Mums på Naturum

Ute matlagning på Naturum Tåkern. Vi kan inte motstå!! Redan när vi promenerar från bilen börjar det. En kavalkad av utekök! En hundraårsdag revy. De står i tidsordning om nu du som vi tycker det är lite kul. Tycker det lilla köket från 1910 ( den första) är så gullig.

Men det som fick oss hit var deltävlingen i utematlagning. Kockar och scouter om vart annat. Inte för vi var så intresserade av vem som vann, de var alla lagen super kreativa. Men det var så kul att se hur de gjorde och vad de hittade på. Alla hade samma råvaror från Östergötska gårdar.

Juryn åt högtidligt sina tre rätters från varje lag allt medan kamerorna klickade o filmkamerorna susade. Elegant värre!

Tidtagaruret tickade. Det skulle vara klart på minuten. Bröden ovan är ångbakade, men det stektes och koktes och glödbränder riktig show. Hungrig blev man.

Och sen var vi på föreläsning om torkad mat! ”Ni kommer aldrig mer vilja köpa buljong, om ni provar det här!” Sa han. Det stämmer nog. Det blir punkt ett: egen BULJONG!! Inspirerat!!!

Så njöt vi av platsen, och åt vår medhavda mat. Träffade vänner och kände oss mat-upp-livade.

Att till sist se riktigt natur-nära svarvning, det var som en fin efterrätt. Eller hur!

Vi öppnade trädgården

så blev det september och första helgen var vi med på Östgötadagarna. Vi är så nöjda. Östgötadagarna är ett arrangemang som är i hela länet -på landet. Inget i stan, nu är det utflyktshelg, och så är det. Trots att vi konkurrerade med hur många andra arrangemang som helst, kändes det som. Så kom publiken. Den ena kom och den andra gick. Lugnt avlöste de varandra.

Vi bullade upp med konst i hela trädgården. Lite finurligt utplacerat. Och trädgårdspublik ( vårt arrangemang hette ”öppen trädgård med konst”) det har vi lärt oss, de är lugna. Vi fann människor som smög omkring i trädgården när vi minst anande det, och alla var så positiva.
Lite förvånade blev vi, att så många hade åkt så långt! Från typ Norrköping, Nyköping. Men sen förstod vi, att folk är kloka: de har planerat. Så många åkte till en del av länet som de inte varit i på länge (eller aldrig) och så gick de på det som verkade spännande i området och gjorde sig en dag. många fik o restauranger var med på noterna och det var tur. Så här års börjar annars turismen att ebba ut. Nu blev det rejäl påfyllning.

Men lugnet, det var så påtagligt här i vår trädgård. Alla var eller blev lugna. Det var verkligen så fint att få vara med om.

Förutom konsten i trädgården hade vi även våra ateljeer öppna. Vi hade också satt ut skyltar med information om BLADHträdgård, de homeopatiska preparaten och litet annat om vad pumporna hade för namn. Pumpor har ofta spännande namn.


Vi kände oss så himla nöjda när allt var över: Tämligen bra väder, i alla fall 100 personer som besökte oss och även försäljning. Det tackar vi för.
Nu dröjer det nog något år igen, innan vi visar upp trädgården så här igen. Det är ju trots allt rätt mycket jobb som ligger bakom -men så värt!! Och allt jobb vi lagt ner i trädgården kommer tillbaka till oss nu – med uppklippta bågar, häckar, uppsträckta rosor och lite mer ordning och reda, rent allmänt. Det kan vi verkligen behöva, så tack för den i motiveringen, att få fint i trädgården.

Ommas Port och våra vänner

Mitt i sommaren, körsbären levererar, hallon och mullbär likaså. vi får besök, och vad är mer naturligt än att vi går ut i grönskan och bara mumsar! solvarma bär, det är som levande poesi.
förutom att umgås, dela mat, kloka ord och senaste nytt, vill vi ju gärna bjuda på Omberg.

Siv och Stefan är Helare, de håller Ceremonier, bla medicinresa med vibrationer och resonanser; mycket och spännande ljud och har även den absolut finaste och mest spännande ”affären” för återbruk. Det blev ” ”runt ordet affär, för ordet passar inte. Draknyckeln är att vandra in i en annan värld och man blir omslutet av värme -och tiden upphör. Vi har skrivit om det i tidigare inlägg.
För Siv och Stefan finns helighet självklart överallt, men det är ändå roligt att andas in Alvastra och de andra platserna på Omberg, tillsammans med dom.

