Östgötadagar

Det är inte varje år, som vi är med på årets Östgötadagar. Men i år är vi!!
Det är kul, väldigt inspirerande, men också krävande. någonstans så har vi haft det med i bakhuvudet hela sommaren i vad än vi gjort eller planerat.

Vår trädgård är stor och ymnig, Rurik har planerat och anlagt den en gång, stor med många rum. Någon sa skämtsamt att vi är den Östgötska delen av Djungelkartan.

Vi vill ju ge publiken något extra. visserligen är ju trädgården i sig alltid lite extra, på något vis. Men sen leker vi med konsten. Denna gång är det bla flera lite större bilder i plexiglas som vi visar, inbäddat i grönskan. vidare planerar vi en Ko-point… vad det är, får ni se senare

Lite information om BLADHträdgård, ska vi ha med, så klart.

växthuset får installation, Art in Progress.
Plus att vi visar konst i ateljéerna och det glasade rummet.

Välkomna, säger vi.

Veckan i Jönköping ( som lärare)

Fotavtryck från alla flitigare deltagare! Alla fotavtryck, trots små regnskurar de flesta dagar och våttorkade golv varje kväll i keramiken. Det har varit härligt att få hålla sommarkurs i keramik på Södra Vätterbygdens Folkhögskola. Jag såg verkligen fram emot det -och allt infriades. Jättekul.

Platsen, så vacker. Högt över stan med fridfull energi och utsikt.

Fliten, entusiasmen, påhittigheten. Tio deltagare och verkligen, tio uttryck. Så spännande att få vara med på den resa det är att gå in i skapande. Det var många som ville gå kursen, fick jag veta och flera hade bokstavligen hängt över datorn och inväntat öppnandet av anmälningar för att säkra sin plats.

Entusiasmen och glädjen var det inte att ta miste på och jag har aldrig känt mig så uppskattad som lärare som nu. Det var omdömen som fenomenal och fantastisk lärare, kunnig och positiv ledare, kompetent, pedagogisk & lyhörd. Jag blir lite generad då jag skriver det här, men tänker samtidigt, att det kanske är bra att jag skriver ut det, om nån söker och letar efter kurs eller så. Men också för att påminna mig själv, kan vara lätt att glömma, att man har något att ge.

Till slut, inte minst, MATEN. En kravmärkt skola! Vad sägs om det!
-och jag som är lite krånglig: både glutenintolerant, känslig för bönor och vegan! Det klarade de galant och gott var det.

På väg

Här sitter en riktig mormor. skrattar åt mig själv. För det känns ungefär som jag är en småbarnsmamma, mitt i livet.

Först en väldigt lyckad konstrunda, med allt vad det innebär med förarbete och intensitet under fyra dagar. Sen direkt efter förbereda för åka bort, förbereda trädgård o ladda resväskan.

Låter kanske inte så mycket, -tyckte inte jag iheller, tills jag insåg mängden växter som skulle ner i jorden. det är ju NU som gäller. Det som ser så smått ut nu, behöver sin tid för att hinna växa till sig och leverera.

Nu är det sådana här godingar som gäller. Själv hann jag inte ens tvätta håret, duscha eller peta naglarna ( det var det jag menade med att likna mig vid en småbarnsmamma. Ingen avslappnad manikyr o så innan resan.) Resväskan är i alla fall med. Det har varit otaliga omprioriteringar så att det viktigaste blir gjort och avklarat. nu får Rurik nöjet att vara hemma, bland alla vattenslangar, snigelplockningar och sköna sovmorgnar. Och jag, Ganga uppdaterat från London.

Hur mycket kan egentligen hända på ett dygn?!

Långfredag var tåget upp till Stockholm. Ganga hänger utställning med 12 andra konstnärer på galleri Bellman. Glad förvirring när den stora bilden blir såld -innan den hunnit upp på väggen.

Som vanligt, jätteduktiga o trevliga människor som är medutställare. Men vi var förvånade över hur bra lottningen av våra väggytor var. Hur fint vi passade ihop. Bilder kan ju verkligen se olika ut, så lottning kan verkligen bli hur som helst.

bilden överst, av två, är min och Helena Bergrens vägg -kan du ens se var mina bilder slutar o hennes börjar?! Jo, hennes är konsekvent kvinnoansikten, så det ger en hint, men färg o form är ändå väldigt kompis.

