Stenarna på Visby museum

Regnet avgör, idag blir det museet i Visby.
Kurt har redan pratat om Gotlands rika historia, tänk, de var sitt eget land väldigt länge, här regerade de utan kung och var sig själva. En ö som låg mitt emellan Sverige och Lettland, den var en naturlig hamn för omlastning. De hade jordbruk, får, fiske och de var kända ända ner i Istanbul för att göra den välkänt BÄSTA tjäran till båtar. Ön är vindpinad och träden hade ett hårt liv, men i gengäld gav de ifrån sig en tjära som var den absolut bästa och därmed en viktig handelsvara. Än idag luktar det tjära i Visby, märkte vi (tjärade hus)
Nu fokuserar vi på vikingatid eller…. njaä då det kommer till de run- och bildstenar som är efterlämnade, är visserligen Vikingarnas stenar spännande, men den stora gåtan och det stora wow:et är –vad hände tiden innan vikingarna?
Vikingastenarna är aktiva, tuffa. De rider, slåss och seglar. Men de äldre bildstenarna är så betagande annorlunda.

Under en period av tvåhundra år, görs det stenar med gracila virvlande solar och mönster. De andas mjukhet och frid. Inte alls det där på-iga som man finner under vikingatiden.
”Det är som en Flower-Power eller hippie period under de där tvåhundra åren innan Vikingarna”. Kurt får posera framför en av stenarna, han ler åt oss, vi blev så exalterade när vi såg stenbilderna. Det var så oväntat. De är så fina i sina linjer och uttryck. Så nu kan vi inte låta bli, vi släpper ut våra tankar och ideer, helt utan påbyggnad från akademiska rätt eller fel. Vi associerar fritt

Vad är det vi ser?!! Vi tycker vi ser frid , glädje och harmoni. Men också KRAFT. Är det solar? Eller har vetenskapen för lite fantasi? Tänk om det är UFOs? Mönster, bilder och former samspelar, bygger bilder med, så klart viktiga, budskap. Det är också under den här perioden, som typ det som kallas skeppsättningar byggs ( eller är de jättevaginor?). Platser som ofta har speciellt kraftfulla energier, stenarna bygger upp energin, mätbart om en har pekare eller pendel ( eller känslig kropp) Den här tiden, tycks de ha haft en speciell kunskap om energier, som vi inte har kvar idag.

Kanske är det den sista tiden i ett matriarkat. På stenen ovan sitter (antagligen) en kvinna och håller stolt två ormar inte helt olikt skulpturer från Kreta (se nedan) Ok, visserligen är stenen röd, men efter att ha sett på andra, äldre bilder, från andra kulturer: det kan vara så att kvinnan skrevar och ger sitt blod (mens) till jorden, som en ritual.

Det ser i alla fall inspirerande starkt ut, med en orm i varje hand. Som en urbild för ida och pingala, De energier som yogan beskriver -slingrande med växelverkan genom våra chakran (se ovan, den gula och blå linjen).
Vi hittar även märkliga varelser och så klart, vackra mönsterslinger, som både är föreställande, bara vackert och fyllt med känsla.

Även om bildstenen främst ser ut att ha ett mönster, ser det ändå väldigt informations-bärande ut…. och det måste onekligen ha varit mycket jobb, att göra den, så det är antagligen noga utvalt. Om man skulle tolka, fritt? Energi? eller de fyra elementen? eller?

Ovan ser du den konstiga varelsen. Eller hur!?
De är trots allt väldigt duktiga på att rita både människor och hästar, men det här? Det liknar ju mest en jättelarv. Åter igen, de har antagligen lagt stor möda på att göra bildstenen, så bilden måste vara viktig… så visst funderar man?

Det är kul att fundera.

Vi har varit på Gotland

Vi har varit på Gotland några dagar, en liten vecka. Vi firade in höstdagjämningen och det kändes verkligen. härmed är det en ny period, sommaren är borta och nya aktiviteter väntar oss. Men Gotland välkomnade oss så fint.

En vän till Rurik, har byggt och hyr ut stugor. Nu är vi här och beundrar. Det blev mycket snack och om husbygg och lösningar. Allt är så omtänksamt gjort och det känns så lyxigt att bo här. Det är2 mil nedanför Visby, i Tofta. Uthyrningen heter Gutebo. Det kan vi varmt rekommendera. Förresten, en Gute är en Gotlänning, om det är någon som undrar.

