Raku? inga problem

viktigt att ha Raku-guden med sig, det vet vi. Idag var den det. Hurra!
Om du brukar följa oss, så vet du, att vi provade vår alldeles egen tillverkade ugn, i somras. Vi var lite förtvivlade, eftersom vi inte klarade av att komma upp i temperatur. Vi kämpade i två dagar, utifrån olika teorier, främst var det vedens kvalite -vi fixade fram ved av bästa kvalite till andra dagen -men det hjälpte inte….
Nu var det dags för andra försöket: De vi gått och funderat på, och diskuterat med proffset ( tack Maria) var, att kanske skulle vi prova att göra brännkammaren mindre. en annan teori var att vi kanske skulle behöva pumpa in mer syre i förbränningen, med en kompressor….. men nä, det behövdes verkligen inte.

Vi har sedan en tid gått och väntat på väder som passar. vi vill ha det lite gott med sol och ganska vindstilla. Idag skedde det. Solen skred upp på himlen och vi släppte allt annat.

Se så idylliskt allt ser ut. Rofyllt och lugnt. Vi avtäckte både ugn och vedhög. Superglada att vi fått tag i en gammal kasserad ugn och tömt den på isoler-tegel (tack Kerstin). Nu minskar vi ugnskammaren.

Sen tänkte vi, att vi har massor med tid framför oss, att bara elda för att få upp temperaturen. MEN, vi började elda lite smått, för att inte chocka ugnen. Snart ökade vi mängden ved som vi matade in. Men vi använde bara den ”sämre” äldre veden, som var lite mix av allt möjligt som legat i många.
Ganga går in och fixar med lite varm choklad och mackor. vi vill ju ha mysigt….. och tjoohoo plötsligt var det bara glödgat och full fart!! Det gick på under tre timmar och helt utan ansträngning. Raku-guden kom som ett skott!

Vi hade även VINDEN med oss!! Vart kom den ifrån?!! På ett sätt var det ju bra, för det blev ett himla luftsug genom eldkanalen. Det brann bra. Men det blev nästan lite för dramatiskt. Vi kunde inte fota det, vi var tvungna att bägge två hjälpas åt, men när vi jobbade i den eldfängda efterinpackningen med sågspån (man lägger den glödheta keramiken i sågspån, för att få sot och mönstereffekt) -så yrde det massor av glöd i luften. I massor! Kändes ju inte helt ok. Även om naturen är väldigt överfuktig och kall just nu.
Så vi beslöt oss att avbryta efter ett tag, eftersom vi helt förnöjt nu VET, att ugnen fungerar suveränt. Vi behövde bara ”stämma instrumentet” och minska på brännkammarens volym.

Nu ska det putsas med stålull och vissa klenoder kom ut som pussel, få se vad vi gör med det. Sen inväntar vi en ny dag som även inkluderar snälla vindar, så bränner vi återstoden av materialet.
Här nedan, på filmen så kan du se lite fler av dagens sotiga resultat.

Det var allt för idag.
Hej då


En kopp Espresso…. eller sex stycken?

Gillar du espresso? kanske en kopp varm julglögg?
Nu finns de i webbshopen. Vi har packat några boxar, med muggar, fint packade i fibrer, ingen plast. En box är med endast de små kopparna, som typ den på filmen ovan.
De små, lekfulla muggarna av Ganga är perfekt både i storlek och i sitt sätt att passa i handen. Alla unika. Muggarna finns i tre storlekar/grupperingar (men just i denna stund är det de små och mellan som finns hemma) och några boxar är packade och klara, bla finns det en box med de mindre kopparna, om du är sugen. De finns på shopen för ganga-art.com

Det går också bra att beställa direkt av oss ( Ganga). Kontaktuppgifter hittar du här på bloggen.
Finns i både naturvit och turkos glasyr.

Fågelvänner

vilket mod för en lite fågel, att sätta sig i en människohand! Men Ruriks tålamod är stort och jordnötter är gott. Denna sommaren fick vi en extra tillgiven fågelvän.
Känslan, känslan av de små fötterna som griper tag i ens finger får hjärtat att smälta…

Men visst, man kan ju alltid undra vem som tämjer vem? Det började med att Rurik fick talgoxen att sätta sig i handen och därmed försäkra sig om en jordnöt. Men det dröjde inte länge så märkte fågeln att den kan sitta, titta in på oss och se förväntansfull ut… så händer det rätt ofta att vi kommer ut och bjuder på något gott.
Vi tycker ju det är jättegulligt att den sätter sig i handen, så vi är ivriga att gå den till mötes, så vem tämjde vem?
Den är pratig också, med sina nästan överljuds pip och om en är ute och går med raska steg påväg in, kan det hända att en hör ett bestämt fågelpip i örat (högt, som ett ”rop”) -och så sitter den där och är förväntansfull, det är bara att tvärstoppa och fixa fram en nöt.

