Veden

”Rurik” ropar Ganga med socker-röst, ” titta hit!” Vi är med första leveransen av vinterns ved. Det vill jag ju dokumentera.

Jag får bara ett (Eden barnbarnet) grymtande tillbaks. Det kräver sin koncentration att ställa i ordningen platsen till veden.

Men det är med förnöjsamhet som vi staplar in klabbarna. Vackra är de, doftar gott och ska ge oss mycket värme.

En gång i tiden var jag på föreläsning om vatten. En av aspekterna som kom upp var kvaliten på uppvärmt vatten. Det är nämligen skillnad på uppvärmt och uppvärmt. Eld-värmt är bäst. Vedspis ger väldigt bra varmvatten. ” vilken ved ska det vara?” Frågade jag, så där lite halvt på skoj. ”Björkved” svarade föreläsaren med allvar. Jag tror honom.

Kom och fick te hos oss.

Upp i det blå

Rurik är sin egen sotare. Han har tillstånd till det. Nu var det dags. Eldningssäsongen har så smått börjat. Ännu så länge räcker det med liten bra på morgonen, ibland inte alls. Men snart brinner det för jämnan.

Som vanligt håller sig Ganga i närheten. Även om Rurik är försiktig, så hålls det ett vakande öga och öra på vad som sker. Det är högt.

Men det är mäktigt, att titta ut över sitt lilla kungadöme. Den miljö vi är med och skapar.

Det är mycket som händer, även utanför våra gränser och det är en stund av möjlighet att insupa storheten. Vi lever med tranor, mer och fler än någonsin. Stora är flockarna som mellanlandar och stannar här ett tag innan de fortsätter. Man ser att det är gäng som känner varandra, de bildar olika kluster.

De pratar med varandra och de hörs på lång väg. Många olika sorters läten.
Vi känner hur de är upprymda inför den stora flytten.
Det är som en annan värld eller i alla fall nivå av naturen och verkligheten, här upp i det blå.

Vad gör Rurik?

stengången
Vad gör Rurik när Ganga är i skåne? Lägger stengångar, tydligen. Precis vad vi behövde! Stengången lovar ordning och reda. Underbart.

IMG_3388
Ända fram till rampen vid studion, går den. De avlånga stenarna är Borghamns sten. De har legat nån stans i trädgården i några år, nu fick de sin uppgift.

IMG_3402
De fyrkantiga stenarna har legat på Motala torg, en gång i tiden. Rurik berättar att när han köpt in dom, även det för många år sedan, så var de fyllda med intrampade tuggummin. Väder, vind o frost har gjort dom rena med tiden. Nu ligger de här och ser rejäla ut.

IMG_3391

Det ska lite småsten till, in mot huset också, sen är det klart. Ja, vad är klart? Allt är små del-projekt som hakar tag i varandra. Men vi gläds åt varje liten del. Nu börjar det så smått bli dags att tänka på att bygga ute-keramik-ugnen. Men det tar vi en annan dag.

 

 

Invigd och jordad

Ugnen är invigd!! Ta-Da!! Ur denna ugn ska hädanefter, i makligt tempo, komma vackra, finurliga, coola saker. Är det tänkt. Först ut är en (prov)glasyrbränning, med två  Uterus-Godess (typ) och en skål som Siri tummat -tunn som papper -det är ett mirakel att den har hållit hela vägen genom alla processer (jag har knappt vågat titta på den).

Det är ju ett härligt projekt det här med att få ugnshuset på plats, det har tagit ett år och det är ju inte klart än. Men ugnen är nu inkopplad och fungerar.

I förra veckan fick Rurik hjälp med det sista, att installera elen. Två noggranna herrar. Men trots all noggrannhet eller rättare, tack vare noggrannheten hoppade Rurik till, när grannen kom och tittade in och liksom bara sådär, slängde ur sig ”jaha har ni jordat ordentligt?” Allt dubbelkollades en gång till, fast det helt logiskt var så bra som det absolut kunde. Men säkerhet är en dygd i de här sammanhangen.
Ska läggas till, att den dagen, började med att vi drog ett kort ur en alldeles ny, vacker inspirations kortlek, kortet handlar i korthet om att jorda sig och stå med bägge fötterna på jorden, i sitt liv. Jorda sig.

