Lägg en röst, eller två, på Ganga

Nu kommer det ohämmat blink-blink-fjäsk-försök.
Självklart kan du bara le och gå vidare. Men en sak har jag lärt mig i livet, den som blir typ årets lucia, är den som har en mamma som jobbar hårdast på sociala medier….typ
Inte för att Ganga har ställt upp på någon Luciatävling, nej det gäller konst: bilderna ovan, är med i ett Europeiskt arrangemang som heter Painting of the Year 2021. en del av tävlingen är ”publikens favorit”, det är där du kommer in….. om du vill.
Du kan rösta så många gånger du vill, men skulle någon eller två av dina röster hamna på mina bilder, så bugar jag ödmjukt.

Så här går det till:
1. gå in på www.paintingoftheyear.com
2. uppe i högra hörnet finns en sökruta, där kan du skriva Ganga ( det räcker) eller Ganga Roslin Bladh
KANSKE kan du helt enkelt prova den här länken? gissar att du kommer direkt till Gangas bilder. i så fall kan du gå direkt till punkt 4.
3. Nu får du upp namnen på mina två tavlor, ”rings on water”, ”clear water” Under namnet står det ”view painting”
4.till höger om bilden finns en indelad ruta. I första rutan skriver du din mailadress -nu kan du trycka på andra delen ”vote”
nu är du nästan klar
5.du har nu fått ett mail. öppna mailet, däri finns en länk: ”activate your vote here” står det med blåa bokstäver. Tryck och nu är du KLAR!

OM du vill, kan du gå tillbaka till painting of the year och fortsätta att rösta. Tex kan du enkelt trycka på den lilla bilden som finns under den stora -så kommer den upp istället och man kan rösta på den….

därutöver finns det ett HAV av bilder, fantastiska och mindre fantastiska, som du kan titta på och rösta på.
Ha så kul!

Fladdermus i spannen

det här är riktigt fascinerande, för medan Ganga sitter och tecknar -och tecknar en fladdermus…. så dimper en livs levande fladdermus ner i en spann, i vår trädgård. Detta har då aldrig hänt förut! Aldrig här!

Vilken TUR, att Ganga på morgonen hade ärende ut till jordkällaren, där stod spannen med lite vatten i. På vattenytan låg ett löv… ett lite klumpigt löv… ett väldigt konstigt löv….. en… vaddå?? Stor skalbagge? Med hjälp av två pinnar under den, så började den klättra upp på pinnarna med långsamma rörelser. Efter en natt i vattnet, hade detta konstiga lyckats överleva. Ja, den är väl rätt kallblodig, men den hade också lyckats hålla näsan över vattenytan. Otroligt.

Helt utlämnad till oss och genomblöt. Vi pratar med våra snällaste röster, försöker få den att förstå att vi vill den väl. Vi måste först och främst få den TORR. Vi tar en mörk tröja och sveper löst runt den, och för att förhindra att den kryper ivåg och eventuellt börjar flyga och därmed skrämma slaget ur oss, lägger vi den i en plastspann med lock. Sen hoppas vi att tiden… dagen gör sitt till och att fladdermusen hinner bli torr och lite piggare.

Efter att ha googlat om att ta hand om fladdermöss och insett att ända rådet var att försöka ge dom vatten -de kan ju vara uttorkade då en finner en fladdermus, lät vi den bara vara -och torka. Vatten hade den nog fått nog av efter en natt i en vattenhink.
När vi lyfte på tröjan mot kvällen till, så var den uppburrad i pälsen och torr. Den tittade på oss och tjattrade, antar att det var eko-ljud för att förstå rummet. Den var pigg nog att klara sig själv. Nu gällde det bara att få till det så den kunde flyga iväg.

Vi gjorde en avsats av vassmatta, uppe i äppelträdet. där uppe lyfte Ganga försiktigt upp tröjbylset med den lilla flademusen i. Den var nyfiken och började genast kravla sig framåt. Men fort gick det inte. Vi lämnade den, så den fick känna sig trygg och utforska den nya verkligheten i lugn och ro.

Nästa morgon var vi ute och kollade. Tröjan var tom och fladdermusen borta. Kvällarna efteråt har vi sett hur en fladdermus flyger omkring mellan träden i den sena skymningen. Vi tänker att den vår alldeles speciella fladdermus-vän.