Kurt, som hur ut stugorna, gör sig lite ledig och hänger med och är så klart superguide när vi nu upptäcker ön. Ganga delar baksätet med en så fin hund, det är Kurts hund som han tagit hem från Lettland. Hunden är nu 16,5 år men världens piggelin. Den hoppar själv in i bilen och den skäller bestämt när det är dags att stoppa för en kisspaus. Att höra hundens historia är mäktigt. bla var det så, att hundens mamma hade alla de små valparna under huset som var Stigs släktgård. De var egentligen vildhundar och skötte sig själv, men en dag tog mamman just den här hunden och bar in i huset till Kurt. Bara den, hon morrade åt de andra valparna att stanna ute. Så någon dag senare åkte Kurt tillbaka till Sverige och hade med sig hunden och i Lettland var byn trötta på den mängd av vilthundar som där var, så de sköt i princip alla…. Ja, det var många spännande historier om hunden, att lyssna på medan vi åkte i bilen.

Vi har haft fulla dagar -vi som trodde vi bara skulle sitta på stranden och meditera. Nä det blev inte så mycket av det. Men vi har varit på kraftplatser, mäktiga platser och träffat spännande fôlk. Visar mer sedan.
Men, det räcker ju att gå i Visby för att bli sådär andäktig. En alldeles egen plats på jorden, med muren och så mycket gammal bebyggelse bevarad.

Vad lämnade vi efter oss? Hemma, på Tofta, där vi bodde, kunde mäster Rurik förnya ytterdörren, som blivit blekt och ansträngd av sol och vind, så enkelt man kan uppdaterar en målad yta. Med en trasa försiktigt indränkt i kokt linolja gnuggade vi ytan -och den blev som ny. Linoljan torkar och bildar en ny skyddande yta.

Tofta är känt för det fina baden, den oändliga stranden och sista dagen blev det väder för att gå ner och bara sitta med morgonfika, på en lång öde strand.

Ganga missar inte chansen. De må vara kallt, men det är nyttigt. Har en fått ta ett morgondopp -då är hela dagen räddad. Underbart.
En man kommer promenerandes, han är med i gänget av livräddare o parkeringsvakter som har fullt upp om sommaren. Han berättar drama för oss: om dagen mitt i sommaren när det plötslig bara var fem grader i vattnet -det är ju värre än Vättern!! Eller värmeböljan då det var 25 000personer som trängdes på stranden, bokstavligen som packade sillar.
Tänk om en viking från förr, hade vaknat till och fått se det! Undras vad de hade tänkt!

Vad mer lämnade vi efter oss? En bonad! Där hängde den så fint mot träväggen, eller hur!

Vassa drömmar

I vår trädgård stod där plötsligt en kanot! Väl använd men i aluminium, vilken dröm!!
Det här blev en av sommarens peak, kolla Rurik, hemmafixaren nummer ett. Snickrat kärra till kanoten och gräsklipparen före…

Ett två tre så var både vi och kanoten nere vid Tåkern. Det här känns som vårt eget ställe, en väg mellan grannens hus, tar sig ned till den här kanalen.

för när det gäller Tåkern, så är det kanal man pratar om. Sjön är grund, därav att fåglarna älskar den ( och alla insekter). Vassen är både hög och tät runt hela sjön, så det är grävda kanaler som behövs för att man ska kunna komma ut. Det är väldigt speciellt.

Det HÄR har Ganga drömt om i många år! Men verkligheten var bättre. först var det väldigt smalt men sen kom vi ut i en lååååång kanal med höga ståtliga väggar av vass. Här är det fullt av liv. Skäggmesen är känd, vit häger flög upp när vi närmade oss och vi hör hur tranorna går ner för landning längre bort, plus små söta andfåglar. Men ändå, det mäktigaste, det var som att plöja rakt in i en alldeles speciell stillhet som var så påtaglig.

Rurik är rutinerad. Han paddlar på, lugnt och stabilt och Ganga vet inte vad hon ska göra -vill ju fotografera ALLT och filma ALLT!!! Men lite skam får en ju ha i kroppen, lite paddling får en ju bidra med.

Det är en lång skön paddling innan en kan ana slutet på kanalen och mer öppet vatten syns. här möter oss näckrosorna. Det är höst, och det ser lite utmattade ut, men det är en egen värld i sig.