IMG_2963
ovan ser du kortet, vacker bild, eller hur? 
Så dagen började med det här kortet, sen tänkte vi inte mer på det.  
Sen pratar Rurik och grannen och han säger på skämt nåt om jordningen. vilket Ruriks öron uppfattar och han dubbelkollar allt.
Nästa som sker är att Ganga tar mod till sig och kopplar in automat-panelen till ugnen för att börja inprogrammeringen av bränningskurvor -men se, det gick inte. Det kom ingen ström till dosan!

IMG_2873
Ja, ni förstår säkert. Hela felsökningsgrejen startade. Finns det ström här? Ja. Här? Ja. Vi fattade ingenting, så vi ringde han vi köpt allt av och han kom schysst, med en gång. Sen letade han….  Felsökningen hamnade i dosan innan programmeringen och i den dosan hittades inget fel…. bara en konstig sladd, som ? tja, varför är den här? Den har väl ingen betydelse?
Tiden gick, mörkret kom, nja det blir inte mycket mörkare än skymning nu. De stod fortfarande och funderade. När de gett upp kom det ur munnen på Rurik ”ska du inte prova o stoppa den där  ledningen i jordat i alla fall? Det kan ju inte bli fel.

Tja, sen gick det. Det var jordningen. Så märkligt att det där med jordningen fanns med oss hela dagen, ändå uppdagades det inte förrän till kvällen.

IMG_2912
 

skörda hampa-stabbar

vinter i hampafältet
Vinter, på gränsen till vår och vi har åkt till fältet med Industri-hampa som vi besökte i somras. Då var det yvigt grönt och det växte sig flera meter högt. Då var det blad till hälsosmothies vi önskade.  Nu är bara stabbar kvar, vintern har rötat det och det är gyllengult och krispigt. Vi tänkte oss att den raku-ugn som vi ännu bara har i vårt sinne, ska bli byggt med industri-hampa och lertegel. Hur det går ska vi skriva om, allt eftersom.
Nu tar vi steg ett från fantasi till verklighet -och verkligheten lär oss genast. Hampan gör en uppvisning i sin förmåga till starka sega fibrer: Vi hade med oss vår batteridrivna häcksax och trodde det var smart. Men det var det inte. Knivarna blev ganska omgående intrasslade i långa hampafibrer. Det var trots allt bäst att göra det för hand. knipsa och dra. Liga gör bunta och förfinar den tekniken efter hand…

vinterhampa, torra pinnar

Efter att ha kollat på youtube, tror vi oss veta, att i byggsammanhang är det märgen längst in som är det åtråvärda, som har bra isoleringsförmåga och brandsäkerhet.  Nu ska ju vi dock göra en ugn för att elda i, utomhus, och vi tror att det blir jättebra med att även de yttre lagren på skaftet är med. De kommer liksom att brännas upp medan vi sedan bränner i ugnen och kvarlämnar ihåligheter i lerteglet, tänker vi oss. Vi utgår i från att det ska ge en extra isolerande effekt.
Vi ska alltså smula pinnarna, men problem är att fibrerna är fantastiskt starka. Ganska snart inser vi att vi behöver dra bort ytterfibrerna så mycket som det går för att kunna hantera det.

mala pinnar
Vi har med vår egen trädgårdsmal och när de långa ytterfibrerna är med så hänger liksom allt ihop och till och med trasslar in sig och vill stanna kvar inne i malen.

rensa kvistar
Men vi jobbar på, vi lär oss att bli mer noggranna, dra av så mycket av de långa fibrerna som går, utan att vara onödigt petig och Liga utvecklar nån teknik så redan när hon plockar ihop pinnarna, så släpper en del av fibrerna. Vi har en härlig eftermiddag ute på fältet.

vårt hampa kross
Så fyller vi krosset i säckar, plus att vi tog med några knippen med kvistar.

IMG_2083
Nu får de hem och torka. Det kommer bli en lång historia, innan ugnen är på plats.
Men det gillar vi.

