Fladdermus i spannen

det här är riktigt fascinerande, för medan Ganga sitter och tecknar -och tecknar en fladdermus…. så dimper en livs levande fladdermus ner i en spann, i vår trädgård. Detta har då aldrig hänt förut! Aldrig här!

Vilken TUR, att Ganga på morgonen hade ärende ut till jordkällaren, där stod spannen med lite vatten i. På vattenytan låg ett löv… ett lite klumpigt löv… ett väldigt konstigt löv….. en… vaddå?? Stor skalbagge? Med hjälp av två pinnar under den, så började den klättra upp på pinnarna med långsamma rörelser. Efter en natt i vattnet, hade detta konstiga lyckats överleva. Ja, den är väl rätt kallblodig, men den hade också lyckats hålla näsan över vattenytan. Otroligt.

Helt utlämnad till oss och genomblöt. Vi pratar med våra snällaste röster, försöker få den att förstå att vi vill den väl. Vi måste först och främst få den TORR. Vi tar en mörk tröja och sveper löst runt den, och för att förhindra att den kryper ivåg och eventuellt börjar flyga och därmed skrämma slaget ur oss, lägger vi den i en plastspann med lock. Sen hoppas vi att tiden… dagen gör sitt till och att fladdermusen hinner bli torr och lite piggare.

Efter att ha googlat om att ta hand om fladdermöss och insett att ända rådet var att försöka ge dom vatten -de kan ju vara uttorkade då en finner en fladdermus, lät vi den bara vara -och torka. Vatten hade den nog fått nog av efter en natt i en vattenhink.
När vi lyfte på tröjan mot kvällen till, så var den uppburrad i pälsen och torr. Den tittade på oss och tjattrade, antar att det var eko-ljud för att förstå rummet. Den var pigg nog att klara sig själv. Nu gällde det bara att få till det så den kunde flyga iväg.

Vi gjorde en avsats av vassmatta, uppe i äppelträdet. där uppe lyfte Ganga försiktigt upp tröjbylset med den lilla flademusen i. Den var nyfiken och började genast kravla sig framåt. Men fort gick det inte. Vi lämnade den, så den fick känna sig trygg och utforska den nya verkligheten i lugn och ro.

Nästa morgon var vi ute och kollade. Tröjan var tom och fladdermusen borta. Kvällarna efteråt har vi sett hur en fladdermus flyger omkring mellan träden i den sena skymningen. Vi tänker att den vår alldeles speciella fladdermus-vän.

En får tänka sig för, vad en tecknar, för det kan bli till verklighet…

Svart-Vita fåglar

Skata

När Rurik, i mörka eftermiddagen (då alla fåglar redan gått och lagt sig) syns på marken en stilla SKATA! En så försiktig fågel! Antagligen dunset in i glasrutan men vi fattar inte varför och skator är kloka, så det är och förblir gåtfullt.  Men vid liv, vaken och orörlig, förutom nacken.

fågelförvaring
Jag har erfarenheter av småfågelsakut  och räddning av en kråka….. så vi måste ju bara försöka! Man kan ju inte bara låta henne ligga där i minusgrader och frysa ihjäl alt. bli uppäten av räven eller nåt.  Det blev till att ta till allt hokus Pokus som jag kan. Försiktigt strök jag lite Orange Pomander på henne, för att hålla kvar anden ( fåglar släpper taget om livet väldigt fort) Sen sjöng jag Moolamantrat, så klart.
Mjuk men stadig inpackning i filtar så hon både kunde röra sig (lite) och samtidigt vara still. Nu hoppas vi på att det är hjärnskakning och att vila i svalt rum räcker…

soluppgång
Vi var uppe i soluppgång..
Jag öppnar försiktigt -och ett kvickt huvud rör sig där nere. På med locket igen och så går vi ut.

Bär ut skatan
”Släpp du ut hennes så tar jag kort” säger Rurik.
Magiskt ögonblick. Locket av och så lossar jag lite på hennes svepning ( jag är nervös för att hon ska vara skadad och inte kan flyga, tänker, kan vi leva med en skata i huset?? Helst inte!)
Snabbare än snabbt tar hon sig upp till lådkanten…… och switch!! uppe i morgonluften…. flyger över åkern och landar där bort i grannens björk!! hur galant som helst!!

Grannens björk
Vad hände med fotografen? Helt trollbunden: Inte ett kort, vi bara gapade och var så glada! Du kan se en något svarta prick därborta bland träden, det är skatan 😀

Sen, som i en surrealistisk film, någon timma senare kommer en ensam NUNNA vandrande förbi vårt hus med en ryggsäck på ryggen. Hon var lika svart-vitt som vår skata. Självklart säger Ganga ”Det är ett TECKEN!” Sen blev hon tyst…… vaddå för tecken.

Under tiden skuttar skatan med sin skatkompis omkring i trädgården. hoppar glatt på taket och skrattar tacksamt.
Det kändes gott.