Kommunikation

Ganga bland internetkablar

Ok. Nu ska vi se positivt på det här. Vi håller så klart med att uppgradera vår kommunikation, nya tiden kräver även att en ser över sin egen personliga kommunikation-med sig själv och med andra.

Rätt många telefonsamtal och en del kravlande bland internet kablarna under skrivbordet. Vi är fortfarande o process och är utan internet. Wökby kör slow-service, och verkar inte tycka det är nån större grej att vara utan internet en vecka. De leder felsökningen per telefonitjänster steg för steg. Vi lär oss en del på det såklart. I detta nu, väntar vi på posten, de ska skicka en ny kabel, för o kolla om det är det som är orsak.

Små dreads

Livet med växande dreads är betydligt härligare process. Vi var i Linköping och fixade bl.a. med våra mobiler ( ja,ja, ännu mer med kommunikationen). Det var många år sedan jag blivit så väl bemött och fått så många vänliga blickar. Livet utan dreads har jag upplevt som att vara osynlig på det tråkiga viset. Främst uppskattar jag att ungdomar pratar och uppskattar mig mycket mer. Allt är trevligare med dreads😊

Regn-trixet

Tvätt i regn

Nu är det bevisat. Detta är det fenomenala trixet att få regn. Häng ut tvätten!

Ganga, yoga

Regnet skvasar ner och den blöta tvätten blir bara blötare. Det är mysig regnig morgon, speciellt när det varit oroande torrt länge -då är regn tveklöst MYSIGT. Det hindrar inte Ganga att göra morgonyoga ute.

Yoga, ute, dreads

Rurik smygfotograferar och de nygjorda dreadsen strålar åt alla håll, välvaxade som de är. Allt är gott.

Så kom håret tillbaka

Ganga får dreads

Det var ju för det här, vi är i Stockholm. Fyra timmar sitter Ganga i stolen, tåligt, med Dreadsmakaren låter den lilla virknålen jobba.

Nygjorda dreads

Dreadsen är så hårda att de står nästan rakt ut. Nymornade och förvirrade tittar dreadsen fram.

Hår, klart

Ann-Marie var helt rätt, att göra mina dreds. Med djup, andlig vishet virkade hon goda vibes. Min stora blommiga hårklämma kom väl till pass för att hålla de vild tottarna något i styr.

Det var allt för idag.

Röda Julklappar

IMG_2764

Det här uppskattar vi väldigt mycket.  Tänk i Ödeshög finns en liten affär, fylld till brädden med hemgjort. Det är stickat, sytt och vävt. Ibland hittar man små krukväxter, egna avlägg som säljs vidare.
Butiken heter Christinas Hantverk. Här doftar det flit och kärleken till livets detaljer. Jag köper vantar av henne ibland och jag är lika lycklig varje gång. Denna gång ska det bli julklapp (så berätta inte det här för Siri).
Jag hittar ett par Lovikavantar, äkta lovikaull , och klarröda. Så vackra. Ännu en gång, vill jag gärna säga: ull är BÄST! Speciellt i vantar och strumpor – det är det enda material som blir varmt när det är fuktigt. Syntet vantar blir iskalla -men ej ull. sånt vill man ge i julklapp. Förresten, så är det svårt att hitta ”Svenska” Lovikavantar numera. Det var en stor hit en gång och alla i Lovika stickade de populära vantarna. Nu är produktionen ,som så mycket annat, flyttad utomlands. Vet ej säkert, har hört att det är både Polen eller var det Kina?
Men de här vantarna kan jag alltså köpa i Ödeshög, hemstickade med omtanke. Det känns. och de är inte speciellt dyra, tvärt om , skulle jag vilja säga. Otroligt billiga: ren ull och handstickat 250kr.
Jag har också köpt en väska här, där Chistina återanvänt ett broderi -de var poppis, broderade tavlor, när jag var ung och nu slängs de, men  här blir de till väskor. Listigt och omtänksamt, recykle, riktigt modernt med andra ord.
Önskar jag tagit mer kort när jag var i hennes affär, men jag glömde bort mig. Men vill du se MER, så kan du kolla in hennes blogg HÄR.