Ovan, bilder med mkt svart, i ram el bakgrund. En utställare med Frida Kalo i olika tappning men den stora bilden till höger är en annan konstnär. Skumt, så väl anpassat till varandras bilder.

Efter hängning går Ganga en tur längst Gatan, det mesta är långfredagsstängt. Men i ett gallerifönster går att lösa att Peter Adbåge, bekant till oss, från Mjölby, ut. Världen blev liten.

Det är ju i Bellmans trakter, ställer ut på Bellmansgatan, galleri Bellman och plötsligt hade fötterna gått till Mariakyrkan som var ”Bellmans kyrka” där var det konsert med barockorkester och kör som sjöng Bach Johannes passion. Avstressande

Kväll och nattläger hos Rita o Marcus.

Hittar kreativa detaljer överallt. Titta en gris i Ombergslera!

… och en fantastisk fågelvägg. Egentligen är det värt ett eget inlägg, alla dessa kul detaljer. Men lördagen hastade på, det var ju Vernissage!

Här på Bellmansgatan är det, tvärgata till gallerigatan Hornstadspuckeln.

Riktigt fin utställning, vill jag säga. Men det mest häpnadsväckande, tappa-hakan-verket var den i tovad ull! Titta noga. Naturlig storlek. En pojke med fina ansiktsdrag, hår o kläder. Döda duvor. Alltså, en blir tagen, stum. En liten vän, stillsam kvinna var konstnären bakom det. Många timmars flit.

Som avslutning på dagen, står Ganga på T-centralens perrong, fördjupad i en zoomsänding från Indien med fullmåne-överföring. I ögonvrån ser jag en man med rött pannband och tänker genast på ett minne från Dharamsala. En mycket känd Tibetansk aktivist och poet, Tenzin Tsundue

Ja, det är Tenzin, vi möttes i Dharamsala för 16 år sedan. Vi tar ett kort och han säger ”you are tall” mitt svar ”but you are Great” han tyckte han träffat på en livslevande Freja, tror det var en komplimang. Vi var bägge två förundrade över detta möte.

Kul, jag kunde berätta att vi läst hans dikter på ett event i Båstad och efter en stunds prat var det en stor kram och lycka till. Tenzin turnerar i Europa och just nu, sista föreläsningen i Skövde, sen är det Norge.

Vi skiljs åt och jag sätter på mig headsetet och fortsätter lyssna på zoom-meditationen från Indien, allt medan jag vandrat upp på pågen som tar mig hem till Östergötland. Att så mycket kan hända på ett enda dygn. Känns som åkt jorden runt!

Hur mycket kan egentligen hända på ett dygn?!

Långfredag var tåget upp till Stockholm. Ganga hänger utställning med 12 andra konstnärer på galleri Bellman. Glad förvirring när den stora bilden blir såld -innan den hunnit upp på väggen.

Som vanligt, jätteduktiga o trevliga människor som är medutställare. Men vi var förvånade över hur bra lottningen av våra väggytor var. Hur fint vi passade ihop. Bilder kan ju verkligen se olika ut, så lottning kan verkligen bli hur som helst.

bilden överst, av två, är min och Helena Bergrens vägg -kan du ens se var mina bilder slutar o hennes börjar?! Jo, hennes är konsekvent kvinnoansikten, så det ger en hint, men färg o form är ändå väldigt kompis.

Ovan, bilder med mkt svart, i ram el bakgrund. En utställare med Frida Kalo i olika tappning men den stora bilden till höger är en annan konstnär. Skumt, så väl anpassat till varandras bilder.

Efter hängning går Ganga en tur längst Gatan, det mesta är långfredagsstängt. Men i ett gallerifönster går att lösa att Peter Adbåge, bekant till oss, från Mjölby, ut. Världen blev liten.

Det är ju i Bellmans trakter, ställer ut på Bellmansgatan, galleri Bellman och plötsligt hade fötterna gått till Mariakyrkan som var ”Bellmans kyrka” där var det konsert med barockorkester och kör som sjöng Bach Johannes passion. Avstressande

Kväll och nattläger hos Rita o Marcus.

Hittar kreativa detaljer överallt. Titta en gris i Ombergslera!

… och en fantastisk fågelvägg. Egentligen är det värt ett eget inlägg, alla dessa kul detaljer. Men lördagen hastade på, det var ju Vernissage!

Här på Bellmansgatan är det, tvärgata till gallerigatan Hornstadspuckeln.