Den är nyfiken och kommer ofta fram och pip-tjattrar när en är ute i trädgården nu på senhösten. Liksom pratar med en.
Inga fler talgoxar tycks vara intresserade av att få mat ur handen, och våra pilfinkar och gråsparvar tittar bara på, så där gulligt uppburrade i höstkylan. Men en blåmes har iakttagit matandet, en längre tid. Nu flyger den omkring allt modigare och allt närmre. Kanske får vi två hand-matar-fåglar? Även den är väldigt ”pratig” och piper hela tiden när den flyger omkring oss.
spännande.

Färg-fixar-Trix från vår målar sommar

Nu samlar vi ihop lite kunskap som kan vara bra, när en målar huset.
Ganga får helt enkelt intervjua Rurik, för hur var det nu? Hur gjorde vi?
Den där gröna färgen på carporten till exempel, det är en slamfärg som vi fått och när vi öppnade den, förstod vi att den var frostskadad. Den hade stått i flera år hos någon annan och hade antagligen blivit utsatt för minusgrader.

Oftast tänker man på Falurödfärg, men det finns så klart fler slamfärger, den här gröna då tex. färgen var helt skiktad, bara vätska överst och sen var pigmenten som en tung gröt på botten.
Rurik var på väg att slänga den, men så kom eftertanken. En spann med färg är ändå mycket pengar, och vad var det dom sa på det där föredraget vi var på för sju år sedan?
Att man värmer slamfärgen vid tillverkning? Vi provar. Fram med spritköket! Stora dunken med kokt linolja kom också fram.
Sen stod Rurik där och rörde i färgen, hällde på sådär en dl kokt linolja och värmde på.
Plötsligt var det en fin-fin färg igen!! Sen var det bara att måla på.

Förresten, man målade gärna med varm falu-färg förr, färgen fäste bättre när den var varm!
Sen det där med linolja? Olja är dyrt och förr var det så, att fattigman hade ingen olja i sin slamfärg och ju mer förmögen en var, ju mer olja i färgen. Det gör att ”finare” hus ofta hade en blankare yta -och att färgtonen blev lite mörkare. Om det behövdes mer olja, eller om uppvärmning räckte i sig, i just vårt fall. Det vet vi inte. Men vad vi märkte var, att färgen fäste jättebra, även på det hyvlade viket som vi hade på carporten. Den kan annars vara lite känsligt då det gäller slamfärg, det vill ha en skrovligare yta.
Lite mer om linolja? Kokt eller okokt? Den okokta linoljan har mindre storlek på fettpartiklarna -vilket gör att den sjunker in bra i träet- bra om man ska grunda och ”fetta in” torrt trä. Men den torkar väldigt långsamt.
Den kokta linoljan har större partiklar och lägger sig som ett ytskikt -bäst när man ska måla på huset, så torkar det inom rimlig tid.

Så på sina ställen, som på husknutarna, var där ställen där färgen både spruckit upp och börjat flagna. Där skrapade vi bort det lösa och sen grundmålade vi med en tunn färg av pigment och rå linolja. Så att träet kunde dra in olja och bättre hålla emot fukt, innan vi senare målade med det rätta och täckande knutfärgen.
Och den där oljefärgen, vad innehåller den? -Färgpigment och linolja.
Ja men, jag har sett hur det kommer både t-röd och terpentin ibland, ner i de där färgbyttorna? -jo, men ibland behövs T-röd för att lösa upp klumpig”fet” pigment och terpentinen det är mest om färgen stått länge och liksom tjocknat till.
En sak till om terpentinen, ofta gör man mer än en strykning, då ska det undre lagret vara magrare än det översta -det betyder att man tunnar ut färgen med terpentin i första målningen, då blir ytan lite strävare, och andra omgången utesluter man terpentinen.

