Julen som kom som en virvelvind

Vad är JULEN, annat än en virvelvind?! Den kom virvlade och försvann. Kvar står de cylindrar som Ganga målade av julfirarna. Det fick vara årets jul-statement.

Men julens räddare ( förutom MATEN, hela goa vegan-julbordet) var nog lådan med Brio järnväg, inköpt på Emmaus. En punkt av igenkännande och extremt intresse för Eden vårt raket-barnbarn ( mycket energi). Det har byggts och tutat från morgon till kväll.

Och så tog vi kort. Aaaaaa! Sa vi allihopa, jättekul tyckte 2-åringen, sen sprang han några varv runt i huset igen.

En dag åkte vi upp till skidbacken, trots tö hade de öppet. Alldeles lagom utflykt ( 5 min hemifrån)med två små barn. Tre gånger i backen så var det dags att grilla korv.

Jättelagom! Man fick lust att ropa Halleluja! Det är ju så galet tight med allting, när det är så små barn, så en eldplats som redan brinner, bord att sitta vid och underhållning av en jätte-snöskoter som kör förbi, plus alla skidåkare. Ja, det är ett vinnande koncept. Vi bara laggade upp vegankorven, bröd och ketchup. Åt. Alla nöjda.

Även om tio dagar är en evighet och tillräckligt länge för att vi alla skulle hinna bli jätteförkylda. Så gick tiden så fort. plötligt skulle våra gäster åka. De fick köra en sprillans ny Volvo hyrbil för den bil de lånat av pappan dog en plötslig motordöd. Men det är en annan historia.

Nu vill vi gärna bjuda på lite filmer så stämningen infinner sig ännu mera, men det blir ett eget inlägg.

Och vad gjorde vi, Ganga och Rurik i tystnaden efter alla yrväder? Mediterade. Vi stängde dörren i tio dagar. Och mellan hostningar och snytningar singlade alla bilder och ljud ner i hjärtats stora bibliotek.

Mer mormor

Sista inlägget för denna gång om livet som mormor. Det är att ta alla chanser att hålla baby och pyssla rent allmänt.

Så himla mycket glädje att få göra något på riktigt. Det var en stolt muffinsbakare. Och en stolt mormor.

Avlastar vardagen lite genom att ta Lexi på promenad. Onekligen vackert område. Vatten med slussning från Themsen. Kanaler och en liten park.

Baby-världen

Visst skrev jag i förra inlägget typ ” vi ses i London”. Hehe, vi ses i babybubblan, är nog mer korrekt.

Jag håller om och är med barnbarnen så mycket jag kan. Ovan är en bit av vägen till dagis. Så mycket energi i den här 2-åringen. Mormor (jag) går med hjärtat i halsgropen, ungefär, medan raketen ( Eden) springer lyckligt. Tur att mamma (Ella) är med!

Men en är mormor, när det är barn på alla bilder!

Till och med cafébilderna är bebis!

Kory rapport från mormorvärlden: så mycket som händer på fyra månader. Lexi som bara sov nyföddbaby sömn sist. Har fått STORA ögon och är väääldigt med. Nyfiken, stark o pigg. Eden som inte var så intresserad av mormor sist, vill nu sitta nära, vi bakar ritar leker. Jättemysigt.

Mormors väska

Lovar mormors väska innehåller ALLT. Det är verkligen hämningslöst packande när en har barnbarn. Klart jag ska ha med en spagettipumpa! Leksaker, kläder, min egen kudde och ett kakfat.

Ja, jag skrattar verkligen åt mig själv. Men ett coolt kakfat är ju oemotståndligt. Så även det fick plats ( notera den roande pipen som sticker fram ur resväskan. Är det 23 kg så ska det utnyttjas. Sa jag att jag hade packat ned egendrejade koppar också?

Så himla värdefullt att knyta an till barnbarnen. Nu bär det av till London en vecka. Rurik stannar hemma men han kör mig med den nya vita hästen ( bilen) .

Varje bilfärd är ännu ett äventyr att utforska. Nu fattar vi vindrutetorkarna. Och börjar istället brottas med GPSen. Den ska tydligen vara inkopplad med mobilen…..

Så… nästa inlägg, antagligen London. Vi ses!

Ny bil

Njutning. På väg hem efter stora köpet. Som vi har hållit på!!

