Mer London, flytt, ännu en bildbomb

Goodhart Place, heter platsen där den lilla familjen flyttat. Ett område, nära Themsen, kringbyggt med innergård. Hela området har lite formen av ett hjärta, kanske därför som bostadsområdet heter Goodhart. Innergården är mysig med mycket grönt och bortom hustaken ser man de höga skraporna i Canary Warf.

Kändes ju bra att kunna vara med och hjälpa till. Hela det förra hemmet nedpackat och ett litet kök byttes till ett mycket större, vilket ju är jätteskönt, speciellt om en har småbarn!

Kök med sol och balkong mot öster och innergården. skönt att vara mormor, jag gick omkring och var typ ”wow”. Inte har jag någonsin upplevt en avfallskvarn! – kasa ner köksavfallet i ett lite större hål i avloppet som är i diskhon och sen trycka på knappen. slurp, så var allt finfördelat och sköljdes iväg med avloppet!! Futuristiskt värre och jag känner mig som en gammal dinousarie: fullt med detaljer som man knappt visste fanns.

Där nere på gården fanns en egen värld. Dagen vi kom dit var det lördag och fint varmt väder. visserligen är där många bilar, men i grönskan var det massor med grupper som åt, grillade, minglade med vinglas och ett sorl steg upp till lägenheten. …bilarna… de var parkerade på gården, eftersom det tillhörande garagen visade sig vara förlängda lekplatser och förvaring av roliga saker. Under lördagen var det fullt av barn.

Mormor (Ganga) går ut med Eden. Självklart vill Eden genast gå direkt till en röd leksaksbil, tack och lov, erbjuder föräldrarna honom att låna den. Eden satte sig genast på den och satt sedan där, helt förtrollad av allt bus som de andra lite äldre barnen höll på med. Allt var såååå spännande för en liten ettåring.
Föräldrarna berättade att det var brukligt att alla barnen lekte omkring med varandras saker och att garagedörrarna öppnades efter hand som barnen ville leka med nya grejer.

Men vi fick också hälsa på alla träden. klappa dom och krama dom.

Eden är en liten raket. så klart att allt är spännande och måste utforskat. Han älskar detaljer. Försjunker i knappar, håligheter och snören (typ). Men där i mellan går det undan.

Det är till att peka med hela fingret som det bästa härförare, sen bär det iväg!

Inte helt lätt med att packa upp, när virvelvinden kommer. Ha,ha.

Lägenheten är i två våningar, så det blev långa spännande korridorer också, som man kan springa i!

Men ibland var det roligt nog, att leka med mormors dreads.

Det var verkligen en härlig resa, att få vara så mycket med sitt barnbarn. Eden är ett år. Pga pandemin så har vi bara setts vid två tillfällen; när Eden var tre månader, förra hösten, då kunde de åka från England och hälsa på i Sverige. andra gången är nu, då jag åkte till London. Det var värt allt besvär och extrakostnader med PCR-tester.

Sista dagen bjöd Ella på en ”tack för hjälpen”middag, bara vi två. Vi var på en av Ottolengis restauranter, med gudomlig mat, även för en vegan. MUMS, för den avslutningen.

Vardagen i London. bildbomb

Nu ska vi försöka göra lite upphämtning från en lång paus. -vad hände egentligen i London? Det har ju varit så himla tyst sen dess?
Det hände massor av vardag. Eden fick en förkylning kombinerat med fyra (4!!) tänder som kom upp. Helt knockad!

Att åka till London nu, är ju ganska begränsat. Tio dagar i hemkarantän, plus PCR-tester: innan man går på flyget dit, efter två dagar och efter åttonde dagen ( på tionde dagar får en gå ut). Ja, det blev mycket balkonghäng, men vad gör det när en får vara med sin familj!!

Inte saknas det sysselsättning i heller, med små barn i familjen behövs det nästan en mormor ( läs köksa) för jämnan.

Men vi bakade världens godaste prinsesstårta, kan jag skryta med. Och när karantänen var över, så var det super-dubbelkalas i parken. Ella och Eden fyller år, ganska nära varandra i tid.

Observera den gröna tårtan här nere i kanten….. vi gjorde en supergod vegan-glutenfri-damsugar-tårta också. Av allt detta tårtskryt, kan du ana att Ganga och Ella gillar att teama i köket, speciellt när det blir kakor, hehe.

Det var nytt och spännande även för deras London-vänner med kalas i parken. Deras lock-down har varit sträng. Så bara att kunna träffas ute, tillsammans är stort.