Riktigt fin utställning, vill jag säga. Men det mest häpnadsväckande, tappa-hakan-verket var den i tovad ull! Titta noga. Naturlig storlek. En pojke med fina ansiktsdrag, hår o kläder. Döda duvor. Alltså, en blir tagen, stum. En liten vän, stillsam kvinna var konstnären bakom det. Många timmars flit.

Som avslutning på dagen, står Ganga på T-centralens perrong, fördjupad i en zoomsänding från Indien med fullmåne-överföring. I ögonvrån ser jag en man med rött pannband och tänker genast på ett minne från Dharamsala. En mycket känd Tibetansk aktivist och poet, Tenzin Tsundue

Ja, det är Tenzin, vi möttes i Dharamsala för 16 år sedan. Vi tar ett kort och han säger ”you are tall” mitt svar ”but you are Great” han tyckte han träffat på en livslevande Freja, tror det var en komplimang. Vi var bägge två förundrade över detta möte.

Kul, jag kunde berätta att vi läst hans dikter på ett event i Båstad och efter en stunds prat var det en stor kram och lycka till. Tenzin turnerar i Europa och just nu, sista föreläsningen i Skövde, sen är det Norge.

Vi skiljs åt och jag sätter på mig headsetet och fortsätter lyssna på zoom-meditationen från Indien, allt medan jag vandrat upp på pågen som tar mig hem till Östergötland. Att så mycket kan hända på ett enda dygn. Känns som åkt jorden runt!

god Morgon, nya året

God morgon allting. Hej på dig!
Ojoj, vilken rehab vi har varit på. Hoppas den goda känslan får sitta i nu, hela nya året.
Det blev en introvert Jul för oss, vi stängde dörrarna och mediterade i tio dagar. Vi lade tid på ett noggrant schema, så vi hade stenkoll på vem som gjorde vad och när.
För det är ju så, att det är rätt mycket som måste fungera även om man ”bara” mediterar. Mat, fika, frisk luft och rörelse. Ja, plus lite annat, som att i år så hade Ganga nöjet att prata med sitt barnbarn varje morgon 🙂

Men vädret var nog en fantastiskt bidragande del till känslan av att vara på en otrolig semester. Kalla krispiga dagar. Vi går ut på Tåkern. Det kanske ser ut som en vanlig väg på bilden, men nej, det är sjön själv som är rejält fryst och även bilar tar sig ut här. Men när vi var där, var det en stilla magisk upplevelse. bilspår, barn, gris och räv har gått här, före oss. Men stillheten var förunderlig.
Plus att vi får ett fågeläventyr.


skäggmesen finns väl bara ungefär här, i hela Sverige ( ok lite små anslag på andra platser). här har den blivit kommunfågel och bor sitt liv ute i vassen och blivit övervintrare. Små extremt runda fåglar med smal stjärt och snygg ansiktsmålning.

Men promenader är trots allt inte det viktiga när en mediterar. Det är verkligen något alldeles speciellt att få ostört få fördjupa sig i sitt inre. Det märktes, hur vi blev allt tystare i varandras sällskap, på ett förtroligt sätt. Orden blev allt mer onödiga. och där i det inre, ett och annat faller bort och insikter kommer till ytan. sinnet blir klart och det mesta blir till en fantastisk upplevelse: snöfall, en pralin i munnen eller ett fågelkvitter.
Dagen började vi med en film-sändning från Indien, det var ju extra trevlig, vilket så klart även bidrog till semesterkänslan. Just nu finns det som livesändning varje morgon utom söndagar, på Youtube, för vem som helst att se. Men det körs som ”live” så man får vara där, på plats kl 7.15.
Så får man besöka ett Indiskt tempel som de berättar lite om och så har det ett upplägg så det känns verkligen som man är där, det är så vi känner dofterna av blommor, rökelse och Indien och atmosfären här hemma i soffan. Det kallas Aalaya Darsha och är du som oss förtjust i Indien och Oneness, så är det en härlig start på dagen. Efteråt fortsätter vi oftast numera att meditera, sen är dagen liksom perfekt.
här är länken till sidan om du vill se, tänk på att på morgonen står det alltså ”LIVE” eller ”PREMIÄR” på en av filmerna, det är den som gäller. En ny varje dag.
sidan heter The great Compassionated Light och där finns andra filmer där som man kan titta på som inte är tidsbunda, för den nyfikne.

