Ta-Da!! Sommar, varmt och inbjudande. ”PLUMS!!” Rita hoppar i vattnet utan att ens känna efter. Det gick bra, för sommaren levererar. Kväll i Borghamn och magiskt att simma i kvällsljuset.
Nöjda är vi, när Rita och Marcus fångar sommaren. de bor hos oss i flera dagar och allt är avslappnat och kravlöst. De är de här dagarna, med sol, stillhet och värme som värmer en hela vintern.
Lite Keramik-häng blir det också. De är bägge kreativa själar och ingen startsträcka behövs. Det är bara rakt in i leran!
”Hur går det med carporten”, frågade Rita en dag. Ganga berättar om vårt sommarprojekt att fixa med husen, främst måla och snickra på där det behövs. Tja, den där carporten, som vår fina gamla bil så väl behöver, har vi knappt vågat sätta på fixarlistan. De kom som Guda-sända och plötsligt var de eländiga groparna grävda och plötsligt bara skedde det!
Här får vi nu göra en en inflikning: Ser ni Ritas coola linne? Det dubbeljobbas, inte bara byggs det en carport, det utprovas också hur textilt material fungerar. Hur slits linnet när det används -och det ska återvända till Moder Jord, i en snabbare takt än vad vi vanligtvis tänker om kläder. Rita är del av teamet på Streamateria, där det experimenteras väldigt mycket. Experimenten inkluderar även nya tankesätt -att kläder ska vara nedbrytbara med kortare livslängd än vad vi vanligtvis tänker oss.
TT gjorde ett reportage nyligen, där de var med. Det blev sålt till dagstidningar runt om i Sverige, kanske har du läst det? Förresten, gulligt; symaskinen, den gröna gamla Husqvarna, på stora bilden, nu är det Rita som syr på den, innan dess var det Ganga som sydde kläderna till sina tre döttrar (Rita,Siri och Ella) på samma maskin och innan dess var det mormor Rose-Marie som sydde hela sin familjs kläder på den, till och med skinnjackor! TRE generationer har denna underbara, starka maskin levererat! Heja Husqvarna! Inte illa.
Sen var veckan slut och bilen packades. Så är det när ett hem skapas. Bilen blir full.
Någon får ju hålla elden brinnande! Nä, inte hela tiden, men i alla fall en gång om dagen, blir det en liten eld i vår raku-ugn. Den ska ju torka ut innan vi använder den på riktigt.
Det blev nog lite väl mycket eld, en av dagarna, ångan pyste ut i kapp med röken. Men spännande är det.
se på detta extreeemt nöjda uttryck. Vi är igång! Vi bygger ugn! Vi har hjärta, fötter och väder på vår sida, plus mycket planerande bakom oss.
stampa lera
Det är bara att ta rejäla kläder och lerstövlarna på. I höstas gjorde Ganga tegel, nu är det bruk. Men receptet är det samma: lera + sand + hampakärna. Lösare denna gång, men stövlarna sitter fast i kletet i alla fall. Det går inte så fort. Ganga tänker på alla älgar o elefanter som en har sett sitta fast i sumpmark, det är svårt att komma loss…
ler-hampa tegel
Titta här! Nu avtäcker vi lerteglet som legat under presenning hela vintern. Det gick hur bra som helst. här är dom, superfina, alla 250 stycken.
grunden till ugnen
Medan Ganga stampar lera så jämnar Rurik marken och lägger ut markteglet. Här kan du få en uppfattning om hur vi bygger. Den ligger i en backe med själva ugnen på högsta punkten. Längst fram är en grop med galler, det är för askan då man eldar.
slammad botten
Vi petar ner så mycket lerbruk som det går, i springorna, för att täppa till tjuvdrag, men det var ganska tråkigt, så ganska snart gjorde vi en extra lös slabba och pensla över och såg till att det kom ner i springorna.
Ok. nu ska det helst bli rätt från början, ingenjören mäter noggrant. Medan marktrupperna hoppar av otålighet (Ganga).