Jotack, tjock färg: Vi har dragit fram färg som stått och hållit sig bra sedan förra omgången med målning, för tio år sedan. Men ännu värre ( tycker Ganga) Penslar, fyllda med färg har stått doppade i burkar med linolja (rå antagligen) och där har de stått och sett ut som katastrof i tio år!! ”Man göööör inte så med penslar” har Ganga gnällt i åratal, men burkarna har stått kvar och sett sunkiga ut. Men visst, det ligger något i Ruriks miljötänk -en otvättad pensel har inte förorenat miljön.
Men det häpnadväckande var, att vi kunde dra dom ur burkarna ( ja, oljan på ytan hade stelnat och torkat) och fram kom jättebra penslar som vi fortsatte att måla med….. efter tio år. Ofattbart.

Sen var det den osynliga…… Ja, det funkar bra. VATTENGLAS
Vi ville inte måla huset, den var så fin i sin gråa klädnad, men putsen släppte igenom regnet och när det blåste och regnade blev det riktigt blött inne i huset.
Vi frågade på många ställen om hur vi skulle skydda ytan mot regn och alla var var dyra och komplicerade. Puts i många lager eller målning i många dyra lager. Rurik frågade en gammal murare: Vattenglas, sa han.
Sen började jakten på vattenglas. Alla affärer vi kom till vill fortfarande bara sälja sina svindyra komplicerade lösningar och låtsades atat de inte visste vad vattenglas var -eller så kan de så lite. Detta är ju en mycket gammal metod, och enkel. Vattenglas är en extremt basisk vatten-lik lösning och förr, innan hönsindustrin, så konserverade man råa ägg i burkar med vattenglas.
Den bildar alltså ett väldigt tunt med tätt ytskikt. Bra att tex preparera källargolvet med, om det står och drar in fukt. Så himla lätt att pensla ut, en ren fröjd efter alla andra husfasader som vi sått och målat.
Vi ”målade” i två lager. Första laget med en utspädning på 1 del vattenglas och 5 delar vatten. andra lagret tog vi 1 del vattenglas och 3 delar vatten. Precis som det stod på flaskan. Sen var det klart. MEN det är väldigt basiskt det blir som syra -fast tvärt om, så mycket att det är HANDSKAR PÅ och SKYDDSGLASÖGON. ( eller hur? På bilden står Rurik o målar…… med skyddsglasögon?)
Det behövdes tre lite vattenglas till vårt lilla hus. Det roliga var, att vi hittade bara vattenglas på ett enda ställe, en städfirma på nätet. Man var tvungen att köpa ett helt flak, 12 stycken. Men de var inte så dyra, så det var ok. Men vad gör vi med resten? alla nio flaskorna? Tips mottages gärna. skriv gärna en kommentar här i inlägget, om du vet något. Vi misstänker att det är en mirakelprodukt som är för billig i vår moderna värld.

tillägg: Just denna kväll, i det regnblåsiga mörkret, är Rurik ute med pannlampa och noterar att, nja, helt tät är inte ytan. Det släpper in mindre, men…. inte tät. Vi målade ganska sent på säsongen, rekommendationen är en dygnstemperatur på minst 10 grader. Det kan ha spelat in, vi kommer att stryka ett lager till med vattenglas -men det får bli till våren ( det där med dygns-temperaturen)

Här är nu länken till Städshopen, men, kan berätta, att NU, när vi åter går in o kollar på nätet, ser vi att det finns att köpa i litersförpackning även på Bauhaus, Panduro och fler ställen. Vilket förvånar -men ändå inte. Det var verkligen TROLL i vårt sökande efterVattenglas. först kände ingen till det och sen fanns det ingenstans utom i svindyra miniförpackningar. Nu tycks det finnas överallt. Vad hände?

Årets målarprojekt slutfört

Men vad haaaaaar vi hålt på med hela sommaren och hösten?! Du kanske inte undrar, men det är på gränsen, att vi själva undrar, vad det är vi har hållit på med. Det har i och för sig varit ett väldigt bra år att vara absorberad av något där hemma -och inte springa runt och frottera sig med varken virusar, eller alla de spöken som den skapat.

Vi har målat och målat och målat. På boningshuset är det fönster och detaljer men vi har ju fler hus…..


