Första sidan på bilagan. Idag är vi i tidningen. Kul men konstigt. Har vi verkligen så mycket färg i huset!! Ja, tydligen. Men vi gillar ju det och tycker nästan det är konstigt med alla vita inredningar.
Ja, fick bre ut oss riktigt. Ett helt uppslag och så här lagom inför konstrundan. Väldigt tacksamt. Hoppas många blir nyfikna och kommer nästa vecka. Konstrundan startar 18 maj. Kom!
Den där vägen till vår keramikstudio. Vi går gärna dit och då är det ofta eftermiddag och ganska ljust.
Sen ska man gå tillbaka igen… då e det mörkt -oh det blir TOTALmörkt. Man ser verkligen ingenting. Här finns ingen gatubelysning i närheten. Här är åkrar, skogar och sjöar. Det är stora ytor utan belysning som fördjupar nattens mörker. Missförstå oss inte, nattens mörker är helt underbart och ger djupt lugn. Men lite jobbigt när en går rakt in i en trädstam eller blir petad i ansiktet av en kvist, som man inte har en chans att se
Men nu har vi byggt oss en Vintergata. Visst blev det fint! Trädgården blev till en slotts park och allt blev till en ny upplevelse. Inget mer snubbel.
Men ljusslingan kommer vara släckt för det mesta… när vi inte är i keramiken. Mörkret har också sin skönhet.
Till hösten bjuder vi in till trädgårdsdagar med konst och finurligheter.nu har vi skickat in vår anmälan till Östgötadagarna, 3-4 september. sist vi var med, 2020 så ritade vi en karta med alla stationer vi hade i trädgården och vi kände oss väldigt uppskattade. Det kom trädgårdsintresserade och konstintresserade om vart annat.
Nu förväntar vi oss lika fint, varmt väder som då.
MEN FÖRST, ska det ju bli Konst Runt Omberg 26 -29 maj med massor av konst här hos oss. Då är det bara konst som gäller.
Trädgården fortfarande mycket vår och ”ofärdig” för året då, och många har sagt att de varit nyfikna på hur här är under sensommaren, när allt är uppvuxit i grönsaksland och rabatter.
Här är den officiella inbjudan! Välkomna: 3-4-september 2022.
Ibland känns det lite som en är utsatt för Troll-Bus! värmen i vårt hus är en sån sak. Det blev en långdragen historia. som den har kört med oss. ”Är det inte lite kallt i huset? Funkar värmepumpen ordentligt?” Ganga gnyr, är lätt frusen. Det är bara lite sådär småkallt.
Rurik är varmblodig och hans svar var ju så klart ”ja, det fungerar så bra så”.
Ganga tittar misstänksamt på värmepumpen, den susar på. Men lite väl svalt. Jag börjar ta tempen och mycket riktigt, dag för dag sjönk innetemperaturen. 17grader blev till 14grader, nä det är inte som det ska.
Tack och lov har vi även vedspis, så vi stängde stora rummet och eldade med ved i köket. Rurik ringer till pump-specialisterna och där är det jättekö. Vi hade tur, ett återbud gjorde att vi kunde få hjälp efter fjorton dagar. allt detta hände innan jul.
”Det är nog gasen. Men jag hittar inte läckan? Men vi fyller på och ser hur det går” Det var varmt och skönt i några dagar…… sen dippade det igen. Det blev en sval jul.
Nytt år, Specialisterna kommer igen -sorgliga besked. Nu hittades felet, vår värmepump är 10+ år gammal och det som var sönder är så dyrt, så ny pump rekommenderas. visst är det kul med nytt -men det är dyrt!!!
Men nu har det skett, sådär 26 000kr senare, om man även ska räkna in lagningsförsöket har vi fått en väldigt kantig ( enligt Rurik FUL värmepump). Den sprider en otroligt behaglig, jämn värme i huset. Vi känner oss närmas berusade av lycksalighet.
Det känns så lyxigt att kunna gå inne utan alla tjocketröjor på sig.
Men det var inte lyxigt speciellt länge. Ett dygn senare var det kallt i huset igen! Alltså, vad ääär det här?! Det var då då Ella frågade om vi gjort oss ovänner med hustomten. Det är alltså inte bara värmepumpen som har varit krånglig, en pump har vi fått byta två gånger…. bilen….
-Ställde ni ut nån gröt på julafton? Jag gav tomten en dag. Han fick gröt och jag gick och pratade både här o där i trädgården. Fjäskade verbalt med dom.
