Från ateljén, februari

Nix pix, Rurik får inte så mycket som hålla i en pensel de här dagarna efter hjärtingreppet med ballongvidning -en pensel väger ju inte så mycket, så det hade nog gått, men han får ändå välja att ligga på soffan och njuta av vad han presterat tidigare i år, just nu är det återhämtning. Ikoner, ni vet, alla de där momenten. Plattan som ska väljas, som ska grundas och grundas och slipas o allt det där.

Till sist kommer ju faktiskt den där dagen då man får måla bilden -IKONEN. Njutning. De är de där Svenska kvinnliga helgonen som är på gång. dom är ju inte så många. Men de är några stycken i alla fall. Här ovan är Heliga Anna av Novgorod.
Heliga Birgitta är också gjord. Det har ju varit mycket bonader ett tag, men nu är det ikoner på gång.

Djuren och speciellt fåglar har fått Gangas uppmärksamhet. Att djur har fler känslor än vi förr trott upplever vi ofta här, så som vi bor och är dom nära. Njutning är spännande. Inte bara människor som njuter av en vacker solnedgång. Ovan ett försök att fånga korpen och den sena, kalla skymningen.

-och HOPPSAN, nu hände det nåt igen. Insekter!! känns inte som det är den enda, fler vill komma. Kul när nåt nytt kommer in i sinnet. Kroppen nästan hoppar av iver, ändå vet i alla fall Ganga, att de där små stunderna med måleri inte duger. I stället så tankar jag mentalt och hoppas att när de där riktiga målardagarna kommer, att allt synkar och färgen flödar.

Något släpper

Jaha, här sitter Ganga o väntat o väntar.väntar tills det är alldeles tomt i sjukhusets stora entre. Men så är det väl ofta i sjukhusvärlden, väntan ingår -”be patient”. Rurik har varit inlagd för röntgen och för magiskt ingrepp i hjärtat som ballongvidgning. Det blev förskjutningar i schemat plus att efteråt måste man kolla noga att inga stora blödningar händer då de använt en stor blodåder som bana för själva ingreppet. Jag väntar så gärna, så det blir säkert. Allt har gått bra. Så nu är det ett motstånd som släpper.

Men det är mer som har släppt idag. KYLAN. Från över tio minusgrader till blask. Att det kan smälta bort så fort!

Så sent som igår var vi en sväng i Borghamn och hela hamnen var heeeelt in-isad! Glashalt och spöklikt.

Vi bara gapade! Så förändrat. Väder är mäktigt.

Men nu smälter det antagligen bort. Vi avslutar med en liten meditativ film av is-rörelse

NU! Kom Rurik. Nå åker vi hem. Det blev en lång dag, från 7.30 i morse tills nu 20.25. Vi ska sova gott i natt😊

Snyggt och kallt

Ja, nu syns det att vi har haft både snö och kallt ett tag. Det är så behagfullt med sol nästan varje dag och stjärnklara nätter. Snön har blivit spårad, fylld med vägar som används både av oss människor och de vilda djuren som intar tomten på natten.

Men det är kallt. Vi lovprisar vårt flit, att vi fyllde vedlagret. Elden knastrar mest hela dagen. Det är härligt. Älskar och bo med eldstad. Det är en vidunderlig livskvalité att få sitta vid en eldstad.

Förutom en och annan promenad är vi annars lite försiktiga med den kalla luften i år -för Ruriks del. Den sätter dig otäckt i bröstet och vi inväntar ett ingrepp på Lasarettet i Linköping.

Men den som har äldre hus, är konstnär eller mediterar, har alltid något värdefullt att fylla dagen med. Ljuset fyller vårt hus, det är härligt med snö – men ljusen är många.

London baby, 9 mån

Nu är det ju ett tag sen vi uppdaterade om barnbarnet. Den lille lockdown-London-babyn, som vi bara fått hålla i vid ett tillfälle! Inte för att jag tror att en baby mår illa av att världen är liten, tvärt om, det kan nog kännas tryggt –men vi andra!!

Tur att vi har den moderna tekniken på vår sida! och TUR att Ella och Ekin är så noggranna med att hålla oss alla uppdaterade med bilder. Det är små filmer på allt det som utvecklas. Gulligt att sitta och titta på hur han försöker fånga in en ärta med sin fingrar, man ser hur han kämpar med finmotoriken och den totala nöjdheten när det hamnar i munnen.

