flashig glas och betong

Efter förra inlägget om det lantliga, mitt i London, måste jag ju balansera med motsatsen. För glas och betong är trots allt det som gäller mest. Så den här lilla tösen, som sov nästan hela tiden ( när hon inte åt eller bajsade) är ju fortfarande väldigt liten och det var ett STORT äventyr när vi la henne i vagnen och gick iväg för att utföra lite ärende. ”-Hur ska det gå!” ungefär.

Nybyggda flashiga kvarter i Canary wharf. Mycket banker, polerad sten, överdåd och ordning o redan.Det är vårt promenadstråk. Här behövs det babysar som påminner om hur levande livet verkligen är. – jaha, vad är det nu? Varför piper hon? Ella tar det lugnt och låter Lexi bestämma.

Verkligen raka motsatsen till den CityFarm som jag beskrev i förra inlägget. Men spännande.

Men det är fullt av små oaser. Vi äter takeaway, sushi i en park med vattenporl. En lång vattentrappa slingrar sig igenom parken, massor av människor sitter och äter sin lunch och njuter sommar. Gräset under våra fötter är bitvis av plast. Men det är så rogivande här oavsett plastgräs eller inte.

”Det här är ett sånt tillfälle som man bara vill minnas, helt och fullt.” Fram med mobilen!
Stunden innan hade jag hållit Lexi och riktigt känt hur hennes hjärta var så stort och allomfattande. Sådär så en tappar andan och bara blir ödmjuk. På bilden ovan är det egentligen bara tre stora varma hjärtan…
En stund som kan värma en hela livet.

Landet, mitt i stan. CityFarm

Permakultur. En vacker oas, inte långt ifrån där Ella o Ekin bor, finns en CityFarm. Tydligen ett begrepp som finns och flera farmar finns. Men denna är finast, tycker de. Jag blir stum av beundran när jag möts av en kronärtskocks planta på 2 meter innanför grinden.

Här hr de som vana att ta sin söndags frukost, i caféet. Lille Eden sjunger om djuren, medan han åker i vagnen, hela vägen till farmen. Sen blir det mat och sen…. Iväg som en pil och titta på alla djuren. Sååå spännande.

Det är inte lätt att hänga med då han springer sig igenom hela anläggningen. Med stopp bland favoriterna.

En ytterst elegant tupp sköter sig och kuckelurar högljutt till allas beundran.

Sen är där barnens trädgård, där de kan gräva och vattna och pilla runt. Så älskat. Tiden bara går och Eden jobbar på.

Allt är inbäddad i Permakulturens frodiga grönska. Här är mycket att uppleva för små och stora.

Generöst är det också. Titta på raden av utlåningsstövlar! Även barn som vanligtvis inte klavsar runt i jord, vatten eller djurbajs, har en chans att vara med, det är bara att låna ett par stövlar som passar.

Det var en härlig upplevelse.

Första veckan i London

Kort sammanfattning: hosta 😩

Fast de första dagarna var fest. -vad firar dom? Ganga undrar. Flaggor överallt. Fest i parken, någon har en hel kostym med Engelska flaggor.

De är ohämmad royalism; Drottningen har suttit på tronen i sjuttio år. Det firas ordentligt.

Vi firar dock Lexi. Tårta är bra. Snabb energi i kylskåpet för ammande mamma ( o alla andra). Hälsokost-tänket är bortblåst och det är NJUTNING som gäller. Fast, en tårta i taget. När den ena är uppäten bakade jag en ny. Hehe. Kanske därför jag trillade dit på dunderförkylning.

Så, har tagit det lugnt mellan matpassen ( jag lagar maten, som en riktig mormor). Men se ovan, det är vägen till mataffären. Limehouse, här har lade många Svenska skepp till, en gång i tiden, lastade med Svensk is, som sedan distribuerades ut till fisk o köttaffärer i London under året, kan jag läsa på en skylt i hamnen, på väg till affären.

Men viktigast är den process som är så vacker att se. Hur lille Eden springer till Lexi det första han gör, när han kommer hem från dagis . Med lite hjälp blir det cuddle, gosa. Sen behöver en ju prova på hur det är att vara bäbis och ligga i babysängen. Det hör ju till.