Kanske hjälpte det. specialisterna kom igen. Fixade lite här o lite där. Satte dit en ny gasbehållare och sen hoppades vi på det bästa.
Så tillbaka till det här att Rurik tyckte pumpen var ful? en god anledning att piffa till den? Jag var inte svårövertalad i alla fall. -Varför inte göra en sån där söt långsmal bild med själva huset på, som vanligtvis brukar vara till för att hänga över dörren?
Ja, varför inte. Ganga suckar av beundran. Rurik lyckas måla sådär gulligt, utan att det blir för gulligt. Huset, trädgården med våra höga trädmarkörer, pilar-asparna och sen lite storblommigt i framkanten.
Sen satte vi upp den med dubbelhäftande tejp.
Nu känns pumpen som en del av vårt hem. Välkommen du ljuvliga värme, må du hålla i minst femton år!! gärna tjugo. Och må tomtarna ta väl hand om Dig. Amen.
Nu samlar vi ihop lite kunskap som kan vara bra, när en målar huset.
Ganga får helt enkelt intervjua Rurik, för hur var det nu? Hur gjorde vi?
Den där gröna färgen på carporten till exempel, det är en slamfärg som vi fått och när vi öppnade den, förstod vi att den var frostskadad. Den hade stått i flera år hos någon annan och hade antagligen blivit utsatt för minusgrader.
Oftast tänker man på Falurödfärg, men det finns så klart fler slamfärger, den här gröna då tex. färgen var helt skiktad, bara vätska överst och sen var pigmenten som en tung gröt på botten.
Rurik var på väg att slänga den, men så kom eftertanken. En spann med färg är ändå mycket pengar, och vad var det dom sa på det där föredraget vi var på för sju år sedan?
Att man värmer slamfärgen vid tillverkning? Vi provar. Fram med spritköket! Stora dunken med kokt linolja kom också fram.
Sen stod Rurik där och rörde i färgen, hällde på sådär en dl kokt linolja och värmde på.
Plötsligt var det en fin-fin färg igen!! Sen var det bara att måla på.
Förresten, man målade gärna med varm falu-färg förr, färgen fäste bättre när den var varm!
Sen det där med linolja? Olja är dyrt och förr var det så, att fattigman hade ingen olja i sin slamfärg och ju mer förmögen en var, ju mer olja i färgen. Det gör att ”finare” hus ofta hade en blankare yta -och att färgtonen blev lite mörkare. Om det behövdes mer olja, eller om uppvärmning räckte i sig, i just vårt fall. Det vet vi inte. Men vad vi märkte var, att färgen fäste jättebra, även på det hyvlade viket som vi hade på carporten. Den kan annars vara lite känsligt då det gäller slamfärg, det vill ha en skrovligare yta.
Lite mer om linolja? Kokt eller okokt? Den okokta linoljan har mindre storlek på fettpartiklarna -vilket gör att den sjunker in bra i träet- bra om man ska grunda och ”fetta in” torrt trä. Men den torkar väldigt långsamt.
Den kokta linoljan har större partiklar och lägger sig som ett ytskikt -bäst när man ska måla på huset, så torkar det inom rimlig tid.
Så på sina ställen, som på husknutarna, var där ställen där färgen både spruckit upp och börjat flagna. Där skrapade vi bort det lösa och sen grundmålade vi med en tunn färg av pigment och rå linolja. Så att träet kunde dra in olja och bättre hålla emot fukt, innan vi senare målade med det rätta och täckande knutfärgen.
Och den där oljefärgen, vad innehåller den? -Färgpigment och linolja.
Ja men, jag har sett hur det kommer både t-röd och terpentin ibland, ner i de där färgbyttorna? -jo, men ibland behövs T-röd för att lösa upp klumpig”fet” pigment och terpentinen det är mest om färgen stått länge och liksom tjocknat till.
En sak till om terpentinen, ofta gör man mer än en strykning, då ska det undre lagret vara magrare än det översta -det betyder att man tunnar ut färgen med terpentin i första målningen, då blir ytan lite strävare, och andra omgången utesluter man terpentinen.
Jotack, tjock färg: Vi har dragit fram färg som stått och hållit sig bra sedan förra omgången med målning, för tio år sedan. Men ännu värre ( tycker Ganga) Penslar, fyllda med färg har stått doppade i burkar med linolja (rå antagligen) och där har de stått och sett ut som katastrof i tio år!! ”Man göööör inte så med penslar” har Ganga gnällt i åratal, men burkarna har stått kvar och sett sunkiga ut. Men visst, det ligger något i Ruriks miljötänk -en otvättad pensel har inte förorenat miljön.