Ja, Härmed var det Nytt år.
Njut. Låt dig inte skrämmas i den nya tiden, se till att få information från flera källor och lita inte bara på google som numera är kraftigt styrd. De flesta av våra informationskällor är märkvärdigt hårt cencurerade.
Tillåt dig att känna, att DITT ankare är inom DIG.
Vi ses

Mer färg, överallt

Nu vill jag tipsa om färg! vi har varit på en dagsutflykt i Stockholm och bland annat varit på Thielska galleriet. Det var en vitamindos ! Det är utställning med De Geere: ”den stora missuppfattningen”. Det här hör samman på något sätt om det vi skrev om i förra inlägget, men är fristående, så klart.
De Geere gör en utställning där uppväxten med mormor, som han tycker mycket om, och som han beskriver som den mest socialt kompetente i hela släkten.
Grejen var bara att mormor även var ohämmad beundrare av Hitler och nazismen. Beskrivningen av hur han som barn tittar i fina Journaltidningar och betraktar tex Hitler bruna, strikta kontor och hur mormors bakgrund och försmak för brunt och tungt, är spännande att höra. -och insikten om hur fel de där bruna värderingarna är.

Det blev liksom utgångspunkten för De Geeres eget skapande: ”aldrig mera brunt” ungefär. Han tog färgen och formen som vapen, för en ny frisk värld, där alla får plats. -visst blir en alldeles upprymd och omtumlad bara av att titta på den här bilden?! Färg och form påverkar, mycket mer än en tror.
Vart vill jag komma? Hur ser vår värld ut nu? Hur har den sett ut de sista trettio åren? SVART
I bästa fall i kombo: Svart och Vitt, typ. Se på din garderob. Se din bil. Se din inredning. ??
Mönster och former, det mesta är överordentligt data-gjort. Var är handen? Handens arbete, närvaron av det mänskliga?

Från stil-och kläd-historien, ser man väldigt tydligt, att perioder när svart i klädsel är väldigt dominant -så är människan grym, glupsk och känslokall. Under Inkvisitionen ( nu blir det helt utan årtal, ursäkta) och häxprocessernas tid….. under tiden för kolonialismen, då man bara tog, erövrade, tog slavar, tog guld, slaktade människor….
Nu. Kan vara bra, att titta sakligt på de sista trettio åren. Stora allmänna företags har sålts ut ”privatiserats”, Barnens rätt till trygg barndom ersätts med att vi inte har råd, med bra mat och ordentligt med personal, Små företag köps upp, till sist, allt görs i Kina, Några få familjer äger all press och massmedia -världen över, Kemiföretagen -Läkemedelsbolagen kör sitt eget race, de som redan har ofantligt mycket, får mer och mer. Fyll i själv om du kommer på mer.

Om vi fortsätter i konst och stilhistorien, så kom efter barockens svarta kläder: Rococon. Kläder som varit svarta eller bruna byttes ut mot pastell, gärna rosa och ljusblått -vet du vad som hände? Vetenskapen om barndomens betydelse föddes, frihet och demokrati kom på olika sätt, överallt, typ. Det blev en ny, friare och gladare värld.

Så, go wild!! Rädda världen, ta fram färgen! både inom dig och omkring dig, och åk gärna till Thielska galleriet och bli inspirerad. Heja dig, De Geere!

Stenarna på Visby museum

Regnet avgör, idag blir det museet i Visby.
Kurt har redan pratat om Gotlands rika historia, tänk, de var sitt eget land väldigt länge, här regerade de utan kung och var sig själva. En ö som låg mitt emellan Sverige och Lettland, den var en naturlig hamn för omlastning. De hade jordbruk, får, fiske och de var kända ända ner i Istanbul för att göra den välkänt BÄSTA tjäran till båtar. Ön är vindpinad och träden hade ett hårt liv, men i gengäld gav de ifrån sig en tjära som var den absolut bästa och därmed en viktig handelsvara. Än idag luktar det tjära i Visby, märkte vi (tjärade hus)
Nu fokuserar vi på vikingatid eller…. njaä då det kommer till de run- och bildstenar som är efterlämnade, är visserligen Vikingarnas stenar spännande, men den stora gåtan och det stora wow:et är –vad hände tiden innan vikingarna?
Vikingastenarna är aktiva, tuffa. De rider, slåss och seglar. Men de äldre bildstenarna är så betagande annorlunda.

