Det här är vår lilla stad. Vadstena. Hur idylliskt kan det vara?!! Vi suckar och tror vi befinner oss i en sagobok.
Vi ska köpa kaffebönor, vi går till den lilla stadens superfinsmakarkafferosteri, i Antikladan.
Åhhh viskar Ganga när hon tittar in i cafeets servishylla. Visst är det härligt !
Kort Milanobesök. Redan på väg hem.
Idag har vi badat i konst, hos PRADA. Helt namn kommer senare.
Självklart frotterat oss med mozzarella och Italienskt kaffe.
Med en trafikolycka på vägen var det sedan extremt nära ett missat plan. MIRAKEL att jag hann!
kommer du ihåg att fjäskade för min Förmödrar och Förfäder. Det var innan vi åkte på resa. Men instruktionerna var, om man ville, att göra den här efterprocessen i elva dagar. Själva processen var en process som Malin var här och genomförde för oss; ”Förfädernas Befrielse”.
nu är jag jätte glad att jag gör det här. Jag är förvånad, mina avlidna släktingar är inget som jag direkt brukar uppleva vanligtvis -men….. de är väl svaga för kaffet?
Det var andra gången jag gjorde själva den stora ritualen och första gången gjorde jag aldrig det här ”efterfjäsket” (jag menar inget negativt med ordet fjäsk, men man kanske behöver ställa in sig lite för dom på andra sidan…)
”Jag vill ha kaffe” sa en kvinnlig, avliden släkting bestämt. Så, på den vägen är det. för några dagar sedan, kom till min förvåning även mina gamla svärföräldrar. Det är ju lättare att känna igen de som man har träffat i livet, de flesta av de döda är ju egentligen bara historier, men har man träffat dem i livet så känns de igen lättare. Men flera tycker jag mig sakna, jag har undrat, var är dom?
Så igår hände miraklet, fråga mig inte med vilka sinnen jag upplevde detta – med underjorden, eller de lägre världarna tycktes öppna sig och förfäder som suttit fast – i sina föreställningar….. om att inte duga, vilja ha hämnd, eller känna skam, sorg -det kan verkligen finnas många olika anledningar till att en själ fastnar, något öppnade sig, och de kom fria.
Det var trångt vid kaffekopparna idag! Lite omtumlad stämning.
Jaha, vad säger man då, när alla kommer på kaffe? Jag tackar dom på hela släktens vägnar. Jag tackar för allt deras hårda arbete, för att dom har möjliggjort att vi har det bra. Talar om att de ska släppa det som håller dom kvar och att vi som lever nu önskar att de ska vara lyckliga -att de kan gå in i det stora ljuset.
Sen berättade jag för dom om mina barn, att Siri har sparat ihop pengar och flyger till CentralAmerika just nu. Att hon ska vara valövervakare i El Salvador och jobba med fattiga människors hälsa i Guatemala. Jag berättade om Ella o Ritas studier och drömmar. De lyssnade och var stolta, delaktiga.
Det var spännande o känna alla nyanser i rummet.
Så avslutar jag kaffestunden med att ta kontakt med den kontakt jag använder för att få hjälp med arbetet i de andra dimensionerna och ber om hjälp att alla förmödrar och förfäder ska få in fin resa in till de stora Ljuset och Kärleken.
Ja, det är tydligen mycket som kan hända över en kopp kaffe. Jag känner stor tacksamhet till de som skapat den här möjligheten att hjälpa och kommunicera med dom som gått före.
Tack Amma o Bhagavan
lite otippat för min del. Men så kan det gå när man rör sig i det okända. Efter Processen vi hade här med Malin; ”Förfädernas Befrielse” känner jag nu en längtan att bjuda mina förfäder på kaffe. För tt jag tror att det är nåt de gillar och så får jag en chans att tala om hur mycket jag uppskattar allt de gjort för att jag ska ha det bra.
Kan bara säga att processen var en fantastisk upplevelse och jag var tagen av att deras närvaro var så stark. Att jag rent känslomässigt kunde känna det som de satt fast i. Det som fortfarande tog mig mest och fortfarande gör mig väldigt glad, var att farmor kom, inte en tvekan! Hon kom satte sig vid mig och höll min hand… mycket kärlek….
Processen går ut på att de döda ska kunna släppa det som håller dem frö att gå vidare i ljus och där finns en efterprocess som man kan göra….. fjäska med dom ( bjuda på nåt gott, därav kaffe med grädde), prata med dom, ge dom respekt och tala om att de kan vandra vidare i ljus – och att vi önskar dom det, att få vara fullständigt lyckliga. Ungefär så, går det till. Jag tänkte göra det här efter vår resa, med de ville ha kaffe NU!
Så det blir kaffe med grädde och hårda sockerbitar som man kan suga på. Sen får det ju vara en liten kaka också. Jag går in o sätter brickan vid ett tänkt ljus, i vårt meditationsrum. där är stilla o fint. Jag sitter en stund o pratar med dom.
när jag kommer ut, förstår jag att det är EN TILL i huset som vill ha kaffe! -”Hur länge ska de dricka kaffe?” Frågar Rurik. När jag ser undrande ut, förklarar han ” Ja, när börjar efterfesten??”
”Det bästa med fester är rester” det lärde farmor. De får god tid på sig att glädjas åt kaffet, men sen kommer brickan ut i köket. Så här är det med allt som offras till det osynliga eller det absoluta. Efteråt är det välsignat och helt som det ska att man äter av hjärtats lust.
Kaffe med grädde! hur ofta får man det. Rurik klagar inte. Tre koppar!
Att inse förfädernas betydelse för vem man är, är ganska nytt för mig. Jag har förstått och verkligen fått uppleva hur mina egna tidigare liv, gör upprepningar i det här livet. Men att det som mina förfäder upplevt påverkar mig??
Det var som en rysning, när jag insåg hur det fanns paralleller i känslovärlden av vad de har upplevt och det som håller mig fast. Det var stort att se och inse det. Sen är det här en fantastisk process, välsignad och beskyddad, så det tog inte lång tid innan man verkligen kände närvaron i rummet av fler än vi som var där fysiskt.
Att sedan fortsätta själv efteråt för att göra processen mer omsorgsfullt, är nåt man väljer själv. Det är inget tvång. men jag kände det så stark! Så nu står jag här med kaffebrickan!
Vi brukar ju bara dricka kaffe nån gång i veckan, så det här blev ju kalas, även för Rurik! förstår att förfädernas godsaker kommer att bevakas väl.
snipp, snapp, snut, så var det goda slut.
Med kärlek och Tack till Malin och Tack till alla de som gått före.
gangaochrurik 