Oj vad mycket som händer på nio månader! och vad mycket som en hade kunnat vara behjälplig med! Vill så gärna åka dit. Men mormor (Ganga) håller sig avvaktande medan världen rasar där ute med nedstängda flyg och vaccinationspass.
Det finns inte ett enda vaccin som kan rädda världen -det är bara kärleken och medkänslan som har den kraften. Fint att få följa ett barn på nära håll som blir marinerad i kärlek -heja Eden! ( menar inte att Eden ska behöva rädda världen -det får vi hjälpas åt med)

söndagar

Vet du vad vi gör om söndagarna. Vi gör en utflykt. vi packar korg med te och mackor. Fulla av entusiasm beger vi oss till andra sidan av tomten, där studion ligger

Vi tänder brasa och sen breder vi ut alla projekten. Just nu laddar vi liksom om. Bränner, gör glasyrer, fixar med krokar o lösningar av utrymmet. Väldigt trevlig söndags-syssla.

Men det här med GLASYRER är verkligen något att ta sig IN i. Utrymme och begränsad budget gör att vi gärna vill vara sparsmakade och vi gör våra egna glasyrer i möjligaste mån. Det är mycket tid som går till det nu.

Med gemensamma krafter i paket-packar-kunskap har vi också packat och lyckligt skickat paket till köpare i Stockholm. Tycker att hampafibrer är så vackra. Så vackert vid packning, keramik och naturmaterial berikar varandra! så det är så det får bli framöver i möjligaste mån. Eftersom packet hanteras tämligen våldsamt under sin resa, garderade vi även med kartong-avskiljare mellan varje mugg. Rurik skär hämningslöst med sin rakbladskniv ( Ganga blundar) och kartong och väggar byggs stabilt och i rätta mått.

Ja, då vet du var vi är om söndagarna -på utflykt. Lycklig den som har en keramikstudio.
Ängel i blått, av Rurik

Processen. Bilder växer fram

Vatten bild 1

Måla tar sin tid. Skönt med koncentrerad tid. Ganga skissat upp ännu en vattenbild. Först, grovt lägga upp linjer och riktningar. Hitta placeringar.

Vattenbild steg 2

Nästa steg är att korrigera, gå närmre. Vad är viktigt? Helhet och abstraktion, fokusera in och fokusera ut.

Tredje omgången, dags att lösa målarknutar. Det som inte gav sig enkelt. Vattenblänk runt kropp, nåt blänk på botten ovs. Nu får tavlan vila, några veckor. Ska sitta i soffan o titta, blandar felsökning med att njuta av det som blivit.

Sen blir det dags att fixa det sista, de små korrigeringarna. Men det är i framtiden. Det brukar vara bra att låta en bild mogna till sig ett tag.

Uggla, intuitiv

Ugglan blev målad på lite annat vis. Känt in, tagit in ugglan innan. Både visuellt och känslomässigt. Tittar på bilder och försökt känna den i kroppen. Sen e det bara att släppa och färger o linjer får lov att dansa. det som känns ”bra och spontant”.

Först linjer, sen ytor.

Uv, nästan klar

Det brukar vara bra att ställa bilderna upp och ned ibland. Så var det den här gången, sen visste bilden liksom, hur den ville bli målad.

Nu får även den vila, så får vi se om den är klar, det kan man inte riktigt veta med en gång. Tiden behövs.

förväntansfull keramik

Omma och Jättarna

Nu är det dags att mjuka upp konstfärdigheterna. Vardag knackar på.
Ganga kör en bränning i vår egna ugn, och ut kommer “OMMA OCH JÄTTARNA” 1th edition ( haha). nog ser de ut som de står och stampar och vill igång med det nya året!
Omma och Jättarna ligger mig varmt, kul att ha nåt med riktigt lokal anknytning, Omma är en stark myt här vid Omberg. Leran bryts här, så det känns lite som myten finns med i figurerna, ända ner på ler-korns-nivå.

aska på tork

Annars har vi mest pysslar runt i studion och liksom laddar inför året. Köpt råmaterial men även gjort i ordning aska: tvätta och torka att ha i glasyrer under året. Små jobb som tar mycket tid.

harar i keramik av Ganga

Ett gäng intressanta HARAR står på tur på en hylla. De väntar. Harar är ett återkommande tema i Gangas målningar. Klart det måste provas i lera.
Det finns myter, inte här i Sverige, men i England. Där är haren magisk, förbunden med månen och det feminina. En hare, kan mycket väl vara en förklädd kvinna som är på vandring i en dröm-resa.
Januari är en bra tid att drömma.