Men det häpnadväckande var, att vi kunde dra dom ur burkarna ( ja, oljan på ytan hade stelnat och torkat) och fram kom jättebra penslar som vi fortsatte att måla med….. efter tio år. Ofattbart.
Sen var det den osynliga…… Ja, det funkar bra. VATTENGLAS
Vi ville inte måla huset, den var så fin i sin gråa klädnad, men putsen släppte igenom regnet och när det blåste och regnade blev det riktigt blött inne i huset.
Vi frågade på många ställen om hur vi skulle skydda ytan mot regn och alla var var dyra och komplicerade. Puts i många lager eller målning i många dyra lager. Rurik frågade en gammal murare: Vattenglas, sa han.
Sen började jakten på vattenglas. Alla affärer vi kom till vill fortfarande bara sälja sina svindyra komplicerade lösningar och låtsades atat de inte visste vad vattenglas var -eller så kan de så lite. Detta är ju en mycket gammal metod, och enkel. Vattenglas är en extremt basisk vatten-lik lösning och förr, innan hönsindustrin, så konserverade man råa ägg i burkar med vattenglas.
Den bildar alltså ett väldigt tunt med tätt ytskikt. Bra att tex preparera källargolvet med, om det står och drar in fukt. Så himla lätt att pensla ut, en ren fröjd efter alla andra husfasader som vi sått och målat.
Vi ”målade” i två lager. Första laget med en utspädning på 1 del vattenglas och 5 delar vatten. andra lagret tog vi 1 del vattenglas och 3 delar vatten. Precis som det stod på flaskan. Sen var det klart. MEN det är väldigt basiskt det blir som syra -fast tvärt om, så mycket att det är HANDSKAR PÅ och SKYDDSGLASÖGON. ( eller hur? På bilden står Rurik o målar…… med skyddsglasögon?)
Det behövdes tre lite vattenglas till vårt lilla hus. Det roliga var, att vi hittade bara vattenglas på ett enda ställe, en städfirma på nätet. Man var tvungen att köpa ett helt flak, 12 stycken. Men de var inte så dyra, så det var ok. Men vad gör vi med resten? alla nio flaskorna? Tips mottages gärna. skriv gärna en kommentar här i inlägget, om du vet något. Vi misstänker att det är en mirakelprodukt som är för billig i vår moderna värld.
tillägg: Just denna kväll, i det regnblåsiga mörkret, är Rurik ute med pannlampa och noterar att, nja, helt tät är inte ytan. Det släpper in mindre, men…. inte tät. Vi målade ganska sent på säsongen, rekommendationen är en dygnstemperatur på minst 10 grader. Det kan ha spelat in, vi kommer att stryka ett lager till med vattenglas -men det får bli till våren ( det där med dygns-temperaturen)
Här är nu länken till Städshopen, men, kan berätta, att NU, när vi åter går in o kollar på nätet, ser vi att det finns att köpa i litersförpackning även på Bauhaus, Panduro och fler ställen. Vilket förvånar -men ändå inte. Det var verkligen TROLL i vårt sökande efterVattenglas. först kände ingen till det och sen fanns det ingenstans utom i svindyra miniförpackningar. Nu tycks det finnas överallt. Vad hände?
Men vad haaaaaar vi hålt på med hela sommaren och hösten?! Du kanske inte undrar, men det är på gränsen, att vi själva undrar, vad det är vi har hållit på med. Det har i och för sig varit ett väldigt bra år att vara absorberad av något där hemma -och inte springa runt och frottera sig med varken virusar, eller alla de spöken som den skapat.
Vi har målat och målat och målat. På boningshuset är det fönster och detaljer men vi har ju fler hus…..
Det är rätt många hus på tomten, så att måla husen är ju lite av en utmaning. Det för ju också med sig att fixarjobb och drömmar som legat länge och väntat, nu vill bli gjorda. som här (ovan) ett överstycke till vårt lilla garage. Det blev ju till och med byggt en carport, tack var extra händer som kom på besök.
En del projekt är ju inte ofarliga i heller. Hus är fyllda med utmaningar, som är svåra att komma åt. Vindskivor och in i hörn långt upp.
