Hemmadjungel

Det var ju faktiskt bars 14 dagar Ganga var i London -men de små taniga plantorna och nysatta fröna lyckades bli till en enda djungel och överflödshärva.

Dock hade och har jag fått med mig en riktigt rälig förkylning hem, därav denna totala brist på blogginlägg. Ingen ork, än.

Här får ni ett litet filmbevis på den härliga röran.

Här är en film till, för frågan är, vart tog grönsakslandet vägen?? Hahaha ett råd till alla odlare, stanna hemma o påta i jorden när det är maj-juni!

Blommor lugnar

Idag har vi tagit dagstur till Helsingborg. Tavlor som vi hämtat hem från Dunkers. Det är lite tufft att både Åke ner till och sen hem igen, mellan Helsingborg och Borghamn. Vi måste lugna ner oss lite i mellan fram och tillbaka.

Bästa lugnet är blommor, så vi spenderar några timmar på Sofiero. Här är det försommarfint och vädret är soligt.

Vi letar oss ner i den berömda rododendron-dalen. Det är mäktigt. Buskarna är otroligt stora o gamla, och mycket är mitt i sin vackraste blom.

Vi är ju inte här så ofta, så vi förvånas över en spännande bro som nu finns över ravinen. Vackert att stå där uppe och se över allt som händer, här nere i dalen där bäcken porlar och stigen snirklar.

Mors Dag, som är i slutet av denna månad. Lär vara i stil med folkvandring. Då kommer mammor i rullstol o med käpp med hela familjen med, i stora flockar. Det står högt på gamla mammors önskelista att få njuta av rododendron på Sofiero. Jag förstår varför. Jag sätter upp det på min framtida rullstols-lista, plus en kaffelatte, tack.

Idag är här mer stillsamt.

Vi roar oss och Ella med att filma när vi sjunger ”ja må hon leva!” Sen skickar vi det till henne i London. så får även 33-åringen en doft av alla rosa blommor, här på Sofiero.

Lämnat tavlor i Helsingborg

När vi på torsdagen ( igår) körde från vårt hem, med tavelspäckad (4 st) bil. Tittade jag mobilen, för att ha koll på tiden -då var klockan exakt 12.21, som den lilla amatör-numerolog jag är, var jag tvungen att jubla åt den numrologiska harmonin och visa det för Rurik. Vilken gott tecken, för vårt uppdrag.

När vi idag, fredag, efter en natts sömn och god samvaro hos Peppe o Maria sätter oss i bilen för att köra sista sträckan till Dunkers, Helsingborg, tittar jag åter på mobilen, medan bilen rullar iväg. Samma tid: 12.21. En djup känsla av skön synkronicitet infinner sig.

Dunkers kulturhus känns som att gå in i ett kulturtempel. Så nu är bilderna på plats, men det dröjer ännu ett tag innan utställningen öppnar. Nu vill vi njuta av att vi är i Helsingborg!

Grönsaksnördar som vi är, njuter vi av överflödande torghandel. Det bästa vi vet. Vi slinker in i Afgan-affären och köper bästa kryddorna och den där alldeles speciellt bra kines/ thai affären och köper upp oss på allt möjligt som vi längtat efter. ( -plus en speciellt illadoftande frukt, som vi aldrig provat, men Siri har visat oss. Det ska bli spännande att få smaka, kanske )

Så går vi där med våra kassar och känner oss som värsta hamstrarna. Och plötsligt står vi där framför en liten dunge av gatubelysning. Där står de, för att lysa upp tillsammans, det är gatubelysningar från olika hörn av världen och skapa en lysande bild av gemenskap. Fint. Några timmar tidigare, i trädgården hos Peppe och Maria betraktade vi också belysning

I det gamla äppelträdet hänger ståtliga ljuskronor. Trädgården blir till en högtidlig sal.

Ni som nu bor i Skåne, missa inte att hälsa på i Maria Lindströms värld, under konstrundan, Kristi Himmelsfärd. och ni som är i närheten av Vättern/ Östergötland ni får komma hem till oss, GANGA och Rurik. Men innan dess blir det utställning på Dunkers. Återkommer om det.

Det är mycket konst nu. Det gillar vi.

födelsedag

Tu-tile-tut födelsedag och i brist på flaggstång, så är rökpelaren i topp. Vackert härligt vårväder med andra ord. Ganga har födelsedag så med solsken ökar känslan av fest, japp, så är det.
Men här firas stillsamt, men en superbra hylla till keramiken anlände, så den fick lite stämpel av present och de första fröerna (spenat) kom i jorden -kändes ju lite symboliskt att få så det första just idag.
Till kvällen togs dock STOLEN fram.