Sen står jag där på kvällen och tittar förundrat på utsikten från köksfönstret. Husen och ljusen… det är så märkliga proportioner. Det är liksom ofattbart långt från grönsakslandet där hemma, där jag brukar traska. Känns lite som att vara på en annan planet -men ändå inte.

På väg

Här sitter en riktig mormor. skrattar åt mig själv. För det känns ungefär som jag är en småbarnsmamma, mitt i livet.

Först en väldigt lyckad konstrunda, med allt vad det innebär med förarbete och intensitet under fyra dagar. Sen direkt efter förbereda för åka bort, förbereda trädgård o ladda resväskan.

Låter kanske inte så mycket, -tyckte inte jag iheller, tills jag insåg mängden växter som skulle ner i jorden. det är ju NU som gäller. Det som ser så smått ut nu, behöver sin tid för att hinna växa till sig och leverera.

Nu är det sådana här godingar som gäller. Själv hann jag inte ens tvätta håret, duscha eller peta naglarna ( det var det jag menade med att likna mig vid en småbarnsmamma. Ingen avslappnad manikyr o så innan resan.) Resväskan är i alla fall med. Det har varit otaliga omprioriteringar så att det viktigaste blir gjort och avklarat. nu får Rurik nöjet att vara hemma, bland alla vattenslangar, snigelplockningar och sköna sovmorgnar. Och jag, Ganga uppdaterat från London.

Familjen som växer

Varning för mormor inlägg 🙂 Lycka.
I London växer familjen. Både genom att Eden växer till sig på alla sätt. bilden ovan är när de alla tre är ute och åker TÅG (tuu-tuuu) det är nämligen det bästa i världen ungefär. Men en bebis till är på gång. Den sprattlar på där inne i Ellas mage och planeras komma sådär till början av juni.

Ganga får så länge trösta sig med keramikvarianten. En baby skulptur som jag började på när Eden var på gång. Nu blev den målad och ligger fint i famnen, om en vill det.

Ganga har redan köpt biljett, har fått äran att vara i huset unden den där tiden runt nedkomst. Det är nog skönt med en mormor i köket då. Det är lite underligt med barn på distans, har inte ens klappat på babymagen, så längtan är stor.
Sen är det ju EDEN. Tack och lov för internet. vi skapar en slags relation i alla fall. roligt att kunna vara med. Videosamtal är ju en underbar möjlighet, bara man svarar…..

Mer London, flytt, ännu en bildbomb

Goodhart Place, heter platsen där den lilla familjen flyttat. Ett område, nära Themsen, kringbyggt med innergård. Hela området har lite formen av ett hjärta, kanske därför som bostadsområdet heter Goodhart. Innergården är mysig med mycket grönt och bortom hustaken ser man de höga skraporna i Canary Warf.

Kändes ju bra att kunna vara med och hjälpa till. Hela det förra hemmet nedpackat och ett litet kök byttes till ett mycket större, vilket ju är jätteskönt, speciellt om en har småbarn!

Kök med sol och balkong mot öster och innergården. skönt att vara mormor, jag gick omkring och var typ ”wow”. Inte har jag någonsin upplevt en avfallskvarn! – kasa ner köksavfallet i ett lite större hål i avloppet som är i diskhon och sen trycka på knappen. slurp, så var allt finfördelat och sköljdes iväg med avloppet!! Futuristiskt värre och jag känner mig som en gammal dinousarie: fullt med detaljer som man knappt visste fanns.

Där nere på gården fanns en egen värld. Dagen vi kom dit var det lördag och fint varmt väder. visserligen är där många bilar, men i grönskan var det massor med grupper som åt, grillade, minglade med vinglas och ett sorl steg upp till lägenheten. …bilarna… de var parkerade på gården, eftersom det tillhörande garagen visade sig vara förlängda lekplatser och förvaring av roliga saker. Under lördagen var det fullt av barn.

Mormor (Ganga) går ut med Eden. Självklart vill Eden genast gå direkt till en röd leksaksbil, tack och lov, erbjuder föräldrarna honom att låna den. Eden satte sig genast på den och satt sedan där, helt förtrollad av allt bus som de andra lite äldre barnen höll på med. Allt var såååå spännande för en liten ettåring.
Föräldrarna berättade att det var brukligt att alla barnen lekte omkring med varandras saker och att garagedörrarna öppnades efter hand som barnen ville leka med nya grejer.