Anira och Peter, säger säkert samma, att helighet finns överallt, där vi är i hjärtat och går med våra fötter. Även dessa vänner är Helare; Anira har många strängar på lyran, jag brukar alltid försöka pricka in en kväll med frigörande dans, när jag är i Skåne-trakten. Men just denna gång hade hon hållit en trummresa med cacao-ceremoni i Borås när de kom till oss.
När de var här hade vi precis fått fram mer lera…. sån där fin naturlig lera direkt från jorden. Vi tog oss tid att skulptera, sådär contemporary, att liksom mest fånga känslan utan att korrigera, fånga porträtt av varandra. så här ovan finns vi med vårt lerporträtt under oss. Dom blev brända i gropbränning senare. Det var Ganga som lite ville testa inför kommande keramikkurs i Jönköping, och alla ställde upp och satte glatt händerna i leran. Med härliga resultat.
Men självklart ville vi ju gärna låta även dessa vänner få smaka lite av Omberg.

Två olika besök, men i år var vi inspirerade att göra så här: Vi körde till Rogslösa kyrka, bägge gångerna. Inte långt ifrån där vi bor, det är vår sockenkyrka. Där finns en port ( se ovan) som brukar finnas med i böcker om Svensk Konsthistoria. Ett vackert smidesarbete från tidig medeltid.
Vi läser på skylten. Att porten sägs vara äldre än kyrkan och att den har suttit på Ommas borg! Här tätnar mystiken, eller hur!! – Omma; Drottning, Prästinna, Gudinna över Omberg och en evig MYT.
Hon lever genom nästan varenda konstnär i bygden. hon liksom sipprar in i medvetandet och påminner oss om vår del i naturens mysterium och storhet. Hon besjungs och skrivs om än idag. hon är uråldrig, äldre än både Kristendom och Asatro. Men lever än.

Kyrkan har byggt ett extra förrum, för att skydda dörren. Detaljerna är så fina och välgjorda.
-Men, säger Siv, är det en drake? Vad gör han! -Ja, han dödar den, muttrar Ganga. Nä, det ska man inte göra, säger Siv. Det är en inre kraft att förlika sig med, vår inre auktoritet, -ungefär som ”go with the force” i Star Wars. det vet vi från Draknyckeln.
Ja, just detaljen med riddaren och Draken gör även Ganga tveksam. Är verkligen porten så gammal? Det är ju en kristen och brutal myt ( om hur patriarkatet vill döda den feminina kraften och kunskapen)

Porten har även massor av ringar. Varför? Dom känns viktiga, men gåtfulla.
I alla fall, våra besökande vänner, både Siv och Stefan, och Anira och Peter får starta sin resa över Omberg med att stå vid Ommas port. Sen avslutade vi resan vid resterna av det som varit själva Borgen. En plats på berget med mäktig utsikt över Vättern.



Sen åkte vi hem, Siv och Stefan kliver ur bilen och går en runda i trädgården medan vi fixar med maten.
”Nu vet vi var den verkliga kraftplatsen är: Den är Här.”
Vi skrattar och svarar -”Berätta det inte för någon.”

Glas är roligt!

Vi är på det lilla glasbruket i Mantorp. Fulla av förväntan. Det är Ganga och Rurik tillsammans med Rita och Marcus. Vi är här för att fira Ritas födelsedag. Vilken lyckoträff att hyra prova-på i en timma på en glashytta!
Ovan på bild ser du samlingen av glasformar -så många blir dom efter ett långt produktivt liv. Imponerande bara det. Glashyttan har som en själ -det är glasmassan, den heta lysande av sig själv, värmen därinne stänger man aldrig av. Det är alltid hett. Svalnar den, så blir det bara en stor klump, en ohanterlig sak.

Gert var så lugn och van i allt, en perfekt guide. Så har han jobbat med det här, hela livet.
Rita är en nyfiken materialnörd o kreativ, klart det här är intressant. Gert hade ett upplägg och gick metodisk till väga. Svårighetsgraden trappades upp lite försiktigt efter hand. Att göra det själv, både rulla stången och forma/ svarva med den andra handen är två väääldigt maxade moment, på samma gång. Flexibilitet kan vara en bra egenskap som syns på filmen nedan.

