum.
Jag ser naturen som ett levande väsen. När vi stillar oss -så finns den där, naturens själ eller medvetande.  Just nu lever vi efter ett trossystem att naturer är ”farlig”  – vi behandlar den som en motståndare som ska tämjas. Istället för att arbeta med den. Tex har vi väldigt stränga lagar mot örtmediciner… och låter kemiska läkemedel som rubbar inte bara våra kroppar utan hela ekosystem härska. Det är känt att fiskarnas reproduktionsförmåga minskar kraftigt på grund av  både nerspolade mediciner och ut-kissade sådanan.  Detta är bara ett exempel, det finns massor av exempel, där vi behandlar vår natur brutalt.
Här där vi bor, är bombningarna i Vättern och planerad gruvdrift färska exempel.

Slumrande verklighet, slutlig

Även våra kroppar är en del av naturen och den mår bra av att leva ett naturligt liv, äta naturliga saker. Sova när det är mörkt. Vandra i naturen. Andas frisk luft.
Ja, såhär blev den till sist. Om du tittar noga, så kan du se att det här är en ny bild. Jag har målat den här bilden i två omgångar. Den här som du ser här, är den som jag målade sist och som nu finns på utställningen på Naturum Tåkern. Denna vecka, höstlovsveckan, så är där öppet varje dag, 10 -16. Resten av hösten är där öppet söndag till tisdag 10 – 16. Välkommen

Vernissage på Naturum Tåkern

Så var det dags. Vernissage.

Det var ett fantastiskt väder idag.  Det var måååånga som tyckte det var en bra anledning att åka ut till Naturum.

Parkeringen var mer eller mindre full. (bilden gör inte rättvisa, där var många bilar!!)   Förr när man åkte hit var här kanske 2 eller 3 bilar….. nu….. har det blivit ett folknöje. Allt från fågelskådare till damer i fin-skor vill njuta naturen här!

Vi bjöd på pepparkakor med chevré, havtornsmarmelad och oliv…

….en bricka med massor av våra helt gudomliga vindruvor. Det kalla vädret gör dom fantastiskt söta och goda i smaken.  dom behöver helt enkelt nästan frysa ihjäl för att bli sådär perfekta. Så är de nu. Det var många som åt och rullade med ögonen.

Men vår publik bestod av många skygga fåglar, så vi var lite försiktiga. Det gick inte att vara för framfusig. Det kan nog ha varit flera hundra besökare på området  idag, kanske 500. Av dom var drygt hundra även hos oss och tittade på konst.

Det tycker jag inte är så illa för Naturum i sig bjuder på mycket att titta på.

Vi bjöd på vilt tillugg och vilda bilder.

vilt och magiskt

Men vi väntar fortfarande på den där publiken som flämtar till och rycker upp plånboken!
Vi tröstar oss med att räkna ut hur stor publik vi kan räkna med att få medan vi hänger här. Öppet tre dagar i veckan med, lågt räknat, ca 50 pers per dag som verkligen tittar på vår konst. Helt säker har de öppet fram till jul. Det ger en publik på minst 1200 pers, det är  jämförbart med en konstrunda. Att bli sedd är viktigt, håll tummarna.

vi är nöjda

Alla tavlor på plats.  Jag målade en Livets Träd, stort, tyckte jag, till utställningen. Men kolla, Rurik slår mig med hästlängder!!   Det var knappt borden var stora nog därhemma när han höll på. Till stor del kröp han på golvet.

Min tavla ser nästan liten ut!  Men den är 1 x 1 meter. Det är stort när det står på staffli i vår söta ateljé.
Här är fina  ytor att hänga på. Det är roligt att hänga när det är lugnt. Tavlor påverkar varandra mycket. Det är spännande att uppleva hur de börjar prata med varandra.  Samskapa. Nu är vi nöjda.

det är första gången vi gör en utställning tillsammans, utanför vår egen ateljé (till konstrundan).  Känns härligt att se att de passar så bra ihop, våra bilder, precis som vi, Ganga och Rurik trivs tillsammans. Så gör våra tavlor.

Vad ska vi bjuda på?

Hungriga konstnärskollegier undrar, vad ska vi bjuda på?
Hmm. Naturum tycker att vi kan väl hänga utställningen dagen innan medan besökare är där och trampar omkring i konsten och vill prata ihjäl en, medan man försöker hålla focus.( visst kan jag göra målande beskrivning om hur det kan gå till?) Våra konstnärsvänner är mer intresserade av att få något spännande i gommen.
Vi vill ha det bra.

havtorn

Solen lyser idag, Rurik går i trädgården. Med sig har han den vita grytan… stolt kommer han in med havtorn.

pepparkaka med getost, havtornsmarmelad och oliv

Nu njuter vi av att provsmaka. Kära konstnärsvänner, vi får väl se om vi har något att bjuda på. Det här var jäklitt gott. – och vi gillar ju att ha det bra, så kanske vi äter upp dom!
Imorgon åker vi till Naturum och fixar det sista med utställningen. Det mesta är gjort, skönt är väl det. Att veta att det blir lugnt imorgon, det behöver vi.