sommaren levererar och fix i trädgården

Ta-Da!! Sommar, varmt och inbjudande. ”PLUMS!!”
Rita hoppar i vattnet utan att ens känna efter. Det gick bra, för sommaren levererar. Kväll i Borghamn och magiskt att simma i kvällsljuset.

Nöjda är vi, när Rita och Marcus fångar sommaren. de bor hos oss i flera dagar och allt är avslappnat och kravlöst. De är de här dagarna, med sol, stillhet och värme som värmer en hela vintern.

Lite Keramik-häng blir det också. De är bägge kreativa själar och ingen startsträcka behövs. Det är bara rakt in i leran!

”Hur går det med carporten”, frågade Rita en dag. Ganga berättar om vårt sommarprojekt att fixa med husen, främst måla och snickra på där det behövs.
Tja, den där carporten, som vår fina gamla bil så väl behöver, har vi knappt vågat sätta på fixarlistan. De kom som Guda-sända och plötsligt var de eländiga groparna grävda och plötsligt bara skedde det!

Här får vi nu göra en en inflikning: Ser ni Ritas coola linne? Det dubbeljobbas, inte bara byggs det en carport, det utprovas också hur textilt material fungerar. Hur slits linnet när det används -och det ska återvända till Moder Jord, i en snabbare takt än vad vi vanligtvis tänker om kläder.
Rita är del av teamet på Streamateria, där det experimenteras väldigt mycket. Experimenten inkluderar även nya tankesätt -att kläder ska vara nedbrytbara med kortare livslängd än vad vi vanligtvis tänker oss.

TT gjorde ett reportage nyligen, där de var med. Det blev sålt till dagstidningar runt om i Sverige, kanske har du läst det?
Förresten, gulligt; symaskinen, den gröna gamla Husqvarna, på stora bilden, nu är det Rita som syr på den, innan dess var det Ganga som sydde kläderna till sina tre döttrar (Rita,Siri och Ella) på samma maskin och innan dess var det mormor Rose-Marie som sydde hela sin familjs kläder på den, till och med skinnjackor! TRE generationer har denna underbara, starka maskin levererat! Heja Husqvarna!
Inte illa.

Sen var veckan slut och bilen packades. Så är det när ett hem skapas. Bilen blir full.

Soft Rita examen

Photo: Kristian Loveborg 

Nä, ännu är det inte var dag som Rita är i Vouge. Men nu har det hänt. Världens största mode-magasin bevakar avgångsprojekten från Beckmans. Själva sitter vi hemma i soffan, för det är ju det märkliga covid-året, så det som vi sett fram emot i tre år, sker Stream över internet.

Photo: Kristian Loveborg 

Till och med pressfolket från Vouge är på plats… vid sin dator. Men de är uppmärksamma.
Visar här några av Ritas kreationer. Vi VET vilket oändligt antal timmar hon har har lagt på det här. Arbete in i detalj är utsökt. Materialen är väl valda

Photo: Kristian Loveborg 

Vi vet att alla har jobbat som galet, med var enda detalj av sina kläder. Modevisningar är något som sker fort. Ett två tre, så har alla gått in och gått ut. Det gäller verkligen att inte blinka för långsamt.
Ursäktar att jag här bara fokuserar på Rita och vi kan inte heller recensera, vi bara tar in och imponeras.

Photo: Kristian Loveborg 

Sju modeller går in, en efter en och i en tämligen sammanhållen färgskala av mer dova, jordiga färgtoner, så kommer den sista, den åttonde; klart lysande i orädd gul! Väldigt fint.
Naturligtvis så skrevs det en analys av Vouge också. Men, jag klipper helt fräckt ut texten där Rita är nämnd och omtalad:
”There’s something inherently hopeful about a student fashion show—even when the mood is one of preparing for an apocalypse. Such was the case with the opening collections presented by the graduating class at Beckmans College of Design, shown at the Swedish History Museum in Stockholm yesterday (which I accessed via video). Rita Roslin and Eli Solberg delivered a one-two punch with harnessed looks that had a militaristic feel. In a statement, Roslin, who described her pieces as “quite dark, yet romantic,” said she was presenting a “post-digital version of couture” that combined hand and machine, hardness and flou. She wasn’t alone in catching some air_ _ _ ”

Nu är det skål. Rita och några klasskompisar kom hit till oss över helgen och firade, snackade, badade och letade loppisfynd.Kul att i alla fall kunna bjuda på det! Detta covid-år.
Hoppas det går kanonbra för dom alla, det är dom verkligen värda!!

