Att sova mitt i skattkammaren

Hittar fler bilder från skåneresan, så det blir ännu ett inlägg om det.. Vår sovplats i Menlösa. Maria Lindström är keramiker och mångsidig hantverkare, vi brukar sova i hennes verkstad. Det är likadant varje gång….

När vi kommer in för kvällen för att sova, så får Maria stå kvar tålmodigt och svara på alla våra frågor o kommentarer om ALLT!. Det är vackra ting överallt! -Hur har du gjort det? Vad är det för nåt. Så fint. Hur får du ihop det? Frågorna haglar och vi tittar och vrider på allt, på ALLT!

Se här: Koppar med onödigt mycket guld! Visst blir man glad ( och girig som en skata)!! Maria jobbar med handformat, utan drejning och det ger så fin känsla i det hon gör. Coola koppar! Som passar…. på ett slott. Minst!

En mäktig urna med en vallmo i dekoren och blandmaterial i form av en kvist. Den hittar vi när vi böjer oss ner. -vad gör den där!! grälar vi lite snällt. Det är lite som en skattkammare och vi får sov mitt i allt det fina.

Maria Lindström bor på landet, någonstans mellan Båstad och Våxtorp. Galdra keramik. Bäst hittar du hennes keramik på fb, sök Galdra keramik. Så får du också sitta i hennes skattkista en stund.

Passa på i Skåne

Nu är vi i Skåne. Då gäller det att passa på. Vad behövs göras? Först på listan är det nya området i Helsingborgs hamn, en snygg gångbro svävar fram och sammanbinder p-platserna vid centralen och det nya området längre ut, här finns Castellum. Nytt och elegant, alldeles vid färjorna. Byggt med känsla för platsens historia, ska vi besöka företagarhuset ägt av Castellum, där ska Ganga ställa ut under sommarmånaderna.

Vattnet är nära och allt känns lyxigt. Huset ovan, är det som gäller och de vill vara lite Hälsohus och stimulera de som är i huset att ta trappan, i stället för hiss. Det är konsten som ska locka.

Sju våningar där Ganga alltså ska ansvara med sin konst under en kommande period. Nu är vi här och kollar in. Upphägnings anordningar, belysning och är allmänt nyfikna.

Sen blev vi ju hungriga. Tur att vi har Maria med oss, för vart äter vi gott och veganskt? -Ginger!! det visste Maria, Ganga och Rurik hänger på. Det låg ungefär bakom Rådhuset. Vi gjorde oss en salladstallrik -och det var klass på den!

Som avslutning på måltiden beställde Ganga en rawfood kaka med kakao-latte. Kakaolatten vann: den innehöll även tahin och dadel. Mums❤️

När dagen var slut var det till Menlösa vi for, hem till Peppe o Maria. Visst är det kul med stan… en liten stund. Sen är landet, friheten, tystnaden mer värdefull. Ute är så mörkt och tyst att vi tror vi är de enda människorna som finns. Vi myser.

På natten sover vi i Marias atelje. Känns som vi är i en sagobok.

Imorgon ska vi hämta lera i Tomelilla. Det var det avslutande ärendet i Skåne för denna gång.

Välja konst är en konst

Konstlotteri. Har vunnit -igen!! Det värsta, som verkligen inte går att klaga på är, att jag hade turordning nr 3. Massor att välja på!

Det är trettio priser, bilder, skulptur och konsthantverk. Vi kom i god tid, gick många rundor. Vi har ju redan rätt trångt mellan konsten så det behöver verkligen inte vara stort. Men man vill ju liksom bli berörd, på nåt sätt.

Nästan bestämt mig, men bara nästan. Den blåa bilden i mitten hade liv och var spännande. Målad, är inte så glad för tryck. Gillar när en känner handens närvaro. Men…

Men, Telemann. Jag valde en rörlig skulptur av honom när jag vann förra gången. Kanske kul att ha en samling ( två) av honom? inget lätt val.

Det blev den blåa tavlan, den andra, Teleman, var ett tryck, inte så kul.

Sen satt vi kvar och tittade på processen när alla dessa bilder blev utvalda. Kändes som alla verkligen hittade hem och att alla var glada. Spännande att följa. Vi är väl lite konstiga, men nog är det roligare att titta på än fotboll! Eller typ skidåkning.