Sen fick vi prova allihopa, en i taget. Gert levererade den heta glasmassan och rullade stången medan vi koncentrerade oss på att svarva, med den blöta tidningen i handen -och det var minsann inte så bara! Glas är ett väldigt flörtigt material, en blir liksom fast, med en gång, hypnotiserad. På det sättet påminner det om raku. Det är väl hettan och glöden som gör det. Det är ju smält glas! Många hundra grader varm och självlysande. En måste vara fokuserad och marginalerna för att klanta till det, är inte så stora. Ingen tid att tänka på något annat.

Men det var ju Rita som var huvudperson så vi andra bara provade lite (jättekul!) Sen fick Rita blåsa ett set (6st) glas: Eget munstycke att blåsa i och på plats på pallen. Gert hämtade och förformade massan som sen gick glasmassan ner i en form och Rita blåste.
Formen doppas i vatten mellan varje gång. Det är den vattenånga som blir av hettan, som gör att glaset inte fastnar i formen. Det liksom bildas en vägg av het vattenånga där inne i formen. Det var bara att öppna den och fram kom det glöd-lysande glaset!


en kort avsvalning ute, sedan var det in i efterugnen, där tog det typ två dagar innan den var nere så mycket i temperatur att det gick att ta på. Svalnar det för fort så exploderar det.

Det blir till att komma tillbaka en annan dag och hämta alla alster. Det är också ett viktigt efterarbete kvar: att skära av och slipa till kanterna. Tack och lov, det gör Gert.

Gert är pensionär, men tänker sig jobba ett par år till i hyttan. Han visar runt lite bland projekten. Det är dop-ljusstakar till kyrkan, glas till en samisk konstnär som sen jobbar vidare med glaset och skriver in texter…. det var mycket i ”Swedish blue” populärt i Svenskbygderna i USA.
Gert kommer ursprungligen från Rejmyre (nära Norrköping tror jag) och började jobba på glasbruket där. Senare flyttade han till, och blev delägare i glasbruket här i Mantorp, som är rätt nära där vi bor.
”skulle jag leva om mitt liv, blir jag gärna välja glasblåsare igen. Det har varit kul.”
Rita köper med sig en stor handblåst skål innan vi lämnar -det var förvånande billigt, tyckte vi och bugade. Det rekommenderar vi. Åk dit o köp glas!

Det blev ett långt inlägg, kunde inte låta bli och en avslutande bildbomb får det bli: Så ni får se några av De blåsta glasen, Ritas snigel och de svarvade skålarna och annat snyggt. Vi älskar våra grejer. Vi kanske också blir glasblåsare om vi får leva om våra liv!

Jippii Folkhögskola!

Just det, titta på den här damen (vänstra bilden) Ganga är Folkhögskolelärare på sommarkurs, Södra Vätternbygden, Jönköping! Det är faktiskt en DRÖM så det är nog Omma själv ( högra bilden), som trollat till det så fint.
Det är en veckokurs för nybörjare i KERAMIK. Jag har ju hållit i sådana kurser förr men det var ett tag sedan, men aldrig en hel, komprimerad vecka. Det här är som en nystart och känns såååå inspirerande.
Inte nog med det kursen var fullbokad på en vecka! och nu med kö.

Jag älskar att planera kurser, märker jag, och gör redan anteckningar och får ideer om hur veckan kan läggas upp. Det blir så klart allt det där som bara måste var med: dreja, kavla, ringla o skulptera, men det ska ju också presenteras på ett bra och inspirerande sätt som hjälper deltagarna att växa och komma på egna lösningar…
skolan ligger fint på en höjd med rejäl utsikt över Jönköping o Vättern. Jag hoppas det blir en riktigt fin, aktiv semester för alla deltagarna.
Har alltid drömt om att få jobba på Folkhögskola. Har alltid sett på det jobbet som pärlan av lärarjobb, då det gäller estetiska ämnen. De flesta eleverna bor på skolan och det blir en speciell, tät atmosfär. eleverna har en helt unik chans att vara kvar och utnyttja lokalerna fullt ut, även efter lektioner.
som lärare gäller det att kunna ha många bollar i luften.
Dessutom får jag äran att hålla en kvällsaktivitet för de som vill, från de olika linjerna som är igång under den här veckan: YOGA! Känns så bra och så viktigt.