Smått besök i köket

Tvätt i blöt

Det är mycket som vi har köket till. Ena stunden är diskhon full med nyskördade svartkål, nästa stund är den ylletvätten som ligger och gossar. Det är mitt i december.

Liten snigel

Visserligen såg jag den lilla snigeln glida omkring på kökskranen, efter att kålen varit här, ekologiskt odlat betyder ju att alla gillar det en har odlat. Sniglar borde rimligtvis vila vintersömn men, en liten stelfrusen snigel blev av med sitt kål- hem och letade efter nåt som verkade bekant och tryggt, antar jag.

Snigel i tvätten

Men HUR kom den dit? Har den simmat?och VARFÖR hittar vi lille snigel, mitt på blötläggnings tvätten? Tvålvatten är väl inget kul för sniglar? Ibland blir en helt enkelt väldigt nyfiken, men får väl aldrig veta.

Vintern är mild och snigel fick bli utstläppt igen och tvätten blev tvättad. Men nyfikenheten består. Hur tänkte den egentligen?

Lilla Söta

Väggar klar, hus

Medan Rurik murar det sista på huset, kommet ett litet hästekipage, hon stannat till och säger ” vad roligt att ni bygger ett sånt sött litet hus!”

Så nu har huset fått namnet Lilla söta.

Sista lasset , takskivor

Rurik kör sista varvet med släpvagnen och hem kommer takskivorna. Det ska bli TAK. Det är ett stort framsteg i byggandet. Murandes är klart, nu ska det hamras!

Skivor trä

Doften av trä fyller studion, som nu är mer arbetsbod än keramikverkstad.

Takstol

Solen sken och vindstilla. Vi har varit helt väder-app nojade. Hur blir vädret imorgon? Vind? Regn? Temperatur? När det klaffat har bygget varit första prioritet. Ja, november, vi liksom känner hur vintern andas oss i nacken.

Takplåt på

Så många timmar Rurik suttit och räknat, ritat, planerat. Det lilla huset är uträknat nästan på spiket. Träskivor på, takpapp på och NU! Plåttaket inköpt på High Chapparall för 25 år sedan, NU kom det väl till pass.

Plåttak klart

Taket är på plats och det invigdes genast med ett regn, så ett härligt dropp-dropp sköljde över taket. Ganga och Rurik ler som solar.

Fönster på plats

Och idag, i dagens sista ljus står vi här… dörr och första fönstret på plats! Stolt Rurik och imponerad Ganga. -Och livet på landet, när det är som mest mirakulöst. Rurik sliter med fönster-inpassningen och grannet kör förbi på sin moppe och stannar… några timmar. Det blir vattenpass i alla led, på millimeter och perfekt inpassning . De teamjobbar och alla problem löser sig. Tacksamt. Sen kör de gemensamt iväg och fixar grannens uppdrag: att sätta upp snöpinnar på vår lilla väg.

Vintern kommer allt närmre. Men Lilla Söta har både väggar,tak, dörr och i alla fall ett fönster

Fortsättning följer i framtiden

Möss! Gnagare! bort!

IMG_3818
Temperaturen går ner. Träden är allt naknare och marken är fuktig.
Mössen tycker det är allt trevligare att bo inomhus och finns det något som står kvar i trädgårdslanden så smyger möss och andra gnagare dit. såklart
Så nu blir det reklam! BLADHträdgård!
höstmus på rödbeta

Möss och sorkar. Med åren lär en sig. Men jag minns när jag lättvindigt tittade på en rödbeta som var lite gnagd och återkom till landet för att skörda, nån vecka senare. Då var det inte mycket kvar…
Prasslet och krafset i husväggarna är inte heller så kul. Klart de letar sig in om de kan.
Men det är verkligen inte kul att ha ihjäl djuren.

Med förvåning( vi var själva skeptiska om preparaten kunde fungera på större djur som möss, sork och råttor) tycker vi numera att det homeopatiska preparatet mot gnagare B6, är ett mycket konkurrens kraftigt alternativ till musfällor.