Det är ju främst fåglarnas sjö, som man känner sig verkligen som på besök. här, i alla fall där vi bor, får man inte ens vistas vid eller i sjön under fåglarnas häckningsperiod. där någonstans på andra sidan sjön, liggen Naturum. Vi sitter och spanar, efter det ena och andra landmärket.
Sen tar vi det bara lugnt, andas.

De är sensommar. Kanske höst. Det är totalt lugn.

Vi tar oss runt en ö där ute och sen letar vi oss tillbaka till samma kanal ( vilket kan vara klurigt) och paddlar hemåt.

Så otroligt fint vi bor! Man fattar det knappt. Det här är lite skrytbild: Ser ni trädpelarna (poppel-asparna) mitt i bilden, vid horisonten? där bor vi!

Solen sjunker sakta och det blir kväll. Nu är vår kanot invigd men framöver kommer vi att avstå paddlingen, eftersom andjakten börjar. Det skjutandet vill man verkligen inte komma i mellan!!
Men senare i höst, då!!!
Avslutar med en liten film….. från när vi paddlade oss ut i Tåkern

Blommor lugnar

Idag har vi tagit dagstur till Helsingborg. Tavlor som vi hämtat hem från Dunkers. Det är lite tufft att både Åke ner till och sen hem igen, mellan Helsingborg och Borghamn. Vi måste lugna ner oss lite i mellan fram och tillbaka.

Bästa lugnet är blommor, så vi spenderar några timmar på Sofiero. Här är det försommarfint och vädret är soligt.

Vi letar oss ner i den berömda rododendron-dalen. Det är mäktigt. Buskarna är otroligt stora o gamla, och mycket är mitt i sin vackraste blom.

Vi är ju inte här så ofta, så vi förvånas över en spännande bro som nu finns över ravinen. Vackert att stå där uppe och se över allt som händer, här nere i dalen där bäcken porlar och stigen snirklar.

Mors Dag, som är i slutet av denna månad. Lär vara i stil med folkvandring. Då kommer mammor i rullstol o med käpp med hela familjen med, i stora flockar. Det står högt på gamla mammors önskelista att få njuta av rododendron på Sofiero. Jag förstår varför. Jag sätter upp det på min framtida rullstols-lista, plus en kaffelatte, tack.

Idag är här mer stillsamt.

Vi roar oss och Ella med att filma när vi sjunger ”ja må hon leva!” Sen skickar vi det till henne i London. så får även 33-åringen en doft av alla rosa blommor, här på Sofiero.

Vita flaggor

Idag är vi i Linköping. Det är tandbekymmer som gör att vi är här. När vi är klara me våra besök hos tandläkare så vill vi ju så klart utnyttja vår tid väl. Det är sex mil till Linköping så det känns liksom viktigt att vara allert. Vi går till Sankt Lars Park, Maria Segersäll, som vi känner är med i ett konstprojekt. Här vajar hennes bidrag. Vi blir knäsvaga av lycka! Vackert vajar de stora tygstyckena i kvällsljuset.

”Vit Flagga” är hennes bakomliggande inspiration- viljan att förhandla, hitta lösning… så vackert vi tittar på de stora formerna och ser djupa budskap

Dagen är räddad

semester, en annan värld

hos Peppe och Maria. Ganga kikar in på kålodlingen.

Vi gillar ju egentligen bäst att skriva om det som ÄR, i nuet. Men vi hann inte riktigt med bloggen -för vi var på semester. Det var som en underbar, solig, äventyrsfylld road-trip. en värld för sig, som redan efter en vecka är som att kika tillbaka på härligt extra rum i tiden, som vi fick vara med om, något vi kan kika in, så här efteråt…
Solen sken, allt bara flöt på, på bästa sätt och allt vi gjorde var bara ”wow”.
Första stopp på vägen var i Menlösa, Maria välkomnar oss. Ganga gör ett statement: ”vi kan bara stanna en timma”. (vi skulle checka in, till ett vandrarhem i södra Skåne senare). Ja, vad resulterade det i? -Vi pratade tre gånger så fort, stannade tre timmar i stället för en. Pratade garanterat med go-fikan i munnen. Så mycket hade vi som vi ville prata om -och vi hann med en hel del. PLUS att vi kunde checka in på vandrarhemmet i lugn o ro.