Skulptera i STÅL

Det var en stor dag igår. Pandemin hade verkligen skapat tidsförskjutningar i Omkulturs plåtprojekt. Men igår kunde vi äntligen träffas allihopa på Hallins verkstäder, där de jobbar med produkter i rostfritt stål. De har varit sammarbetspartner i skapandet av tolv plåtskulpturer 100 x 150cm. Att efter så lång tid äntligen få se dom var mäktigt. Hjärtat flög och det var verkligen en glädje att se hur allas olika skulpturer tog sig ut i full skala och i plåt!

På bilden ovan ses Ganga och de tre på Hallins som har hållit i projektet, men det är många fler som har har jobbat med det.
Fortfarande är en skyddande plast kvar på många ytor. Men det som är blästrat eller etsat är framtaget. Det här var tillfället vi hade för att granska och komma med korrigeringar. Det blir att granska noga -det var trots allt rätt länge sedan vi startade upp det här. Mer än två år sedan, så, hur var det nu jag tänkte….. om de där linjerna….

Hallins översatte våra skisser och önskningar till ett mer exakt språk som de kunde jobba efter, och det var det resultatet som vi nu såg. Det var mäktigt att se sin bild i plåt, kan jag säga.


Gangas egen lilla första klippta skiss, såg ut som ovan. Alla vi 13 personer som deltog i projektet från Omkultur fick var sin plåt som utgångspunkt på 100 x 150cm. Två valde att göra samprojekt, så det blev tolv plåtar som ska visas till vår konstrunda.

I just Gangas fall, var valet av en älg och Omma, utifrån att hon just då jobbade med det där med ÄLG. Ett spännande djur med fantastisk utstrålning.
Nu jobbar de vidare på Hallins med de korrigeringar el ändringar som blev i vissa fall av plåtarna. Fästanordningar o podier är beslutade och vi, hela konstnärsgruppen åkte hem, glad-yra och med fortsatt känsla av väntans tider! Till KristiHimmelsfärd får ni se det.
fortsättning följer

Vackra trummor

Hej Martin, nu blir det ett inlägg med dig:
För sådär 18 år sedan kom Martin promenerade på Köpmansgatan i Båstad och gick rakt in i Gangas trottoarskylt om Healing. Så han klev in och vänner har vi varit sen dess.
Martin är duktig på mycket, men att bygga trummor är han extra duktig på.
Därutöver har han meditationer, ritualer, ljud och musik meditationer/healing bla. ( och älskar att odla)
Han var och hälsade på några dagar hos oss för han hade en speciell trumma som han byggde. Trumman skulle till en Doula ( stödjande kvinna vid förlossningar) i Mexiko. Han ville ha trummans handgrepp i keramik. Så vi bjöd in honom till vår studio. Det där klarar han bäst själv, tänkte vi. Han kommer att älska att jobba i lera.

Martin tog sig an sin uppgift med iver, lera är ju ett så sympatiskt material. Man blir liksom alltid på gott humör när en håller på med lera. Det blev ett antal olika varianter och lite andra olika ideer, och så sov han över ute i ateljen. Det var då vi log brett…. nästa morgon…… ett TROLL!!
Martin kom in på morgonen med en så söt sotnäsa!

Haha, sot är verkligen kletigt. Inte lätt att fixa eld i kaminen och sen börjar det klia på näsan…

Keramik är gärna en process över tid. Så Martin fick ha förtroende för oss. vi fotade och diskuterade hur han önskade ha sina grejer då det kom till glasering och färgsättning.

Bilderna ovan ser nästan ut som om det var ur en kriminal utredning. Men det var i alla fall till hjälp för att veta vad vi pratade om. och, ja, det blev TVÅ trummor till sist. Det var kul!

Ovan är Doula trumman. mitt på figurens mage ska det sitta en rund kristall. Trumman har antagligen åkt till Mexiko nu.
Det blev en spännande trumma till, se nedan.

Martin är så omsorgsfull och varje trumma är unik, den ska vara i samklang med den person som ska ha den ( eller vad intuitionen säger för tillfället)han gör dom verkligen med hjärtat.
Kanske vill du själv unna dig en trumma, gå en kurs eller bara följa Martin på Fb?
Här är hans uppgifter:
Ishtur Martin Andensson
mojligheternasrum@gmail.com
0763697762
På Facebook heter sida… Medicin Drums and Shamanic tools by EagleheArt

(bild för ett event, lånat från Martins fb-sida)

Mer färg, överallt

Nu vill jag tipsa om färg! vi har varit på en dagsutflykt i Stockholm och bland annat varit på Thielska galleriet. Det var en vitamindos ! Det är utställning med De Geere: ”den stora missuppfattningen”. Det här hör samman på något sätt om det vi skrev om i förra inlägget, men är fristående, så klart.
De Geere gör en utställning där uppväxten med mormor, som han tycker mycket om, och som han beskriver som den mest socialt kompetente i hela släkten.
Grejen var bara att mormor även var ohämmad beundrare av Hitler och nazismen. Beskrivningen av hur han som barn tittar i fina Journaltidningar och betraktar tex Hitler bruna, strikta kontor och hur mormors bakgrund och försmak för brunt och tungt, är spännande att höra. -och insikten om hur fel de där bruna värderingarna är.