Det är rätt många hus på tomten, så att måla husen är ju lite av en utmaning. Det för ju också med sig att fixarjobb och drömmar som legat länge och väntat, nu vill bli gjorda. som här (ovan) ett överstycke till vårt lilla garage. Det blev ju till och med byggt en carport, tack var extra händer som kom på besök.
En del projekt är ju inte ofarliga i heller. Hus är fyllda med utmaningar, som är svåra att komma åt. Vindskivor och in i hörn långt upp.

Nu blev det mycket bilder på Rurik, men det är onekligen så, att när det kommer till att fixa med husen och att helt modig göra egen färg -då är det Rurik som är mäster. Att måla blev ju halva jobbet, vi har lappat och lagat -och som sagt, rört ihop färg, från pigment- linolja -terpentin. Men även räddat en slamfärg, en grön ”falurödfärg” som egentligen var förstörd och skulle slängas, men det gick att fixa. Vi har till och med målat osynligt. Men det får vi berätta mer i detalj i ett separat inlägg. Idag, i denna stund, vill vi mest stolt och med viss utmattning pusta ut.

Jotack, de behövdes verkligen målas. Och husen lyste så fint i kapp med solen. Falurödfärg är vacker, matt och känns så mäktig och enkel på samma gång. Alla dörrar har fått pigga färger, tunt målade med pigment+olja+terpentin. Men ändå, tycker att det urblekta, fasaden som nästan tappat färgen helt, har sin alldeles egna, väldigt vackra charm.
”Ja, färg är mest för syn skull. Ofärgat trä blir grått och ger sig själv ett skyddande hölje.” Ganga hoppar högt ”-va!! menar du att vi egentligen målar i onödan, bara för syn skull!!”
”-Ja,ja, det är färgindustrin som vill sälja sin färg…..”
Det var svårsmält. Medan Ganga stod där och målade vidare och samtidigt betraktade det vackert slitna, kom en dröm om ett helt omålat hus…. Tänk vad vackert!!
Grejen är, att det redan är här. Det är inne med omålade hus. Kolla in vad arkitekter själva gillar att göra! Det är mycket som är omålat och bara sig själv. vilken insikt. Gäller att ha bra virke dock.

vårt lilla söta ugnshus som vi så gärna vill ha omålad och utan extra puts -både av estetiska skäl och ekonomiska, fick sin behandling. Det regnade in. Speciellt när det blåser hårt samtidigt som det regnar -då pressas det in genom väggen. Till sist hittade vi lösningen, vattenglas.

Så kom då de där sista, fina, milda höstdagarna som ändå hade lite svag värme. så fick vi klättra upp på stegarna en sista gång och målat Söderfasaden på ateljen. Husets alla dörrar har gått från 40-talets bruna flagade yta till svagt transparent, men klara färgskala i turkos och grönt. Ganga och Rurik gör high-five och plockar undan alla burkar och stegar. Vinterns ved har redan anlänt. Det är andra saker som behöver göras. Det är verkligen sista dagarna på säsongen.
Inte ens ett avbrott för att bränna Raku, har vi gjort. Kanske lite trist, men oj vad skönt med ett avslutat målarprojekt.
Kan man bränna raku på vintern?? Vi får fråga experterna.

Plumsar vidare!!Ganga på salong i Holland

Vattenbilderna plumsar vidare. De har varit utställda på Dunkers, i Helsingborg, under arrangemanget Konst på Kryss, tidigare i år. Sen kom de hem igen och möjligheten att delta i Painting of the year uppstod.
Idag hade jag ju tänkt skriva om något helt annat. Men då kom ett mail från konstarrangemanget Painting of the Year 2021.
Ja, Ganga har ju redan, helt skamlöst tiggt röster till den del av ”tävlingen” som heter ”publikens favorit”.
Men nu gäller det juryns favoriter:

KLART VATTEN, DYKNING . 100 x 100cm akryl på duk

Den här bilden, klart vatten, har alltså gått vidare.
Med konst och konkurrens från hela Europa. Så glad! Bilden ovan ”Clear water” har gått vidare bland nomineringar och målningen ska nu till Holland, för utställning/ nej inte riktigt, utställning endast för jury/ bland de 50 uttagna bilderna! Känner mig så hedrad.Visserligen är det lite konstigt att ”tävla” med bilder, men det är ett sätt att synas, därav att jag anmälde mig till det här holländska arrangemanget. Tänkte inte så mycket mer på det. det är ju också ett arrangemang som hållit på i rätt många månader, så det var nästan bortglömt tillsist.

