Första veckan i London

Kort sammanfattning: hosta 😩

Fast de första dagarna var fest. -vad firar dom? Ganga undrar. Flaggor överallt. Fest i parken, någon har en hel kostym med Engelska flaggor.

De är ohämmad royalism; Drottningen har suttit på tronen i sjuttio år. Det firas ordentligt.

Vi firar dock Lexi. Tårta är bra. Snabb energi i kylskåpet för ammande mamma ( o alla andra). Hälsokost-tänket är bortblåst och det är NJUTNING som gäller. Fast, en tårta i taget. När den ena är uppäten bakade jag en ny. Hehe. Kanske därför jag trillade dit på dunderförkylning.

Så, har tagit det lugnt mellan matpassen ( jag lagar maten, som en riktig mormor). Men se ovan, det är vägen till mataffären. Limehouse, här har lade många Svenska skepp till, en gång i tiden, lastade med Svensk is, som sedan distribuerades ut till fisk o köttaffärer i London under året, kan jag läsa på en skylt i hamnen, på väg till affären.

Men viktigast är den process som är så vacker att se. Hur lille Eden springer till Lexi det första han gör, när han kommer hem från dagis . Med lite hjälp blir det cuddle, gosa. Sen behöver en ju prova på hur det är att vara bäbis och ligga i babysängen. Det hör ju till.

Sen står jag där på kvällen och tittar förundrat på utsikten från köksfönstret. Husen och ljusen… det är så märkliga proportioner. Det är liksom ofattbart långt från grönsakslandet där hemma, där jag brukar traska. Känns lite som att vara på en annan planet -men ändå inte.

På väg

Här sitter en riktig mormor. skrattar åt mig själv. För det känns ungefär som jag är en småbarnsmamma, mitt i livet.

Först en väldigt lyckad konstrunda, med allt vad det innebär med förarbete och intensitet under fyra dagar. Sen direkt efter förbereda för åka bort, förbereda trädgård o ladda resväskan.

Låter kanske inte så mycket, -tyckte inte jag iheller, tills jag insåg mängden växter som skulle ner i jorden. det är ju NU som gäller. Det som ser så smått ut nu, behöver sin tid för att hinna växa till sig och leverera.

Nu är det sådana här godingar som gäller. Själv hann jag inte ens tvätta håret, duscha eller peta naglarna ( det var det jag menade med att likna mig vid en småbarnsmamma. Ingen avslappnad manikyr o så innan resan.) Resväskan är i alla fall med. Det har varit otaliga omprioriteringar så att det viktigaste blir gjort och avklarat. nu får Rurik nöjet att vara hemma, bland alla vattenslangar, snigelplockningar och sköna sovmorgnar. Och jag, Ganga uppdaterat från London.

Hur mycket kan egentligen hända på ett dygn?!

Långfredag var tåget upp till Stockholm. Ganga hänger utställning med 12 andra konstnärer på galleri Bellman. Glad förvirring när den stora bilden blir såld -innan den hunnit upp på väggen.

Som vanligt, jätteduktiga o trevliga människor som är medutställare. Men vi var förvånade över hur bra lottningen av våra väggytor var. Hur fint vi passade ihop. Bilder kan ju verkligen se olika ut, så lottning kan verkligen bli hur som helst.

bilden överst, av två, är min och Helena Bergrens vägg -kan du ens se var mina bilder slutar o hennes börjar?! Jo, hennes är konsekvent kvinnoansikten, så det ger en hint, men färg o form är ändå väldigt kompis.

Ovan, bilder med mkt svart, i ram el bakgrund. En utställare med Frida Kalo i olika tappning men den stora bilden till höger är en annan konstnär. Skumt, så väl anpassat till varandras bilder.

Efter hängning går Ganga en tur längst Gatan, det mesta är långfredagsstängt. Men i ett gallerifönster går att lösa att Peter Adbåge, bekant till oss, från Mjölby, ut. Världen blev liten.