Det blev liksom utgångspunkten för De Geeres eget skapande: ”aldrig mera brunt” ungefär. Han tog färgen och formen som vapen, för en ny frisk värld, där alla får plats. -visst blir en alldeles upprymd och omtumlad bara av att titta på den här bilden?! Färg och form påverkar, mycket mer än en tror.
Vart vill jag komma? Hur ser vår värld ut nu? Hur har den sett ut de sista trettio åren? SVART
I bästa fall i kombo: Svart och Vitt, typ. Se på din garderob. Se din bil. Se din inredning. ??
Mönster och former, det mesta är överordentligt data-gjort. Var är handen? Handens arbete, närvaron av det mänskliga?

Från stil-och kläd-historien, ser man väldigt tydligt, att perioder när svart i klädsel är väldigt dominant -så är människan grym, glupsk och känslokall. Under Inkvisitionen ( nu blir det helt utan årtal, ursäkta) och häxprocessernas tid….. under tiden för kolonialismen, då man bara tog, erövrade, tog slavar, tog guld, slaktade människor….
Nu. Kan vara bra, att titta sakligt på de sista trettio åren. Stora allmänna företags har sålts ut ”privatiserats”, Barnens rätt till trygg barndom ersätts med att vi inte har råd, med bra mat och ordentligt med personal, Små företag köps upp, till sist, allt görs i Kina, Några få familjer äger all press och massmedia -världen över, Kemiföretagen -Läkemedelsbolagen kör sitt eget race, de som redan har ofantligt mycket, får mer och mer. Fyll i själv om du kommer på mer.

Om vi fortsätter i konst och stilhistorien, så kom efter barockens svarta kläder: Rococon. Kläder som varit svarta eller bruna byttes ut mot pastell, gärna rosa och ljusblått -vet du vad som hände? Vetenskapen om barndomens betydelse föddes, frihet och demokrati kom på olika sätt, överallt, typ. Det blev en ny, friare och gladare värld.

Så, go wild!! Rädda världen, ta fram färgen! både inom dig och omkring dig, och åk gärna till Thielska galleriet och bli inspirerad. Heja dig, De Geere!

Lämnat tavlor i Helsingborg

När vi på torsdagen ( igår) körde från vårt hem, med tavelspäckad (4 st) bil. Tittade jag mobilen, för att ha koll på tiden -då var klockan exakt 12.21, som den lilla amatör-numerolog jag är, var jag tvungen att jubla åt den numrologiska harmonin och visa det för Rurik. Vilken gott tecken, för vårt uppdrag.

När vi idag, fredag, efter en natts sömn och god samvaro hos Peppe o Maria sätter oss i bilen för att köra sista sträckan till Dunkers, Helsingborg, tittar jag åter på mobilen, medan bilen rullar iväg. Samma tid: 12.21. En djup känsla av skön synkronicitet infinner sig.

Dunkers kulturhus känns som att gå in i ett kulturtempel. Så nu är bilderna på plats, men det dröjer ännu ett tag innan utställningen öppnar. Nu vill vi njuta av att vi är i Helsingborg!

Grönsaksnördar som vi är, njuter vi av överflödande torghandel. Det bästa vi vet. Vi slinker in i Afgan-affären och köper bästa kryddorna och den där alldeles speciellt bra kines/ thai affären och köper upp oss på allt möjligt som vi längtat efter. ( -plus en speciellt illadoftande frukt, som vi aldrig provat, men Siri har visat oss. Det ska bli spännande att få smaka, kanske )

Så går vi där med våra kassar och känner oss som värsta hamstrarna. Och plötsligt står vi där framför en liten dunge av gatubelysning. Där står de, för att lysa upp tillsammans, det är gatubelysningar från olika hörn av världen och skapa en lysande bild av gemenskap. Fint. Några timmar tidigare, i trädgården hos Peppe och Maria betraktade vi också belysning

I det gamla äppelträdet hänger ståtliga ljuskronor. Trädgården blir till en högtidlig sal.