Under en period av tvåhundra år, görs det stenar med gracila virvlande solar och mönster. De andas mjukhet och frid. Inte alls det där på-iga som man finner under vikingatiden.
”Det är som en Flower-Power eller hippie period under de där tvåhundra åren innan Vikingarna”. Kurt får posera framför en av stenarna, han ler åt oss, vi blev så exalterade när vi såg stenbilderna. Det var så oväntat. De är så fina i sina linjer och uttryck. Så nu kan vi inte låta bli, vi släpper ut våra tankar och ideer, helt utan påbyggnad från akademiska rätt eller fel. Vi associerar fritt

Vad är det vi ser?!! Vi tycker vi ser frid , glädje och harmoni. Men också KRAFT. Är det solar? Eller har vetenskapen för lite fantasi? Tänk om det är UFOs? Mönster, bilder och former samspelar, bygger bilder med, så klart viktiga, budskap. Det är också under den här perioden, som typ det som kallas skeppsättningar byggs ( eller är de jättevaginor?). Platser som ofta har speciellt kraftfulla energier, stenarna bygger upp energin, mätbart om en har pekare eller pendel ( eller känslig kropp) Den här tiden, tycks de ha haft en speciell kunskap om energier, som vi inte har kvar idag.

Kanske är det den sista tiden i ett matriarkat. På stenen ovan sitter (antagligen) en kvinna och håller stolt två ormar inte helt olikt skulpturer från Kreta (se nedan) Ok, visserligen är stenen röd, men efter att ha sett på andra, äldre bilder, från andra kulturer: det kan vara så att kvinnan skrevar och ger sitt blod (mens) till jorden, som en ritual.

Det ser i alla fall inspirerande starkt ut, med en orm i varje hand. Som en urbild för ida och pingala, De energier som yogan beskriver -slingrande med växelverkan genom våra chakran (se ovan, den gula och blå linjen).
Vi hittar även märkliga varelser och så klart, vackra mönsterslinger, som både är föreställande, bara vackert och fyllt med känsla.

Även om bildstenen främst ser ut att ha ett mönster, ser det ändå väldigt informations-bärande ut…. och det måste onekligen ha varit mycket jobb, att göra den, så det är antagligen noga utvalt. Om man skulle tolka, fritt? Energi? eller de fyra elementen? eller?

Ovan ser du den konstiga varelsen. Eller hur!?
De är trots allt väldigt duktiga på att rita både människor och hästar, men det här? Det liknar ju mest en jättelarv. Åter igen, de har antagligen lagt stor möda på att göra bildstenen, så bilden måste vara viktig… så visst funderar man?

Det är kul att fundera.

Vi har varit på Gotland

Vi har varit på Gotland några dagar, en liten vecka. Vi firade in höstdagjämningen och det kändes verkligen. härmed är det en ny period, sommaren är borta och nya aktiviteter väntar oss. Men Gotland välkomnade oss så fint.

En vän till Rurik, har byggt och hyr ut stugor. Nu är vi här och beundrar. Det blev mycket snack och om husbygg och lösningar. Allt är så omtänksamt gjort och det känns så lyxigt att bo här. Det är2 mil nedanför Visby, i Tofta. Uthyrningen heter Gutebo. Det kan vi varmt rekommendera. Förresten, en Gute är en Gotlänning, om det är någon som undrar.

Kurt, som hur ut stugorna, gör sig lite ledig och hänger med och är så klart superguide när vi nu upptäcker ön. Ganga delar baksätet med en så fin hund, det är Kurts hund som han tagit hem från Lettland. Hunden är nu 16,5 år men världens piggelin. Den hoppar själv in i bilen och den skäller bestämt när det är dags att stoppa för en kisspaus. Att höra hundens historia är mäktigt. bla var det så, att hundens mamma hade alla de små valparna under huset som var Stigs släktgård. De var egentligen vildhundar och skötte sig själv, men en dag tog mamman just den här hunden och bar in i huset till Kurt. Bara den, hon morrade åt de andra valparna att stanna ute. Så någon dag senare åkte Kurt tillbaka till Sverige och hade med sig hunden och i Lettland var byn trötta på den mängd av vilthundar som där var, så de sköt i princip alla…. Ja, det var många spännande historier om hunden, att lyssna på medan vi åkte i bilen.

