En helg i september är det byns dag i Småland. Vi, Ganga och Siri Strotz uppträder med Omma, men här kallar vi föreställningen ”Ugglekvinnan”få vet vem Omma är, så långt från Omberg.
Vi befinner oss i filmbyn, den ligger i Mariannelund. Det här är området och byarna där hela Astrid Lindgrens författarskap har sina rötter. Mycket är filmat här.Jag har aldrig förr varit här och blir helt förvånad vad som uppenbarar sig! En hel anläggning med studios och rekvisita från många av Astrid Lindgrens filmatiseringar. Ett omtyckt utflyktsmål för turister o barnfamiljer. Spec tyskar älskar att komma hit, får vi veta.
I en så här spännande, och på många sätt även utmanande miljö ska vi alltså visa performance. Vi kom i god tid och personalen var jättetillmötesgående, det tyckte det skulle bli jättespännande och såg fram emot det här.
Någonstans bredvid en gammal lanthandels inredning(vet ej vilken film) och framför Ronja Rövardotter Borg, där ska vi ha föreställning. Vi får ta bort och vi får rigga. Det blir riktigt bra och vi kör vårt performance för vår publik, mest utländska turister som såg fascinerande ut.
Till sist, en liten snutt från händelsen, med ljud och allt, vi du se den och läser det här som prenumerant, på mail: klicka in dig på
Nu kör vi! Första stoppet, gissa var? I två år har vi följt Vandalorums trädgårdsanläggning, om trädgård är rätt ord. Det är friare vildare och ädlare. Vi stannar på vår utflykt i Värnamo för att på parkeringen utanför Vandalorum äta medhavd macka. Vi tittar rakt in i odlingen att nu har den växt till sig och har fått en själ.
Vi skulle ju bara äta en macka och sen susa vidare. Men vi lurade oss själva som vanligt, ett tu tre var vi inne och kollade på utställningarna.
Svensk nutids fotografering, mycket från 90 talet och helt otroligt ömsint fångande av en folksjäl och tids anda.inte nog me att vi lurade in oss att bese alla utställningarna som fanns för tillfället ( bra allihopa) vi köpte årskort, så vi ska slippa att snålt stå och kika in för att bedöma om det är värt att gå in. Och årskortet gav också inträde till Wanås , som vi tänkte åka till idag!
Sen sneddade vi över Småland och stannade för lunch på IKEA museum i Älmhult. Det låter kanske konstigt, men det ligger på vägen mot Wanås och de har en restaurang som för IKEAmaten upp på stjärnhimlen. Till skillnad till IKEAS butiks restauranger som för oss känns som en mardröm, så är museirestaurangen förvirrat generös. Med extra fjäsk-god och pimpad matsedel och kockar som går omkring i kockmössa, rawfood bars och gott om personal.
Tidig eftermiddag var vi i Skåne, på Wanås och stoltserade med vårt gratiskort. Här är det konst både ute och inne. Det är mycket att ta in och ingen idé att försöka hinna med allt. Vi släpper taget några timmar och försjunker i vad vi lägger ögonen på. Allt från museishop….
… imponerande textilkonst……
… önsketräd…
… roliga filmer ” Green Sex” av Isabella Rossellini … dom hittade man i parken som små kikhål i träd ovs. Så intressanta o lärorika!!
Men den stora glädjen och nästan läkande känslan med Wanås är naturen som är starkt medskapande med konsten. En gammal slottspark, med anor i medeltiden. Ekar som andas evighet och omfamnar mänsklig lekfullhet.
Några favoriter från årets vandring i parken ( förutom Green-Sex av Isabella Rossini) är den klangfulla maneten som omfamnar en stor ek, och den svävande skivan i fluoriserande ben-porslin som skapar en egen måne över Wanås slott och dammanläggning.
Vi hade egentligen tänk att låta vår utflykt ta flera dagar, men vi var lite oroliga för att lämna vårt lilla växthus när vädret lovade gassande sol -har man fjäskat med sina tomater sedan i februari så vill man inte ställa till det i augusti efter ett halvårs passande, och låta de stå kollapsa i ett överhettat växthus. Vi beslöt att en övernattning får räcka denna gången och i kvällningen körde vi med bilen över Skåne bort till Kullahalvön och Gangas föräldrahem. Här sov vi.