En får tänka sig för, vad en tecknar, för det kan bli till verklighet…

Förgyllning i väder och vind. fem år senare

Vi har fått fråga runt inlägg som är fem år sedan -den gyllene bollen. En minröjarboj från andra världskriget, i järn som vi med stor omsorg förgyllde. Frågan gällde, hur ett sådant förgyllningsarbete ser ut nu, efter fem år?

Det var ett ambitiöst arbete som vi beskrev här på bloggen. Vi lägger in några av länkarna längre ner i detta inlägg.

Så här efteråt, tänker vi, att det var knappt sant, att vi klarade det! Dessa otroligt tunna ark av slagmetall som vi lade dit, bit för bit och utomhus arbete, dessutom! Att det ens kunde vara så vindstilla!! Den allra minsta vindrörelse, och arken flyttade sig och det blev kludd.
Det var ett stort arbete och det var slagmetall vi använde, inte guldark. Det gör en viss skillnad eftersom guldark håller glansen i sig själva (men är så klart dyrare). Slagmetall ser väldigt gyllen ut men med tiden mattas det av och mörknar rejält.
därför måste man lägga en lack ovanpå förgyllningen.

I örtagårdens grönska sticker fortfarande vårt gyllen klot upp. Den har klarat åren väl. Man ser tydligare nu, förgyllningens metall-ark. Men så ska det ju vara. En äkta förgyllning syns på att där finns skarvar från arbetet med arken, så fogarna ska finnas där.

Men när man går runt klotet, så ser man att där är vissa partier som blivit mörkare. vi har inte riktigt klart för oss varför det har blivit så, just där. Klotet finns där det finns, året runt. Kanske har väder och vind legat på mer på det området och bidragit till att det mörknat?
Vi tycker mycket om den, precis som den är och tycker att det på något sätt ändå visar på handens arbete.

Här kommer några relaterande länkar, där du, om du är intresserad kan lotsa dig framåt i processen om du är nyfiken.

Här är från själva arbetsprocessen.

Här kan du se och läsa om, när den var ny och på plats.

fem år med galleri

Hej då, här är några av järngänget på galleri Omkultur. Efter drygt fem år städar vi ur….. helt.
Oerhört tråkigt men ändå, vi är så glada för de här fem åren.
Oj vad vi har hängt konst!! Vad mycket vi har kunnat visa av både konst och hantverk – och så klart därmed även kunnat sälja. Det känns som vi haft en enorm förmån, som kunnat ha galleri så här. Det har bara kunnat fungera för att vi haft en samarbetspartner i Fiskboden.
Men nu har vi packat ihop, till minsta krok och det sista vi stoppar in i bilen är en rulle bubbelplast och Kerstins gamla bänk.

Fiskboden har fått, för dom bättre anpassade lokaler och här, där det varit galleri väntar ny hyresgäst. Vi finns kvar, men utan galleri, få se, kanske någon ny samarbetspartner väntar där ute, som önskar konst i sin lokal?
Vi avvaktar i alla fall och får se vad eller om något väntar där i framtiden på oss.

Flitigt har vi gjort nya utställningar, nästan varje månad. vi inbillar oss, att det blir lite tomt när vi nu drar oss tillbaka.

Vi som inte har konstrunda, men ändå.

Vi som har fått ställa in vår konstrunda. Vi får så mycket uppmärksamhet just nu.

-och vi tar oss uppmärksamhet, ska sägas. Förutom att vår lerugn fått en hel sida i Länstidningen, så har vi som skulle ha konstrunda gjort en ansträngning och filmat hemma hos oss själv, något vi nu visat på Facebook, i form av små filmer. Ungefär som om man gör själva rundan. Riktigt trevligt och uppskattat

Så nu kan även du som blogföljare, få följa med på rundtur i det som sker här hemma hos oss, Ganga och Rurik.

Eftersom det inte blev någon konstrunda så är såklart inte allt i ordning så elegant som vi vill när vi har konstrunda. Men i alla fall, vi bjuder hem vår publik på en liten titt…

Så med filmernas hjälp tar du dig nu runt på vår tomt och till de olika stationerna.

Vi avslutar rundvandringen med Ruriks bonader:

Ja efter dejt filmerna har du ju fått en uppdatering på hur livet med konsten är, här hos oss.

Reportaget i Länstidningen? Självklart ska du få läsa det med. Vi känner oss som lokala kändisar just nu.

Två korrigeringar: högen med lekablock, längst upp till höger, är så klart inte vårt handgjorda lertegel. Och vi byggde ju ugnen nu under våren, teglet gjorde vi i höstas.