Vi har haft fulla dagar -vi som trodde vi bara skulle sitta på stranden och meditera. Nä det blev inte så mycket av det. Men vi har varit på kraftplatser, mäktiga platser och träffat spännande fôlk. Visar mer sedan.
Men, det räcker ju att gå i Visby för att bli sådär andäktig. En alldeles egen plats på jorden, med muren och så mycket gammal bebyggelse bevarad.

Vad lämnade vi efter oss? Hemma, på Tofta, där vi bodde, kunde mäster Rurik förnya ytterdörren, som blivit blekt och ansträngd av sol och vind, så enkelt man kan uppdaterar en målad yta. Med en trasa försiktigt indränkt i kokt linolja gnuggade vi ytan -och den blev som ny. Linoljan torkar och bildar en ny skyddande yta.

Tofta är känt för det fina baden, den oändliga stranden och sista dagen blev det väder för att gå ner och bara sitta med morgonfika, på en lång öde strand.

Ganga missar inte chansen. De må vara kallt, men det är nyttigt. Har en fått ta ett morgondopp -då är hela dagen räddad. Underbart.
En man kommer promenerandes, han är med i gänget av livräddare o parkeringsvakter som har fullt upp om sommaren. Han berättar drama för oss: om dagen mitt i sommaren när det plötslig bara var fem grader i vattnet -det är ju värre än Vättern!! Eller värmeböljan då det var 25 000personer som trängdes på stranden, bokstavligen som packade sillar.
Tänk om en viking från förr, hade vaknat till och fått se det! Undras vad de hade tänkt!

Vad mer lämnade vi efter oss? En bonad! Där hängde den så fint mot träväggen, eller hur!

Vassa drömmar

I vår trädgård stod där plötsligt en kanot! Väl använd men i aluminium, vilken dröm!!
Det här blev en av sommarens peak, kolla Rurik, hemmafixaren nummer ett. Snickrat kärra till kanoten och gräsklipparen före…

Ett två tre så var både vi och kanoten nere vid Tåkern. Det här känns som vårt eget ställe, en väg mellan grannens hus, tar sig ned till den här kanalen.

för när det gäller Tåkern, så är det kanal man pratar om. Sjön är grund, därav att fåglarna älskar den ( och alla insekter). Vassen är både hög och tät runt hela sjön, så det är grävda kanaler som behövs för att man ska kunna komma ut. Det är väldigt speciellt.

Det HÄR har Ganga drömt om i många år! Men verkligheten var bättre. först var det väldigt smalt men sen kom vi ut i en lååååång kanal med höga ståtliga väggar av vass. Här är det fullt av liv. Skäggmesen är känd, vit häger flög upp när vi närmade oss och vi hör hur tranorna går ner för landning längre bort, plus små söta andfåglar. Men ändå, det mäktigaste, det var som att plöja rakt in i en alldeles speciell stillhet som var så påtaglig.

Rurik är rutinerad. Han paddlar på, lugnt och stabilt och Ganga vet inte vad hon ska göra -vill ju fotografera ALLT och filma ALLT!!! Men lite skam får en ju ha i kroppen, lite paddling får en ju bidra med.

Det är en lång skön paddling innan en kan ana slutet på kanalen och mer öppet vatten syns. här möter oss näckrosorna. Det är höst, och det ser lite utmattade ut, men det är en egen värld i sig.

Det är ju främst fåglarnas sjö, som man känner sig verkligen som på besök. här, i alla fall där vi bor, får man inte ens vistas vid eller i sjön under fåglarnas häckningsperiod. där någonstans på andra sidan sjön, liggen Naturum. Vi sitter och spanar, efter det ena och andra landmärket.
Sen tar vi det bara lugnt, andas.

De är sensommar. Kanske höst. Det är totalt lugn.

Vi tar oss runt en ö där ute och sen letar vi oss tillbaka till samma kanal ( vilket kan vara klurigt) och paddlar hemåt.

Så otroligt fint vi bor! Man fattar det knappt. Det här är lite skrytbild: Ser ni trädpelarna (poppel-asparna) mitt i bilden, vid horisonten? där bor vi!

Solen sjunker sakta och det blir kväll. Nu är vår kanot invigd men framöver kommer vi att avstå paddlingen, eftersom andjakten börjar. Det skjutandet vill man verkligen inte komma i mellan!!
Men senare i höst, då!!!
Avslutar med en liten film….. från när vi paddlade oss ut i Tåkern