Bruk på lerteglet
Ni måste förstå det här. Alltså, Ganga har gjort varenda sten. Långsamt gett varje sten sin omsorg. Varje sten är en baby. Det är något väldigt speciellt med här som sker nu. Vi smetar på bruket. som att bre en bättre macka….
första lavet med tegel
Vi lägger ut alla bitar till första lavet, så att det blir rätt med måtten. Nu kan man se hur den ska bli. närmast på bild är den blivande skorstenen, sen kommer glasyr-kammaren och den långa gången längst bort i bild är eldkanalen.
fogen mellan lergelen
Vi måste få lovsjunga den här processen lite. Det är ju samma material i teglet som i fogmassan. De liksom bara gifter sig med varandra. visserligen krymper lera när det torkar men alla hampakärnor motverkar att det blir några stora spricker. Det håller ihop fint, och det verkar fästa riktigt riktigt bra. Vi gick ifrån nån timme och åt, när vi kom tillbaka satt teglet hårt! De blir ett.
lerteglet
Här ovan kan du se hur hampakärnorna ligger i lerstenen och så klart även i bruket. Det blir självlåsande och det är bara motvilligt som det går att dela på en tegelbit.
mura ugn
Lera är ett sånt underbart material. Här står Ganga och drömmer om hus. tänk att få bo i ett LER-HUS! vilken känsla. det är egentligen ett klassiskt skånsk sätt att bygga sitt hem – att göra en ställning i trä och sedan göra själva väggarna med en blandning av lera + halm +kobajs ( ok, väldigt kort sammanfattning). Moderna naturhus tar upp det igen. Var i ett hus gjort på tjocka halmbalar och lera, den känslan av välbehag det var i det huset, det glömmer jag aldrig. Det är en så skön känsla. förresten, man säger att möss inte vill vara i hampafiber, så huset hade antagligen blivit mus-fritt också. Men denna gång är det en raku-ugn, det är ett mer överskådligt projekt.
båge för att stötta valvet
Nu har vi gjort en båge som stöttar själva valvet under murandet, vi hade lite bråttom i början så vi glömde att vi måste lägga ngn under bågen, för att få loss den, när den ska flyttas fram.
under bågen
en liten oanselig brädbit, som betyder mycket. När den murade bågen är klar och stabil, så är det bara att lossa på ribban och träbågen får rörelsemån och kan flyttas.
under uppbyggnad, ugn
Ja, såhär långt har vi hunnit idag. Sen började det regna. Vi plastade in bygget. Imorgon ska det snöa, mest hela dagen och dagen därpå ska det blåsa rejält. Märkligt väder. Då tänker vi göra något annat och invänta bättre dagar.
skiss på ugnen
Här är Ruriks fina skisser på ugnen. Här kan du se hur det blir. På nedre bilden syns att där är en halv vägg längst in i eldtunneln, det är för att pressa upp värmen som sen måste ner för att komma ut genom skorstenen. Det är för att ugnsrummet ska bli riktigt varmt och att värmen ska omsluta keramiken.
inplastat bygge
Det var allt för denna stund. fortsättning följer, var så säkra på det.
Nu har vi tagit stövelklivet in i att göra hampategel. Vi ska göra en raku- ugn, efter en modell som Ganga byggt ugn förr, ( för 40 år sedan, 1980). De gick bra då, på den skånska leriga slätten och det ska gå bra nu med, fast denna gång bygger vi den med tegel, hampategel. Det är den vi ska göra nu. förhoppningsvis börjar vi bygga på själva ugnen om en månad.
Vi har en egen ler-depå. Ett lass vi fick tag på, för ett år sedan. Ingen köpe-fin-lera, det skulle bli katastrofdyrt. Grejen är ju lite att använda material från platsen, att använda de resurser som finns. Leran är forfarande mjuk och fin. Nu hivar vi upp sådär 7-8kg i vår balja och tillsätter ungefär volymmässigt tre-dubbelt med hampaflis. Rätt stor mängd med flis, men när den blir stampad, så minskar volymen. Hampaflisen är det vi skördade tidig vår, innan resterna efter Liga och Clares odling skulle plöjas ner. Det var inte helt enkelt, för hampafibrer är långa och starka. Lite trådar i massan gör inget. Men blir det mycket flis-då blir det kaos.
Trots att leran är mjuk behövs vatten. Vi kom fram till att smidigast tegeltillverkning kräver en ganska lös blandning. Ganga är frivillig lergeggare. Det är liksom en alldeles speciell känsla att få kleta lera. Försiktigt vända, så alla fingrarna hinner med och sen stampa-trampa. Vrida på baljan, och vända runt i blandningen för att fortsätta trampa på. I början är det tungt. Rejäl benträning men efter ett tag, när det blir bra släpp, utan en massa klet under stövlarna, då brukar massa vara klar och genomarbetad.
Ganga tar en stor klump och måttar i formen, hon har nöjet att splasha den på plats. Rurik att snickrat en form med plats för flera stenar. Men varje sten kräver sin tid. Rurik stampar med en stör ut leran så den fyller hörnen och spacklar sedan ut den.