Det var allt för idag.

Dagen på Dunkers

Nu hänger dom där. Utställningen och tavlorna. Ganga har åkt ner själv några dagar till Helsingborg och på söndagen var det heldag på Dunkers kulturhus.

Sanning, var känslan av överväldigande! Utställningen är så fint hängd! Perfekt ljus och rymd. En sån njutning att få vara del av. Sen blev jag även helt totalt bortskämd av personalen under dagen. Det var fika o h mat av den bättre klassen!

Dessutom fick jag beröm så jag nästan blev generad. Ja, maxad dag.

Och, hur glad blir man ( sanslöst) när en hel mängd av vänner ( och Siri &Jonas) dyker upp!! Inte så självklart i dessa pandemi-dagar. Riktigt kalas!

Men, inte nog med det, vilket otroligt sammanhang och otrolig tillfällighet! Kolla:

I samma sal, andra sidan skärmen är samtidigt en vacker utställning om ritualer och vårt behov av egna vägar för läkande. Lilian ligger i Kristallduschen.

Det känns som universums alla ljusvarelser tittar ner på en, när en tittar upp.

Fortfarande samma sal, ännu en skärm bort. Finns filmer som hör samman med den läkande utställningen. Jag står och tittar på mannen som flyter i det gröna, glittriga vattnet. Mitt öga glider åt vänster. Ser du? Där, längst bort i salen hänger min tavla… samma färger… samma kroppsposition… ett sånt märkligt sammanträffande. Känns som Universum leker kärleksfullt och att de båda utställningarna får förstärka varandra.utställningen finns på plats till och med 16 maj 2021. Varmt välkommen

Lämnat tavlor i Helsingborg

När vi på torsdagen ( igår) körde från vårt hem, med tavelspäckad (4 st) bil. Tittade jag mobilen, för att ha koll på tiden -då var klockan exakt 12.21, som den lilla amatör-numerolog jag är, var jag tvungen att jubla åt den numrologiska harmonin och visa det för Rurik. Vilken gott tecken, för vårt uppdrag.

När vi idag, fredag, efter en natts sömn och god samvaro hos Peppe o Maria sätter oss i bilen för att köra sista sträckan till Dunkers, Helsingborg, tittar jag åter på mobilen, medan bilen rullar iväg. Samma tid: 12.21. En djup känsla av skön synkronicitet infinner sig.

Dunkers kulturhus känns som att gå in i ett kulturtempel. Så nu är bilderna på plats, men det dröjer ännu ett tag innan utställningen öppnar. Nu vill vi njuta av att vi är i Helsingborg!

Grönsaksnördar som vi är, njuter vi av överflödande torghandel. Det bästa vi vet. Vi slinker in i Afgan-affären och köper bästa kryddorna och den där alldeles speciellt bra kines/ thai affären och köper upp oss på allt möjligt som vi längtat efter. ( -plus en speciellt illadoftande frukt, som vi aldrig provat, men Siri har visat oss. Det ska bli spännande att få smaka, kanske )

Så går vi där med våra kassar och känner oss som värsta hamstrarna. Och plötsligt står vi där framför en liten dunge av gatubelysning. Där står de, för att lysa upp tillsammans, det är gatubelysningar från olika hörn av världen och skapa en lysande bild av gemenskap. Fint. Några timmar tidigare, i trädgården hos Peppe och Maria betraktade vi också belysning

I det gamla äppelträdet hänger ståtliga ljuskronor. Trädgården blir till en högtidlig sal.

Ni som nu bor i Skåne, missa inte att hälsa på i Maria Lindströms värld, under konstrundan, Kristi Himmelsfärd. och ni som är i närheten av Vättern/ Östergötland ni får komma hem till oss, GANGA och Rurik. Men innan dess blir det utställning på Dunkers. Återkommer om det.

Det är mycket konst nu. Det gillar vi.

Vårdagjämning, ta chansen

Vårdagjämning tillhör absolut en av våra favoriterna. Den innehåller en extra stark möjlighet, så ta chansen och ladda redan nu!
Vi är verkligen inte fast materia, inget är det, -och det är rock-hard-vetenskap. Vi är alla med rymd än något annat -mer frekvens än materia. Det vi fokuserar på stärks, vi skapar med vår uppmärksamhet.
Nu har vi manglats varenda dag i ett års tid, med skräck för en virus. Vi har alla hypnotiserats till att lägga skräckfylld oro och uppmärksamhet på detta. Det suger vår kraft, din kraft. Allt det här vet vi sedan länge -tänk på något possitivt -och du blir märkbart starkare.
Tänkt på något negativt och du tappar kraft. -Använd vårdagjämningen till att ge dig kraft.