RINGAR PÅ VATTEN . 100 x 100cm akryl på duk

Under de månader som gått, då allt fler anmält sig till arrangemanget, fick vi mailutskick, trevligt illustrerade med utvalda bilder och i ett utskick var en av mina bilder med, (den andra bilden,ovan ”rings on water”).
Tror att det var därför som jag helt oväntat blev kontaktad av en annan konstnär, från Holland, som bara ville, sådär, tala om att han gillade mina bilder. Så här skrev han ”Really beautiful paintings These two. special and strong”. Det var han som fick mig att inse att det inte bara var frågan om det ouppnåliga i att vinna HELA tävlingen och bli BILDEN. -Utan även en möjlighet att bli sedd, genom att komma vidare till den 50 utvalda som sedan blir utkristalliserade till 20 och sedan till sist en vinnare.
Men att det har ett stort värde redan att vara bland de femtio då man faktiskt får mycket uppmärksamhet. ( vilket man ju, pust, behöver, när en håller på med bilder) Han hade själv varit med tidigare år och gått vidare i uttagningen till de femtio så han visste vad han pratade om.
Jag är jätteglad att få vara bland de 50, utvalda av professionell jury, nu är det alltså inte publikens röster utan juryns val. Vi har framför oss att få tavlan till Holland . Men hurvida tavlan går vidare till de tjugo som, (tror jag ) är de som blir utställda för publik, det känns totalt omöjligt att veta. konst är konst och kan se ut på så många sätt.
Har ju sett att det är många som är såååå duktiga, men…… HÅLL TUMMARNA!!

Återkommer med detaljer och eventuella rättelser längre fram, när vi vet.

HÄR kan du förresten se alla nominerade.

Lägg en röst, eller två, på Ganga

Nu kommer det ohämmat blink-blink-fjäsk-försök.
Självklart kan du bara le och gå vidare. Men en sak har jag lärt mig i livet, den som blir typ årets lucia, är den som har en mamma som jobbar hårdast på sociala medier….ungefär
Inte för att Ganga har ställt upp på någon Luciatävling, nej det gäller konst: bilderna ovan, är med i ett Europeiskt arrangemang som heter Painting of the Year 2021. en del av tävlingen är ”publikens favorit”, det är där du kommer in….. om du vill.
Du kan rösta så många gånger du vill, men skulle någon eller två av dina röster hamna på mina bilder, så bugar jag ödmjukt. Inte för att jag direkt tror att jag vinner, men det ger i alla fall lite mer uppmärksamhet, och det kan vara bra.

Så här går det till:
1.Bilderna finns på www.paintingoftheyear.com här kan du finna alla bidrag. Det är väl så där 1000 bilder, en liten gissning.
2. för att hitta just Gangas två bilder, är det lättaste att klicka på den här länken.

3. Det går bara att rösta på en bild i taget. till höger om bilden finns en indelad ruta. I första rutan skriver du din mailadress -nu kan du trycka på andra delen ”vote”
nu är du nästan klar
4.du har nu fått ett mail från painting of the year. öppna mailet, däri finns en länk: ”activate your vote here” står det med blåa bokstäver. Tryck, och nu är du KLAR!

5. OM du vill, kan du gå tillbaka till painting of the year och fortsätta att rösta. Tex kan du enkelt trycka på den lilla bilden som finns under den stora, som du (kanske) har röstat på -så kommer den upp istället och man kan rösta på den….

därutöver finns det ett HAV av bilder, fantastiska och mindre fantastiska, som du kan titta på och rösta på.
Ha så kul!

Fladdermus i spannen

det här är riktigt fascinerande, för medan Ganga sitter och tecknar -och tecknar en fladdermus…. så dimper en livs levande fladdermus ner i en spann, i vår trädgård. Detta har då aldrig hänt förut! Aldrig här!

Vilken TUR, att Ganga på morgonen hade ärende ut till jordkällaren, där stod spannen med lite vatten i. På vattenytan låg ett löv… ett lite klumpigt löv… ett väldigt konstigt löv….. en… vaddå?? Stor skalbagge? Med hjälp av två pinnar under den, så började den klättra upp på pinnarna med långsamma rörelser. Efter en natt i vattnet, hade detta konstiga lyckats överleva. Ja, den är väl rätt kallblodig, men den hade också lyckats hålla näsan över vattenytan. Otroligt.