Valborgs håret

IMG_2541
Nu firar vi Valborg. Här har det blivit en markerare för Gangas hår. Nu är det exakt ett år sedan Ganga klev in i dreadsen igen.

dreadsen blir till
Tyckte att håret var tillräckligt långt och pengar var sparade för projektet. Det var en halv dags jobb hos frisör i Stockholm. Noggrant rutade hon in hårbotten efter hand och tuperade en bit i taget, innan hon började nåltova. Det tog sin lilla tid. Och hårlängden krymte rejält, det försvann in i dreadsen.

nygjorda dreads 2019
De var alla helt perfekta när jag gick där i från. Alla hårt knutna vid hårbotten för att stanna på plats. Så hårt att det var inte lätt att sova första natten. Men hår växer fortså redan nästa natt var det mycket mindre spänning och efter tre nätter var det helt över, håret hade börjat växa ut. Men det har verkligen varit något för håret att vänja sig vid. I början ville dreadsen lätt lösgöra sig så det har varit mycket gnuggande ( vilket inte var så effektivt) och nåltovande (bäst).

IMG_9075

Ja, jag var verkligen så glad när de var på plats, de nya dreadsen. Kändes så SKÖNT, att liksom vara sig själv igen. Rakade av de gamla sju år tidigare, men har saknat dom hela tiden. Nu är de åter på plats. Men lite skumt är det, för då, förra omgången, så gjorde de sig själva, hela tiden. Så inte nu. Men nåltovningen har blivit en liten kvällsvana. Sitter enstund och gör vid några, lite då o då.

ett år med dreads
Om du tittar noga, så kan du se att snöret finns kvar på de flesta av dreadsen. Det är från förra Valborg, då dreadsen gjordes, allt innanför knuten, är det som har växt det här året. Utväxten är nu mestadels lika lång som blev de dreads som blev gjord vid starten, så dreadsen växer på bra. Intressant dock, att hår växer så olika fort, på olika ställen av huvudet. Men det är verkligen inte bara utväxten som behöver nåltovas  så här första året, hela dreadsen har en tendens att vilja lösa upp sig, så en får gå igenom hela dreaden i mellanåt och rätta till lösa partier.
Sen verkar det som att det yttersta på dreadsen, som inte blev tovat, har slitits bort ganska mycket, så de ser sammantaget inte så mycket längre ut, än.

tunn virknål till dreads
Men det gäller att lära sig hantera virknålen! En tunn rackarns nål. vi hittade den här i knyppelaffären här i Vadstena. Det är ju tunna hårstrån som ska tovas, nr 1 eller mindre (men det finns olika märkningssystem). Är den för stor gör det ont och är den för smal blir man tokig av frustration. Sen gäller det att dra nätt, metodiskt och lugnt, så blir det dreads. När prestationshetsen kommer med så är det lätt att sticka sig i fingret, AJ!!
Man kan så klart gå och få dreadsen vidgjorda, men det är jag lite för snål för, och det är ju roligt att kunna det själv. Det gäller bara att ha tålamod med sig själv, det tar ett tag att lära sig, men plötsligt går det bara.

IMG_2639

Nu går det ganska bra. Gäller bara,  att det inte ska gå fort. Lugnt, och inte för många på en gång, det är bäst. Grattis håret på ett års-dagen.

 

 

Kommunikation

Ganga bland internetkablar

Ok. Nu ska vi se positivt på det här. Vi håller så klart med att uppgradera vår kommunikation, nya tiden kräver även att en ser över sin egen personliga kommunikation-med sig själv och med andra.

Rätt många telefonsamtal och en del kravlande bland internet kablarna under skrivbordet. Vi är fortfarande o process och är utan internet. Wökby kör slow-service, och verkar inte tycka det är nån större grej att vara utan internet en vecka. De leder felsökningen per telefonitjänster steg för steg. Vi lär oss en del på det såklart. I detta nu, väntar vi på posten, de ska skicka en ny kabel, för o kolla om det är det som är orsak.

Små dreads

Livet med växande dreads är betydligt härligare process. Vi var i Linköping och fixade bl.a. med våra mobiler ( ja,ja, ännu mer med kommunikationen). Det var många år sedan jag blivit så väl bemött och fått så många vänliga blickar. Livet utan dreads har jag upplevt som att vara osynlig på det tråkiga viset. Främst uppskattar jag att ungdomar pratar och uppskattar mig mycket mer. Allt är trevligare med dreads😊

Regn-trixet

Tvätt i regn

Nu är det bevisat. Detta är det fenomenala trixet att få regn. Häng ut tvätten!

