Har ju inte presenterat Ritas lägenhetskompis, Bona. De var klasskompisar under förra årets studier.
Nu gör det faktum att de är två, det lättare för dem båda, att bo bra. Bona är från Korea och pratar charmig asiatisk engelska. Så himla söt och trevlig. När jag åkte kom hon med en present till mig.
Ett smycke, gjort i Korea. Det gjorde mig väldigt glad, smälte hjärtat på mig. Den bär jag stolt nu. -Thank you Bona❤️
”Jag tycker absolut ni ska gå till Fondazion Prada” sa en andra dotter, Ella, när Milanobesöket kom på tal. Rita tar sig hit med sina Milanobesökare, och det är imponerande, verkligen, för en konstdiggare.
Men först laddar vi med en andra frukost. Rita upplyser om att, nu är vi något barabariska -som äter till kaffet. Det ska man ju naturligtvis högtidligt dricka efteråt. Men det var himmelskt gott alltihopa, kan jag säga, även intaget på ett något barbariskt vis.
Bara byggnaderna till Fondazione Prada, är spännande och det byggs fortfarande.
Ett av byggnaderna är ”Golden House”. Tveklöst storstilat, är det byggt av modehuset PRADA. Den nya generationen, som övertagit modehuset, har också ett starkt intresse för konst. Som både är synligt i deras modevisningar och med det här komplexet. Men det viktigaste -hur e konsten?
Rita väljer vart vi går, jag håller med. En stor utställning av KIENHOLZ lämnar en inte oberörd.
Tvärtom, väldigt berörd och omtumlad, arg och ibland vill man nästan backa ut ur rummet. Livets karusell är spännande där man även kan snurra på ett hjul och blir tilldelad ”ett liv” som man får bli bekant med .
Sällan att konst berör så mycket att blodtrycket höjs. Men så skedde. Tydligen inte bara på mig, den här installationen, som är rätt gamal har blivit vandaliserad några gånger.
I andra byggnader var man medskapande
Eller modigt stoppa in handen
Men här var verkligen mycket. Nya byggnader nya tonarter. Men ändå, med de nya ögon jag fått, tittar man ändå med mer skärpa efter konst skapat av kvinnor och efter kvinnliga infallsvinklar…
Vi gottar runt och njuter, även av en stillhet. Men den är nog tillfällig. ” har aldrig upplevt det så lugnt” säger Rita. Idag, tidig fredag känns det som de har specialöppet för oss. Inte dumt alls. Det gillar vi.
Kort Milanobesök. Redan på väg hem.
Idag har vi badat i konst, hos PRADA. Helt namn kommer senare.
Självklart frotterat oss med mozzarella och Italienskt kaffe.
Med en trafikolycka på vägen var det sedan extremt nära ett missat plan. MIRAKEL att jag hann!
Ja, den här staden är det goda hantverket, materialen, glamouren och konsumtionens stad.
Rita har fått en ny roll, som Personal Shopper. Att handla åt andra…
Jag smyger med. Hon granskar finskor o väskor
Sen handlas det.
Jag går runt o tittar på makalösa ting.
Alltså, det här ju en värld som känns väldigt avlägsen för Ganga.
Zebraskor e ju lite gulligt.
Rita fixar runt. Ganga är bara betraktare i en helt ny värld där en väska med lätthet kostar 25 000kr. Sen måste man ju ha skor som matchar….
Sen tar vi oss lite mat i solen.
Kväll i Milano. Rita möter upp och hemåt vi går. Nytt boende.
Här bos det, bakom stora spännande fönster.
Jamen, det här gillar vi. Toalett med både rymd och tvättmaskin.
Lite spralligt blir det när vi tittar på lägenheten. Så fräsch o rymlig. Fina ljusinsläpp och två våningar.
Det är Rita och Bona som bor här.
Här är Bonad rum, dörrar med milt ljusinsläpp.
Det andra rummet på ovanvåningen är Ritas.
Med förvaring och ljusinsläpp från rummet o ytterfönstret.
Sen blir det Capresa, med äkta Italiensk mozzarella.
Centrum av Milano, blir väl antagligen vid Domo.