Men vi fick också hälsa på alla träden. klappa dom och krama dom.

Eden är en liten raket. så klart att allt är spännande och måste utforskat. Han älskar detaljer. Försjunker i knappar, håligheter och snören (typ). Men där i mellan går det undan.

Det är till att peka med hela fingret som det bästa härförare, sen bär det iväg!

Inte helt lätt med att packa upp, när virvelvinden kommer. Ha,ha.

Lägenheten är i två våningar, så det blev långa spännande korridorer också, som man kan springa i!

Men ibland var det roligt nog, att leka med mormors dreads.

Det var verkligen en härlig resa, att få vara så mycket med sitt barnbarn. Eden är ett år. Pga pandemin så har vi bara setts vid två tillfällen; när Eden var tre månader, förra hösten, då kunde de åka från England och hälsa på i Sverige. andra gången är nu, då jag åkte till London. Det var värt allt besvär och extrakostnader med PCR-tester.

Sista dagen bjöd Ella på en ”tack för hjälpen”middag, bara vi två. Vi var på en av Ottolengis restauranter, med gudomlig mat, även för en vegan. MUMS, för den avslutningen.

Vardagen i London. bildbomb

Nu ska vi försöka göra lite upphämtning från en lång paus. -vad hände egentligen i London? Det har ju varit så himla tyst sen dess?
Det hände massor av vardag. Eden fick en förkylning kombinerat med fyra (4!!) tänder som kom upp. Helt knockad!

Att åka till London nu, är ju ganska begränsat. Tio dagar i hemkarantän, plus PCR-tester: innan man går på flyget dit, efter två dagar och efter åttonde dagen ( på tionde dagar får en gå ut). Ja, det blev mycket balkonghäng, men vad gör det när en får vara med sin familj!!

Inte saknas det sysselsättning i heller, med små barn i familjen behövs det nästan en mormor ( läs köksa) för jämnan.

Men vi bakade världens godaste prinsesstårta, kan jag skryta med. Och när karantänen var över, så var det super-dubbelkalas i parken. Ella och Eden fyller år, ganska nära varandra i tid.

Observera den gröna tårtan här nere i kanten….. vi gjorde en supergod vegan-glutenfri-damsugar-tårta också. Av allt detta tårtskryt, kan du ana att Ganga och Ella gillar att teama i köket, speciellt när det blir kakor, hehe.

Det var nytt och spännande även för deras London-vänner med kalas i parken. Deras lock-down har varit sträng. Så bara att kunna träffas ute, tillsammans är stort.

I grönområdet finns även lekpark. Intressant, för en mormor som alltid varit mamma på landet. Kliniskt arrangerade områden för lek.

Inga vattenpölar och skitig jord här inte. Men fina gungor och klätterredskap.

Men det tar dom igen på dagis. mormor Ganga jublar, det är Waldorf-inspirerat och de har väldigt nyttig mat och spännande aktiviteter även för väldigt små barn. Ella och Ekin har en app, där de kan följa under dagen hur deras barn har det. sömn, vad de har för aktivitet ovs. De får plantera och leka med färg så Eden har varit grön (ja) när de har hämtat honom. härligt.

Vi haft vanlig vardag och gått till affären, vilket är ett äventyr när en är ett år.

Men också tagit promenaden till grannområdet Canary Warf. en promenad längst Themsen, en njutning i sig.

Det var här, som alla skeppen från kolonierna anlände med sina varor. Numera lyxigt, men för inte så länge sedan var det här som alla sjöbusar höll till.

här firade vi mors Dag, med lyxen att äta på restaurant. Personalen här har mest packat packet för home-delivery, det senaste året.

Men det som vi mest har donat med, både medan Ganga var i karantän och därefter var, att vara behjälplig med flyttet. De har visserligen bott så härligt, här vid vattnet, en innerhamn nära Themsen, men flyttlasset har gått, inte så långt, typ den här vägen, längst kanten på hamnen, bort till… bakom Ekins huvud ungefär.
-Ser du till vänster om hans huvud, en solbelyst fasad där borta? bortom den fasaden ser du ett ljusgrönt träd, dit har de flyttat. De har det trädet utanför en av sina två balkonger.

hit gick flyttet. Men det får bli ett separat inlägg…

Till England

Hurra! Tänk att krama sitt barnbarn! Så mysigt, men med det år som varit har det varit närmast omöjligt. MEN, nu är Ganga i London och hälsat på lilla familjen, Ella, EKIN o liten Eden.