Vassa drömmar

I vår trädgård stod där plötsligt en kanot! Väl använd men i aluminium, vilken dröm!!
Det här blev en av sommarens peak, kolla Rurik, hemmafixaren nummer ett. Snickrat kärra till kanoten och gräsklipparen före…

Ett två tre så var både vi och kanoten nere vid Tåkern. Det här känns som vårt eget ställe, en väg mellan grannens hus, tar sig ned till den här kanalen.

för när det gäller Tåkern, så är det kanal man pratar om. Sjön är grund, därav att fåglarna älskar den ( och alla insekter). Vassen är både hög och tät runt hela sjön, så det är grävda kanaler som behövs för att man ska kunna komma ut. Det är väldigt speciellt.

Det HÄR har Ganga drömt om i många år! Men verkligheten var bättre. först var det väldigt smalt men sen kom vi ut i en lååååång kanal med höga ståtliga väggar av vass. Här är det fullt av liv. Skäggmesen är känd, vit häger flög upp när vi närmade oss och vi hör hur tranorna går ner för landning längre bort, plus små söta andfåglar. Men ändå, det mäktigaste, det var som att plöja rakt in i en alldeles speciell stillhet som var så påtaglig.

Rurik är rutinerad. Han paddlar på, lugnt och stabilt och Ganga vet inte vad hon ska göra -vill ju fotografera ALLT och filma ALLT!!! Men lite skam får en ju ha i kroppen, lite paddling får en ju bidra med.

Det är en lång skön paddling innan en kan ana slutet på kanalen och mer öppet vatten syns. här möter oss näckrosorna. Det är höst, och det ser lite utmattade ut, men det är en egen värld i sig.

Det är ju främst fåglarnas sjö, som man känner sig verkligen som på besök. här, i alla fall där vi bor, får man inte ens vistas vid eller i sjön under fåglarnas häckningsperiod. där någonstans på andra sidan sjön, liggen Naturum. Vi sitter och spanar, efter det ena och andra landmärket.
Sen tar vi det bara lugnt, andas.

De är sensommar. Kanske höst. Det är totalt lugn.

Vi tar oss runt en ö där ute och sen letar vi oss tillbaka till samma kanal ( vilket kan vara klurigt) och paddlar hemåt.

Så otroligt fint vi bor! Man fattar det knappt. Det här är lite skrytbild: Ser ni trädpelarna (poppel-asparna) mitt i bilden, vid horisonten? där bor vi!

Solen sjunker sakta och det blir kväll. Nu är vår kanot invigd men framöver kommer vi att avstå paddlingen, eftersom andjakten börjar. Det skjutandet vill man verkligen inte komma i mellan!!
Men senare i höst, då!!!
Avslutar med en liten film….. från när vi paddlade oss ut i Tåkern

Vi ställer ut, Hästholmen

Bonad, Rurik Bladh. Spegling. Keramik av Kerstin Grönvall

Nu, i dett nu, som börjar i morgon lördag fm klockan tio. Hela helgen har Omkultur gemensamhetsutställning i Hästholmen. Till stora delar är utställningen den vi hade på Grenna Museum, som nu går på turne, på vägen hem.

Keramik, Lasse Frisk
högra hörnet, Mån Hare av Ganga

Ny lokal men samma utställning gör all skillnad i världen! Vi hängde idag och det blev superfint!!
allt är inte exakt, lite är borta o nytt kommit till. Men i stort känns utställningen igen.

tryck "Birds in Red" av Ganga
smide av Johan Rydberg

Vi är så glada att vi är en del av Omkultur och det samarbete vi har tillsammans. Så spännande att ställa ut ihop. Alla dessa olika material och uttryck!

Figur i keramik av Rurik bladh
bord m egna kakel av Jeanette Benich

Utställningen finns bara över helgen, en sk Pop Up. Den som vill komma på lördagkvällen (17/10), bjuds på musik, live. och öppet cafe. 19 -21.30

hälsningar från häng-gruppen. Det gick så smidigt idag. Hurra för oss och Välkomna

Med trumma på Omberg

Alvastra klosterruin

En alldeles underbar dag för en dag på Omberg! Martin och Sandra Katarina är här. Trummbyggare som de är känns det ju helt rätt att ta med både trumma, skramla, flöjt och picknick korg på vår resa. Vi kör upp på Omberg från bergets södra fot och första stopp blir Alvastra klosterruin.