Det är ju i Bellmans trakter, ställer ut på Bellmansgatan, galleri Bellman och plötsligt hade fötterna gått till Mariakyrkan som var ”Bellmans kyrka” där var det konsert med barockorkester och kör som sjöng Bach Johannes passion. Avstressande

Kväll och nattläger hos Rita o Marcus.

Hittar kreativa detaljer överallt. Titta en gris i Ombergslera!

… och en fantastisk fågelvägg. Egentligen är det värt ett eget inlägg, alla dessa kul detaljer. Men lördagen hastade på, det var ju Vernissage!

Här på Bellmansgatan är det, tvärgata till gallerigatan Hornstadspuckeln.

Riktigt fin utställning, vill jag säga. Men det mest häpnadsväckande, tappa-hakan-verket var den i tovad ull! Titta noga. Naturlig storlek. En pojke med fina ansiktsdrag, hår o kläder. Döda duvor. Alltså, en blir tagen, stum. En liten vän, stillsam kvinna var konstnären bakom det. Många timmars flit.

Som avslutning på dagen, står Ganga på T-centralens perrong, fördjupad i en zoomsänding från Indien med fullmåne-överföring. I ögonvrån ser jag en man med rött pannband och tänker genast på ett minne från Dharamsala. En mycket känd Tibetansk aktivist och poet, Tenzin Tsundue

Ja, det är Tenzin, vi möttes i Dharamsala för 16 år sedan. Vi tar ett kort och han säger ”you are tall” mitt svar ”but you are Great” han tyckte han träffat på en livslevande Freja, tror det var en komplimang. Vi var bägge två förundrade över detta möte.

Kul, jag kunde berätta att vi läst hans dikter på ett event i Båstad och efter en stunds prat var det en stor kram och lycka till. Tenzin turnerar i Europa och just nu, sista föreläsningen i Skövde, sen är det Norge.

Vi skiljs åt och jag sätter på mig headsetet och fortsätter lyssna på zoom-meditationen från Indien, allt medan jag vandrat upp på pågen som tar mig hem till Östergötland. Att så mycket kan hända på ett enda dygn. Känns som åkt jorden runt!

Hur mycket kan egentligen hända på ett dygn?!

Långfredag var tåget upp till Stockholm. Ganga hänger utställning med 12 andra konstnärer på galleri Bellman. Glad förvirring när den stora bilden blir såld -innan den hunnit upp på väggen.

Som vanligt, jätteduktiga o trevliga människor som är medutställare. Men vi var förvånade över hur bra lottningen av våra väggytor var. Hur fint vi passade ihop. Bilder kan ju verkligen se olika ut, så lottning kan verkligen bli hur som helst.

bilden överst, av två, är min och Helena Bergrens vägg -kan du ens se var mina bilder slutar o hennes börjar?! Jo, hennes är konsekvent kvinnoansikten, så det ger en hint, men färg o form är ändå väldigt kompis.

Ovan, bilder med mkt svart, i ram el bakgrund. En utställare med Frida Kalo i olika tappning men den stora bilden till höger är en annan konstnär. Skumt, så väl anpassat till varandras bilder.

Efter hängning går Ganga en tur längst Gatan, det mesta är långfredagsstängt. Men i ett gallerifönster går att lösa att Peter Adbåge, bekant till oss, från Mjölby, ut. Världen blev liten.

Det är ju i Bellmans trakter, ställer ut på Bellmansgatan, galleri Bellman och plötsligt hade fötterna gått till Mariakyrkan som var ”Bellmans kyrka” där var det konsert med barockorkester och kör som sjöng Bach Johannes passion. Avstressande

Kväll och nattläger hos Rita o Marcus.

Hittar kreativa detaljer överallt. Titta en gris i Ombergslera!

… och en fantastisk fågelvägg. Egentligen är det värt ett eget inlägg, alla dessa kul detaljer. Men lördagen hastade på, det var ju Vernissage!

Här på Bellmansgatan är det, tvärgata till gallerigatan Hornstadspuckeln.