Ganga, yoga

Regnet skvasar ner och den blöta tvätten blir bara blötare. Det är mysig regnig morgon, speciellt när det varit oroande torrt länge -då är regn tveklöst MYSIGT. Det hindrar inte Ganga att göra morgonyoga ute.

Yoga, ute, dreads

Rurik smygfotograferar och de nygjorda dreadsen strålar åt alla håll, välvaxade som de är. Allt är gott.

Så kom håret tillbaka

Ganga får dreads

Det var ju för det här, vi är i Stockholm. Fyra timmar sitter Ganga i stolen, tåligt, med Dreadsmakaren låter den lilla virknålen jobba.

Nygjorda dreads

Dreadsen är så hårda att de står nästan rakt ut. Nymornade och förvirrade tittar dreadsen fram.

Hår, klart

Ann-Marie var helt rätt, att göra mina dreds. Med djup, andlig vishet virkade hon goda vibes. Min stora blommiga hårklämma kom väl till pass för att hålla de vild tottarna något i styr.

Det var allt för idag.

Röda Julklappar

IMG_2764

Det här uppskattar vi väldigt mycket.  Tänk i Ödeshög finns en liten affär, fylld till brädden med hemgjort. Det är stickat, sytt och vävt. Ibland hittar man små krukväxter, egna avlägg som säljs vidare.
Butiken heter Christinas Hantverk. Här doftar det flit och kärleken till livets detaljer. Jag köper vantar av henne ibland och jag är lika lycklig varje gång. Denna gång ska det bli julklapp (så berätta inte det här för Siri).
Jag hittar ett par Lovikavantar, äkta lovikaull , och klarröda. Så vackra. Ännu en gång, vill jag gärna säga: ull är BÄST! Speciellt i vantar och strumpor – det är det enda material som blir varmt när det är fuktigt. Syntet vantar blir iskalla -men ej ull. sånt vill man ge i julklapp. Förresten, så är det svårt att hitta ”Svenska” Lovikavantar numera. Det var en stor hit en gång och alla i Lovika stickade de populära vantarna. Nu är produktionen ,som så mycket annat, flyttad utomlands. Vet ej säkert, har hört att det är både Polen eller var det Kina?
Men de här vantarna kan jag alltså köpa i Ödeshög, hemstickade med omtanke. Det känns. och de är inte speciellt dyra, tvärt om , skulle jag vilja säga. Otroligt billiga: ren ull och handstickat 250kr.
Jag har också köpt en väska här, där Chistina återanvänt ett broderi -de var poppis, broderade tavlor, när jag var ung och nu slängs de, men  här blir de till väskor. Listigt och omtänksamt, recykle, riktigt modernt med andra ord.
Önskar jag tagit mer kort när jag var i hennes affär, men jag glömde bort mig. Men vill du se MER, så kan du kolla in hennes blogg HÄR.

Hello Granny

Hår. Man har ju inte roligare än man gör sig. Jag vill ha silvergrått hår. Tycker det passar både min ålder o stil. Jag gör en roligt upptäckt. Det heter Granny-look och är en het trend, sedan ett tag tillbaka -bland unga kvinnor!! Så smidigt att grått hår är inne, med lite tur är kanske  även rynkorna kring ögonen blir heta! Man kan ju alltid leva som om det är så.


När vi nu pratar hår. Det är Ganga som klipper Rurik. Men, sedan insikten om hur mycket intuition vi tar in genom håret, är det svårt att kortklippa honom. Ruriks lockar tittar ut. ”Så här långhårig har jag aldrig varit” Jamen, det var väl på tiden.

Livet me utställning

Tålamod. Bra att ha när frun har utställning.  Vernissage är  emellanåt intressanta tillställningar och där i mellan lagom utdragna . Rurik klagar inte och Ganga är glad för de   extra par ögon och öron som ser och hör.


Men till sist blir det så man närmast vill gömma sig i sina bilder…


Men… roligt. Aldrig har Gangas konst blivit så fotograferad!(mest kvinnor, faktiskt)


Detta mötte Ylva då hon öppnade galleriet. Intresse o glädje.


Earth Mother, raku Vagina får alla att smälta där hon ligger inbäddad i mossa.


Idag avslutar vi Stockholm med lite relax. Rurik stilar med nyfunnen hatt. Ganga njuter av vetskapen att en tavla idag fann sitt nya hem i London. Nu tar vi en sväng om Moderna och sedan tar vi bilen tillbaka till Paradiset ( hemma vid Tåkern)