Önskebrunnen, Alvastra

Vi har underbart nyfikna gäster och allt undersöks med alla sinnen. Flöjtens ljusa toner och trummans hjärtslag dansar mellan ruinens byggnader och väcker liv i platsen.

Alvastra klosterruin

Det är fortfarande en väldigt vacker plats. Storheten finns kvar, trots att mycket har försvunnit och blivit om-använt till andra byggnader i trakten, efter reformationen och Gustav Vasas tid. Men det är i alla fall ett av Sveriges absolut äldsta klosterbyggnader vi befinner oss på.

Stockelycke

Efter inmumsad matsäck, nära Ellen Key, med fantastisk utsikt, vill vi prata med vattnet. Vi kör ner till Stockelycke. (Fint alternativ är att parkera uppe vid vandrarhemmet och gå ner, genom fantastisk bokskog)

Vättern

Att möta Vättern, är alltid mäktigt. Det är mer ett hav än en sjö, berättade någon som var insatt i Vätterns beteende. Djup, ofta kylig, lynnig, starkt som få. Men kristallklart vatten…

Info karta, Västra Hallar

Att köra bil på Omberg är att köra längst med Vättern och där är många möjligheter att få magnifik utsikt, i ögonhöjd med korparna. Tyvärr visade inte korparna idag, men vi stannar till och går ut och andas storhet vid Västra Väggar. ( glömde fota) Här flyger ofta korparna och man kan se dom ovan i från, deras läten slår vot klippväggarna och bildar ljupa resonans när vädret är stilla. Vi ser över Vättern, in i Västergötland och Tiveden. Vi ser och hälsar på Visingsö, där ute i sjön.

Kväll vid Ommas Borg

När resan närmar sig sitt slut och vi nästan är vid Borghamn, vi stannar vid Ommas Borg. Den ligger även den, högt, ovanför Borghamn. Det är bara typ lösa stenar som är kvar av borgen, men det är en riktig kraftplats. Omma har många platser på Omberg, och flera ”borgar” med kraft. Denna är den som är lättast att hitta, alldeles vid vägen och väl utmärkt med skyltar. Solen går ner och det är en sällsamt fin kväll.

Trumning, Ommas Borg

Martin trummar ( ja, vi är flera som trummar) och vi sitter här i nån slags tidlös magi. Njuter av stunden.

Martin lämnar trumman här hos Ganga, när de sen dagen efter kör vidare på sin resa. Det är ett förtroende, Ganga har lovat att måla trumman….

söndagsöppet

blå fågel av Rurik
Nu öppnar vi.
Vi är del av Läns evenemanget ”Östgöta sommar” (som från början skulle vara Östgötadagar, två dagar i september) som betyder att vi är en besökspunkt på en karta med 175 platser att besöka. Vi har hitintills bara haft öppet efter bokning, men nu har vi öppet fyra söndagar på raken. 23/8 ,30/8, 6/9 och 13/9  tider: mellan 14 -19.00
Självklart har vi beställt fint väder.

karta över vår trädgård
Idag lördag ägnar vi oss åt smådetaljer som röda prickar på trädgårdskartan.

Rurik fixar
..och stora saker som att stolpar i marken (framför lilla ugnshuset).

intervju
Vi har till och med varit i dagens tidning med jättefint reportage av vår lokalreporter. Men eftersom vi vill vara laglydiga och vi just har lärt oss att även avfotograferade tidningsartiklar är upphovsskyddade, så avstår vi att visa det. Som konstnärer har vi ju förståelse för begreppet upphovsskydd. Men vi lägger in länken till MVT´s hemsida, här, om ni tittar den närmsta tiden, kan ni i alla fall se det underbara fotot på Ganga o Rurik i sin trädgård. (jajamen)

hampategel
Så bara lite uppdateringar, vad ni kan se, när ni kommer hit. förutom massa av vår konst, har vi projekt RAKU-UGN. Just nu är vi i tillverkningen av hampategel. Vi hoppas bränna i ugnen denna höst.

i rosen-trädgården
I vår rosenträdgård, med gammeldags rosor, som inte blommar så här års, blommar istället den stora magiska Rosen; ”Vättern”. En extra stor fd parabol får nu blomma ut. Stiligt va!

Hallonstigen
Man kan vandra fritt i egen takt genom hela trädgården. På hallonstigen finns fortfarande mullbär som man gärna får smaka. Växtligheten är bitvis väldigt frodig och pumpaplantorna gör sitt bästa att ta över området.