Föreställ dig. Fantisera. Framtiden, det nya NUET.
Skit i dom där rösterna som säger, ”Jamen… ” ”det går inte” Släng bort dina begränsningar.
Tänk dig -alla människor lyckliga? alla! en grön välmående planet!
Ja, ni vill vi inte göra en lång lista, önskar att du gör din egna, Helt-Otroligt-Fantastiska-Wow -lista.

Du kan göra det varje dag, men just i morgon är en dunder-dag att göra det.

En viktig sak, när du tänkt, typ ”alla människor är lyckliga” ställ då frågan till dig själv -”Hur känns det i dig?” dvs hur känner du dig, när alla människor är lyckliga?
-Hur känner du dig, när hela planeten är i Harmoni?

Fantisera för DIG själv också -hur känner du dig, när du är helt frisk? Sovit en hel natt? Är omgiven av dina vänner? bor på det perfekta stället?

I all enkelhet, att fantisera -och lägga till sin känsla -som om det verkligen ÄR, det är ett starkt meddelande till allt det mellanrum som Universum består av. Det sker förvandlingar.
Ta chansen

Ta dig en stund. gör den högtidlig. Känn att det är speciellt.
Vad för värld önskar DU se?

Stora vårdagjämnings hälsningar
Ganga och Rurik

Ganga på Dunkers

detalj ur målning ”klart vatten, dykning”

Mums. Tio svenska konstnärer och tio danska, är uttagna för att delta i Konst på Kryss, ett kulturellt samarbete mellan Helsingborg och Helsingör. Den där sköna känslan när man är med i båten…..
Fast, nu behöver vi visserligen inte åka båt, Ganga kommer att ställa ut på Dunkers (dröm! ) Helsingborgs kulturhus. Fantastiska lokaler.
Det blir en utställning på dunkers i Helsingborg och den andra på Marielyst, Helsingör ( alldeles säkert bra, där med).
Jag kommer att ställa ut ett antal bilder med anknytning till vatten.

Rita kollar på målning

Så nu, Rita, nu får du plumsa på Dunkers i två veckor; 29/4 -16/5
Att bli utvald är aldrig något man kan ta för givet, det är bara att njuta när det sker. Så här skriver Helsingborgs konstförening i brevet till utställarna : ”Vi ser fram emot ett bra och fruktbart samarbete kring några riktigt 
vackra, spännande och intressanta utställningar.”

Konstföreningen har precis lagt ut det på sin hemsida. Just nu, kan man se en bild från varje utställare, när utställningen kommit igång, är det meningen att man här ska kunna klicka på bilden och komma vidare till en presentation om just den konstnären.


Det blev till att ta ett aktuellt porträtt:

Från ateljén, februari

Nix pix, Rurik får inte så mycket som hålla i en pensel de här dagarna efter hjärtingreppet med ballongvidning -en pensel väger ju inte så mycket, så det hade nog gått, men han får ändå välja att ligga på soffan och njuta av vad han presterat tidigare i år, just nu är det återhämtning. Ikoner, ni vet, alla de där momenten. Plattan som ska väljas, som ska grundas och grundas och slipas o allt det där.

Till sist kommer ju faktiskt den där dagen då man får måla bilden -IKONEN. Njutning. De är de där Svenska kvinnliga helgonen som är på gång. dom är ju inte så många. Men de är några stycken i alla fall. Här ovan är Heliga Anna av Novgorod.
Heliga Birgitta är också gjord. Det har ju varit mycket bonader ett tag, men nu är det ikoner på gång.

Djuren och speciellt fåglar har fått Gangas uppmärksamhet. Att djur har fler känslor än vi förr trott upplever vi ofta här, så som vi bor och är dom nära. Njutning är spännande. Inte bara människor som njuter av en vacker solnedgång. Ovan ett försök att fånga korpen och den sena, kalla skymningen.

-och HOPPSAN, nu hände det nåt igen. Insekter!! känns inte som det är den enda, fler vill komma. Kul när nåt nytt kommer in i sinnet. Kroppen nästan hoppar av iver, ändå vet i alla fall Ganga, att de där små stunderna med måleri inte duger. I stället så tankar jag mentalt och hoppas att när de där riktiga målardagarna kommer, att allt synkar och färgen flödar.