I grönområdet finns även lekpark. Intressant, för en mormor som alltid varit mamma på landet. Kliniskt arrangerade områden för lek.

Inga vattenpölar och skitig jord här inte. Men fina gungor och klätterredskap.

Men det tar dom igen på dagis. mormor Ganga jublar, det är Waldorf-inspirerat och de har väldigt nyttig mat och spännande aktiviteter även för väldigt små barn. Ella och Ekin har en app, där de kan följa under dagen hur deras barn har det. sömn, vad de har för aktivitet ovs. De får plantera och leka med färg så Eden har varit grön (ja) när de har hämtat honom. härligt.

Vi haft vanlig vardag och gått till affären, vilket är ett äventyr när en är ett år.

Men också tagit promenaden till grannområdet Canary Warf. en promenad längst Themsen, en njutning i sig.

Det var här, som alla skeppen från kolonierna anlände med sina varor. Numera lyxigt, men för inte så länge sedan var det här som alla sjöbusar höll till.

här firade vi mors Dag, med lyxen att äta på restaurant. Personalen här har mest packat packet för home-delivery, det senaste året.

Men det som vi mest har donat med, både medan Ganga var i karantän och därefter var, att vara behjälplig med flyttet. De har visserligen bott så härligt, här vid vattnet, en innerhamn nära Themsen, men flyttlasset har gått, inte så långt, typ den här vägen, längst kanten på hamnen, bort till… bakom Ekins huvud ungefär.
-Ser du till vänster om hans huvud, en solbelyst fasad där borta? bortom den fasaden ser du ett ljusgrönt träd, dit har de flyttat. De har det trädet utanför en av sina två balkonger.

hit gick flyttet. Men det får bli ett separat inlägg…

Till England

Hurra! Tänk att krama sitt barnbarn! Så mysigt, men med det år som varit har det varit närmast omöjligt. MEN, nu är Ganga i London och hälsat på lilla familjen, Ella, EKIN o liten Eden.

Men varför är här då en blid på RITA, här under??

Rita och jag tar en fika i Stockholm.Inte helt enkelt, vägen till London. Det fick börja en dag tidigare, i Stockholm, för det krävs ett PCR-test för att få gå på ett flygplan ( långt upp i hjärnan ska det tydligen tas, kändes det som) . Men det är inte ens självklart att komma till Stockholm, för bussbolaget vi brukar använda, har pausat dina körningar från Östergötland. ( men en buss; bus4U, hade ett stop i Mjölby, tuuuuur!).

Sen måste man vänta in svaret på PCR-testet. Det måste vara negativt, annars är det kört. Men det var bara trevligt. Det blev mer än fika på stan. Det blev övernattning och utskrivning av alla resultat och dokumentpapper. Första besöket i deras ( ganska) nya lägenhet.Tidigt nästa morgon gick flyget och jag hade hela plastfickan full av dokument: nytaget resultat från PCR test, kvitto på kommande tester i London och så karantänplats och kontaktuppgifter.

Väl på plats i London börjar dag2 med att själv ta en ny test hemma: i hals och näsa. Visserligen negativt resultat, men det blir till att vara i lägenheten tio dagar totalt i alla fall. På åttonde dagen infaller nästa test . Om den är negativ, så kan jag gå ut på tionde dagen. Låter det krångligt? Det är inget mot hur DYRT det är! NÅGRA lär ha blivit ännu mer stenrika, på pandemin… sen måste jag ta ännu en test, för att kunna gå på planet hem!

Men, det gör inte så mycket, och det är så värt det. Att få vara med och uppleva Eden är så givande. Han älskar att sitta i resväskan förresten.

Att gå ut på balkongen är tillräckligt för att njuta semesterkänsla. Här i Limehouse.

Åt söder ser en en del av vattensystemet som mynnar ut i Themsen. Här är fullt av mysiga flodbåtar.

Åt nordväst åker DLR tåget, som så gulligt tuffar på genom området.

Tittar en in, så är det hemmakontor under arbetstimmarna, så är det nu för tiden. Under de timmarna har Eden varit på dagis.

Men nu är det nytt på gång. Om några dagar är det flyttning. Det packas och planeras!

Det var allt för idag.

London baby, 9 mån

Nu är det ju ett tag sen vi uppdaterade om barnbarnet. Den lille lockdown-London-babyn, som vi bara fått hålla i vid ett tillfälle! Inte för att jag tror att en baby mår illa av att världen är liten, tvärt om, det kan nog kännas tryggt –men vi andra!!

