Fladdermus i spannen

det här är riktigt fascinerande, för medan Ganga sitter och tecknar -och tecknar en fladdermus…. så dimper en livs levande fladdermus ner i en spann, i vår trädgård. Detta har då aldrig hänt förut! Aldrig här!

Vilken TUR, att Ganga på morgonen hade ärende ut till jordkällaren, där stod spannen med lite vatten i. På vattenytan låg ett löv… ett lite klumpigt löv… ett väldigt konstigt löv….. en… vaddå?? Stor skalbagge? Med hjälp av två pinnar under den, så började den klättra upp på pinnarna med långsamma rörelser. Efter en natt i vattnet, hade detta konstiga lyckats överleva. Ja, den är väl rätt kallblodig, men den hade också lyckats hålla näsan över vattenytan. Otroligt.

Helt utlämnad till oss och genomblöt. Vi pratar med våra snällaste röster, försöker få den att förstå att vi vill den väl. Vi måste först och främst få den TORR. Vi tar en mörk tröja och sveper löst runt den, och för att förhindra att den kryper ivåg och eventuellt börjar flyga och därmed skrämma slaget ur oss, lägger vi den i en plastspann med lock. Sen hoppas vi att tiden… dagen gör sitt till och att fladdermusen hinner bli torr och lite piggare.

Efter att ha googlat om att ta hand om fladdermöss och insett att ända rådet var att försöka ge dom vatten -de kan ju vara uttorkade då en finner en fladdermus, lät vi den bara vara -och torka. Vatten hade den nog fått nog av efter en natt i en vattenhink.
När vi lyfte på tröjan mot kvällen till, så var den uppburrad i pälsen och torr. Den tittade på oss och tjattrade, antar att det var eko-ljud för att förstå rummet. Den var pigg nog att klara sig själv. Nu gällde det bara att få till det så den kunde flyga iväg.

Vi gjorde en avsats av vassmatta, uppe i äppelträdet. där uppe lyfte Ganga försiktigt upp tröjbylset med den lilla flademusen i. Den var nyfiken och började genast kravla sig framåt. Men fort gick det inte. Vi lämnade den, så den fick känna sig trygg och utforska den nya verkligheten i lugn och ro.

Nästa morgon var vi ute och kollade. Tröjan var tom och fladdermusen borta. Kvällarna efteråt har vi sett hur en fladdermus flyger omkring mellan träden i den sena skymningen. Vi tänker att den vår alldeles speciella fladdermus-vän.

En får tänka sig för, vad en tecknar, för det kan bli till verklighet…

sommaren levererar och fix i trädgården

Ta-Da!! Sommar, varmt och inbjudande. ”PLUMS!!”
Rita hoppar i vattnet utan att ens känna efter. Det gick bra, för sommaren levererar. Kväll i Borghamn och magiskt att simma i kvällsljuset.

Nöjda är vi, när Rita och Marcus fångar sommaren. de bor hos oss i flera dagar och allt är avslappnat och kravlöst. De är de här dagarna, med sol, stillhet och värme som värmer en hela vintern.

Lite Keramik-häng blir det också. De är bägge kreativa själar och ingen startsträcka behövs. Det är bara rakt in i leran!

”Hur går det med carporten”, frågade Rita en dag. Ganga berättar om vårt sommarprojekt att fixa med husen, främst måla och snickra på där det behövs.
Tja, den där carporten, som vår fina gamla bil så väl behöver, har vi knappt vågat sätta på fixarlistan. De kom som Guda-sända och plötsligt var de eländiga groparna grävda och plötsligt bara skedde det!

Här får vi nu göra en en inflikning: Ser ni Ritas coola linne? Det dubbeljobbas, inte bara byggs det en carport, det utprovas också hur textilt material fungerar. Hur slits linnet när det används -och det ska återvända till Moder Jord, i en snabbare takt än vad vi vanligtvis tänker om kläder.
Rita är del av teamet på Streamateria, där det experimenteras väldigt mycket. Experimenten inkluderar även nya tankesätt -att kläder ska vara nedbrytbara med kortare livslängd än vad vi vanligtvis tänker oss.