Hej nya året

”Uggla” av Ganga

Försiktigt och smygande har vi tagit oss ur vår jul-nyårs meditation. Erfarenheten säger, att det är bäst att mjukstarta och ta det lugn i början.

Men de där tio meditationsdagarna fick ett annat flöde än brukligt. När vi väl startat upp runt vintersolståndet, så var det global oro för pandemin och England stängde ner. Det var ju tänkt att döttrarna skulle fira jul i London! Så efter tre dagars meditation gjorde vi en paus, hämtade Siri vid tåget i Mjölby och sen åkte vi hem och firade vegansk jul. Det var så trevligt så. Vi hade ju liksom redan gjort julfint och fullt med mat, så det var vara extra trevligt.

Sen fortsatte vi att meditera och när tio dagar hade gått, som en jämn ström, och Ganga att det är dax att avsluta, så sa Rurik ”va! är det inte en dag till?!!”

Så då tog vi en dag till. Skönt.

Så tacksam för de här dagarna. Att stänga av media, både nyheter och de sociala. Att få känna vem man är, utan det för bruset…

Men gott har vi ätit. Inte allt är gröna smothies. Tror bestämt dubbelhakorna har växt i vinter. Inte så konstigt när en hittar snaskiga nyheter som cake pop, krossade pepparkakor ihop rörda med mjukost och doppat i choklad.

Jotack vi har våra laster.

God Bulle-Jul

God Jul, kära vänner. Hoppas att det inte fattas er några bullar på julbordet.

Nu drar både Rurik och Ganga sig tillbaka för att meditera, om inget oväntat händer, fram till den 30e dec, tio dagar.
Tack att du följer oss, vi ses i framtiden.

Vi som inte kom med

Hej hej, idag ska vi visa vad som inte kom med…. till 2021års Liljevalchs. Med en bra bit över fyratusen sökande, får en ta det med upphöjt lugn, att en inte råkar vara den utvalda/ utvalde. Men vi tycker i alla fall, att vi hade förgyllt vårsalongen med vår närvaro.
Någon som är riktigt kul, är dock att det är flera stycken som vi känner ( och som är riktigt duktiga och värdiga) som kom med. Det är bara att gratulera.

Men nu handlar de om oss, vi refuserade. Först ut är Ruriks fina drakar. Vi hade valt att kraften, i form av DRAKE, som fick vara den gemensam nämnare för bilderna i Ruriks ansökan. Alla bilder har samma format 100 x 150cm.

Inga bilder blir sämre av att de inte kom med. därför tycker vi det är lite roligt att visa upp dom så här.
Nu är det Gangas; Där blev valet fyra bilder, alla i akryl men i olika format -det kan ibland vara störande, men nu tyckte vi det gav spänning åt helheten. Bildmässigt var urvalet utifrån Naturens gåtfulla, mystiska sida. Kraft är nog ett ord en kan använda, precis som med Ruriks drakar, men på ett annat sätt. Ganga ville också sätta dom på kartan, få dom att landa vid Omberg så att säga. Några av bilderna är direkt kopplade till vår plats. Det är ”Älg, Måne och Omma”- med Omberg, och ”Blod-dop” -med Tåkern och dess beskyddande vass. De två resterande bilderna med djuren som liksom tar sig genom verklighetens olika lager och ger närkontakt, är inte så direkt kopplade till den här platsen, utan mer till företeelsen att naturen påverkar oss djup, i sitt möte med oss, oavsett när det sker.

Vilka var då dom som vi känner, som kom med? En av dom är Morgan Johansson han är ju med i vår grupp av yrkesverksamma kulturarbetare i bygden; OMKULTUR.