Det är vår tid nu

Konst. På Picassomuseum, förutom Picasso konst, visades en stor utställning med kvinnlig konst, storartade kvinnliga konstnärer, som en aldrig hört talad om -för att de är kvinnor.

Men nu händer det. Proppen har gått ur gubbväldet och det verkar vara en global företeelse. När de gamla skitiga invanda glasögonen tas av, ser en briljanta kvinnor överallt .

Det var många surrealister -och den var stark och magisk. Ganga följer ”ägget”. En stark symbol för livet och även en klassisk symbol i öst för vårt andliga varande.

Det är väldigt annorlunda när kvinnor målar kvinnor. Fler bilder med ägget följer…

Det blir liksom en förstärkning när man, som med ägget kan följa den genom flera konstnärers medvetande. Gillas.

Picasso då? Helt ny utställning, sedan förra året vi var här. Fyllt med livslust och erkänner faschineras fortfarande av alla hans ”stilar” det starka i att ständigt gå vidare.

Jag menar, även det är en Picasso.

Men att Picasso är stor, det vet en redan. Så det riktigt stora var ändå mötet med stark konst av kvinnor. Detta fenomen, att kvinnlig konst nu lyfts fram, måste vara lyckan för konstsamlare, som plötsligt kan ”upptäcka” storheter som tidigare varit förbisedda. Fast det där med konst och pengar… vet jag inte riktigt… känns lite som en risk att girigheten blir vinnaren.

Satans evenemang, uppdatering

Det här är lördagens händelse för Ganga. Förväntansfull!!

Välkommen till Satans död (sparad automatiskt)

En Facebook vän som varit med och skapat rummen och en överentusiastisk dotters lovord. Gör att vi är här, i Limboland. En resa in mellan liv och död, förstår jag när vi träder in i skapelsen.


Vi blir alla iklädda en vit framknuten rock och väntar sedan på insläppet, i mindre slumpvis uttagna grupper.


”Satans Död” utspelar sig i en kontorsbyggnad som står på tur att bli restaurerad, under väntan, har den blivit till Limbo-land. Ett levande konstverk som utspelar sig på tre våningar.


När vi blir insläppta, får vi ficklampa, hörlurar med mottagare, ett häfte med text och till sist; en vit mask som täcker ansiktet.  Sen släpps vi ut att vandra, som osaliga eller eventuellt saliga andar.


Häftet kan visserligen fungera som en sorts instruktion på hur man använder de 2,5 timman men alla ”rum” är fyllda av detaljer och infogade fragment ibland kan man till och med hitta dolda rum.


Hörlurarna och maskerna gör att resan blir extremt individuell. Bitvis vackert sinnlig och ibland brutal o meningslös. Vad gör jag här?? Jag tittar försiktigt på alla andra vita varelser som rör sig.

Efteråt, när vi berättar för varandra om våra intryck tittar vi storögda på varandra. Vi har verkligen helt olika upplevelser och det är jättekul att höra de andras ”resor”. Så här dagen efter känns allt lite luddigt, som en dröm, och känslan av ”var det en dröm? Eller, vad har jag varit med om??!” Infinner sig. Liksom den eviga frågeställningen -vad ÄR viktigt i livet. 

 Vad vill jag med mitt liv? Är som en viskning i örat. VAD HÄNDE SEDAN?!:


Nästa dag åker Ganga hem med buss, från Stockholm mot Vadstena. Efter en helkväll i landet mellan liv och död, känns det mer än märkligt att en medpassagerare ringer upp en släkting och sedan i en timma (ingen överdrift) verkligen berättar ALLA detaljer på en begravning han just varit på.

Jag suckar och tittar ut, i ett landskap, lika pudrat i vitt, som gårdagens upplevelse… -är jag fortfarande kvar i Limboland?!

Bilder till Far

I Ödeshög är det tradition med konstsalong till Fars Dag. Det ör bilder i en salig blandning.


Det är proffs och passionerade och en härlig stämning.

Rurik bjuder bl.a. på en vild Koltrast.


Det är mycket prat och vänskap. Sen dras det lotterivinster o sen plockas allt ner. Två dagars konstkalas är över.

Utställd

Morgon i Gamla Stan. Jag och Ylva döööör en timma av mental estetisk överbelastning.  Alla dessa bilder! Ska det verkligen bli en utställning?! Hur ska det gå till?!!


En kopp kaffe och en och halv timma senare inser vi att det är gjort. Vi firar med mat mer kaffe.


Svårt att förklara men, man blir liksom lätt fånig av en genomförd upphägning -den e så klart bäst i världen och lyckannär nästan lika stor som en nymålad bild.