Många traditionella hus i skåne är byggda med lera och halm( plus ko-skit). Man kan ju undra varför vi ville ha hampa?
-Det här ska ju bli en ugn för keramikbränning och hampan har bra isoleringsförmåga. Vi ser två framtida scenarios för vår ugn: den ena är att fibrerna stannar kvar och isolerar i teglet, trots hög temperatur ( runt 900-1000 grader hoppas vi). Det andra är att hampaflisen bränns/ brinner bort och att håligheterna i teglet isolerar. Vi är nöjd i bägge fallen. Men i denna stund tror vi att fliset blir kvar.
Men tiden kom vi på, att det var mycket smidigare med en lösare massa och en form med bara ett (1) hål. Det gick det lättare att få ut leran ur formen på det viset.
Vi är ju inga snabbisar som sätter ära i att jobba så fort som möjligt, utan vi gillar att ”vara med” och njuta av vad vi gör. Det blev tio stenar första kvällen och det var ett lagom träningspass för Ganga. Men de kommande dagarna gick det ju ändå lite fortare, då vi visste vad vi höll på med.
Nu ska de torka och obränd lera är känsligt för vatten -torr lera kan rent av bara smulas sönder och lösa upp sig, om den kommer vatten på det. Vi bar in vårt tegel under tak första natten, så det fick stelna utan incidenter.
Stolt herre bär ut första tegelblocket för torkning ute.
Teglet hade snällt stabiliserat sig och grundtorkat under natten så det gick att lirka av dom från plattan. Men de är mörka och tunga. Hädanefter får de torka utomhus och vi drar över en presenning vid dåligt väder.
En dags tillverkning och efter två dagar. Vi blev lite flinkare. skall säga, att det bara har varit en stund på sen eftermiddag som vi lagt till det här arbetet, hade vi jobbat fulla dagar så hade nog gått undan.
Vi räknar med att behöva ungefär 250 block till ugnen, så vi har att göra ett tag till. Nu kom det några regniga dagar och lite andra projekt i mellan, men vi jobbar på.
Lovar uppdateringar.
Vi bor så nära Naturum Tåkern att vi inte tar oss dit. Nä, nu kör vi!! Vackra Naturum ligger vid Tåkern så fint att vi ser den hemma från vårt fönster, rakt över sjön. 2012 öppnades den, och vassen har åldrats vackert. Husen är helt Täckta av vass, mycket elegant.
Här inne finns massor av kunskap, både i form av guider och personal men här finns också en vacker utställning om naturen. Så här års i februari är det lite lågsäsong, bara öppet lördagar och söndagar men vi är häpna att här är så mycket folk. Det syns inte på bilderna, men massor med folk; hurtbullar, familjer, äldre och allt där emellan. En lekplats med naturtema finns runt hörnet och eldplatserna är igång allihopa. Det grillas korv, gås på spångar och leks. Riktigt mysigt.
Ganga läser om fåglarnas alla supersinne, tänk, magnetsinne så att fåglarna hittar. De känner väder och många fåglar ser fler färger och fler nyanser än vi människor (orättvist!!) Här finns en jordglob med fåglarnas flyttvägar och massor med fågelsång att lyssna till. Och mycket mer.
Vi lär oss nytt och vi kollar upp lite om fåglarna som vi har hemma hos oss. Sen blir vi ju lite hungriga, som vanligt. Utan att fråga om lov slår vi oss ned i bokavdelningen och slår upp en kopp te, kollar sjö-utsikten och tittar i tidskrifter.
Vi har ett minne från just det här fönstret och utsikten, för vi hade utställning här för tio år sedan och då när vi var här ( och det var stängt och stilla) så kom en älg vandrande på andra sidan glaset, helt nära och vi stod bara och stirrade.
Vi tittar vidare på utställningen, inte bara fåglar utan även geologisk förståelse. titta på pelaren -den motsvarar tio meter borrning i marken vid Dagsmossen, vid Tåkern. Nu får vi veta hur gammal vår lera är, som vi använder i keramiken -drygt 11000 år gammal! Från slutet av istiden. därefter steg landmassorna ( eftersom isen inte tryckte på) och Tåkern, som innan varit del av Vättern blev en mindre sjö som det började växa allt möjligt i och runt.
Torven skördas numera och det händer att de då ibland finner bra lera. Det är sådan lera som vi numera använder till våra skulpturer.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Så kan det gå. Nu gör jag små kaxiga Omma-figurer av leran som legat och slumrat i elvatusen år. På det området, torvmossen, förresten, har man funnit norra Europas äldsta påbyggnads komplex. Det verkar som platsen på mossen i människans civilsations-begynnelse byggde någon form av kultplats där. Tycker det passar att göra lite magiska figurer av leran, eller hur?
