Vi måste ju uppdatera er på tillväxten: Lilla familjen….. inte så liten familj längre. Och aldrig så glad Eden som när alla är samlade, det är det bästa som finns!
Det lilla grynet, Lexi växer på. titta så fint, nu kan hon minsann lyfta upp huvudet hur bra som helst!
En sån liten vill en ju pussa på, hela tiden! Så mormor Ganga, åker och hälsar på om en månad. Jag bara måste!!
Nu är det ju ett tag sen vi uppdaterade om barnbarnet. Den lille lockdown-London-babyn, som vi bara fått hålla i vid ett tillfälle! Inte för att jag tror att en baby mår illa av att världen är liten, tvärt om, det kan nog kännas tryggt –men vi andra!!
Tur att vi har den moderna tekniken på vår sida! och TUR att Ella och Ekin är så noggranna med att hålla oss alla uppdaterade med bilder. Det är små filmer på allt det som utvecklas. Gulligt att sitta och titta på hur han försöker fånga in en ärta med sin fingrar, man ser hur han kämpar med finmotoriken och den totala nöjdheten när det hamnar i munnen.
Oj vad mycket som händer på nio månader! och vad mycket som en hade kunnat vara behjälplig med! Vill så gärna åka dit. Men mormor (Ganga) håller sig avvaktande medan världen rasar där ute med nedstängda flyg och vaccinationspass. Det finns inte ett enda vaccin som kan rädda världen -det är bara kärleken och medkänslan som har den kraften. Fint att få följa ett barn på nära håll som blir marinerad i kärlek -heja Eden! ( menar inte att Eden ska behöva rädda världen -det får vi hjälpas åt med)
NU LÄNGTAR VI!! Den här gullungen kommer idag, Lördag eftermiddag. Som vi längtar, Gangas barnbarn. Vi har inte fått hålla, inte fått sniffa babydoft -förrän nu. De bor i London och det här året har ju satt stopp för mycket. Men nu är de här!! HURRA!!!!
Är på besök hos Mammi o Pappi; Mor och Far. Nu ska vi äta frukost. Vi småmyser mest hela tiden och jag tänker på ett Indiskt uttryck:
Att ha bägge sina föräldrar vid gott liv, är stor rikedom. De här föräldrarna är det krut i. Det kan jag lova. Vi e rika! Det känns skönt.
Sen är det kanske en annan historia, att vi blev bjudna på en underbart god vegetarisk middag där en av rätterna var gratinerad purjolök…. som slutade med den största rikedom på gaser i magen vi någonsin upplevt. Den ena av nattens långa, utdragna fisar hann liksom inte ta slut, innan nästa tog vid. Det är krut i purjolök!!