Grattis EDEN! Tre år idag! Underbar, älskad och ett verkligt yrväder. Tänk att ha den energin! Alldeles knasigt att bo så långt i från sina barnbarn, men tekniken är ju tack och lov med oss. Familjen bor i London och vi är här i Östergötland. Nu blir det nog riktigt barnkalas och många paket. I julas, för fem månader sedan, var det fortfarande paketet och papperna som var det mest spännande, inte innehållet. Få se hur det är nu?
Men Eden är inte bara tre-åring, han är storebror också. Så kul att se hur förtjusta de är i varandra, Eden och lilla Lexi.
Hur kan vissa dagar leverera så mycket? visserligen skiner solen. Äntligen har Ganga fått ut sprutat och duschat över hela trädgården med både Mariadroppar, Pernilladroppar och mot sniglar. Över allt. Känns bra.
Ser bilden ovan förvirrad ut? Jo så är det nog, i alla fall hektisk. -Allt från uterummet har tagits ut. sorterats och städats. Vi har vädret med oss, sol och varmt, så soligt att Ganga knappt kunde ta en bild med mobilen, hon nästan kryper in i bilden för att se skärmen, på bekostnad av motivet, hm. På morgonen kom en förfrågan om vi ville vara med i ett inredningsreportage i tidningen. Vi kunde inte bli mer förvånade! Vi är ju inga pedanter. Men glada tackade vi ja. Som konstnär och stundande konstrunda så är det så tacksamt att få bli sedd. Men så effektiva vi har varit! En fotograf i vårt hem, så otroligt avslöjande!! Uterummet som alltid är en seg-seg process att ställa i ordning efter vinterns sunkiga förvaringsplats till ett rum med putsade fönster och fräsch utställningsyta gick som en raket. Sen fick vi äntligen plockat bort alla ändlösa projekthögar som bara ligger överallt -och damråttorna försvann!! Tack för denna hjälp till att ta städet med fart! Allt blev gjort på två dagar och vi njuter renhetens behag!
Sen ringde telefonen och -Grattis till Ganga, som vunnit en fin fototavla på konstlotteriet i Ödeshögs konstförening.
DOFTER OCH HUMMLOR/ Fragrances and bumbelbees. acrylic om plexiglass 91 x 92cm
vidare, samma dag, mail från jurybedömd utställning, att ovan härliga bild på plexiglas är antagen till salong på Södertälje konsthall. 181 konstnärer sökte och 48 kom med. Jippiiii
och sist men inte minst ett starkt och läkande samtal med en av mina döttrar. Hur bra kan det bli! Jo, massor med bin i växthuset! Persikoträdet blommar och det surrar i massor!!!
Visst var det väldigt mycket positiv energi som bara lassade in, på en och samma dag? Vi tackar!
Nu är Ganga i London och Ella, ( Gangas dotter) vill klippa håret. Små enkla önskningar kan tyckas, men när man är tvåbarnsmamma kan det vara en stor grej, att få ihop den egentiden. Klart jag passar Lilla Lexi. Lite nervös, men det är ju bara sådär två timmar, så det ska väl fungera. Så vad gjorde Lexi och mormor medan Mamma Ella blev fin i håret?
Någonstans då vi läste bok tillsammans, kunde jag känna hur vi liksom bondade och blev riktiga kompisar, jag blev godkänd på ett djupare plan och var inte bara någon som råkade vara på besök i hemmet. Så när Ella satt på tunnelbanan och var på väg hem så skickade jag henne bilderna så hon kunde se att det var ok.
Lexi är nio månader och hur snäll som helst… ända tills det är något som inte är som det ska, då, från 0 till hundra på ingen tid skriker hon som liv o död. Så man vill VERKLIGEN att hon ska vara nöjd, hela tiden. Nu känner jag mig som legitimerad mormor. Nöjd
Hejsan! Vi hälsade på hos Gangas föräldrar efter drejarkursen (se förra inlägget).
” vi kör in om City Gross och köper något vi kan äta.” Men även om CityGross i Höganäs hade lång Deli disk och massa andra möjligheter till en snabbladdning på kvällsmat, så var inte möjligheterna många när det skulle vara veganskt. Det blev Findus som räddade oss med några asiatiska och veganska rätter i frysdisken. Över förväntan säger vi om smaken.
Men det var kanske inte maten som var det viktiga, utan att vi träffades. Det var länge sedan, men de åldras liksom inte. Fint att se att livet lyser i ögonen. Sen körde vi genom natten tillbaka till vårt eget hem, ute på landet i Östergötland.
För att testa idéer och möjligheter, Rita har varit här i fyra väl utnyttjade dagar. Sista dagen, en och en halv timma innan bussen gick, kunde vi öppna ugnen med glasyrbränning .
Det hörs liksom på hela rösten tonläge, att bränningen och att proverna blev lyckade. Ganga pustar ut, det är många modemet som ska lyckas. Det ska hålla i torken, prorslinsleran ska hålla formen i bränningen ( ja, nu har vi äntligen hittat rätt bland temperaturerna!! Har experimenterat mycket) och det mest utmanande: GLASYRERNA ska vara till belåtenhet.
Även om vi lekt och provat, så är allt lite… så där hemligt. Ska helst inte ligga ute i bild, ifall det blir något som ska användas i framtida sammanhang.
Det blir till att njuta av utsikten från studion -som försvann på foto. Kontrasterna var lite för stora. Snön låg fin och vit där ute och vi eldade och hade det mysigt i studion.
Vad är JULEN, annat än en virvelvind?! Den kom virvlade och försvann. Kvar står de cylindrar som Ganga målade av julfirarna. Det fick vara årets jul-statement.