Kaos kommer sällan ensamt. Det började med ett stenskott, idag skulle det lagas. Vi var uppe väldigt tidigt för att vara oss och körde på tom mage mot Jönköping. Vi körde på vår lilla grusväg och bilen bumpade väldigt mycket.”vad ojämn vägen är.” sa vi. så körde vi upp på den större och asfalterade vägen…
… det lät nästan värre. Vi körde åt sidan, skönt att där var en parkeringsficka. Och skönt att Rurik har koll på läget, visste att det finns inget reservhjul i nyare bilar. Det nya är ett litet kit med en kompressor som kopplas till bilens batteri och sen en burk med nåt konstigt som ska pumpas in i däcket. Men det hjälpte inte. Hålet var faktiskt för stort. Vi ringde vårt försäkringsbolag som hade telefonjour där man kunde knappa sig fram och en mobil har ju GPS så väldigt enkelt kunde vi skicka all information till vår väg assistans. 
Det var inget annat att göra än att ta bilen på bärgaren och köra till Motala. -vilket är andra hållet mot Jönköping. Men man kan trots det, inte säga annat än att allt gick väldigt bra. Bärgningsbilen kom på en halvtimme, och däckbytet gjordes nästan med det samma.
Däcken var ändå planerade att de skulle bytas, så vi bytte alla fyra, det gick ju hur smidigt som helst och sen körde vi den nu, något längre vägen ända till Jönköping. Där tog de emot bilen på nästa bilverkstad och vi fick en hyrbil några timmar. Som de lantisar vi är, hade vi en jättelåååååååång lista på saker vi borde handla/kolla/ fixa med, så vi satte igång genast, allt medan vår egen bil blev ompysslad och fick ny ruta.
Efter att ha jagat allt mellan fönsterkitt och kokosgrädde, så hamnade vi på IKEA med vår långa lista på allt möjligt. Provade tex arbetsstol till keramiken till exempel ( ja, vi slog till).
Den var så lång, listan, och vi bara körde på, så vi lyckades med konststycket att vara de absolut sista som lämnade IKEA för dagen. Bakom oss låste ordnings vakten dörrarna för dagen. Och vi stod där ute klockan 19 på kvällen och det är 31° varmt. Vilken dag! Vilken värme! Det känns som Indien. Och det är spännande.
Alla glasyr prover i Höganäs är brända. Nu träffas vi igen, mycket spännande och givande!
Vi går igenom varandras resultat, tittar och diskuterar. Det ökar både förståelsen och inspirationen för oss alla.
Det blir lite kalas känsla. Sen plockar vi ihop alla resultaten och vi har en stund i Höganäs innan vi ska köra hemåt. Vad gör vi då?
Vi har hunnit med en stund på bryggorna i hamnen.
Vi kör in på Höganäs museum och fortsätter att tanka keramik. Och titta på Beas återbruks utställning.det kändes som en bra avslutning på ett keramik äventyr
Om vi ska ni till Skåne i alla fall, så vill vi ju kombinera det med något mer lustfyllt. Finns det något mer lustfyllt som trädgårdsodlare med rea på trädgårdsväxter?
Det är stor rea på Jeppas Träfgård i Osby. Rean har pågått en halv timme när vi kommer dit. Det är total folkvandring dit bilar parkerat lång väg innan vi kommer fram. Men eftersom det redan varit öppet en halvtimma gissade vi att en del redan gett sig av. Så lite kaxigt körde vi ända fram och hittade vår parkering alldeles vid ingången. Vilket kan vara skönt om man ska konka växter.
Väl inne, är området hur stort som helst, känns det som. Växterna är färg markerade, och priserna är nedsatta till hälften. Jeppas Träfgårdär känd för ett stort och noggrant utvalt sortiment av träd och buskar med ätbara frukter. Väl utvalda med tanke på svenska förhållanden som minusgrader. Men här var mycket mer än så. Här är många drömmiga växter . Det lätt att behärska sig, för man vill ju ha allt, verkligen, allt.
Tur att trädgårds människor är så trevliga. Vi fick stå två och en halv timma i kö för att komma till kassan och betala. Men till och med det var trevligt, eller, i alla fall ganska uthärdligt. Vi pratade med andra om vad de har på sina vagnar, var det är för plantor, hur deras trädgårdar ser ut ovs.
Vi lyckades verkligen fylla hela bilen. Ändå kostade det inte mer än 1400 kr. Rean håller på ett tag till så går gärna ut på Jeppas trädgårds hemsida om du är intresserad. Faktiskt trots denna stora mängd med människor som handlade. Om galet tyckte jag knappt det syntes i sortimentet. Det var massor kvar av allt, i alla fall nästan allt.