På väg ut, i foajen, stannar vi till. Här hänger en stor tavla av Gebbe Björkman. Vi känner honom väl, han är med i Omkultur och ruskigt duktig naturmålare. En STOR akvarell, en sorts årsdagbok, med fågelakvareller hänger här. Så vacker, så inspirerande!
Här kan du se Ödeshögs kommunfågel -skäggmesen, som häckar rikligt i vassen, men som är ovanlig i Sverige. Visst är den söt?
Den babymagen fick inte vara i fred nån längre stund. Och där inne, i sitt eget lilla Universum dansade det lilla livet, bompade en hälsning in i våra händer när vi försiktigt kände på magen.
Så, Heeej julen! Döttrarna är nästan på Sverigeturne under jularna, först Skåne, mormor o morfar och pappa i Båstad. Sen tuffar de med tåg hit. fyller vårt lilla hus, med ljus o bus, ungefär.
Så intensivpysslar vi ett tag. Marsipanmöss, grönkål och knäck!
Även seriöst LERpysslande, blev det i år. Mycket uppskattat. Vem gillar inte lera?!! Vi ser alla fram emot, att snart, är även ugnen installerad och hela verkstaden fullt igång. (Stark önskan inför 2020 -fullt ös på leran).
Detta bildspel kräver JavaScript.
Vi har även dansad runt keramik-kalven, Ruriks skulptur i trädgården. Leran får sin uppmärksamhet.
Ett återkommande inslag är cigarren, så det blev det ( dock utan den gravida).
Där sitter vi ute, och skrävlar om allt vi ska göra under kommande år, lockar in alla goda energier och möjligheter. Fast det är ju hemskt vad snurrig en blir på cigarrökning! Vi lämnade sista biten till våra förmödrar. Hoppas de tål den bättre än vi.
finaste julgranen har vi i alla fall. Vår Benjaminfikus ställer lydigt upp. Fullglittrad och överdådig och med bästa pyntet -Uturus Pose. ser du figurerna längst ner på trädet?
Nu har alla firare åkt vidare, bara Rurik och Ganga är kvar i huset. Nu drar vi till dörren. Stänger datorn och tar tio dagar off. Vi mediterar och släpper taget.
Det är en högtid, bara det. Att få meditera oavbrutet i tio dagar.
Vi ses 2020
Ganga jobbat i studion. Skulpterar. Det vara vårljuset som faller in under arbetets gång visar sig vara hjälpsamt och fascinerande. När jag sedan fokuserar förbi mitt eget arbete, ser jag Ruriks bonad. Så vackert och jag hör hur dom samtalar. ”Att ömsint och respektfullt, skydda sig själv, frigör kraft”. Ormarna dansar behagfullt och kvinnan har snart vecklat ut sina vingar.
Under solens strålar skulpterar sig Uterus Pose tydligt. Ganga snurrar och snurrar. Pillar lite, lägger till, tar bort. Tänker: nu e den klar, och vid nästa snurr, så finns där nåt som vill korrigeras. Det är alltid en balansgång, när det är dags att sluta, så inte det spontana försvinner.
Till sist växer vingarna ut försiktigt och fötterna står stadigt. Sen blir det till att torka. Helst jämnt och helst inte för fort. Plastpåse på huvudet. En härlig Dag.
Rurik går på kurs. Vi har ju börjat ladda hemma hos oss för att kunna jobba med fler olika material -som lera. Så nu rockar Rurik loss med lera på kulturhuset.
Karin Langhart är kursledare. Här luktar gott: kreativitet och doften av fuktig lera blir man glad av. Rurik jobbar fokuserat. Vad är det han gör?
Förvånad? Näe, inte alls. Kul att se Ruriks bildvärld omsatt till lera. Den är ju vanligtvis platta bilder på vägg… men nu tar de sig en lerkropp. Kul.
Gamla takter sitter i! Bara ge mig en chans! Nu gottar jag mig med gips. Kladdigt o härligt. Jag vill ha en ÄGGFORM!
Här ligger baby. Ihoptejpad och med lera som skiljebyggare.
Ett, två, tre, ägget kläcks. Lite tålamod var det enda som krävdes. Ohhh det här ägget har jag ruvat länge på i mitt sinne. Jag har ju ingen lerverkstad numera, så jag har varit lite försiktig med sådana projekt. Men nu får vi se, vad som händer…
gangaochrurik 