Helt utlämnad till oss och genomblöt. Vi pratar med våra snällaste röster, försöker få den att förstå att vi vill den väl. Vi måste först och främst få den TORR. Vi tar en mörk tröja och sveper löst runt den, och för att förhindra att den kryper ivåg och eventuellt börjar flyga och därmed skrämma slaget ur oss, lägger vi den i en plastspann med lock. Sen hoppas vi att tiden… dagen gör sitt till och att fladdermusen hinner bli torr och lite piggare.

Efter att ha googlat om att ta hand om fladdermöss och insett att ända rådet var att försöka ge dom vatten -de kan ju vara uttorkade då en finner en fladdermus, lät vi den bara vara -och torka. Vatten hade den nog fått nog av efter en natt i en vattenhink.
När vi lyfte på tröjan mot kvällen till, så var den uppburrad i pälsen och torr. Den tittade på oss och tjattrade, antar att det var eko-ljud för att förstå rummet. Den var pigg nog att klara sig själv. Nu gällde det bara att få till det så den kunde flyga iväg.

Vi gjorde en avsats av vassmatta, uppe i äppelträdet. där uppe lyfte Ganga försiktigt upp tröjbylset med den lilla flademusen i. Den var nyfiken och började genast kravla sig framåt. Men fort gick det inte. Vi lämnade den, så den fick känna sig trygg och utforska den nya verkligheten i lugn och ro.

Nästa morgon var vi ute och kollade. Tröjan var tom och fladdermusen borta. Kvällarna efteråt har vi sett hur en fladdermus flyger omkring mellan träden i den sena skymningen. Vi tänker att den vår alldeles speciella fladdermus-vän.

En får tänka sig för, vad en tecknar, för det kan bli till verklighet…

Stenarna på Visby museum

Regnet avgör, idag blir det museet i Visby.
Kurt har redan pratat om Gotlands rika historia, tänk, de var sitt eget land väldigt länge, här regerade de utan kung och var sig själva. En ö som låg mitt emellan Sverige och Lettland, den var en naturlig hamn för omlastning. De hade jordbruk, får, fiske och de var kända ända ner i Istanbul för att göra den välkänt BÄSTA tjäran till båtar. Ön är vindpinad och träden hade ett hårt liv, men i gengäld gav de ifrån sig en tjära som var den absolut bästa och därmed en viktig handelsvara. Än idag luktar det tjära i Visby, märkte vi (tjärade hus)
Nu fokuserar vi på vikingatid eller…. njaä då det kommer till de run- och bildstenar som är efterlämnade, är visserligen Vikingarnas stenar spännande, men den stora gåtan och det stora wow:et är –vad hände tiden innan vikingarna?
Vikingastenarna är aktiva, tuffa. De rider, slåss och seglar. Men de äldre bildstenarna är så betagande annorlunda.

Under en period av tvåhundra år, görs det stenar med gracila virvlande solar och mönster. De andas mjukhet och frid. Inte alls det där på-iga som man finner under vikingatiden.
”Det är som en Flower-Power eller hippie period under de där tvåhundra åren innan Vikingarna”. Kurt får posera framför en av stenarna, han ler åt oss, vi blev så exalterade när vi såg stenbilderna. Det var så oväntat. De är så fina i sina linjer och uttryck. Så nu kan vi inte låta bli, vi släpper ut våra tankar och ideer, helt utan påbyggnad från akademiska rätt eller fel. Vi associerar fritt

Vad är det vi ser?!! Vi tycker vi ser frid , glädje och harmoni. Men också KRAFT. Är det solar? Eller har vetenskapen för lite fantasi? Tänk om det är UFOs? Mönster, bilder och former samspelar, bygger bilder med, så klart viktiga, budskap. Det är också under den här perioden, som typ det som kallas skeppsättningar byggs ( eller är de jättevaginor?). Platser som ofta har speciellt kraftfulla energier, stenarna bygger upp energin, mätbart om en har pekare eller pendel ( eller känslig kropp) Den här tiden, tycks de ha haft en speciell kunskap om energier, som vi inte har kvar idag.

Kanske är det den sista tiden i ett matriarkat. På stenen ovan sitter (antagligen) en kvinna och håller stolt två ormar inte helt olikt skulpturer från Kreta (se nedan) Ok, visserligen är stenen röd, men efter att ha sett på andra, äldre bilder, från andra kulturer: det kan vara så att kvinnan skrevar och ger sitt blod (mens) till jorden, som en ritual.

