Dans och Konst på samma gång

Publicerad den 27 april, 2026 av gangaochrurik

Lite andäktigt kändes det ändå, att få ha performance på Naturum Tåkern. Det är nog premiär för Ganga med performance, skönt att Siri Strotz var med. Så TRygg och lugn i sin roll och dans, som Omma. Det är Siri som skapat föreställningen, hon är verkligen ryggraden i det här, och Ganga har hängt på och gjort sitt bästa.

Väldigt kul att få samarbeta på det här sättet. Siri väckte verkligen den eviga Omma till liv. Gangas roll var att stå på scenen och måla. Hon byggde upp sin ateljé så att säga, på scenen och målade.

Kanske får ni klicka in er på hemsidan för att se filmsnuttarna från händelsen. Men det tycker jag ni ska göra. Musiken är specialkomponerad för tillfället, ska sägas.

Det blev så lyckat med belysningen. Med det mystiska blålila ljuset på scenen. Där Omma dansade. När Ganga satte igång och måla tände hon ljuset och man kunde ana bilden som målades på, genom duken. På det sättet fanns bilden närvarande, men tog inte över föreställningen.

Den vita tunna väven blir både till Ommas vingar ( hon bär en uvmask) och till den dimma som även är förknippad med myten om Omma. Det var mäktigt att se Siri dansa med väven på scenen.

Någonstans på slutet av vår föreställning får Ganga och Omma ögonkontakt. En sån där stund av insikt, är det tänkt. När sen Omma dra sig tillbaka, står Ganga kvar på scenen, betraktande sina bilder. Med en insikt om vad det är hon har målat, att Omma liksom vävt sig in i bilderna och blivit en verklighet.

Alla fick varsin Sten, med ett öga på, när föreställningen var över.Allt det här skedde på Naturum Tåkern, en torsdag, mitt på dagen. Det var en del av dansens vecka, som har firats i Östergötland, denna vecka. Det kändes faktiskt lite högtidligt att få visa detta på Naturum Tåkern, en så vacker plats. Det gav verkligen mersmak. Vi får väl se.

Festen

Publicerad den 19 augusti, 2023 av gangaochrurik

Festen. Sommarens fest eller festernas fest.

Här är festen med extra allt. Det är då en är glad att vara inbjuden. En fest som började med Yogaklass i Boarp och på eftermiddagen blev till kaffe&kaka med gammeldans och redig fiol och harmonika.

Vi är på kända marker från förr,då Ganga bodde på Bjäre, bara några kilometer ifrån festlokalen, som har det gulliga namnet Pissebacken.

Det var fest för alla åldrar, för släkt och vänner från olika delar av livet.

Och visst var det så, att Pernilla och Ganga delade mycket under en period i livet. Bus, kreativitet och insikter. Kul att minnas.

Numera jobbar Pernilla mycket tillsammans med sina döttrar, och de håller ju på att bli stora kändisar. För filmserien om Gabriel Klint och Amandas bok om Tinderlivet i Malmö och mycket annat.

Däremellan är hon superfixare och bilen ”Shiva express” får säkert slita hårt.

Men tillbaks till festen, där det blev massor med tömda fat ( jättegott) med omtänksam mat över för oss som inte äter kött.

Amanda håller tal om mamma som är både bästa vän och kollega. Vi skrattar tills vi kiknar. Och sen tar natten vid med ett fem personers Salsa band och tryck till taket. Vem kan låta bli att dansa!! Omöjligt.

Det var en fest att minnas.

Nyår, en gång

Publicerad den 3 januari, 2015 av gangaochrurik

Nyår i Dharamsala, det ska bli 2006. Det är i norra Indien, en bit upp i himalaya. Lite för kallt, tyckte jag.Varmt o soligt på dagen men det var dunkappa, yllesjal och stövlar som gällde. Bergstopparna runt staden var snöklädda.

Dharamsala är ett helt annat Indien än det jag vanligtvis rört mig i. ExilTibetanerna är ett starkt inslag och frågan som ständigt hänger i luften när man är här är -”är Dalai Lama Här??”

Det undrade jag också, ryktet gick, men blev aldrig bekräftat. Jag kom aldrig närmre än så här.

Jag var här med focus Tibet och på budismen. Utan att egentligen ha några ledtrådar letade jag konstnärer.

Efter mycket letande fann jag några och blev väl mottagen. Väldigt fascinerande att se deras arbete.

Ett nytt galleri, det första med modern Tibetansk konst, skulle öppnas. Jag var med på invigningen och deras möte. första frågan är: vad är galleriets vision? ”Fred På jorden” visst är det vackert?

Så var det det där med NYÅR. Jag var på ensam resa och funderade på om/ hur jag skulle fira nyåret. Det kommer rätt mycket folk från huvudstaden Dheli, för att fira här. De tyckte väl helt enkelt att det är coolt med lite kyla. Ett bättre hotell skyltade med att det skulle vara NYÅRSFEST.
Jag beslöt mig helt enkelt för att gå dit. Köpte min biljett och fick veta att det skulle bli DANSTÄVLING.
Som ensam kvinna håller jag låg profil så jag satt mest och sipprade på nån juice medan folk allt mer strömmade till. Musiken dunkande från rummet bredvid. riktigt discogolv med ljusplattor hade dom!