Nä, det finns inget mer rogivande än att titta på elden. ”Mmmmmm” säger Ganga.
Det här är en alldeles speciell stol och speciellt tillfälle.

Vi hittade den där stolen på loppis för ett tag sedan, och sen har den stått och väntat. ”Nu vill jag inte vänta längre” säger Ganga och, ja, då går Rurik och och fixar med hålet.

Ett snippe-hål! Det här är en BASTU -för snippan: Yoni Sauna.
Värsta innetrenden, om du inte visste. Klart man ska pyssla om sina ädlare delar.
för det ÄR ädlare delar och lite ångbastu ökar cirkulation och genomströmning och har många hälsofördelar, för hela kroppen.

Under stolen står gryta med hett vatten, med örter i. Så en kan, om en har kunskapen, välja örter som stödjer det man vill ha hjälp med. Det finns ju tex unga snippor och äldre snippor och behoven kan ju variera.

Rurik satt med, det var ju en mysig stund vid brasan -även om han inte fick snippe-bastu. Men tacksamt med en slav, för efter ett tag avtog värmen. ”Mer varmvatten” bad Ganga och Rurik gick snällt och hämtade och hällde i mer hett vatten i grytan.

Efteråt, la vi tillbaka ursprungs-locket på stolen och den är åter en alldeles vanlig liten söt stol. fint va!
MEN, det hade varit bättre med en pall… om du återvänder till de första bilderna i det här inlägget så kan du se att en sveper in sig, med typ en filt så att ångan inte smiter iväg åt något annat håll. Men det var ett lösligt problem och ett litet ryggstöd var skönt, det hade inte funnits om det var en pall.

Vi kryddar inlägget med en utförlig artikel om Yoni Sauna varsågoda och stilla nyfikenheten.

Det var väl en fin födelsedag?

Från ateljén, februari

Nix pix, Rurik får inte så mycket som hålla i en pensel de här dagarna efter hjärtingreppet med ballongvidning -en pensel väger ju inte så mycket, så det hade nog gått, men han får ändå välja att ligga på soffan och njuta av vad han presterat tidigare i år, just nu är det återhämtning. Ikoner, ni vet, alla de där momenten. Plattan som ska väljas, som ska grundas och grundas och slipas o allt det där.

Till sist kommer ju faktiskt den där dagen då man får måla bilden -IKONEN. Njutning. De är de där Svenska kvinnliga helgonen som är på gång. dom är ju inte så många. Men de är några stycken i alla fall. Här ovan är Heliga Anna av Novgorod.
Heliga Birgitta är också gjord. Det har ju varit mycket bonader ett tag, men nu är det ikoner på gång.

Djuren och speciellt fåglar har fått Gangas uppmärksamhet. Att djur har fler känslor än vi förr trott upplever vi ofta här, så som vi bor och är dom nära. Njutning är spännande. Inte bara människor som njuter av en vacker solnedgång. Ovan ett försök att fånga korpen och den sena, kalla skymningen.

-och HOPPSAN, nu hände det nåt igen. Insekter!! känns inte som det är den enda, fler vill komma. Kul när nåt nytt kommer in i sinnet. Kroppen nästan hoppar av iver, ändå vet i alla fall Ganga, att de där små stunderna med måleri inte duger. I stället så tankar jag mentalt och hoppas att när de där riktiga målardagarna kommer, att allt synkar och färgen flödar.

Processen. Bilder växer fram

Vatten bild 1

Måla tar sin tid. Skönt med koncentrerad tid. Ganga skissat upp ännu en vattenbild. Först, grovt lägga upp linjer och riktningar. Hitta placeringar.

Vattenbild steg 2

Nästa steg är att korrigera, gå närmre. Vad är viktigt? Helhet och abstraktion, fokusera in och fokusera ut.

Tredje omgången, dags att lösa målarknutar. Det som inte gav sig enkelt. Vattenblänk runt kropp, nåt blänk på botten ovs. Nu får tavlan vila, några veckor. Ska sitta i soffan o titta, blandar felsökning med att njuta av det som blivit.

Sen blir det dags att fixa det sista, de små korrigeringarna. Men det är i framtiden. Det brukar vara bra att låta en bild mogna till sig ett tag.