Riktigt fin utställning, vill jag säga. Men det mest häpnadsväckande, tappa-hakan-verket var den i tovad ull! Titta noga. Naturlig storlek. En pojke med fina ansiktsdrag, hår o kläder. Döda duvor. Alltså, en blir tagen, stum. En liten vän, stillsam kvinna var konstnären bakom det. Många timmars flit.

Som avslutning på dagen, står Ganga på T-centralens perrong, fördjupad i en zoomsänding från Indien med fullmåne-överföring. I ögonvrån ser jag en man med rött pannband och tänker genast på ett minne från Dharamsala. En mycket känd Tibetansk aktivist och poet, Tenzin Tsundue

Ja, det är Tenzin, vi möttes i Dharamsala för 16 år sedan. Vi tar ett kort och han säger ”you are tall” mitt svar ”but you are Great” han tyckte han träffat på en livslevande Freja, tror det var en komplimang. Vi var bägge två förundrade över detta möte.

Kul, jag kunde berätta att vi läst hans dikter på ett event i Båstad och efter en stunds prat var det en stor kram och lycka till. Tenzin turnerar i Europa och just nu, sista föreläsningen i Skövde, sen är det Norge.

Vi skiljs åt och jag sätter på mig headsetet och fortsätter lyssna på zoom-meditationen från Indien, allt medan jag vandrat upp på pågen som tar mig hem till Östergötland. Att så mycket kan hända på ett enda dygn. Känns som åkt jorden runt!

Jippii Folkhögskola!

Just det, titta på den här damen (vänstra bilden) Ganga är Folkhögskolelärare på sommarkurs, Södra Vätternbygden, Jönköping! Det är faktiskt en DRÖM så det är nog Omma själv ( högra bilden), som trollat till det så fint.
Det är en veckokurs för nybörjare i KERAMIK. Jag har ju hållit i sådana kurser förr men det var ett tag sedan, men aldrig en hel, komprimerad vecka. Det här är som en nystart och känns såååå inspirerande.
Inte nog med det kursen var fullbokad på en vecka! och nu med kö.

Jag älskar att planera kurser, märker jag, och gör redan anteckningar och får ideer om hur veckan kan läggas upp. Det blir så klart allt det där som bara måste var med: dreja, kavla, ringla o skulptera, men det ska ju också presenteras på ett bra och inspirerande sätt som hjälper deltagarna att växa och komma på egna lösningar…
skolan ligger fint på en höjd med rejäl utsikt över Jönköping o Vättern. Jag hoppas det blir en riktigt fin, aktiv semester för alla deltagarna.
Har alltid drömt om att få jobba på Folkhögskola. Har alltid sett på det jobbet som pärlan av lärarjobb, då det gäller estetiska ämnen. De flesta eleverna bor på skolan och det blir en speciell, tät atmosfär. eleverna har en helt unik chans att vara kvar och utnyttja lokalerna fullt ut, även efter lektioner.
som lärare gäller det att kunna ha många bollar i luften.
Dessutom får jag äran att hålla en kvällsaktivitet för de som vill, från de olika linjerna som är igång under den här veckan: YOGA! Känns så bra och så viktigt.

Raku? inga problem

viktigt att ha Raku-guden med sig, det vet vi. Idag var den det. Hurra!
Om du brukar följa oss, så vet du, att vi provade vår alldeles egen tillverkade ugn, i somras. Vi var lite förtvivlade, eftersom vi inte klarade av att komma upp i temperatur. Vi kämpade i två dagar, utifrån olika teorier, främst var det vedens kvalite -vi fixade fram ved av bästa kvalite till andra dagen -men det hjälpte inte….
Nu var det dags för andra försöket: De vi gått och funderat på, och diskuterat med proffset ( tack Maria) var, att kanske skulle vi prova att göra brännkammaren mindre. en annan teori var att vi kanske skulle behöva pumpa in mer syre i förbränningen, med en kompressor….. men nä, det behövdes verkligen inte.

Vi har sedan en tid gått och väntat på väder som passar. vi vill ha det lite gott med sol och ganska vindstilla. Idag skedde det. Solen skred upp på himlen och vi släppte allt annat.