Vi har haft en fantastisk dag på Skissernas Museum i Lund….


Vi har varit i Malmö och haft roligt tillsammans med Siri och Jonas.

Vi har fått uppleva utställningen på Moderna Museet i Malmö med HILMA AF KLINT. Lika hänförd denna gång.

Vi var vid Ale Stenar till höstdagjämningen och fick ett riktigt riktigt magiskt äventyr!

Vi har bott fantastiskt vid Havsäng, Österlen

…och köpt hampaflis i Tomelilla, till vårt ungnsbyggar projekt.
Allt har verkligen varit så där, allra bäst, hela tiden och vi kan knappt fatta att vi bara var borta fyra nätter. Uppfyllda, solmätta och inspirerade.
Inte behöver man åka till Mallorca, när det finns Österlen och Skåne!

Siris gröna födelsedag

Siri fyller år! Vi kommer och firar med Siri och Jonas. Grönt är en hobby och hela lägenheten kvittrar glatt då vi anländer.

Det växer så det nästan hörs. Födelsedagspresenten är en runda på Paletten. Trädgårdshandeln i en klass för sig.

Hur ofta träffar en på en gorilla när en handlar växter? Inte ofta, men här är det så. Gorilla, sköldpaddor, krokodil eller häst. Var beredd. Men främst har de ett fantastiskt utbud av växter.

ALLA är så märkbart förnöjda då de går omkring i denna djungel. Vi myser omkring ända tills de stänger, då betalar vi o tar oss hem. Grattis Siri!

Vego-Malmö-Möllan

Men inte bara Siri o Jonas lägenhet är grön. Vi ska handla och när vi kommer innanför ICA nära Möllan tror vi inte det är sant!!! första stopp i butiken är vego-avdelningen. Den är ofantligt stor, jag får ju knappt plats med den på bild. Jonas och Siri skrattar åt oss. Sen får de vara tålmodiga för allt måste vi undersöka. Grönt himmelrike för en vegan.

Det var ett häpnadsväckande sortiment i denna affär, vi tycker det ger hopp om framtiden. Malmö är en underbar plats. Inte bara för vego; ”att besöka Malmö är som att se hela världen” En kväll i New York kan inte vara bättre än att korsa Möllevången en lördagskväll.

Med trumma på Omberg

Alvastra klosterruin

En alldeles underbar dag för en dag på Omberg! Martin och Sandra Katarina är här. Trummbyggare som de är känns det ju helt rätt att ta med både trumma, skramla, flöjt och picknick korg på vår resa. Vi kör upp på Omberg från bergets södra fot och första stopp blir Alvastra klosterruin.

Önskebrunnen, Alvastra

Vi har underbart nyfikna gäster och allt undersöks med alla sinnen. Flöjtens ljusa toner och trummans hjärtslag dansar mellan ruinens byggnader och väcker liv i platsen.

Alvastra klosterruin

Det är fortfarande en väldigt vacker plats. Storheten finns kvar, trots att mycket har försvunnit och blivit om-använt till andra byggnader i trakten, efter reformationen och Gustav Vasas tid. Men det är i alla fall ett av Sveriges absolut äldsta klosterbyggnader vi befinner oss på.

Stockelycke

Efter inmumsad matsäck, nära Ellen Key, med fantastisk utsikt, vill vi prata med vattnet. Vi kör ner till Stockelycke. (Fint alternativ är att parkera uppe vid vandrarhemmet och gå ner, genom fantastisk bokskog)

Vättern

Att möta Vättern, är alltid mäktigt. Det är mer ett hav än en sjö, berättade någon som var insatt i Vätterns beteende. Djup, ofta kylig, lynnig, starkt som få. Men kristallklart vatten…

Info karta, Västra Hallar

Att köra bil på Omberg är att köra längst med Vättern och där är många möjligheter att få magnifik utsikt, i ögonhöjd med korparna. Tyvärr visade inte korparna idag, men vi stannar till och går ut och andas storhet vid Västra Väggar. ( glömde fota) Här flyger ofta korparna och man kan se dom ovan i från, deras läten slår vot klippväggarna och bildar ljupa resonans när vädret är stilla. Vi ser över Vättern, in i Västergötland och Tiveden. Vi ser och hälsar på Visingsö, där ute i sjön.