Nu blev det mycket bilder på Rurik, men det är onekligen så, att när det kommer till att fixa med husen och att helt modig göra egen färg -då är det Rurik som är mäster. Att måla blev ju halva jobbet, vi har lappat och lagat -och som sagt, rört ihop färg, från pigment- linolja -terpentin. Men även räddat en slamfärg, en grön ”falurödfärg” som egentligen var förstörd och skulle slängas, men det gick att fixa. Vi har till och med målat osynligt. Men det får vi berätta mer i detalj i ett separat inlägg. Idag, i denna stund, vill vi mest stolt och med viss utmattning pusta ut.
Jotack, de behövdes verkligen målas. Och husen lyste så fint i kapp med solen. Falurödfärg är vacker, matt och känns så mäktig och enkel på samma gång. Alla dörrar har fått pigga färger, tunt målade med pigment+olja+terpentin. Men ändå, tycker att det urblekta, fasaden som nästan tappat färgen helt, har sin alldeles egna, väldigt vackra charm.
”Ja, färg är mest för syn skull. Ofärgat trä blir grått och ger sig själv ett skyddande hölje.” Ganga hoppar högt ”-va!! menar du att vi egentligen målar i onödan, bara för syn skull!!”
”-Ja,ja, det är färgindustrin som vill sälja sin färg…..”
Det var svårsmält. Medan Ganga stod där och målade vidare och samtidigt betraktade det vackert slitna, kom en dröm om ett helt omålat hus…. Tänk vad vackert!!
Grejen är, att det redan är här. Det är inne med omålade hus. Kolla in vad arkitekter själva gillar att göra! Det är mycket som är omålat och bara sig själv. vilken insikt. Gäller att ha bra virke dock.
vårt lilla söta ugnshus som vi så gärna vill ha omålad och utan extra puts -både av estetiska skäl och ekonomiska, fick sin behandling. Det regnade in. Speciellt när det blåser hårt samtidigt som det regnar -då pressas det in genom väggen. Till sist hittade vi lösningen, vattenglas.
Så kom då de där sista, fina, milda höstdagarna som ändå hade lite svag värme. så fick vi klättra upp på stegarna en sista gång och målat Söderfasaden på ateljen. Husets alla dörrar har gått från 40-talets bruna flagade yta till svagt transparent, men klara färgskala i turkos och grönt. Ganga och Rurik gör high-five och plockar undan alla burkar och stegar. Vinterns ved har redan anlänt. Det är andra saker som behöver göras. Det är verkligen sista dagarna på säsongen.
Inte ens ett avbrott för att bränna Raku, har vi gjort. Kanske lite trist, men oj vad skönt med ett avslutat målarprojekt.
Kan man bränna raku på vintern?? Vi får fråga experterna.
det här är riktigt fascinerande, för medan Ganga sitter och tecknar -och tecknar en fladdermus…. så dimper en livs levande fladdermus ner i en spann, i vår trädgård. Detta har då aldrig hänt förut! Aldrig här!
Vilken TUR, att Ganga på morgonen hade ärende ut till jordkällaren, där stod spannen med lite vatten i. På vattenytan låg ett löv… ett lite klumpigt löv… ett väldigt konstigt löv….. en… vaddå?? Stor skalbagge? Med hjälp av två pinnar under den, så började den klättra upp på pinnarna med långsamma rörelser. Efter en natt i vattnet, hade detta konstiga lyckats överleva. Ja, den är väl rätt kallblodig, men den hade också lyckats hålla näsan över vattenytan. Otroligt.
Helt utlämnad till oss och genomblöt. Vi pratar med våra snällaste röster, försöker få den att förstå att vi vill den väl. Vi måste först och främst få den TORR. Vi tar en mörk tröja och sveper löst runt den, och för att förhindra att den kryper ivåg och eventuellt börjar flyga och därmed skrämma slaget ur oss, lägger vi den i en plastspann med lock. Sen hoppas vi att tiden… dagen gör sitt till och att fladdermusen hinner bli torr och lite piggare.
Efter att ha googlat om att ta hand om fladdermöss och insett att ända rådet var att försöka ge dom vatten -de kan ju vara uttorkade då en finner en fladdermus, lät vi den bara vara -och torka. Vatten hade den nog fått nog av efter en natt i en vattenhink.
När vi lyfte på tröjan mot kvällen till, så var den uppburrad i pälsen och torr. Den tittade på oss och tjattrade, antar att det var eko-ljud för att förstå rummet. Den var pigg nog att klara sig själv. Nu gällde det bara att få till det så den kunde flyga iväg.
Vi gjorde en avsats av vassmatta, uppe i äppelträdet. där uppe lyfte Ganga försiktigt upp tröjbylset med den lilla flademusen i. Den var nyfiken och började genast kravla sig framåt. Men fort gick det inte. Vi lämnade den, så den fick känna sig trygg och utforska den nya verkligheten i lugn och ro.