Vår gamla, mycket älskade komfort bil, Lexus på sådär 25 år (!) började läcka olja. Vår reparatör suckade och tyckte, nu är det väl ändå dags?

Så medan bilen droppat, lite mer o mer av olja från servostyrningen, har vi, hällt på ny olja och, lite stressat kollat efter en tronarvinge.

Vi har tittat mycket på sidan bytbil.com och så nördande vi in oss på Toyota ( Lexus är ju Toyota, så vi är vana vid dom) och att vi ville ha hybrid och dragkrok. Vi bestämde oss för en bil som inte var riktigt klar…. Som bara drog ut på tiden…. Så vi till sist, halvdesperat, letade vi vidare.

Men vi gjorde nog något av det vanligaste man kan göra: vi hade bestämt oss, åkte dit och provade-helt ok. Men sen hade vi förutom den där Auris från 2018, som vi provat, även sneglat på en Corolla från 2020. Ja, du förstår ju säkert hur det gick. Lite dyrare, men bara lite.

Mycket mjukare, mer lik vår gamla bil. Väldigt tyst i cupen. Automatlåda, sånt som är viktig, främst för Rurik och nedsatt hörsel ( inte alltid lätt att höra när det är dags att växla).

Mer plats i bagaget. Och tydligen, vi kan skaffa dragkrok( vi ville gärna ha det, men äldre hybrider är inte starka nog att klara det, så vi hade gett upp på det). Hybrid går på bensin men liksom laddar samtidigt ett batteri, så allt som oftast går den på batteriet, men man laddar den aldrig i uttag, den laddar dig själv. Härmed har vi mer än halverat vårt bensinkonto. Till det glädjen när något är nästan nytt: värme som fungerar o inget som läcker. Värme i ratten och en massa teknik som vi nu måste sätta oss in i !! Nu är vi absorberade, men så glada. Och det blev en VIT bil. Ovant men kul. Nu har vi fått en ny häst i familjen, vi har klappat på den flera gånger idag.

Förresten, det finns en anledning till att välja begagnat förutom att det blir billigare, så har mycket av plaster och mjukgörare som luften i bilen är fylld av, på en ny bil, försvunnit. Den är hälsosammare. Det är säkert superkul med helnytt, men bättre miljö i bilen är skönt.

Lilla familjen

Vi måste ju uppdatera er på tillväxten: Lilla familjen….. inte så liten familj längre. Och aldrig så glad Eden som när alla är samlade, det är det bästa som finns!

Det lilla grynet, Lexi växer på. titta så fint, nu kan hon minsann lyfta upp huvudet hur bra som helst!

En sån liten vill en ju pussa på, hela tiden! Så mormor Ganga, åker och hälsar på om en månad. Jag bara måste!!

Kramar på er!

flashig glas och betong

Efter förra inlägget om det lantliga, mitt i London, måste jag ju balansera med motsatsen. För glas och betong är trots allt det som gäller mest. Så den här lilla tösen, som sov nästan hela tiden ( när hon inte åt eller bajsade) är ju fortfarande väldigt liten och det var ett STORT äventyr när vi la henne i vagnen och gick iväg för att utföra lite ärende. ”-Hur ska det gå!” ungefär.

Nybyggda flashiga kvarter i Canary wharf. Mycket banker, polerad sten, överdåd och ordning o redan.Det är vårt promenadstråk. Här behövs det babysar som påminner om hur levande livet verkligen är. – jaha, vad är det nu? Varför piper hon? Ella tar det lugnt och låter Lexi bestämma.

Verkligen raka motsatsen till den CityFarm som jag beskrev i förra inlägget. Men spännande.

Men det är fullt av små oaser. Vi äter takeaway, sushi i en park med vattenporl. En lång vattentrappa slingrar sig igenom parken, massor av människor sitter och äter sin lunch och njuter sommar. Gräset under våra fötter är bitvis av plast. Men det är så rogivande här oavsett plastgräs eller inte.

”Det här är ett sånt tillfälle som man bara vill minnas, helt och fullt.” Fram med mobilen!
Stunden innan hade jag hållit Lexi och riktigt känt hur hennes hjärta var så stort och allomfattande. Sådär så en tappar andan och bara blir ödmjuk. På bilden ovan är det egentligen bara tre stora varma hjärtan…
En stund som kan värma en hela livet.