Tur att vi har den moderna tekniken på vår sida! och TUR att Ella och Ekin är så noggranna med att hålla oss alla uppdaterade med bilder. Det är små filmer på allt det som utvecklas. Gulligt att sitta och titta på hur han försöker fånga in en ärta med sin fingrar, man ser hur han kämpar med finmotoriken och den totala nöjdheten när det hamnar i munnen.

Oj vad mycket som händer på nio månader! och vad mycket som en hade kunnat vara behjälplig med! Vill så gärna åka dit. Men mormor (Ganga) håller sig avvaktande medan världen rasar där ute med nedstängda flyg och vaccinationspass.
Det finns inte ett enda vaccin som kan rädda världen -det är bara kärleken och medkänslan som har den kraften. Fint att få följa ett barn på nära håll som blir marinerad i kärlek -heja Eden! ( menar inte att Eden ska behöva rädda världen -det får vi hjälpas åt med)

Fyra månader

Ella och Eden

Ett litet inlägg med Eden, som nu är fyra månader. Så söta bägge två, mamma o baby❤️ men lite konstigt är livet, även om det funkar. Med att jobba hemifrån och småbarn i en lägenhet.

Ingen är ute o reser i stan i onödan, och om så, så är det ganska tomt… och med mask. så är livet i London. Skönt med Sverige, men vi längtar efter er❤️❤️❤️

Jag borde varit hemkommen från London

Ganga suckar. ”Idag, onsdag, om världen hade varit som den skulle, så hade jag landat i Linköping efter 14 dagar i London”. Ganga köpte biljett  lååångt i för väg, med tanke på att det skulle passa med baby nedkomst hos Ella o Ekin och tanken var, att kunna vara till hjälp, den här första tiden. Det hade varit sååååå roligt.
Nä, det här är en baby som får en underbar överdos av sina föräldrar. Bägge är hemma, Ekin jobbar hemifrån, i och med covid-19. Så det är en liten nätt värld, säkert väldigt skönt för en liten baby, med överskådligt med intryck.

familjen, Ekin, Eden och Ella
vi får ju massor med bilder, och tur är väl det! Vi följer med värme hur han växer och blir allt mer närvarande. Men oooo vad gärna jag vill hålla honom!  Känna babydoften och prata med honom.
Flygbiljetten blev ombokad och den nya resetiden har blivit inställd även den. Det blir att omboka ännu en gång. världen står still men Eden växer på! Han vägde 4 kilo som nyfödd och efter en månad är vikten över fem kilo.


Det är så härligt o se den där njutningen av att vara trygg och ha magen full av mjölk.

Tänk vad mycket som händer på en månad! På bilderna ovan är han nyfödd och på bild två, 1 månad. välkommen till familjen Eden!!

Fullmåne-barn

Ekin baby Ella

Vi har ju väntat ett tag. Men nu har det skett! Naturens stora under -en baby! Ella och Ekin har blivit föräldrar och det är ett vackert barn på 3.9kg. Det var tuffa tag men det gick bra. En liten film där Ella pratar med nyfödd baby och den svarar och tittar på henne, gör en alldeles varm.

MilkyMoon. Nu blir det att sätta dit fullmånen. Woho leveransen är fullbordad

Vi började gissa på nedkomst redan till fullmåne. Men det hann bli fullmåne, vi skämtade om det, att det är Super fullmåne, den kallas MilkyMoon, så det var skämtet, att det passar en baby.



Så var det, det blev födsel till fullmåne och Milky, det är överflöd! Så vi förväntar oss en gosse välsignad med bästa överflöd. På Skånska kallar man det att ha smör i fickorna. Hahaha

Allt detta händer i London. Det är långt dit. Speciellt nu, med Covid. Ganga hade beställt flygbiljett för länge sedan. För att komma och stötta och serva lilla familjen ett tag. Men det flyget är inställt sedan länge och ny biljett bokad i slutet av juli. Det är ju en EVIGHET dit!! Hoppas världen är mer normaliserad då, så det kan funka. Längtar.