Nästa morgon var vi ute och kollade. Tröjan var tom och fladdermusen borta. Kvällarna efteråt har vi sett hur en fladdermus flyger omkring mellan träden i den sena skymningen. Vi tänker att den vår alldeles speciella fladdermus-vän.
En får tänka sig för, vad en tecknar, för det kan bli till verklighet…
Ta-Da!! Sommar, varmt och inbjudande. ”PLUMS!!”
Rita hoppar i vattnet utan att ens känna efter. Det gick bra, för sommaren levererar. Kväll i Borghamn och magiskt att simma i kvällsljuset.
Nöjda är vi, när Rita och Marcus fångar sommaren. de bor hos oss i flera dagar och allt är avslappnat och kravlöst. De är de här dagarna, med sol, stillhet och värme som värmer en hela vintern.
Lite Keramik-häng blir det också. De är bägge kreativa själar och ingen startsträcka behövs. Det är bara rakt in i leran!
”Hur går det med carporten”, frågade Rita en dag. Ganga berättar om vårt sommarprojekt att fixa med husen, främst måla och snickra på där det behövs.
Tja, den där carporten, som vår fina gamla bil så väl behöver, har vi knappt vågat sätta på fixarlistan. De kom som Guda-sända och plötsligt var de eländiga groparna grävda och plötsligt bara skedde det!
Här får vi nu göra en en inflikning: Ser ni Ritas coola linne? Det dubbeljobbas, inte bara byggs det en carport, det utprovas också hur textilt material fungerar. Hur slits linnet när det används -och det ska återvända till Moder Jord, i en snabbare takt än vad vi vanligtvis tänker om kläder.
Rita är del av teamet på Streamateria, där det experimenteras väldigt mycket. Experimenten inkluderar även nya tankesätt -att kläder ska vara nedbrytbara med kortare livslängd än vad vi vanligtvis tänker oss.
TT gjorde ett reportage nyligen, där de var med. Det blev sålt till dagstidningar runt om i Sverige, kanske har du läst det?
Förresten, gulligt; symaskinen, den gröna gamla Husqvarna, på stora bilden, nu är det Rita som syr på den, innan dess var det Ganga som sydde kläderna till sina tre döttrar (Rita,Siri och Ella) på samma maskin och innan dess var det mormor Rose-Marie som sydde hela sin familjs kläder på den, till och med skinnjackor! TRE generationer har denna underbara, starka maskin levererat! Heja Husqvarna!
Inte illa.
Sen var veckan slut och bilen packades. Så är det när ett hem skapas. Bilen blir full.
Ja, nu syns det att vi har haft både snö och kallt ett tag. Det är så behagfullt med sol nästan varje dag och stjärnklara nätter. Snön har blivit spårad, fylld med vägar som används både av oss människor och de vilda djuren som intar tomten på natten.
Men det är kallt. Vi lovprisar vårt flit, att vi fyllde vedlagret. Elden knastrar mest hela dagen. Det är härligt. Älskar och bo med eldstad. Det är en vidunderlig livskvalité att få sitta vid en eldstad.
Förutom en och annan promenad är vi annars lite försiktiga med den kalla luften i år -för Ruriks del. Den sätter dig otäckt i bröstet och vi inväntar ett ingrepp på Lasarettet i Linköping.
Men den som har äldre hus, är konstnär eller mediterar, har alltid något värdefullt att fylla dagen med. Ljuset fyller vårt hus, det är härligt med snö – men ljusen är många.
”Rurik” ropar Ganga med socker-röst, ” titta hit!” Vi är med första leveransen av vinterns ved. Det vill jag ju dokumentera.
Jag får bara ett (Eden barnbarnet) grymtande tillbaks. Det kräver sin koncentration att ställa i ordningen platsen till veden.
Men det är med förnöjsamhet som vi staplar in klabbarna. Vackra är de, doftar gott och ska ge oss mycket värme.
En gång i tiden var jag på föreläsning om vatten. En av aspekterna som kom upp var kvaliten på uppvärmt vatten. Det är nämligen skillnad på uppvärmt och uppvärmt. Eld-värmt är bäst. Vedspis ger väldigt bra varmvatten. ” vilken ved ska det vara?” Frågade jag, så där lite halvt på skoj. ”Björkved” svarade föreläsaren med allvar. Jag tror honom.
Kom och fick te hos oss.
gangaochrurik 