Vi har upplevt hur både möss, sork och råttor försvunnit när vi sprayat med preparatet.
I år lämnade vi medvetet kvar en del rödbetor i landet, fast vi såg att en del av skörden hade skador av gnagare. vi sprayade -och nu, flera veckor senare, står betorna kvar, hela och oskadade.

Spraya, upprepa med nån dags mellanrum om de är envisa.Vid riktigt envisa fall, komplettera med fälla om du vill. -motsägelsefullt? Nä, vissa möss är envisa, kanske helt enkelt så att den bott in sig så bra att den inte bara vill ge sig av. Men i de absolut flesta fall, så går meddelandet fram och gnagarena avviker.
Spraya på områdena som du vill ha mug/gnagar-fria. Är det ett hus, så spraya runt huset, spec där du tror de kommer in och är det möjligt så spraya inne i huset där de är. Tänk efter hur de rimligtvis rör sig och kommer in, spraya där och gör det svårt för dom att ta sig in.

Njut av Hösten

IMG_2208

ett litet hus

målade stenar
Rurik, med sprayburken i ena handen och sina papper i andra…. ja just det, måttstocken också. Nu mäts det.

grunden till huset
Vad tror du, Ganga?  De rosa linjerna i grusen är början till et litet hus som det ska stå en brännung i.  först var huset jättelitet. Sen funderade vi lite: plats för det som ska brännas och plats för d som är bränt, kanske? huset blev större, men är fortfarande litet.

Rurik mäter taket
Spännande att tänka sig ett hus, hur stort blir det -och hur blir det med utsikten. Lätt att bygga in sig!

Studion
Vi står och tittar från studion, hur blir ”gården”? Bäst att fundera nu och inte sedan.

ugnshuset, grunden
Vi beslutar oss för en meters förskjutning, för att kunna behålla en kär ögonfröjd -Tåkern. Ja, nu vet du, det blir lite bygg i sommarbloggen framöver.

Wow-Dagen

Ganga i åttiotals och blommande buske

Hej hopp, Ganga ska måla stort, då kommer sparade  åttiotalskläder fram. Vänta ropar Rurik, du matchar Paradisbusken! På åttiotalet var det fortfarande inne med kläder i härliga färger, i mjuka toner -sen dök hela den kollektiva modevärlden ner i en kolsäck.
Den blommar generöst nu, Paradisbusken, har blivit mirakelstor och Ganga känner sig mest som en pygme i jämförelse. Men de blommar färgmässigt, lika mjukt.

Rosor på tork
Inne i huset ligger rosor på tork. Det doftar stark när vi går in i rummet. Det är verkligen ett litet mirakel. Inom Aura Soma, färgterapi, säger man att rosor är den blomma som strå änglariket närmast, som med sin klara doft och energi drar vårt medvetande uppåt.

studion, målad
Vad målade Ganga? Den mörkt blå färgen som vår studio hade när vi köpte den, har aldrig känts som vår färg. Ganga gick ut för att måla, skimrande och laserande så att de blå skulle få lysa igenom. Det var så kul att tiden upphörde och vips var hela väggen målad. Ett sant mirakel. Vi tror det kommer att bli fint. In progress.

kålhuset,2019
Medan Ganga var absorberad med en stor pensel, skedde fler mirakel. Det är verkligen en process när kålhuset ska upp för säsongen eftersom det är rätt mycket jobb med kompostjorden den står i. Plötsligt hade Rurik bara gjort allt i hopa och kålhuset stod där, mitt i det gröna. Wow, säger vi.

timjanmatta
Så här års är det mesta vilt i trädgården, Konstrundan kommer före och trädgården har bara fått vara. Fantastiskt va fint det blir på bild! Vilt ohämmat och det mesta klarar sig så bra så, utan att vi ska vara där och ställa till det. Vi har ett blommande timjan-golv, naturens mirakel. skimrande lila och örtdoftande.

valeriana
Doftsymfonin är stark, var vi än rör oss i trädgården. En doftträdgård har alltid varit en dröm, nu finns den. wow!  Valerianan blir bara större och pampigare för varje år, Blommar länge och doftar starkt och sött. Lite längre bort doftar kaprifolen och jasminen drar stråk av doft genom hela grönskan. Dofter är verkligen ett mirakel.