Limpan
Trädgården ändras hela tiden. Från dag till dag.Alltid är det något nytt som blommar men också något som gjort sitt och vissnat. Vi odlar helt ekologiskt och använder vår list, Bokashi och våra homeopatiska trädgårds-preparat, något som vi gärna pratar om och som även kan köpas/ beställas.

vår hare
En liten hälsning från vår HARE. Vi ber er ha hundar i koppel. vi har alltså både en mamma-hare och ungar som är förvånandsvärt tillgivna, trots att de är vilda. Vi ber om försiktighet. här är även paddor och andra skygga varelser, de syns sällan, men de ser oss. Var snäll.
vidare så är detta ett hem, inte en offentlig plats i vanlig bemärkelse. Vattenslangar ligger ute som vanligt och livet håller på, vi bjuder helt enkelt in dig i vårt liv, våra ateljéer är precis så som dom är när vi är i fullt arbete, hoppas du kommer att trivas.

Letar kunskap, Naturum

Vinter, narurum tåkern
Vi bor så nära Naturum Tåkern att vi inte tar oss dit. Nä, nu kör vi!! Vackra Naturum ligger vid Tåkern så fint att vi ser den hemma från vårt fönster, rakt över sjön. 2012 öppnades den, och vassen har åldrats vackert. Husen är helt Täckta av vass, mycket elegant.

interiör Narurum
Här inne finns massor av kunskap, både i form av guider och personal men här finns också  en vacker utställning om naturen. Så här års i februari är det lite lågsäsong, bara öppet lördagar och söndagar men vi är häpna att här är så mycket folk. Det syns inte på bilderna, men massor med folk; hurtbullar, familjer, äldre och allt där emellan. En lekplats med naturtema finns runt hörnet och eldplatserna är igång allihopa. Det grillas korv, gås på spångar och leks. Riktigt mysigt.

fågelutställning
Ganga läser om fåglarnas alla supersinne, tänk, magnetsinne så att fåglarna hittar. De känner väder och många fåglar ser fler färger och fler nyanser än vi människor (orättvist!!) Här finns en jordglob med fåglarnas flyttvägar och massor med fågelsång att lyssna till. Och mycket mer.

IMG_1831
Vi lär oss nytt och vi kollar upp lite om fåglarna som vi har hemma hos oss.  Sen blir vi ju lite hungriga, som vanligt.  Utan att fråga om lov slår vi oss ned i bokavdelningen och slår upp en kopp te, kollar sjö-utsikten och tittar i tidskrifter.

Rurik på Naturum
Vi har ett minne från just det här fönstret och utsikten, för vi hade utställning här för tio år sedan och då när vi var här ( och det var stängt och stilla) så kom en älg vandrande på andra sidan glaset, helt nära och vi stod bara och stirrade.

Jordlager vid Tåkern
Vi tittar vidare på utställningen, inte bara fåglar utan även geologisk förståelse. titta på pelaren -den motsvarar tio meter borrning i marken vid Dagsmossen, vid Tåkern. Nu får vi veta hur gammal vår lera är, som vi använder i keramiken  -drygt 11000 år gammal! Från slutet av istiden. därefter steg landmassorna ( eftersom isen inte tryckte på) och Tåkern, som innan varit del av Vättern blev en mindre sjö som det började växa allt möjligt i och runt.

IMG_1835
Torven skördas numera och det händer att de då ibland finner bra lera. Det är sådan lera som vi numera använder till våra skulpturer.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så kan det gå. Nu gör jag små kaxiga Omma-figurer av leran som legat och slumrat i elvatusen år. På det området, torvmossen, förresten, har man funnit norra Europas äldsta påbyggnads komplex. Det verkar som platsen på mossen i människans civilsations-begynnelse byggde någon form av kultplats där. Tycker det passar att göra lite magiska figurer av leran, eller hur?

Gebbes stora fågelbild
På väg ut, i foajen, stannar vi till.  Här hänger en stor tavla av Gebbe Björkman. Vi känner honom väl, han är med i Omkultur och ruskigt duktig naturmålare. En STOR akvarell, en sorts årsdagbok, med fågelakvareller hänger här. Så vacker, så inspirerande!

IMG_1829
Här kan du se Ödeshögs kommunfågel -skäggmesen, som häckar rikligt i vassen, men som är ovanlig i Sverige. Visst är den söt?