Hello Granny

Hår. Man har ju inte roligare än man gör sig. Jag vill ha silvergrått hår. Tycker det passar både min ålder o stil. Jag gör en roligt upptäckt. Det heter Granny-look och är en het trend, sedan ett tag tillbaka -bland unga kvinnor!! Så smidigt att grått hår är inne, med lite tur är kanske  även rynkorna kring ögonen blir heta! Man kan ju alltid leva som om det är så.


När vi nu pratar hår. Det är Ganga som klipper Rurik. Men, sedan insikten om hur mycket intuition vi tar in genom håret, är det svårt att kortklippa honom. Ruriks lockar tittar ut. ”Så här långhårig har jag aldrig varit” Jamen, det var väl på tiden.

Livet me utställning

Tålamod. Bra att ha när frun har utställning.  Vernissage är  emellanåt intressanta tillställningar och där i mellan lagom utdragna . Rurik klagar inte och Ganga är glad för de   extra par ögon och öron som ser och hör.


Men till sist blir det så man närmast vill gömma sig i sina bilder…


Men… roligt. Aldrig har Gangas konst blivit så fotograferad!(mest kvinnor, faktiskt)


Detta mötte Ylva då hon öppnade galleriet. Intresse o glädje.


Earth Mother, raku Vagina får alla att smälta där hon ligger inbäddad i mossa.


Idag avslutar vi Stockholm med lite relax. Rurik stilar med nyfunnen hatt. Ganga njuter av vetskapen att en tavla idag fann sitt nya hem i London. Nu tar vi en sväng om Moderna och sedan tar vi bilen tillbaka till Paradiset ( hemma vid Tåkern)

Flätad Rita

Hejsan. Rita bor här, i två veckor. Jobbar med sitt i ateljén men lite frisk luft i trädgården blir det också. Visst är hon fin i håret?


Så nu blir det en Rita-fläta.


Först delar hon på håret och börjar flätningen vid örat.


Hon plockar in lite hår, för varje flätning. Lugnt o metodiskt.


Så flätar hon sig längst hårfästet, hela tiden lite nytt hår.


Fortfarande samma fläta, närmar hon sig nästa öra.


Snart är allt hår infångat i flätan. Då får man vara lite observant för man ändrar flät-vinkel. Så man inte in istället för ut.


Nu är där inte något mer, nytt hår att fläta in utan nu är det bara att fläta på.


… fläta på………


…så långt ut det bara går…


Ett gummiband och två hårnålar, vad var som krävdes. Nu lirkar hon till ett hår-tunnel.


Trär igenom flätslutet och nålar fast, med två hårnålar.


Klart! 10 minuter. Utan skrik o svordomar. Jag kan inte ens tänka vilket drama det hade varit om jag (om jag nu hade haft så långt hår) hade försökt mig på detta projekt. Men det gick ju hur lugnt som helst.

alla flickorna på bröllop

I ateljen, hos Ganga o rurik

Röjartag i ateljén. Rita ska få plats här inne och det blir till och strukturera (lite). Konstrundan tickar i bakhuvudet och Ganga står med huvudet i kartong o letar efter material o ramar – och…. oj…… något från förr!!

bröllopsklädda

Vi skulle på bröllop, antagligen 2001. vi gör alla vårt allra bästa för att visa att det är kul med bröllop. Fin-Punk-siri till höger, Indien-Mamma, Kalas-Ella och en Försiktig-Rita som inte har blivit tillräckligt stor för att ta dom stora kläd-svängarna (det lär hon ta igen). Jag ler hela jag när jag tittar på Siris vita läppstift, slitsade klänning och gardinsjal, inget fel på kreativiteten!  Själv tog jag det glittrigaste jag kunde hitta, tydligen.
Men, så här drygt femton år senare har jag förstått, att vi lyste för mycket. Bruden kände konkurrens om strålglansen, det var visst inte populärt. Jag som trodde hon hade ont i magen, att det var därför hon såg så allvarlig ut. Så lär er gott folk. Klä er inte i vitt, inte glitter, inte roligt,  o fula till er så bruden kan sova belåten.