Det ser i alla fall inspirerande starkt ut, med en orm i varje hand. Som en urbild för ida och pingala, De energier som yogan beskriver -slingrande med växelverkan genom våra chakran (se ovan, den gula och blå linjen).
Vi hittar även märkliga varelser och så klart, vackra mönsterslinger, som både är föreställande, bara vackert och fyllt med känsla.

Även om bildstenen främst ser ut att ha ett mönster, ser det ändå väldigt informations-bärande ut…. och det måste onekligen ha varit mycket jobb, att göra den, så det är antagligen noga utvalt. Om man skulle tolka, fritt? Energi? eller de fyra elementen? eller?

Ovan ser du den konstiga varelsen. Eller hur!?
De är trots allt väldigt duktiga på att rita både människor och hästar, men det här? Det liknar ju mest en jättelarv. Åter igen, de har antagligen lagt stor möda på att göra bildstenen, så bilden måste vara viktig… så visst funderar man?

Det är kul att fundera.

Vi har varit på Gotland

Vi har varit på Gotland några dagar, en liten vecka. Vi firade in höstdagjämningen och det kändes verkligen. härmed är det en ny period, sommaren är borta och nya aktiviteter väntar oss. Men Gotland välkomnade oss så fint.

En vän till Rurik, har byggt och hyr ut stugor. Nu är vi här och beundrar. Det blev mycket snack och om husbygg och lösningar. Allt är så omtänksamt gjort och det känns så lyxigt att bo här. Det är2 mil nedanför Visby, i Tofta. Uthyrningen heter Gutebo. Det kan vi varmt rekommendera. Förresten, en Gute är en Gotlänning, om det är någon som undrar.

Kurt, som hur ut stugorna, gör sig lite ledig och hänger med och är så klart superguide när vi nu upptäcker ön. Ganga delar baksätet med en så fin hund, det är Kurts hund som han tagit hem från Lettland. Hunden är nu 16,5 år men världens piggelin. Den hoppar själv in i bilen och den skäller bestämt när det är dags att stoppa för en kisspaus. Att höra hundens historia är mäktigt. bla var det så, att hundens mamma hade alla de små valparna under huset som var Stigs släktgård. De var egentligen vildhundar och skötte sig själv, men en dag tog mamman just den här hunden och bar in i huset till Kurt. Bara den, hon morrade åt de andra valparna att stanna ute. Så någon dag senare åkte Kurt tillbaka till Sverige och hade med sig hunden och i Lettland var byn trötta på den mängd av vilthundar som där var, så de sköt i princip alla…. Ja, det var många spännande historier om hunden, att lyssna på medan vi åkte i bilen.

Vi har haft fulla dagar -vi som trodde vi bara skulle sitta på stranden och meditera. Nä det blev inte så mycket av det. Men vi har varit på kraftplatser, mäktiga platser och träffat spännande fôlk. Visar mer sedan.
Men, det räcker ju att gå i Visby för att bli sådär andäktig. En alldeles egen plats på jorden, med muren och så mycket gammal bebyggelse bevarad.

Vad lämnade vi efter oss? Hemma, på Tofta, där vi bodde, kunde mäster Rurik förnya ytterdörren, som blivit blekt och ansträngd av sol och vind, så enkelt man kan uppdaterar en målad yta. Med en trasa försiktigt indränkt i kokt linolja gnuggade vi ytan -och den blev som ny. Linoljan torkar och bildar en ny skyddande yta.

Tofta är känt för det fina baden, den oändliga stranden och sista dagen blev det väder för att gå ner och bara sitta med morgonfika, på en lång öde strand.

Ganga missar inte chansen. De må vara kallt, men det är nyttigt. Har en fått ta ett morgondopp -då är hela dagen räddad. Underbart.
En man kommer promenerandes, han är med i gänget av livräddare o parkeringsvakter som har fullt upp om sommaren. Han berättar drama för oss: om dagen mitt i sommaren när det plötslig bara var fem grader i vattnet -det är ju värre än Vättern!! Eller värmeböljan då det var 25 000personer som trängdes på stranden, bokstavligen som packade sillar.
Tänk om en viking från förr, hade vaknat till och fått se det! Undras vad de hade tänkt!

Vad mer lämnade vi efter oss? En bonad! Där hängde den så fint mot träväggen, eller hur!