Så kör vi vidare till Menlösa.Här ska vi sova över natten för vidare äventyr i morgon. Punkt.
Vi har ju vanan att meditera, i princip varje dag. Och nu har vi sommardagar, vi sitter ute i trädgården. Men det kräver en del. Det ska inte vara för för soligt rakt på en, det blir för ansträngande, Ganga drar helt enkelt en sjal över huvudet, sen är det inte skönt om det drar för kallt längs benet -sveper in dem i en filt. Liknar mest ett paket. skulle nån se oss, skulle det nog undra vad vi var för några märkliga varelser. Rurik ser förstås något mer normal ut i sina arbetsbyxor, en tjock skjorta och en keps som håller solen ifrån ögonen.Alldeles tysta, med slutna ögon sitter vi. det ser antagligen rätt knasigt ut, med två personer som sitter som stoder där i grönskan. Småfåglarna blir dock lyckliga, och vill ha mat av oss. Så det flyger runt oss, jättenära, fladdrande runt oss.
Men vi försjunker ner i meditationen och det yttre tunnas liksom ut och vi ger det ingen uppmärksamhet. Men sen brakade loss. Med slutna ögon hör vi sådär avlägset, som det blir när man är i meditation, en STOR fågel fladdrar runt i en buske, det hör vi. Ett utdraget pip från en liten fågel och i nästa sekund en smäll i huvudet på Ganga.
En kraschlandning i Gangas huvud!! Snacka om att vakna upp. Hon reser sig och klappar med händerna, duvhöken, försvinner och sparven, som inte bara kraschade i Gangas huvud, utan sen fortsatte och kraschade även mot glasrutan i uterummet, ligger omtöcknat i gruset.
Märkligt nog flög den strax upp och satte sig i en buske. Höken är borta. Tänk att bli på-flugen, på riktigt. Rakt i huvudet. Skönt att den lilla fågeln klarade sig, även om jag inte kan låta bli att tänka, att det betyder ju att höken fortfarande är hungrig, men småfåglarna är ju vara vänner, så vi hejar på dem. 
Vi tog en snabb tur till Kullahalvön. Förutom att hälsa på hos Gangas föräldrar blev det keramik festival i Höganäs. Det här är ju hemtrakter för Ganga, men oj vad det har förändrats speciellt under senare år. Från att Höganäs har varit en lite smått tilltufsad bruksort har det blivit väldigt snofsigt och kultur tätt. en sån där plats man vill vara på. 
Perfekt dag för festival, solsken och en skön salt havsbris vid uteserveringarna. Jazzmusiken från scenen impregnerade oss. Noterar när vi tittar på muggarna att bygden har blivit stylad med talande logotype.
Vi tar oss till biblioteket och lyssnar på en föreläsning om ortens keramik historia.
Det var ju egentligen stenkolen man ville åt, en gång i tiden på 1700 talet. Men det blev så mycket lera på köpet och stenkolen var inte av så hög kvalitet. Men leran var ju desto bättre. Spännande att få veta att längst ner i lerlagren fanns en alldeles svart lera, basalt tror jag bestämt hon sa att det var. Fotot ovan är ett exempel på det. Alldeles svarta ler pjäser blev det. Men det fanns inte så mycket av den leran -så inget som finns kvar längre att gräva upp.
Det var värdering av keramik också. Joakim Bengtsson, känd från antikrundan, satt tålmodigt och van och gav kortare beskrivningar och prisbild av det som blev lagt framför honom. Ganga hade med kakfatet som alltid används iföräldrahemmet, rakt ur skåpet, med kaksmulor o allt o ner i väskan. Kan det vara en Albin Hammar var frågan, som ställdes över morgonfikat, och därmed kom fatet som inköps tre generationer tillbaka, med till värderingen. -men det var nog tysk import, pris var inte ens på tal. Men AH står det i botten.
Men de flesta hade tagit med sina bästa klenoder. Här håller han i en fin vas från ClaesTell. Kul att stå i kön och se allt som kom upp ur medhavda väskor.
Det fanns många utställare på marknaden, tyvärr glömde vi fotografera. Och så blev det ju lite häng med kaffe latte och drejnings tävling.
Också vimsade vi runt och hittade ett spännande hus. Följ skorstenen, ungefär. Mitt i ett välplanerat område men nyare hus låg skatten, inbäddad, ett gammalt mejeri.
Den såg ut som om den var kvarglömd från en engelsk barnbok. Pax, sa vi.