Så kom några Indiska tjejer och sträckte ut handen till mig och vi gick alla till dansgolvet. Sen var det ju kört ( jag visste det) man kan ju inte dansa till hälften. Allt eller inget.

Alla dansade, små barn, mamma o pappa, unga o gamla. Har du sett en HindiMovie så vet du att de kan dansa- rejält!! Det var ju skitskoj. Jag gick loss jag med och lät kroppen dansa!! Indierna blev mer o mer entusiastiska och jag fick high five och det blev massor med kort där de skulle stå o se coola ut bredvid mig. Jag dansade och blev beundrad så jag började känna mig som en bättre Travolta o lite till. Golvet kokade, stämningen var hög.

Men en del män stod o hängde längst väggen, precis som i Sverige. De drack sprit istället, precis som i Sverige. Men de blir extra läskiga här, rödögda o ser ondskefulla ut, jag kände det var dag att gå därifrån. Jag hade ju haft kul några timmar och var nöjd.

När jag hämtade ytterkläderna blev jag stoppad av tre myndiga och allvarliga män. ”Where are you going madame?” De ville inte låta mig gå. Det var hotellledningen. ”You have won the contest – NO WESTENER have ever done that!!”

Nu när jag röjde på kontoret hittade jag tidningen som någon lade framför mig nästa morgon då jag drack te. ” Jag vet vad du gjorde igår!” sa han o skrattade.

Mitt hotell skulle låsa porten kl 22.00 sa dom. Jag kände mig tvungen att gå hem. Trots att hotelledningen på festen tiggde o bad mig stanna. Jag fick en hatt till pris och tog med mig några påsar av den goda festmaten hem till mitt eget hotell. Jag bad dom välja en annan vinnare. De var inte nöjda.
Att tidningen var där och fotograferade hade jag inte en aning om. Det måste ha varit i början på kvällen, för senare var där tjockt med folk.

Lite sött var, att den som liknade mig mest, var en hund! Det var inte så många turister, nästan inga i December månad (kallt) Mitt ljusa hår och vita kläder gjorde att jag snabbt fick ett namn, SnowQueen.
Det är ingen stor stad, allt är extremt backigt.

När man rörde sig i den övre delen, McLojdGanj (ursäkta stavning), kändes det nästan som att man kände folket där efter några dagar. Det var inte större. Ändå är det pampigt, har en stark närvaro av Tibet.

Man blir ödmjuk när man ser strävan efter att bygga upp och bevara det tibetanska och det finns verkligen en möjlighet att fördjupa sig i det om man är här och verkligen vill.
Men den här historien handlade mest om en kväll på dansgolvet då jag fick känna mig som Askungen som var tvungen att springa hem innan klocka blev för mycket….

Slut på res-skravel

Lunchdisco

Publicerad den 28 mars, 2013 av gangaochrurik

Visst är det härligt när drömmar går i uppfyllelse!

Så är det i de bästa av världar. Jag med vänner har kunnat konstatera att vi helt enkelt är för gamla för att över huvudtaget orka vara uppe till midnatt -för att då pallra sig ut och dansa! Det är liksom kört.
Universum måste ha hört vår klagan så nu har det öppnat LUNCHDISCO i Vadstena.

Inget fel på Glamouren. Vi mötte upp kl12.15 i lokalerna för ”teater mitt i maten”. Lokaler med rätt stämning. Discodunket var tungt, fyllde kroppen så där som det ska. Skitbra musik, var är discjockeyn?

Högt upp, så där coolt som det ska vara.

Här är hjältarna som står för initiativet! Tack för en härlig lunch! Maria Larsson och Nadja Nilsson.
En timma disco.Härligt livgivande och opretentiöst!
Jag älskar ju verkligen min yoga. En dag utan yoga är liksom inte riktigt komplett. Det finns struktur och en känsla av meditation i yogan.

Men dansa… fritt… Från hjärtat. Att bara låta kroppen få uttrycka sig! Det är sån hälsokick och kan verkligen fungera som en meditation.
-Vem kan tänka på något annat när man dansar!
Man dansar inte för att snygga sig utan för att uttrycka, det man är. Det är bra för mig att tänka på, när man inte orkar mer, så dansar man tröttheten, kanske bara viftar lite med foten eller ett finger…

Lite roligt att media har uppmärksammat det. TV4 var där och filmade. ”Veckans svensk” nästa fredag, nån gång efter 22 på kvällen.
Det här var trendbrytande och jättehärligt!! Tack till Nadja och Maria.
Nästa gång i Vadstena är enligt facebookgruppen ”Lunchdisco Vadstena” den 12 april, 12.00 – 13.30. Kom!
Trött? -you bet!! Men glad!