Anna Forsberg -vår ”trea” anländer, sista prislapparna skrivs.


Så blir det kalas.

Galleriet blir alldeles full och vi blir alldeles uppfyllda av alla vänner, bekanta och okända som droppar in.


Alltså, man blir ju bara varm i hjärtat.

Kultur

  1. Stor fördel med att bo på landet. Vänskap. Nu är Ödeshög med KULTURHUS, privat initiativ och vi är deltagande för första gång. Kulturhuset SAGA och vi är på BIO❤️ ”Hej” säger Karin, vän genom Omkultur, keramiker, och drivande kraft i Kulturhusets bildande. 


Lasse säljer godis, även han är del av Omkultur, keramiker.


Gunnel står i biljettluckan, Gunnel jobbar med sång och teater och är även hon del av Omkultur.

Fördel nr 2: insomnade pärlor. Kolla väggarna! Det är nog tvunget att vara på mindre ort för att en biograf ska lyckas stå intakt sen 50-talet. Så vacker!!

Så ser vi på film, nu ska vi ha roligt! Hm, nja. Roligt var nog inte rätt ord. Kultur i storstaden, ensamhet, utsatthet, förljugenhet och obegriplighet. Vi är utmattade allihop efteråt, värsta skräckisen!  Men vi är ense om att filmen är bra. Värd sin guldpalm, men vi uppskattar livet på landet ännu mer efter den här pärsen.

Kultur-mums

Om man åker till ett museum, VAR hittar man Rurik, garanterat? I shoppen. I detta fallet är det på akvarellmuseet, Skärhamn.


Minns fortfarande vilket mirakel det var, att ta del av Arne Isakssons bok i akvarellmåleri, han är en hel generations totala akvarellguru. Just nu fyller han väggarna väggarna här. Penseldragen… pigmenten… pappret… sjunger.


Men då det gäller färgskalan, fann Ganga andra favoriter ( förlåt, jag glömde notera namn på konstnär till ovan) vilda färgmättade översättningar av ett familjealbum blev favorit.


Här är Ruriks favorit. Vi tittar ut genom glasdörrarna och ser fyra ateljéer / stugor, som även visar sig vara för uthyrning 1000kr per dygn vid högsäsong. Varför inte? ( nån gång i framtiden) inte mycket dyrare än de hotellrum vi vanligtvis brukar hyra.


Vi drar vidare -till Pilane gravfält, som förutom fysiska lämningar från äldre civilisationer i området över bär sinnliga lämningar för fantasi, i form av skulpturpark.


Favorit, ett antal giganter sitter stumma , som i en dommarring. Men… hitta Rurik!


Det som verkligen märker ut denna plats, är Anna. Som med bländande stillhet fyller området med sin närvaro.


Hej Anna!


Så blev det ny dag, hemresa med en snabbtur till Kollansö och det ädla slottet Läckö.


Det som verkligen dragit oss hit, är köksträdgården, kulturmark. ( visst är det kul med de ”raka”raderna som böjer sig så fint). Odlingarna här är veganska, en ny dimension till grönsaker, där man oftast odlar med antingen mineraler (konstgödning) eller djurbajs (gödsel). Hör sjunger man kompostens lov och det är spännande att se växtkraften här.


Vi hittar de största rödbetor vi sett, får smaka trädgårdssyra, och diskuterar isdrottning. Vi är inspirerande, men sen ska vi äta….. det blir till ett troll. Vi letar och finner bara stängda fik, eller ställen helt ockuperade av motorcykelgäng ( alla Sveriges motorcykelklubbar är på Kollansö idag, det tror vi!) eller reserverade för bröllop (ALLA gifter sig idag)


Det får bli en ståtlig (!) sallad på Coop Skara. Det räddar oss från svältdöden. Så kan det vara. Nu är vi fyllda med både kultur och sallad.

Maximal Vernissage

På hemmaplan, alltså galleri OMKULTUR, firar vi vernissage. Vi minglar runt och njuter varandras och vänners närvaro.


Eftersom det här är VÅR blog, så tillåter vi oss ohämmat att skryta om våra bilder. Titta här, äntligen klar. Ruriks poetiska fågel Fenix bonad! Love it! Nu hänger den på galleriet. Till försäljning.


Det är Ganga o Svetlana som har arrangerat skyltfönstret. Denna gång, helt krasst, enkelt utan extra rekvisita. Förvånat mottar vi hyllningarna,- bästa skyltning. Så kan det gå, när man inte anstränger sig. Så gör vi lite extra reklam för ännu en Rurik-bonad: (fötterna) och för Gangas gouache: ”vem” med alla huvuden.


Men, Maximal vernissage var utlovat, så dagen efter förflyttar vi oss till GÖTEBORG. (Det var väl otippat) vart ska vi?


