Rostig visit

Rostiga ägg

Nu blir det bilder på vad vi INTE har tagit med oss hem från årets besök hos Two Faces. Men det är så fint så jag kan inte låta bli. Här ligger massor av ägg på rostning…

Rurik

Vi har ju gett vår publik vanan, att de kan köpa vackra ting även från Two Faces, på konstrundan. Det vill vi leva upp till, men vi har andra förutsättningar i år och behöver ha lite nättare och mindre saker att visa.

Rostiga vargar

Men som vanligt förlorar vi oss ganska snabbt i fascination. Nytt för året: vargar!

Utställningslokal, Two Faces

Här finns en utställningslokal. Ädelt, sagolikt och vackert.

Utställnings lokal

Vi måste titta våra ögon mätta, sen kan vi plocka ihop det vi vill presentera på konstrundan. Men det får ni se då….

Camelie-healing

Påskafton vigde vi till Camelie-Heaing. Finns inga andra ord för det. Tage Andersen har öppet i Gunillaberg och visar sina helt makalösa Camelior i en helt makalös miljö. Vi mjuknar… öppnar oss…. förändras…. liksom sjunger innifrån….

IMG_3577
Vi har tagit oss till snöigare trakter, högre upp i bergen och på andra sidan Jönköping, från oss sett. Sol, men kallt, isigt och slaskigt, men i växthuset finns paradiset.

Camelior i vattenspegel
Gläds åt stillheten här inne -och skönheten, in i minsta detalj. Camelior är lite kinkiga att driva fram men här är det stora gigantiska, nästan träd. Fulla av knoppande och blommande skönhet.

Ganga och Camelior
Vi kommer bra överens och vi nickar till varandra. Att vandra här, i växthuset och på Gunillaberg förändrar tidsbegreppet. Här är så mycket omsorg och detaljer.

upprullade blad, Gunillaberg
Detaljer som tar tid. Inget hastigt.  Som ihoprullade blad. varsamt ihopknutna med natursnöre… eller mossa som växer…. pinnar som bildar kanter…

Verksamheten på Gunillaberg är mer blygsam så här års. Men Tage är här, så är det ofta och han ställer snällt upp på bild.

Tage Andersen
Detaljernas mästare, allt tycks bli till konst i hans närhet. Tage försvinner ner, med käpp i hand, till växthuset medan vi går in i slottet. Rurik suckar av ”vill-ha” när vi ser efter honom och beundrar hans rock.

Alltså, det känns som en befinner sig i en saga, eller parallell verklighet. Lika härligt som det är är att läsa en saga, lika uppfyllda -och förändrade, känner vi oss när vi lämnar.

Till och med den sörjiga vägen förvandlas till skönhet i våra ögon.

Upptäcka Sigrid

Waldemars udde, Hjertén

Grattis till Ylva och Ganga som åkte till Waldemars udde. Stor utställning med Sigrid Hjertén , som Ganga visserligen kände till men…..

Bild, Sigrid Hjertén

Ylva jublar, när vi kollat in vad som finns i Stan. ”Jag har alltid älskat hennes målningar”. Full färg och vilt som bara fauvismen är. Färgens klarhet är befriande. Klart vi åker hit!

Sigrid Hjertén

Spännande att se konst som är 101 år gammal( målad 1917) så totalt i regnbågsfärger!!

Lyftkranar, Hjertén

Hon målar mycket Stockholm. Lyftkranar. Kolla! De är vackra som dalahästar!!

Kvinna, Hjertén

Vackra bilder och förskräckligt slut på historien. Inlagd på psyket tog dom hand om henne på ett sätt att man verkligen undrar.

Utsikt, Hjertén

Hennes bilder blir allt mer streckiga, distanserade o upplösta. Herr Grunewall tar ut skilsmässa när hon läggs in för gott. Och slutet på hennes liv är en misslyckad lobotomering då hon avlider. En kan undra, vad hände egentligen? Var hon sinnessjuk eller var hon för frisk för sin tid?

Vintermöte

IMG_3316
Vinter. Men vi ska på möte hos Kerstin Grönvall. Hon bor precis vid kanten av Omberg och det är kylig skygga som omfamnar gården när vi kommer. Men vi ska prata konstrunda och det känns nästan konstigt för det är både snart och långt borta. Då tänker man på varmt, sol och grönska.

IMG_3319
Inne i värmen tittar vi på Kerstins OMMA skulturer. Omma är Gudinnan över Omberg och här finns massor med myter om henne som lever än. Kerstin har själv haft starka upplevelser av Omma som hon gestaltat i skulptur. Vi lyssnar och bara äääälskar skulpturen hon visar oss.