Men varför är här då en blid på RITA, här under??

Rita och jag tar en fika i Stockholm.Inte helt enkelt, vägen till London. Det fick börja en dag tidigare, i Stockholm, för det krävs ett PCR-test för att få gå på ett flygplan ( långt upp i hjärnan ska det tydligen tas, kändes det som) . Men det är inte ens självklart att komma till Stockholm, för bussbolaget vi brukar använda, har pausat dina körningar från Östergötland. ( men en buss; bus4U, hade ett stop i Mjölby, tuuuuur!).

Sen måste man vänta in svaret på PCR-testet. Det måste vara negativt, annars är det kört. Men det var bara trevligt. Det blev mer än fika på stan. Det blev övernattning och utskrivning av alla resultat och dokumentpapper. Första besöket i deras ( ganska) nya lägenhet.Tidigt nästa morgon gick flyget och jag hade hela plastfickan full av dokument: nytaget resultat från PCR test, kvitto på kommande tester i London och så karantänplats och kontaktuppgifter.

Väl på plats i London börjar dag2 med att själv ta en ny test hemma: i hals och näsa. Visserligen negativt resultat, men det blir till att vara i lägenheten tio dagar totalt i alla fall. På åttonde dagen infaller nästa test . Om den är negativ, så kan jag gå ut på tionde dagen. Låter det krångligt? Det är inget mot hur DYRT det är! NÅGRA lär ha blivit ännu mer stenrika, på pandemin… sen måste jag ta ännu en test, för att kunna gå på planet hem!

Men, det gör inte så mycket, och det är så värt det. Att få vara med och uppleva Eden är så givande. Han älskar att sitta i resväskan förresten.

Att gå ut på balkongen är tillräckligt för att njuta semesterkänsla. Här i Limehouse.

Åt söder ser en en del av vattensystemet som mynnar ut i Themsen. Här är fullt av mysiga flodbåtar.

Åt nordväst åker DLR tåget, som så gulligt tuffar på genom området.

Tittar en in, så är det hemmakontor under arbetstimmarna, så är det nu för tiden. Under de timmarna har Eden varit på dagis.

Men nu är det nytt på gång. Om några dagar är det flyttning. Det packas och planeras!

Det var allt för idag.

London baby, 9 mån

Nu är det ju ett tag sen vi uppdaterade om barnbarnet. Den lille lockdown-London-babyn, som vi bara fått hålla i vid ett tillfälle! Inte för att jag tror att en baby mår illa av att världen är liten, tvärt om, det kan nog kännas tryggt –men vi andra!!

Tur att vi har den moderna tekniken på vår sida! och TUR att Ella och Ekin är så noggranna med att hålla oss alla uppdaterade med bilder. Det är små filmer på allt det som utvecklas. Gulligt att sitta och titta på hur han försöker fånga in en ärta med sin fingrar, man ser hur han kämpar med finmotoriken och den totala nöjdheten när det hamnar i munnen.

Oj vad mycket som händer på nio månader! och vad mycket som en hade kunnat vara behjälplig med! Vill så gärna åka dit. Men mormor (Ganga) håller sig avvaktande medan världen rasar där ute med nedstängda flyg och vaccinationspass.
Det finns inte ett enda vaccin som kan rädda världen -det är bara kärleken och medkänslan som har den kraften. Fint att få följa ett barn på nära håll som blir marinerad i kärlek -heja Eden! ( menar inte att Eden ska behöva rädda världen -det får vi hjälpas åt med)

Fyra månader

Ella och Eden

Ett litet inlägg med Eden, som nu är fyra månader. Så söta bägge två, mamma o baby❤️ men lite konstigt är livet, även om det funkar. Med att jobba hemifrån och småbarn i en lägenhet.

Ingen är ute o reser i stan i onödan, och om så, så är det ganska tomt… och med mask. så är livet i London. Skönt med Sverige, men vi längtar efter er❤️❤️❤️