Uggla, intuitiv

Ugglan blev målad på lite annat vis. Känt in, tagit in ugglan innan. Både visuellt och känslomässigt. Tittar på bilder och försökt känna den i kroppen. Sen e det bara att släppa och färger o linjer får lov att dansa. det som känns ”bra och spontant”.

Först linjer, sen ytor.

Uv, nästan klar

Det brukar vara bra att ställa bilderna upp och ned ibland. Så var det den här gången, sen visste bilden liksom, hur den ville bli målad.

Nu får även den vila, så får vi se om den är klar, det kan man inte riktigt veta med en gång. Tiden behövs.

förväntansfull keramik

Omma och Jättarna

Nu är det dags att mjuka upp konstfärdigheterna. Vardag knackar på.
Ganga kör en bränning i vår egna ugn, och ut kommer “OMMA OCH JÄTTARNA” 1th edition ( haha). nog ser de ut som de står och stampar och vill igång med det nya året!
Omma och Jättarna ligger mig varmt, kul att ha nåt med riktigt lokal anknytning, Omma är en stark myt här vid Omberg. Leran bryts här, så det känns lite som myten finns med i figurerna, ända ner på ler-korns-nivå.

aska på tork

Annars har vi mest pysslar runt i studion och liksom laddar inför året. Köpt råmaterial men även gjort i ordning aska: tvätta och torka att ha i glasyrer under året. Små jobb som tar mycket tid.

harar i keramik av Ganga

Ett gäng intressanta HARAR står på tur på en hylla. De väntar. Harar är ett återkommande tema i Gangas målningar. Klart det måste provas i lera.
Det finns myter, inte här i Sverige, men i England. Där är haren magisk, förbunden med månen och det feminina. En hare, kan mycket väl vara en förklädd kvinna som är på vandring i en dröm-resa.
Januari är en bra tid att drömma.

Flitiga vi

Vi e så flitiga just nu. Se bara, hänger utställning på Grenna museum! Vi har varit fyra personer att hänga Omkulturs gemensamma utställning idag.

Där kommer Ganga med sin röda björn, måste klappa isbjörnen innan vi går in. Museet i Grenna är känt för Andreexpeditionen, Polarcenter, med mycket Polarinformation.

Fliten har lyst och vi har haft trevligt. Resultat blev riktigt bra.

Se där är den röda björnen igen, i gott sällskap av keramik av Lasse Frisk och bilder av Svetlana Gurko.

Den röda draken av Rurik finns också där!

Gangas Mån-Hare är också med på utställningen.

Och Ruriks bonad ”spegling”

Utställningen öppnar söndag 30 augusti o pågår 1månad. Välkomnen

Fint i galleri fönstret

Nytt, nytt! Igår röjde vi runt i skyltfönstret på galleri Omkultur. Ut med gammalt, in med nytt. Det var varm, men vi gjorde det. Ganga, Johan och UllaKarin.

Det är liksom som toner. Varje objekt. De ska alla hitta sin plats för att bli till ett samstämt ackord.

Vi är ju något ohämmade och partiska här på bloggen och vill ju gärna visa fram vårat och ibland kommer andra med av bara farten. Här står nu Ruriks ikon, Franciskus av Assisi och bakom den, är en ”icke perfekt ros” ( kul namn) av Ila Örtlund.

Den rosa bilden är känd på bloggen. Nu är det officiellt klar. Ganga har till och med lagt egen förgyllning ( stolt som en höna ). Bilden heter BÖRJAN, barnet och universum.

En nygjord bonad ”BUKETT” av Rurik hänger också här.

En riktigt stor bonad m svanar pryder fönstret. Bilden ovan är bara ett litet utsnitt av bonaden.

Galleriet är verkligen fantastiskt fint. Även om vi mest visar våra egna bidrag till galleriet här, på bloggen.så är det hög klass, rakt igenom, på det som säljs. En plats värd att besöka.

Mormor terapi

Baby i lera

Konstnärlig inspiration men också terapi. I mitt knä ligger en nygjord skulptur i lera. Ännu varken torr eller bränd. Den är ganska lik en nyfödd till storlek och mina händer verkligen känner hur mysigt det är att hålla i en liten ny människa, medan jag arbetar fram den.

Glad att de har det bra i London men känner saknad. Då är det tacksamt att i alla fall ha möjlighet att uttrycka sig i nåt material.

Bilden av barnet i fosterställning har varit med ett tag. Målade den först, som en bild av väntan inför förlossning.

Nu är det en annan väntan. En väntan på att världen ska öppna sig. Ja, kanske är även det en stor förlossning som ska till.