TT gjorde ett reportage nyligen, där de var med. Det blev sålt till dagstidningar runt om i Sverige, kanske har du läst det?
Förresten, gulligt; symaskinen, den gröna gamla Husqvarna, på stora bilden, nu är det Rita som syr på den, innan dess var det Ganga som sydde kläderna till sina tre döttrar (Rita,Siri och Ella) på samma maskin och innan dess var det mormor Rose-Marie som sydde hela sin familjs kläder på den, till och med skinnjackor! TRE generationer har denna underbara, starka maskin levererat! Heja Husqvarna!
Inte illa.

Sen var veckan slut och bilen packades. Så är det när ett hem skapas. Bilen blir full.

Snyggt och kallt

Ja, nu syns det att vi har haft både snö och kallt ett tag. Det är så behagfullt med sol nästan varje dag och stjärnklara nätter. Snön har blivit spårad, fylld med vägar som används både av oss människor och de vilda djuren som intar tomten på natten.

Men det är kallt. Vi lovprisar vårt flit, att vi fyllde vedlagret. Elden knastrar mest hela dagen. Det är härligt. Älskar och bo med eldstad. Det är en vidunderlig livskvalité att få sitta vid en eldstad.

Förutom en och annan promenad är vi annars lite försiktiga med den kalla luften i år -för Ruriks del. Den sätter dig otäckt i bröstet och vi inväntar ett ingrepp på Lasarettet i Linköping.

Men den som har äldre hus, är konstnär eller mediterar, har alltid något värdefullt att fylla dagen med. Ljuset fyller vårt hus, det är härligt med snö – men ljusen är många.

Veden

”Rurik” ropar Ganga med socker-röst, ” titta hit!” Vi är med första leveransen av vinterns ved. Det vill jag ju dokumentera.

Jag får bara ett (Eden barnbarnet) grymtande tillbaks. Det kräver sin koncentration att ställa i ordningen platsen till veden.

Men det är med förnöjsamhet som vi staplar in klabbarna. Vackra är de, doftar gott och ska ge oss mycket värme.

En gång i tiden var jag på föreläsning om vatten. En av aspekterna som kom upp var kvaliten på uppvärmt vatten. Det är nämligen skillnad på uppvärmt och uppvärmt. Eld-värmt är bäst. Vedspis ger väldigt bra varmvatten. ” vilken ved ska det vara?” Frågade jag, så där lite halvt på skoj. ”Björkved” svarade föreläsaren med allvar. Jag tror honom.

Kom och fick te hos oss.

Upp i det blå

Rurik är sin egen sotare. Han har tillstånd till det. Nu var det dags. Eldningssäsongen har så smått börjat. Ännu så länge räcker det med liten bra på morgonen, ibland inte alls. Men snart brinner det för jämnan.

Som vanligt håller sig Ganga i närheten. Även om Rurik är försiktig, så hålls det ett vakande öga och öra på vad som sker. Det är högt.

Men det är mäktigt, att titta ut över sitt lilla kungadöme. Den miljö vi är med och skapar.

Det är mycket som händer, även utanför våra gränser och det är en stund av möjlighet att insupa storheten. Vi lever med tranor, mer och fler än någonsin. Stora är flockarna som mellanlandar och stannar här ett tag innan de fortsätter. Man ser att det är gäng som känner varandra, de bildar olika kluster.

De pratar med varandra och de hörs på lång väg. Många olika sorters läten.
Vi känner hur de är upprymda inför den stora flytten.
Det är som en annan värld eller i alla fall nivå av naturen och verkligheten, här upp i det blå.

Vad gör Rurik?

stengången
Vad gör Rurik när Ganga är i skåne? Lägger stengångar, tydligen. Precis vad vi behövde! Stengången lovar ordning och reda. Underbart.

IMG_3388
Ända fram till rampen vid studion, går den. De avlånga stenarna är Borghamns sten. De har legat nån stans i trädgården i några år, nu fick de sin uppgift.

IMG_3402
De fyrkantiga stenarna har legat på Motala torg, en gång i tiden. Rurik berättar att när han köpt in dom, även det för många år sedan, så var de fyllda med intrampade tuggummin. Väder, vind o frost har gjort dom rena med tiden. Nu ligger de här och ser rejäla ut.