Ett stort kliv in på galleri THOMASSEN, här är det Carolina Falkholt som härskar.


Det är en utställning i många rum och många nyanser men höjdpunkten är ändock att få kliva ner i det nedre rummet. Helt magiskt!


Gudinnans tempel , det är känslan. Stora mjuka mattor på golvet som påminner om en moské . Vi slår oss till ro. Ganga vill inte gå därifrån ( otippat? :D)


Det blir ett möte med Carolina. Men kort. Hon är ju stjärna öppen, vänlig men alla vill ha en bit av henna. Hennes konst väcker starka känslor, hon har fått möta en hel del, men att se hur en gammal dam, som handlat konst av henne, hon är sannolikt runt de 80, krama o klappa om henne, inser jag att hon också möts av oerhört mkt kärlek och respekt. Inte bara av mig.


Vi är på VIPlistan o hamnar på efterfest. Nu är vi verkligen på besök i verkligheten. Hur går det här till!!? Vi är lite tafatta. Det är stående mat, cool musik, trångt med folk och blippande ljus.


Det är en brokig samling av människor, allt från vänner till… vi börjar fråga, ”vad gör att du är här?”. Det var ju spännande. Damen bredvid är allt som ofta i Hästholmen ( hemma hos oss) och känner väl till Vår konstrunda. -det var ju förvånande, och mannen på andra sidan om oss är konstskribent och har massor att berätta… vad hände sen? My god! Vi är bara vana vid fågelkvitter och färskpressade juicer, så vi var helt utmattade och gick hem till vårt hotell. Helt uppfyllda av upplevelser! 

Galleri-häng

Textil bild av Jane SolbergNya vindar på galleri OMKULTUR.  Alla utställarna har fått egen yta att själv hänga. Riktigt bra blev det. 

Skyltfönstret, galleri Omkultur
Ganga och Svetlana hjälptes åt med att fixa med skyltfönstret, även där, är det nya vindar -vi tog bort allt onödigt. Bara konst, ingen rekvisita.

Skyltfönster, galleri Omkultur, bonad Rurik Bladh
Så nu står vi här o tittar in. Känner oss nöjda. I morgon inviger vi den nya utställningen. Vernissage mellan kl 17 -19 det gillar vi.

Gottfridska gården

Vi är i lilla Vadstena -som förresten råkar ut för ungefär samma transformation som Båstad sommartid. Massor av turister! Och här är verkligen mysigt. Vacker gammal bebyggelse o kullerstensgator.  Nu har vi tagit oss till Gottfridska gården, här ligger även spetsmuseet.


För det är en sån där udda sak som Vadstena är känt för: spetsknyppling. Det är ett högst levande inslag än idag, med festival med knypplerskor längst gatan.


Här har Irene Nordh utställning just nu -med bilder gjorda av tillvaratagna spetsar -återbruk och riktigt fina bilder. Irene är ju med i Omkultur, så det ger en extra dimension till bilderna, för vår del.


Annars är det Gottfrid Larsson, som det handlar om här. Bygdens stora skulptör. Kompis och bästis med Carl Milles. 


Här är massor med fina byster o en del stora skulpturer, fast en del är flyttat till sommarutställningen på slottet i stan. Idag fastnar jag för en liten nätt skulptur av en kvinna, så enkel o poetiskt. Den gillar jag!

Kraitz Raku-Poesi

Båstad. Det är tennisvecka, byn är helt överfull av folk, men utan stopp o utan tveckan kör vi takt igenom och ner till Norrviken. Utanför portarna till Norrvikens trädgårdar ligger Cecilia Kraitz studio. Hon är grymt duktig på raku. 


Vackra krackeleringar, poetiska glasyrer, stora former och omöjliga saker som stora plattor. Nu har vi rakumedvetande. Har fortfarande kvar vår eget rakubrännande som en doft runt kroppen. Det gör oss ännu mera beundrande.


Cecilia har sin ugn i anslutning till sin ateljé. Hon arbetar endast vedeldat, vedlagret är stora bastanta bok-klabbar. En rakudag börjar tidig morgon och håller på hela dagen. Ugnen är stor. Det tar nog sitt tag innan den är uppe i temperatur , men jag gissar att den är smidig att jobba med sen, att det går av farten.

Utanför står TRE badkar med fuktig sågspån. Det är ofta stora krävande formen Cecilia jobbar med, så det behövs nog.


Spännande att verkligen uppleva Cecilias keramik o se hennes ugn, men det allra bästa, det är mötet. En gammal go vän! Vi har inte setts på flera år och mötet värmer hjärtat. Härligt! Tack !