Men julens räddare ( förutom MATEN, hela goa vegan-julbordet) var nog lådan med Brio järnväg, inköpt på Emmaus. En punkt av igenkännande och extremt intresse för Eden vårt raket-barnbarn ( mycket energi). Det har byggts och tutat från morgon till kväll.
Och så tog vi kort. Aaaaaa! Sa vi allihopa, jättekul tyckte 2-åringen, sen sprang han några varv runt i huset igen.
En dag åkte vi upp till skidbacken, trots tö hade de öppet. Alldeles lagom utflykt ( 5 min hemifrån)med två små barn. Tre gånger i backen så var det dags att grilla korv.
Jättelagom! Man fick lust att ropa Halleluja! Det är ju så galet tight med allting, när det är så små barn, så en eldplats som redan brinner, bord att sitta vid och underhållning av en jätte-snöskoter som kör förbi, plus alla skidåkare. Ja, det är ett vinnande koncept. Vi bara laggade upp vegankorven, bröd och ketchup. Åt. Alla nöjda.
Även om tio dagar är en evighet och tillräckligt länge för att vi alla skulle hinna bli jätteförkylda. Så gick tiden så fort. plötligt skulle våra gäster åka. De fick köra en sprillans ny Volvo hyrbil för den bil de lånat av pappan dog en plötslig motordöd. Men det är en annan historia.
Nu vill vi gärna bjuda på lite filmer så stämningen infinner sig ännu mera, men det blir ett eget inlägg.
Och vad gjorde vi, Ganga och Rurik i tystnaden efter alla yrväder? Mediterade. Vi stängde dörren i tio dagar. Och mellan hostningar och snytningar singlade alla bilder och ljud ner i hjärtats stora bibliotek.
Visst skrev jag i förra inlägget typ ” vi ses i London”. Hehe, vi ses i babybubblan, är nog mer korrekt.
Jag håller om och är med barnbarnen så mycket jag kan. Ovan är en bit av vägen till dagis. Så mycket energi i den här 2-åringen. Mormor (jag) går med hjärtat i halsgropen, ungefär, medan raketen ( Eden) springer lyckligt. Tur att mamma (Ella) är med!
Men en är mormor, när det är barn på alla bilder!
Till och med cafébilderna är bebis!
Kory rapport från mormorvärlden: så mycket som händer på fyra månader. Lexi som bara sov nyföddbaby sömn sist. Har fått STORA ögon och är väääldigt med. Nyfiken, stark o pigg. Eden som inte var så intresserad av mormor sist, vill nu sitta nära, vi bakar ritar leker. Jättemysigt.
Lovar mormors väska innehåller ALLT. Det är verkligen hämningslöst packande när en har barnbarn. Klart jag ska ha med en spagettipumpa! Leksaker, kläder, min egen kudde och ett kakfat.
Ja, jag skrattar verkligen åt mig själv. Men ett coolt kakfat är ju oemotståndligt. Så även det fick plats ( notera den roande pipen som sticker fram ur resväskan. Är det 23 kg så ska det utnyttjas. Sa jag att jag hade packat ned egendrejade koppar också?
Så himla värdefullt att knyta an till barnbarnen. Nu bär det av till London en vecka. Rurik stannar hemma men han kör mig med den nya vita hästen ( bilen) .
Varje bilfärd är ännu ett äventyr att utforska. Nu fattar vi vindrutetorkarna. Och börjar istället brottas med GPSen. Den ska tydligen vara inkopplad med mobilen…..
Njutning. På väg hem efter stora köpet. Som vi har hållit på!!
Vår gamla, mycket älskade komfort bil, Lexus på sådär 25 år (!) började läcka olja. Vår reparatör suckade och tyckte, nu är det väl ändå dags?
Så medan bilen droppat, lite mer o mer av olja från servostyrningen, har vi, hällt på ny olja och, lite stressat kollat efter en tronarvinge.
Vi har tittat mycket på sidan bytbil.com och så nördande vi in oss på Toyota ( Lexus är ju Toyota, så vi är vana vid dom) och att vi ville ha hybrid och dragkrok. Vi bestämde oss för en bil som inte var riktigt klar…. Som bara drog ut på tiden…. Så vi till sist, halvdesperat, letade vi vidare.
Men vi gjorde nog något av det vanligaste man kan göra: vi hade bestämt oss, åkte dit och provade-helt ok. Men sen hade vi förutom den där Auris från 2018, som vi provat, även sneglat på en Corolla från 2020. Ja, du förstår ju säkert hur det gick. Lite dyrare, men bara lite.
Mycket mjukare, mer lik vår gamla bil. Väldigt tyst i cupen. Automatlåda, sånt som är viktig, främst för Rurik och nedsatt hörsel ( inte alltid lätt att höra när det är dags att växla).
Mer plats i bagaget. Och tydligen, vi kan skaffa dragkrok( vi ville gärna ha det, men äldre hybrider är inte starka nog att klara det, så vi hade gett upp på det). Hybrid går på bensin men liksom laddar samtidigt ett batteri, så allt som oftast går den på batteriet, men man laddar den aldrig i uttag, den laddar dig själv. Härmed har vi mer än halverat vårt bensinkonto. Till det glädjen när något är nästan nytt: värme som fungerar o inget som läcker. Värme i ratten och en massa teknik som vi nu måste sätta oss in i !! Nu är vi absorberade, men så glada. Och det blev en VIT bil. Ovant men kul. Nu har vi fått en ny häst i familjen, vi har klappat på den flera gånger idag.
Förresten, det finns en anledning till att välja begagnat förutom att det blir billigare, så har mycket av plaster och mjukgörare som luften i bilen är fylld av, på en ny bil, försvunnit. Den är hälsosammare. Det är säkert superkul med helnytt, men bättre miljö i bilen är skönt.
gangaochrurik 