IMG_3320
Uven som är Ommas djur (och mask/ förklädnad) breder sina stora vingar runt och omfamnar en figur där inne mellan vingarna. Kerstin och djur är speciellt och hennes berättelser om egna uvar och ugglar trollbinder oss. Visste inte att uvar och ugglor kunde bli så tama.

surugglan Grumpy
Den här ugglan blev kär i henne och ville till och med dela mat med henne. Den satt på ryggstödet i bilden när hon körde och när den fångat ett byte, så sparade den delar som Kerstin fick låtsas-äta (råa möss och småfåglar haha). Den blev så känd att hon tryckte ett vykort med den.

Omma, med hjärta
Åter till skulpturer, Omma och Konstrunda. Vi vill göra nåt extra till Konstrunda, med anknytning till Omberg och Omma. Och lika väl som Ommas Hjärta blänker på Kerstins skulptur, så hoppas vi att våra konstrunde-besökares hjärtan ska känna för det vi skapar… Nu får vi vara lite hemlighetsfull, men fortsättning följer…. i en snar framtid.

Rita på Beckmans

Idag fyller Rita 26 år. Här är hon -som paket. Ganga – Rurik och Syster-Siri och Jonas glider in på Beckmans, där är det Vernissage för dagen. Kläder som arkitektur. Rita paketerar in sig och det är ju lite vitsigt, sådär  till födelsedagen (paket är ju alltid kul), men inspirationen kommer från konstvärlden

IMG_3109
Där Berlins parlament (typ) blev inslaget i väv. Det är KUL att höra om alla kreativa infall och uppgifter de har på Designskolan Beckmans. högt tempo, men alltid en glad Rita.

Rita i lådan
Nu är hon inne i sin egen draperade skapelse. Allt medan vi andra minglar runt med ett glas vin i handen. Det gäller att vara listig….. Rita skickar ett SMS till mamma.

Ganga får sin order och det är bara att leverera. Sen sippas det förnöjt vin i sugrör där inne och skulpturer gungar allt gladare i takt med musiken.

Allt är ett halvtimmas arrangemang med förstaårs eleverna på kläd-designlinjen. Det var väldigt imponerande. Riktigt proffsigt alltihop.
De blir knuffade att göra saker ”på riktigt” hela tiden.

Rita Haavimb. Klänning, nobel, ekonomipris
Som ovan. Till Nobelutdelningen, skapades kläder på temat till de olika prisen. Här är Rita i samarbete med annan elev till i klassen som skapat en klänning för Ekonomipriset.

Professorn Richard H Thaler and Beckmans students, x and Rita Haavimb
-och vem kommer och tittar på deras visning? Jo, det är sant, självaste  Professorn Richard H Thaler, Nobelpristagaren själv.
Heja Rita

Vårsalong på Liljevalchs

Bortglömt päron

Det kunde varit ett konstverk! Nen det är ett bortglömt päron i en förvaringsbox på Liljevalchs. Men det är en skön del av charmen med salongen. Att man får bli lite ruckad i föreställningen om vad konst är.

Sålt, på Liljevalchs

En annan charm ör, att det säljs friskt.titta här, en månad in på salongen och alla i rött är sålda. Folk går verkligen hit för att köpa! Det är ju jättekul!

Från vårsalongen

Sammanfattning av vårt besök är väl ungefär som bilden ovan: en blir förstummad och man står som ett fån och undrar, varför kom det här med??!

Envishet och skicklighet gör en onekligen förstummad:

Yoga i lera

365 yogafigurer imponerar.

Papper

Ett hav av pappersbabysar i fullständig pappers-kroppsperfektion är extremt imponerande.

Mixed materia, hund

En hund ihop fixad med svart nylonstrumpa och lite allt möjligt gör en ömsint.

Enkelt

Enkelt kaxigt är också skönt.

Keramik

Vi hittar lite allt möjligt att glädjas åt.

Men varför blev vi uttråkade ändå? Inte roligt när alla fläskbilder hamnar i rad. Att allt fyrkantigt o huslikt blir ihopklumpade i ett rum eller alla hav bredvid varandra. Mycket tog ut varandra och blev mindre synligt. Jakten på den gemensamma nämnaren gjorde det onödigt slätstruket bitvis.

Regnbåge

Förvånande många bilder med religiösa anspelningar och förvånande lite kroppslighet/nakenhet. Inga kön överhuvudtaget noterar Ganga som är del i en fitt-konst-grupp, och gillar Power-vagina-konst.( ok nu minns vi två bilder av en naken kvinna)

Kerstin räddar alla djuren

Vi avslutat med en skön skulptur av ”Kerstin räddar alla djuren”. En farmor, typ, som sitter med alla världens djur. Ganska stor skulptur.

Liljevalchs

Vårsalongen är stor. Härligt mätta på intryck vinglar vi ut där i från. En snabbtur till Stockholm. Bara över dag. Bara för att, det är kul med vårsalong ( och så firar vi Rurik som fyller år i morgon )

Hej då!

