Vi har ju vanan att meditera, i princip varje dag. Och nu har vi sommardagar, vi sitter ute i trädgården. Men det kräver en del. Det var inte vara för för soligt, jag drar helt enkelt en sjal över huvudet, sen är det inte skönt om det drar för kallt längs benet -sveper in dem i en filt. Liknar mest ett paket. skulle nån se oss, skulle det nog undra vad vi var för några märkliga varelser. Rurik ser förstås mer normal ut i  sina arbetsbyxor, en tjock skjorta och en keps som håller solen ifrån ögonen.

Alldeles tysta, med slutna ögon sitter vi.. det ser antagligen väldigt knasigt ut. Småfåglarna blir dock lyckliga, och vill ha mat av oss. Så det flyger runt oss, jättenära, fladdrar de runt oss.

Men vi försjunker ner i meditationen och det yttre tunnas liksom ut och vi ger det ingen uppmärksamhet. Men sen brakade loss. Med slutna ögon hör vi sådär avlägset, som det blir när man är i meditation, en STOR fågel fladdrar runt i en buske, det hör vi . Ett utdraget pip från en liten fågel och i nästa sekund en smäll i huvudet på Ganga.

En kraschlandning i Gangas huvud!! Snacka om att vakna upp. Hon reser sig och klappar med händerna, duvhöken, försvinner och sparven, som inte bara kraschade i Gangas huvud, utan sen fortsatte och kraschade även mot glasrutan i uterummet, ligger omtöcknat i gruset.

Märkligt nog flög den strax upp och satte sig i en buske. Höken är borta. Tänk att bli på-flugen, på riktigt. Rakt i huvudet. Skönt att den lilla fågeln klarade sig, även om jag inte kan låta bli att tänka, att det betyder ju att höken fortfarande är hungrig, men småfåglarna är ju vara vänner, så vi hejar på dem.