IMG_3391

Det ska lite småsten till, in mot huset också, sen är det klart. Ja, vad är klart? Allt är små del-projekt som hakar tag i varandra. Men vi gläds åt varje liten del. Nu börjar det så smått bli dags att tänka på att bygga ute-keramik-ugnen. Men det tar vi en annan dag.

 

 

Invigd och jordad

Ugnen är invigd!! Ta-Da!! Ur denna ugn ska hädanefter, i makligt tempo, komma vackra, finurliga, coola saker. Är det tänkt. Först ut är en (prov)glasyrbränning, med två  Uterus-Godess (typ) och en skål som Siri tummat -tunn som papper -det är ett mirakel att den har hållit hela vägen genom alla processer (jag har knappt vågat titta på den).

Det är ju ett härligt projekt det här med att få ugnshuset på plats, det har tagit ett år och det är ju inte klart än. Men ugnen är nu inkopplad och fungerar.

I förra veckan fick Rurik hjälp med det sista, att installera elen. Två noggranna herrar. Men trots all noggrannhet eller rättare, tack vare noggrannheten hoppade Rurik till, när grannen kom och tittade in och liksom bara sådär, slängde ur sig ”jaha har ni jordat ordentligt?” Allt dubbelkollades en gång till, fast det helt logiskt var så bra som det absolut kunde. Men säkerhet är en dygd i de här sammanhangen.
Ska läggas till, att den dagen, började med att vi drog ett kort ur en alldeles ny, vacker inspirations kortlek, kortet handlar i korthet om att jorda sig och stå med bägge fötterna på jorden, i sitt liv. Jorda sig.

IMG_2963
ovan ser du kortet, vacker bild, eller hur? 
Så dagen började med det här kortet, sen tänkte vi inte mer på det.  
Sen pratar Rurik och grannen och han säger på skämt nåt om jordningen. vilket Ruriks öron uppfattar och han dubbelkollar allt.
Nästa som sker är att Ganga tar mod till sig och kopplar in automat-panelen till ugnen för att börja inprogrammeringen av bränningskurvor -men se, det gick inte. Det kom ingen ström till dosan!

IMG_2873
Ja, ni förstår säkert. Hela felsökningsgrejen startade. Finns det ström här? Ja. Här? Ja. Vi fattade ingenting, så vi ringde han vi köpt allt av och han kom schysst, med en gång. Sen letade han….  Felsökningen hamnade i dosan innan programmeringen och i den dosan hittades inget fel…. bara en konstig sladd, som ? tja, varför är den här? Den har väl ingen betydelse?
Tiden gick, mörkret kom, nja det blir inte mycket mörkare än skymning nu. De stod fortfarande och funderade. När de gett upp kom det ur munnen på Rurik ”ska du inte prova o stoppa den där  ledningen i jordat i alla fall? Det kan ju inte bli fel.

Tja, sen gick det. Det var jordningen. Så märkligt att det där med jordningen fanns med oss hela dagen, ändå uppdagades det inte förrän till kvällen.

IMG_2912
 

skörda hampa-stabbar

vinter i hampafältet
Vinter, på gränsen till vår och vi har åkt till fältet med Industri-hampa som vi besökte i somras. Då var det yvigt grönt och det växte sig flera meter högt. Då var det blad till hälsosmothies vi önskade.  Nu är bara stabbar kvar, vintern har rötat det och det är gyllengult och krispigt. Vi tänkte oss att den raku-ugn som vi ännu bara har i vårt sinne, ska bli byggt med industri-hampa och lertegel. Hur det går ska vi skriva om, allt eftersom.
Nu tar vi steg ett från fantasi till verklighet -och verkligheten lär oss genast. Hampan gör en uppvisning i sin förmåga till starka sega fibrer: Vi hade med oss vår batteridrivna häcksax och trodde det var smart. Men det var det inte. Knivarna blev ganska omgående intrasslade i långa hampafibrer. Det var trots allt bäst att göra det för hand. knipsa och dra. Liga gör bunta och förfinar den tekniken efter hand…

vinterhampa, torra pinnar

Efter att ha kollat på youtube, tror vi oss veta, att i byggsammanhang är det märgen längst in som är det åtråvärda, som har bra isoleringsförmåga och brandsäkerhet.  Nu ska ju vi dock göra en ugn för att elda i, utomhus, och vi tror att det blir jättebra med att även de yttre lagren på skaftet är med. De kommer liksom att brännas upp medan vi sedan bränner i ugnen och kvarlämnar ihåligheter i lerteglet, tänker vi oss. Vi utgår i från att det ska ge en extra isolerande effekt.
Vi ska alltså smula pinnarna, men problem är att fibrerna är fantastiskt starka. Ganska snart inser vi att vi behöver dra bort ytterfibrerna så mycket som det går för att kunna hantera det.