Vädret är fint o vi njuter folkliv och sånt där man bara ”måste” när man nu är i Italien och Milano.
Som grymt god dubbel cappuccino el latte maciato.
Sen har vi besökt tjuren med de mest krossade pungkulor jag sett!! (Well, har inte sett några andra)
Av nån märklig anledning så betyder det TUR att med höger häl på pungen snurra motsols. Till och med små oskyldiga barn får sig visst en dis tur. Det är alltså tjuren på staden Turins stadsvapen, en gammal konkurrent till Milano, som man så här bestämt sätter på plats. OK, Rurik, det var på ditt turisttips, nu gör även Ganga detta.
Japp nu är det gjort. Nu är det bara att vänta på den fantastiska TUREN.
Om det nu är så att du vill hit o själv snurra på kulorna, så ligger det i en vacker galleria, Galleria Vittorio Emanuele II, alldeles vid sidan om katedralen, Domo de Milano.
Verkligen ett ovanligt tempo här hos oss. Packningen från Köpenhamn är bara hjälpligt undanstädat, och här kommer stora väskan fram. Nu är det hårdpackning. Med alla viktiga saker som nygjord rårörd lingonsylt, ögonfransfärgning, kokosfett och vinterkjolar.
Väskan låst, forslad till Skavsta flygplats, tillsammans med Ganga som nu beger sig till Milano. -Lite uppbackning för lilltösen, som minsann inte är så liten. Ursäkten för denna lilla resa är att åka med vintergrejer o annat nödvändigt som Rita önskade att vi skulle sända till henne i paket. Men, som vi konstaterat förr. Det är billigare att åka med Ryanair än att skicka packet -o så är det roligare.
Vi ses i MILANO.
En sista måltid innan hemresa… Mozzarellan är så god att man närmast halicunerar!
…och sopsorteringen på Ritas bakgård är så stilig att man häpnar!! Den liknar mest av allt en buxbomshäck!
Så har Ganga uppfyllt uppdraget. Överlämnat stor väska med vinterkläder ( när det nu ska användas? 20 grader i november, det får man ju nästan vara glad för på en svensk sommar!) Kvalitetspysslat med Rita. Nu är det att åka, stannar jag för länge sinkar jag hennes arbetstempo. Lite mammaskryt; när de hade senaste bedömningen av lärarna på sina arbeten, var omdömet ”exceptionellt hög standard”
Nu blir det kvällsflyg till Skavsta, Stockholm.
Det är så här Ritas värld är nu. Med ögon för VECK, SÖMNAR och MATERIAL.
Måla med tusch, och det ska synas att det är vitt och att det är bomull. Söndagen har vi vigt åt att tuscha.
Lilla mamman håller tungan rätt i munnen… Ritas material är ju mer eller mindre hemligstämplat. De använder året till att skapa en portfolio och här har jag stränga order om vad som inte får vara på bild. Så det är Gangas klädmålningar på bilderna.( utom bild 2 i bomull)
Mycket spännande då man fick vara, minst lika planerande som en akvarellmålare och med största möjliga känslighet lämna ut högdagrar och lager på lager lägga ut allt djupare färg.
Helt klart, dagens tuschpennor är inte vad jag minns. Detta är HARDCore!! Rita visar sina dyrgripar…
Nu får jag ett uppdaterande föredrag och inser att A)tuschen i Tria och Promarker är outstanding! Det är inget annat som gäller. B) spetsen!!! Wao! Superviktig och kan i nödfall även bytas mellan pennorna. C) Svindyra.
Det liknar mest ett supersett av foundation tycker jag. Men det är bas-set för hudfärg.
Mammi spinner när hon ser alla färger…. Terapi, bara att se det!
Sen blir det högtidligt värre. Den absolut bästa. Se här, Rurik: Copic. Fantastiska linjer , supertunn och vattenfast. Och man kan köpa ampuller till den.
Sen blir den lilla mamman hungrig. ”Kom Rita, vi går och äter” ……. ”Mmmm jag ska bara….” Jaha, där fick man igen för alla gånger… Men så är det när man är fast i teckna-måla världen… FÖRLORAD 🙂
gangaochrurik 