Ni som nu bor i Skåne, missa inte att hälsa på i Maria Lindströms värld, under konstrundan, Kristi Himmelsfärd. och ni som är i närheten av Vättern/ Östergötland ni får komma hem till oss, GANGA och Rurik. Men innan dess blir det utställning på Dunkers. Återkommer om det.

Det är mycket konst nu. Det gillar vi.

Vi som inte kom med

Hej hej, idag ska vi visa vad som inte kom med…. till 2021års Liljevalchs. Med en bra bit över fyratusen sökande, får en ta det med upphöjt lugn, att en inte råkar vara den utvalda/ utvalde. Men vi tycker i alla fall, att vi hade förgyllt vårsalongen med vår närvaro.
Någon som är riktigt kul, är dock att det är flera stycken som vi känner ( och som är riktigt duktiga och värdiga) som kom med. Det är bara att gratulera.

Men nu handlar de om oss, vi refuserade. Först ut är Ruriks fina drakar. Vi hade valt att kraften, i form av DRAKE, som fick vara den gemensam nämnare för bilderna i Ruriks ansökan. Alla bilder har samma format 100 x 150cm.

Inga bilder blir sämre av att de inte kom med. därför tycker vi det är lite roligt att visa upp dom så här.
Nu är det Gangas; Där blev valet fyra bilder, alla i akryl men i olika format -det kan ibland vara störande, men nu tyckte vi det gav spänning åt helheten. Bildmässigt var urvalet utifrån Naturens gåtfulla, mystiska sida. Kraft är nog ett ord en kan använda, precis som med Ruriks drakar, men på ett annat sätt. Ganga ville också sätta dom på kartan, få dom att landa vid Omberg så att säga. Några av bilderna är direkt kopplade till vår plats. Det är ”Älg, Måne och Omma”- med Omberg, och ”Blod-dop” -med Tåkern och dess beskyddande vass. De två resterande bilderna med djuren som liksom tar sig genom verklighetens olika lager och ger närkontakt, är inte så direkt kopplade till den här platsen, utan mer till företeelsen att naturen påverkar oss djup, i sitt möte med oss, oavsett när det sker.

Vilka var då dom som vi känner, som kom med? En av dom är Morgan Johansson han är ju med i vår grupp av yrkesverksamma kulturarbetare i bygden; OMKULTUR.

Vita flaggor

Idag är vi i Linköping. Det är tandbekymmer som gör att vi är här. När vi är klara me våra besök hos tandläkare så vill vi ju så klart utnyttja vår tid väl. Det är sex mil till Linköping så det känns liksom viktigt att vara allert. Vi går till Sankt Lars Park, Maria Segersäll, som vi känner är med i ett konstprojekt. Här vajar hennes bidrag. Vi blir knäsvaga av lycka! Vackert vajar de stora tygstyckena i kvällsljuset.

”Vit Flagga” är hennes bakomliggande inspiration- viljan att förhandla, hitta lösning… så vackert vi tittar på de stora formerna och ser djupa budskap

Dagen är räddad

smidda verktyg

Lite högtidligt känns det. Att gå till smeden och beställa tänger till raku.

Johan Rydberg är medlem i Omkultur, så vi känner honom ganska väl, men inte har vi sett honom innan i sitt smedje-förkläde och med sot på näsan!

Johan håller till i skogmarkerna nedanför Ödeshög, nära Boet. Det är i ett av familjegårdens mangårdsbyggnader som han gjort sig sin smedja. Mäktiga maskiner står på rad, här kan det bankas! Vi tittar åt alla håll och kanter. för Ganga doftar det av barndom. Farbor Lasse var smed och farfar var son till smedjemäster Roslin i Glimminge. Det har liksom alltid legat ett skimmer av romantik runt det där med smedja och smed, i släkten.

Nu tittar vi på dimensioner, diskuterar längd och utförande. Svetsa eller smidda? Vi väljer smidda och känner oss lyckligt förväntansfulla.

Många av Johans egna tänger har han själv smitt, så att göra tänger är något han är familjär med. Det behövs många för att kunna hålla det heta järnet, oavsett hur det är format.

Vi har svårt att gå därifrån, den ena nyfikna frågan föder liksom nästa. Titta bara på det här, handsken. ”haha det var inte mycket till handske” skrattar Rurik.
”Nä, vänterhandskar går det, nästan hur många som helst, men högerhandskarna ligger kvar. Vill ju ha total känsel och kontroll i handen som hamrar.”

Nu inväntar vi våra tänger. Tre stycken. Vi tackar Maria Lindström, Galdra keramik, för generös kunskap om vad som är viktigt vid val av tänger.