Se så idylliskt allt ser ut. Rofyllt och lugnt. Vi avtäckte både ugn och vedhög. Superglada att vi fått tag i en gammal kasserad ugn och tömt den på isoler-tegel (tack Kerstin). Nu minskar vi ugnskammaren.

Sen tänkte vi, att vi har massor med tid framför oss, att bara elda för att få upp temperaturen. MEN, vi började elda lite smått, för att inte chocka ugnen. Snart ökade vi mängden ved som vi matade in. Men vi använde bara den ”sämre” äldre veden, som var lite mix av allt möjligt som legat i många.
Ganga går in och fixar med lite varm choklad och mackor. vi vill ju ha mysigt….. och tjoohoo plötsligt var det bara glödgat och full fart!! Det gick på under tre timmar och helt utan ansträngning. Raku-guden kom som ett skott!

Vi hade även VINDEN med oss!! Vart kom den ifrån?!! På ett sätt var det ju bra, för det blev ett himla luftsug genom eldkanalen. Det brann bra. Men det blev nästan lite för dramatiskt. Vi kunde inte fota det, vi var tvungna att bägge två hjälpas åt, men när vi jobbade i den eldfängda efterinpackningen med sågspån (man lägger den glödheta keramiken i sågspån, för att få sot och mönstereffekt) -så yrde det massor av glöd i luften. I massor! Kändes ju inte helt ok. Även om naturen är väldigt överfuktig och kall just nu.
Så vi beslöt oss att avbryta efter ett tag, eftersom vi helt förnöjt nu VET, att ugnen fungerar suveränt. Vi behövde bara ”stämma instrumentet” och minska på brännkammarens volym.

Nu ska det putsas med stålull och vissa klenoder kom ut som pussel, få se vad vi gör med det. Sen inväntar vi en ny dag som även inkluderar snälla vindar, så bränner vi återstoden av materialet.
Här nedan, på filmen så kan du se lite fler av dagens sotiga resultat.

Det var allt för idag.
Hej då


Lägg en röst, eller två, på Ganga

Nu kommer det ohämmat blink-blink-fjäsk-försök.
Självklart kan du bara le och gå vidare. Men en sak har jag lärt mig i livet, den som blir typ årets lucia, är den som har en mamma som jobbar hårdast på sociala medier….ungefär
Inte för att Ganga har ställt upp på någon Luciatävling, nej det gäller konst: bilderna ovan, är med i ett Europeiskt arrangemang som heter Painting of the Year 2021. en del av tävlingen är ”publikens favorit”, det är där du kommer in….. om du vill.
Du kan rösta så många gånger du vill, men skulle någon eller två av dina röster hamna på mina bilder, så bugar jag ödmjukt. Inte för att jag direkt tror att jag vinner, men det ger i alla fall lite mer uppmärksamhet, och det kan vara bra.

Så här går det till:
1.Bilderna finns på www.paintingoftheyear.com här kan du finna alla bidrag. Det är väl så där 1000 bilder, en liten gissning.
2. för att hitta just Gangas två bilder, är det lättaste att klicka på den här länken.

3. Det går bara att rösta på en bild i taget. till höger om bilden finns en indelad ruta. I första rutan skriver du din mailadress -nu kan du trycka på andra delen ”vote”
nu är du nästan klar
4.du har nu fått ett mail från painting of the year. öppna mailet, däri finns en länk: ”activate your vote here” står det med blåa bokstäver. Tryck, och nu är du KLAR!

5. OM du vill, kan du gå tillbaka till painting of the year och fortsätta att rösta. Tex kan du enkelt trycka på den lilla bilden som finns under den stora, som du (kanske) har röstat på -så kommer den upp istället och man kan rösta på den….

därutöver finns det ett HAV av bilder, fantastiska och mindre fantastiska, som du kan titta på och rösta på.
Ha så kul!

Hemmadjungel

Det var ju faktiskt bars 14 dagar Ganga var i London -men de små taniga plantorna och nysatta fröna lyckades bli till en enda djungel och överflödshärva.