Landet, mitt i stan. CityFarm

Permakultur. En vacker oas, inte långt ifrån där Ella o Ekin bor, finns en CityFarm. Tydligen ett begrepp som finns och flera farmar finns. Men denna är finast, tycker de. Jag blir stum av beundran när jag möts av en kronärtskocks planta på 2 meter innanför grinden.

Här hr de som vana att ta sin söndags frukost, i caféet. Lille Eden sjunger om djuren, medan han åker i vagnen, hela vägen till farmen. Sen blir det mat och sen…. Iväg som en pil och titta på alla djuren. Sååå spännande.

Det är inte lätt att hänga med då han springer sig igenom hela anläggningen. Med stopp bland favoriterna.

En ytterst elegant tupp sköter sig och kuckelurar högljutt till allas beundran.

Sen är där barnens trädgård, där de kan gräva och vattna och pilla runt. Så älskat. Tiden bara går och Eden jobbar på.

Allt är inbäddad i Permakulturens frodiga grönska. Här är mycket att uppleva för små och stora.

Generöst är det också. Titta på raden av utlåningsstövlar! Även barn som vanligtvis inte klavsar runt i jord, vatten eller djurbajs, har en chans att vara med, det är bara att låna ett par stövlar som passar.

Det var en härlig upplevelse.

Första veckan i London

Kort sammanfattning: hosta 😩

Fast de första dagarna var fest. -vad firar dom? Ganga undrar. Flaggor överallt. Fest i parken, någon har en hel kostym med Engelska flaggor.

De är ohämmad royalism; Drottningen har suttit på tronen i sjuttio år. Det firas ordentligt.

Vi firar dock Lexi. Tårta är bra. Snabb energi i kylskåpet för ammande mamma ( o alla andra). Hälsokost-tänket är bortblåst och det är NJUTNING som gäller. Fast, en tårta i taget. När den ena är uppäten bakade jag en ny. Hehe. Kanske därför jag trillade dit på dunderförkylning.

Så, har tagit det lugnt mellan matpassen ( jag lagar maten, som en riktig mormor). Men se ovan, det är vägen till mataffären. Limehouse, här har lade många Svenska skepp till, en gång i tiden, lastade med Svensk is, som sedan distribuerades ut till fisk o köttaffärer i London under året, kan jag läsa på en skylt i hamnen, på väg till affären.

Men viktigast är den process som är så vacker att se. Hur lille Eden springer till Lexi det första han gör, när han kommer hem från dagis . Med lite hjälp blir det cuddle, gosa. Sen behöver en ju prova på hur det är att vara bäbis och ligga i babysängen. Det hör ju till.

Sen står jag där på kvällen och tittar förundrat på utsikten från köksfönstret. Husen och ljusen… det är så märkliga proportioner. Det är liksom ofattbart långt från grönsakslandet där hemma, där jag brukar traska. Känns lite som att vara på en annan planet -men ändå inte.

Framme i London

Detta är ju helt galet, men jag måste få visa hur ofattbart pampigt o smidigt det går att ta sig till London. Kolla bilden ovan, det är flyget som svänger ner för landning på London City AirPort. Det är KLM som landar här, lite dyrare men de går från vår närmsta flygplats i Sverige och tar en alltså rakt in i London, på en liten överskådlig flygplats. Nästan ofattbart att den finns.

Flyget svänger runt vid landning så om en har fönsterplats är det ofattbar sightseeing. Bara att tacka. Sen är det smidigt att ta sig ut till banan och ta det lilla tåget in mot stan. På en halvtimma är jag hemma hos Ella o Ekin och barnbarnen.

Eden är livfull och älskar sin tågbana.

Lexi är bara dryga veckan gammal och tillbringar större delen av dygnet i transendent tillstånd. Ibland kommer ett leende när hon leker med änglarna.

Känner så väl igen det, hur knepigt det kan bli bara att ta sig ut helt enkelt, tillsammans. När allt till slut verkar funka, och Eden och Ekin hunnit ut börjar Lexi skrika på mat och det är bara att sätta sig o amma…. det är bara att stressa ner.

Så fick jag också glädjen att ta med två tavlor och överlämna. De såg så bra ut på plats, riktigt kul!