Det är vår tid nu

Konst. På Picassomuseum, förutom Picasso konst, visades en stor utställning med kvinnlig konst, storartade kvinnliga konstnärer, som en aldrig hört talad om -för att de är kvinnor.

Men nu händer det. Proppen har gått ur gubbväldet och det verkar vara en global företeelse. När de gamla skitiga invanda glasögonen tas av, ser en briljanta kvinnor överallt .

Det var många surrealister -och den var stark och magisk. Ganga följer ”ägget”. En stark symbol för livet och även en klassisk symbol i öst för vårt andliga varande.

Det är väldigt annorlunda när kvinnor målar kvinnor. Fler bilder med ägget följer…

Det blir liksom en förstärkning när man, som med ägget kan följa den genom flera konstnärers medvetande. Gillas.

Picasso då? Helt ny utställning, sedan förra året vi var här. Fyllt med livslust och erkänner faschineras fortfarande av alla hans ”stilar” det starka i att ständigt gå vidare.

Jag menar, även det är en Picasso.

Men att Picasso är stor, det vet en redan. Så det riktigt stora var ändå mötet med stark konst av kvinnor. Detta fenomen, att kvinnlig konst nu lyfts fram, måste vara lyckan för konstsamlare, som plötsligt kan ”upptäcka” storheter som tidigare varit förbisedda. Fast det där med konst och pengar… vet jag inte riktigt… känns lite som en risk att girigheten blir vinnaren.

Satans evenemang, uppdatering

Det här är lördagens händelse för Ganga. Förväntansfull!!

Välkommen till Satans död (sparad automatiskt)

En Facebook vän som varit med och skapat rummen och en överentusiastisk dotters lovord. Gör att vi är här, i Limboland. En resa in mellan liv och död, förstår jag när vi träder in i skapelsen.


Vi blir alla iklädda en vit framknuten rock och väntar sedan på insläppet, i mindre slumpvis uttagna grupper.


”Satans Död” utspelar sig i en kontorsbyggnad som står på tur att bli restaurerad, under väntan, har den blivit till Limbo-land. Ett levande konstverk som utspelar sig på tre våningar.


När vi blir insläppta, får vi ficklampa, hörlurar med mottagare, ett häfte med text och till sist; en vit mask som täcker ansiktet.  Sen släpps vi ut att vandra, som osaliga eller eventuellt saliga andar.


Häftet kan visserligen fungera som en sorts instruktion på hur man använder de 2,5 timman men alla ”rum” är fyllda av detaljer och infogade fragment ibland kan man till och med hitta dolda rum.


Hörlurarna och maskerna gör att resan blir extremt individuell. Bitvis vackert sinnlig och ibland brutal o meningslös. Vad gör jag här?? Jag tittar försiktigt på alla andra vita varelser som rör sig.

Efteråt, när vi berättar för varandra om våra intryck tittar vi storögda på varandra. Vi har verkligen helt olika upplevelser och det är jättekul att höra de andras ”resor”. Så här dagen efter känns allt lite luddigt, som en dröm, och känslan av ”var det en dröm? Eller, vad har jag varit med om??!” Infinner sig. Liksom den eviga frågeställningen -vad ÄR viktigt i livet. 

 Vad vill jag med mitt liv? Är som en viskning i örat. VAD HÄNDE SEDAN?!:


Nästa dag åker Ganga hem med buss, från Stockholm mot Vadstena. Efter en helkväll i landet mellan liv och död, känns det mer än märkligt att en medpassagerare ringer upp en släkting och sedan i en timma (ingen överdrift) verkligen berättar ALLA detaljer på en begravning han just varit på.

Jag suckar och tittar ut, i ett landskap, lika pudrat i vitt, som gårdagens upplevelse… -är jag fortfarande kvar i Limboland?!

Bilder till Far

I Ödeshög är det tradition med konstsalong till Fars Dag. Det ör bilder i en salig blandning.


Det är proffs och passionerade och en härlig stämning.

Rurik bjuder bl.a. på en vild Koltrast.


Det är mycket prat och vänskap. Sen dras det lotterivinster o sen plockas allt ner. Två dagars konstkalas är över.

Utställd

Morgon i Gamla Stan. Jag och Ylva döööör en timma av mental estetisk överbelastning.  Alla dessa bilder! Ska det verkligen bli en utställning?! Hur ska det gå till?!!


En kopp kaffe och en och halv timma senare inser vi att det är gjort. Vi firar med mat mer kaffe.


Svårt att förklara men, man blir liksom lätt fånig av en genomförd upphägning -den e så klart bäst i världen och lyckannär nästan lika stor som en nymålad bild.


Anna Forsberg -vår ”trea” anländer, sista prislapparna skrivs.


Så blir det kalas.

Galleriet blir alldeles full och vi blir alldeles uppfyllda av alla vänner, bekanta och okända som droppar in.


Alltså, man blir ju bara varm i hjärtat.