Dock hade och har jag fått med mig en riktigt rälig förkylning hem, därav denna totala brist på blogginlägg. Ingen ork, än.

Här får ni ett litet filmbevis på den härliga röran.

Här är en film till, för frågan är, vart tog grönsakslandet vägen?? Hahaha ett råd till alla odlare, stanna hemma o påta i jorden när det är maj-juni!

Blommor lugnar

Idag har vi tagit dagstur till Helsingborg. Tavlor som vi hämtat hem från Dunkers. Det är lite tufft att både Åke ner till och sen hem igen, mellan Helsingborg och Borghamn. Vi måste lugna ner oss lite i mellan fram och tillbaka.

Bästa lugnet är blommor, så vi spenderar några timmar på Sofiero. Här är det försommarfint och vädret är soligt.

Vi letar oss ner i den berömda rododendron-dalen. Det är mäktigt. Buskarna är otroligt stora o gamla, och mycket är mitt i sin vackraste blom.

Vi är ju inte här så ofta, så vi förvånas över en spännande bro som nu finns över ravinen. Vackert att stå där uppe och se över allt som händer, här nere i dalen där bäcken porlar och stigen snirklar.

Mors Dag, som är i slutet av denna månad. Lär vara i stil med folkvandring. Då kommer mammor i rullstol o med käpp med hela familjen med, i stora flockar. Det står högt på gamla mammors önskelista att få njuta av rododendron på Sofiero. Jag förstår varför. Jag sätter upp det på min framtida rullstols-lista, plus en kaffelatte, tack.

Idag är här mer stillsamt.

Vi roar oss och Ella med att filma när vi sjunger ”ja må hon leva!” Sen skickar vi det till henne i London. så får även 33-åringen en doft av alla rosa blommor, här på Sofiero.

Lämnat tavlor i Helsingborg

När vi på torsdagen ( igår) körde från vårt hem, med tavelspäckad (4 st) bil. Tittade jag mobilen, för att ha koll på tiden -då var klockan exakt 12.21, som den lilla amatör-numerolog jag är, var jag tvungen att jubla åt den numrologiska harmonin och visa det för Rurik. Vilken gott tecken, för vårt uppdrag.

När vi idag, fredag, efter en natts sömn och god samvaro hos Peppe o Maria sätter oss i bilen för att köra sista sträckan till Dunkers, Helsingborg, tittar jag åter på mobilen, medan bilen rullar iväg. Samma tid: 12.21. En djup känsla av skön synkronicitet infinner sig.

Dunkers kulturhus känns som att gå in i ett kulturtempel. Så nu är bilderna på plats, men det dröjer ännu ett tag innan utställningen öppnar. Nu vill vi njuta av att vi är i Helsingborg!

Grönsaksnördar som vi är, njuter vi av överflödande torghandel. Det bästa vi vet. Vi slinker in i Afgan-affären och köper bästa kryddorna och den där alldeles speciellt bra kines/ thai affären och köper upp oss på allt möjligt som vi längtat efter. ( -plus en speciellt illadoftande frukt, som vi aldrig provat, men Siri har visat oss. Det ska bli spännande att få smaka, kanske )

Så går vi där med våra kassar och känner oss som värsta hamstrarna. Och plötsligt står vi där framför en liten dunge av gatubelysning. Där står de, för att lysa upp tillsammans, det är gatubelysningar från olika hörn av världen och skapa en lysande bild av gemenskap. Fint. Några timmar tidigare, i trädgården hos Peppe och Maria betraktade vi också belysning

I det gamla äppelträdet hänger ståtliga ljuskronor. Trädgården blir till en högtidlig sal.

Ni som nu bor i Skåne, missa inte att hälsa på i Maria Lindströms värld, under konstrundan, Kristi Himmelsfärd. och ni som är i närheten av Vättern/ Östergötland ni får komma hem till oss, GANGA och Rurik. Men innan dess blir det utställning på Dunkers. Återkommer om det.

Det är mycket konst nu. Det gillar vi.