Lite andäktigt kändes det ändå, att få ha performance på Naturum Tåkern. Det är nog premiär för Ganga med performance, skönt att Siri Strotz var med. Så TRygg och lugn i sin roll och dans, som Omma. Det är Siri som skapat föreställningen, hon är verkligen ryggraden i det här,  och Ganga har hängt på och gjort sitt bästa.
Väldigt kul att få samarbeta på det här sättet. Siri väckte verkligen den eviga Omma till liv. Gangas roll var att stå på scenen och måla. Hon byggde upp sin ateljé så att säga, på scenen och målade.
Kanske får ni klicka in er på hemsidan för att se filmsnuttarna från händelsen. Men det tycker jag ni ska göra. Musiken är specialkomponerad för tillfället, ska sägas.
Det blev så lyckat med belysningen. Med det mystiska blålila ljuset på scenen. Där Omma dansade. När Ganga satte igång och måla tände hon ljuset och man kunde ana bilden som målades på, genom duken. På det sättet fanns bilden närvarande, men tog inte över föreställningen.
Den vita tunna väven blir både till Ommas vingar ( hon bär en uvmask) och till den dimma som även är förknippad med myten om Omma. Det var mäktigt att se Siri dansa med väven på scenen.
Någonstans på slutet av vår föreställning får Ganga och Omma ögonkontakt. En sån där stund av insikt, är det tänkt. När sen Omma dra sig tillbaka, står Ganga kvar på scenen, betraktande sina bilder. Med en insikt om vad det är hon har målat, att Omma liksom vävt sig in i bilderna och blivit en verklighet.
Alla fick varsin Sten, med ett öga på, när föreställningen var över.Allt det här skedde på Naturum Tåkern, en torsdag, mitt på dagen. Det var en del av dansens vecka, som har firats i Östergötland, denna vecka. Det kändes faktiskt lite högtidligt att få visa detta på Naturum Tåkern, en så vacker plats. Det gav verkligen mersmak. Vi får väl se.
Vad ska göra? Säger en vän, och idag behjälplig på Saga Kulturhus. Jag ber dom posera vid skylten. Kommunordförande bredvid poserar och tänker antagligen på det kommande talet han kommer o hålla. Jag tar kort så man ser skylten för dagen, på Amanda o Adina.
Många av er som läser bloggen, har ju varit med här, sen tiden då Ganga bodde i Båstad, och vi vet ju alla vem Amanda o Adina är, och tänker automatiskt på deras mamma, som var kär vän o del av cirkeln av vänner. Nu e döttrarna uppvuxna och dragplåster, en kväll i Ödeshög. På bilden ovan är det kulturchefen och kulturhusets ordförande som fixar o donar. Hu va skönt med en liten kommun där det inte är varken långt eller konstigt till någon person.
Sen kommer skräck-drama-författarna och alla gäster. Värme o glädje att ses. Det är förhandslyssning o releaseparty på SVT radiodrama ”barnmördar korset”. säkert både pirrigt o småläskigt inför premiärfestligheten.
Producenterna häller upp skumpa o små snittar finns att mumsa. Det är fullbokat inför eventet.
Här kör vi selfies, med Amanda o en av producenterna.
Många av rösterna var med på kvällen och en del från bygden medverkade också -och ger fin Östgötska i dramat.
Efter lyssning på första avsnittet, blev det upp på scenen och frågestund om tankar o process runt tillkomsten av serien.
Tack SVT och tack Amanda o Adina, som senare skumpade på buss till Mjölby för att ta sig vidare med tåg, hem igen. Det blev en kväll med extra glamour i Ödeshög. Det gillar vi.
Vilken rolig förening vi är med i! Nu har vi tillsammans varit på Hejla skärteknikoch kollat vad man kan göra. Det handlar verkligen om att skära ut.
Massor med spännande maskiner, kan jag säga. Det mesta skar dom med vatten under högt tryck. Men även laser Och gas. Så hur långt kan man föra en linje på ett bra sätt? Det är sånt vi får fundera på.
Positiva och negativa former, borrade hål är sånt som vi kan fundera vidare på. Plus en fantastisk möjlighet i mängd av olika material.
Vad som blir verklighet, det vet vi inte än. Nu går vi mest här och tar in. sen får vi se hur vi löser det.
Men i detta nu, när vi nyfiket går omkring. visst är det spännande bara att titta på formerna, som ligger lite här o där! De skär ut mycket till andra företag, där det blir till delar i maskiner till exempel.