Välkommen lille vän. Du är redan djupt älskad

I stället för ultraljud

Ni vet kanske att Ganga ska bli mormor. En hederstitel eller kanske mer en initiering till ett expanderat Hjärta av kärleksfält. Lite knepigt just nu, eftersom vi alla är mer eller mindre i isolering. Det är Ella och Ekin i London som väntar, och nu är det bara tre veckor kvar av tänkt nedkomst. Men virusrisk gör att rutiner inte är som brukligt. De har levt som i en liten egen värld sedan tre veckor, eftersom de båda jobbar hemifrån i och med Corona. Och de rekommenderas minimerad tid utanför hemmet:

 

Nu för tiden gör man ett sista ultraljud några veckor innan barnet är klart att födas. Det blev inställt, just för att minimera smittorisk.
-För en annan som ofta tänker i andra banor, känns det mest som barnet skonades för ultravågorna, Det är ändå något som stör baby -det är  känt att babyn reagerar fysiskt, rycker till, när ultraljudet når dom där inne i magen -de känner av det. Men visst, förstår om det är en efterlängtad stund, att se sitt barn i bild. Inte kan en låta sin gravida dotter vara deppig för att de inte fick sitt ultraljud. Det måste fixas!

Problem löst! TaDa! Tre bilder på bebis i mammas mage! Ganga går loss med blyert o färgkritor. Det löste allt!

Håll nu gärna tummarna för oss alla. Både för avslappnad förlossning och avslappnad fortsättning med Corona! Ganga har sedan länge bokat resa till London i slutet på maj, för att kunna hjälpa till och kunna göra livet lättare för den nya familjen. Hoppas på att flyget går då❤️❤️❤️ (även om vi nu drömmer om enframtid, där det är enkelt att ta TÅG till London.)

Vi är någon annan stans

På balkongen, Limehouse

Här står Rurik och hänger. En dag i London. Vi har kommit hit med tidiga morgonflyget. Nu begapar vi kontrasterna av vattnets lugn och storstadsbrus.

St Pauls

Vi tar oss ner till stan, mellan glassiga nybyggen glider giganter som st Pauls kathedral fram och visar sig. Vi rundar vant för vi vet vad vi vill.

Gudinne-kvinnor

Vi ska till Tate. Det här var det enda roliga, tyckte Ganga. Rurik tyckte nog inte att det var något roligt alls där. Bara eländeskonst. -de bara målar av sig sin egen stress, säger Rurik surt. Vi ville bli hänförda. Men vi suckar som bortskämda barn o e inte nöjda. Men en vägg med fittkonst, det hade dom. Gorillagirls har varit här, och de har väl satt sina spår.

Bok om kvinnliga fotografer

Gorillagirls är vassa på att peka på hur skevt urvalet av konst är på de stora instutionerna. Så nu ligger det framme på Tates böcker om kvinnliga konstnärer och fotografer…. suck

Bara det, att det finns böcker med kvinnliga konstnärer visar hur tokigt det är. Ungefär som, att det skulle finnas konstnärer och kvinnliga konstnärer? Som om en konstnär var självklart vit och man och att då är kvinnor nån slags låtsas konstnär? Som behöver en speciell bok??

Ella o Ekin

Bättre var det efteråt ( efter vi varit på Tate) vi mötte upp med Ella och Ekin. God turkisk mat och mycket prat. Sen var det slut på dagen.

En krukväxt

Ella, balkong, krukväxt

I förra inlägget antydde jag att en KRUKVÄXT fick bli tongivande för hela Gangas Londonbesök. Låt mig presentera denna lilla mini yuccapalm som följ Ella alla åren i London, ursprungligen från IKEA, sen har den levt ett liv med upps and downs. Byta jord?

Ganga, byta jord

Ett hedersuppdrag för en mamma. Observera emblemet på det nyköpta trädgårdsförklädet ( tack Ella).

Mycket intressant, bara att hitta en påse jord i London var en bragd. Inte förrän vi kom till Kew Garden fann vi en (1) den sista, lilla påsen. Har inte de där Londonborna några växter i hemmet? Jag undrar!

Ganga, Ekin, Ella

Det hela går riktigt bra och solen skiner och det är verkligen en härlig plats, Ekin och Ellas balkong. -hur kan dom ens låta bli att ha hundra miljoner växter här ute?! Ganga är lite förundrad.

Utsikt Limehouse

Med eller utan krukväxter är här supermysigt med morgonsol, vatten och kanaler, fåglar och höghus. Det är lätt att älska Limehouse .

Vad var det nu den där krukväxten hade fått bestämma? Ja, det blev liksom ett naturligt växt-tema, och Kew Garden, den kungliga Engelska trädgården hade vi aldrig besökt. Så det blev alltså både balkong och trädgårdshäng i London denna gång.

Stort träd

Nu har vi stora förväntningar på vår lilla söta krukväxt. Kanske vill den bli nåt riktigt stort?