Kväll vid Ommas Borg

När resan närmar sig sitt slut och vi nästan är vid Borghamn, vi stannar vid Ommas Borg. Den ligger även den, högt, ovanför Borghamn. Det är bara typ lösa stenar som är kvar av borgen, men det är en riktig kraftplats. Omma har många platser på Omberg, och flera ”borgar” med kraft. Denna är den som är lättast att hitta, alldeles vid vägen och väl utmärkt med skyltar. Solen går ner och det är en sällsamt fin kväll.

Trumning, Ommas Borg

Martin trummar ( ja, vi är flera som trummar) och vi sitter här i nån slags tidlös magi. Njuter av stunden.

Martin lämnar trumman här hos Ganga, när de sen dagen efter kör vidare på sin resa. Det är ett förtroende, Ganga har lovat att måla trumman….

Haren vakar och Ganga till Skåne

Haren betraktar vårt hus
”vår” Hare är ju en historia som återkommer. Kanske är det tvärt om, vi/ tomten som är Harens? Det verkar hur som helst trivas med oss och nu när Ganga åker till Skåne, har den funnit sig en ny lega. Här ligger den i grusgången med ansiktet vänt in mot vårt vardagsrum. Hon håller koll på Rurik medan Ganga reser bort, typ.
Jaha, vad händer då?

Lilian vid ån
Vänskap, massor av vänskap. bor hos Lilian en natt och promenerar längst Stensån. Mycket att prata om och mycket att se på.

Stensån
Förresten, varför heter det Stensån? Det borde verkligen heta Chokladån!! Ta in känslan. Tänk dig att du sticker ner handen och får slicka av den godaste choklad.

kalasmat
Sen var det kalas. Älskar knytisar. Alla dessa överrakningar, allas ansträngningar att bidra är så härligt. vi äter, skrattar och dansar, så blir det när det är en frigörande dans-pedagog som fyller år. (grattis igen Anira)

Nästa dag är det power-morgon. Här testas redskap för bättre axlar och arm-muskler. dom gillade jag!

trädgårdshäng och alltmöjligt häng

Ganga och Rurik
Med breda leenden begav vi oss på Mors Dag till Borghamn bara för att trädgårdshänga och njuta av solen.

Ritas skor
Bra anledning att ta på…. nya sandalerna. Äkta Rita-design, från H&M. De sitter perfekt, i all enkelhet. Det är inte lätt att vara skor till Ganga, ska ni veta, det är fötter som går barfota nästan jämnt, ruskigt tjuriga.
Så var i då på Borghamn Strand, och det var visst alla andra som vi känner också. Nu har vi lärt oss en hög av nya Corona-säkra hälsningar, som:  krama sig själv, hälsa med armbåge eller med fötterna.


Vi besöker Ligas trädgård som är del av anläggningen, hon trädgårdsodlar i den gamla skolträdgården som tillhörde Hushålls skolan, när det begav sig. Nu sväller odlingsbäddarna av liv igen. Det kommer lök o ärtor, dill o örter och sånt som kan ta raka vägen in i restaurangköket här nere på Strand.  bäst som vi hänger kommer även Barden från Omberg på sin Pantercykel, vi skrev väl att alla var här?
-förresten, vad gör Ganga uppflugen på en röd lina?? Ja, det kan man undra, men det är sådant som händer när det är häng.

 

Det var ju inte så många som var innomhus en såhär strålande dag. Det var ju mest för att få sitt kaffe och beställa sin mat. Vi känner oss ju lite extra förbundna nu, till den här platsen, eftersom här hänger Ganga-konst på väggarna och, titta där, sockerkoppen med den konstiga skeden, kommer även det från Ganga. Kan hända längre fram, kommer även de att finnas till försäljning.

sol på innergård, Strand
Var är allt folket då? I sann social distanserings anda, är alla duktigt utspridda. (men vi känner de flesta) Musiken flödar och snart blir det även live-poesi. En märklig blandning av full aktivitet och total avslappning råder.
IMG_2885
Så sitter vi här och tycker vi är på semester. Några kilometer från hemma. Kanske Grekland? Varmt, gott och vindstilla. Vi anar att det här är en plats som håller på att vakna till liv.
Trubaduren Ahlshorn sjunger om hur han cyklar på Skedagatan, Poeterna laddar för sitt framträdande, barna har gått på sagostigen och måsarna tittar på oss från taket, ibland skriker de till.
vi njuter.