mala pinnar
Vi har med vår egen trädgårdsmal och när de långa ytterfibrerna är med så hänger liksom allt ihop och till och med trasslar in sig och vill stanna kvar inne i malen.

rensa kvistar
Men vi jobbar på, vi lär oss att bli mer noggranna, dra av så mycket av de långa fibrerna som går, utan att vara onödigt petig och Liga utvecklar nån teknik så redan när hon plockar ihop pinnarna, så släpper en del av fibrerna. Vi har en härlig eftermiddag ute på fältet.

vårt hampa kross
Så fyller vi krosset i säckar, plus att vi tog med några knippen med kvistar.

IMG_2083
Nu får de hem och torka. Det kommer bli en lång historia, innan ugnen är på plats.
Men det gillar vi.

Smått besök i köket

Tvätt i blöt

Det är mycket som vi har köket till. Ena stunden är diskhon full med nyskördade svartkål, nästa stund är den ylletvätten som ligger och gossar. Det är mitt i december.

Liten snigel

Visserligen såg jag den lilla snigeln glida omkring på kökskranen, efter att kålen varit här, ekologiskt odlat betyder ju att alla gillar det en har odlat. Sniglar borde rimligtvis vila vintersömn men, en liten stelfrusen snigel blev av med sitt kål- hem och letade efter nåt som verkade bekant och tryggt, antar jag.

Snigel i tvätten

Men HUR kom den dit? Har den simmat?och VARFÖR hittar vi lille snigel, mitt på blötläggnings tvätten? Tvålvatten är väl inget kul för sniglar? Ibland blir en helt enkelt väldigt nyfiken, men får väl aldrig veta.

Vintern är mild och snigel fick bli utstläppt igen och tvätten blev tvättad. Men nyfikenheten består. Hur tänkte den egentligen?

Lilla Söta

Väggar klar, hus

Medan Rurik murar det sista på huset, kommet ett litet hästekipage, hon stannat till och säger ” vad roligt att ni bygger ett sånt sött litet hus!”

Så nu har huset fått namnet Lilla söta.

Sista lasset , takskivor

Rurik kör sista varvet med släpvagnen och hem kommer takskivorna. Det ska bli TAK. Det är ett stort framsteg i byggandet. Murandes är klart, nu ska det hamras!

Skivor trä

Doften av trä fyller studion, som nu är mer arbetsbod än keramikverkstad.

Takstol

Solen sken och vindstilla. Vi har varit helt väder-app nojade. Hur blir vädret imorgon? Vind? Regn? Temperatur? När det klaffat har bygget varit första prioritet. Ja, november, vi liksom känner hur vintern andas oss i nacken.

Takplåt på

Så många timmar Rurik suttit och räknat, ritat, planerat. Det lilla huset är uträknat nästan på spiket. Träskivor på, takpapp på och NU! Plåttaket inköpt på High Chapparall för 25 år sedan, NU kom det väl till pass.

Plåttak klart

Taket är på plats och det invigdes genast med ett regn, så ett härligt dropp-dropp sköljde över taket. Ganga och Rurik ler som solar.

Fönster på plats

Och idag, i dagens sista ljus står vi här… dörr och första fönstret på plats! Stolt Rurik och imponerad Ganga. -Och livet på landet, när det är som mest mirakulöst. Rurik sliter med fönster-inpassningen och grannet kör förbi på sin moppe och stannar… några timmar. Det blir vattenpass i alla led, på millimeter och perfekt inpassning . De teamjobbar och alla problem löser sig. Tacksamt. Sen kör de gemensamt iväg och fixar grannens uppdrag: att sätta upp snöpinnar på vår lilla väg.

Vintern kommer allt närmre. Men Lilla Söta har både väggar,tak, dörr och i alla fall ett fönster

Fortsättning följer i framtiden