Keramikfestival i Höganäs

Vi tog en snabb tur till Kullahalvön. Förutom att hälsa på hos Gangas föräldrar blev det keramik festival i Höganäs. Det här är ju hemtrakter för Ganga, men oj vad det har förändrats speciellt under senare år. Från att Höganäs har varit en lite smått tilltufsad bruksort har det blivit väldigt snofsigt och kultur tätt. en sån där plats man vill vara på. 

Perfekt dag för festival, solsken och en skön salt havsbris vid uteserveringarna. Jazzmusiken från scenen impregnerade oss. Noterar när vi tittar på muggarna att bygden har blivit stylad med talande logotype.

Vi tar oss till biblioteket och lyssnar på en föreläsning om ortens keramik historia.

Det var ju egentligen stenkolen man ville åt, en gång i tiden på 1700 talet. Men det blev så mycket lera på köpet och stenkolen var inte av så hög kvalitet. Men leran var ju desto bättre. Spännande att få veta att längst ner i lerlagren fanns en alldeles svart lera, basalt tror jag bestämt hon sa att det var. Fotot ovan är ett exempel på det. Alldeles svarta ler pjäser blev det. Men det fanns inte så mycket av den leran -så inget som finns kvar längre att gräva upp.

Det var värdering av keramik också. Mannen, känd från antikrundan, satt tålmodigt och vant och gav kortare beskrivningar och prisbild av det som blev lagt framför honom. Ganga hade med kakfat som är använt på daglig basis i föräldrahemmet . Kan det vara en Albin Hammar vart var frågan, men det var nog tysk import.

Men de flesta hade tagit med sina bästa klenoder. Här håller han i en fin vas från ClaesTell. Kul att se allt som kom upp ur medhavda väskor.

Det fanns många utställare på marknaden, tyvärr glömde vi fotografera. Och så blev det ju lite häng med kaffe latte och drejnings tävling.

Också vimsade vi runt och hittade ett spännande hus. Följ skorstenen, ungefär. Mitt i ett välplanerat område men nyare hus låg skatten, inbäddad, ett gammalt mejeri.

Den såg ut som om den var kvarglömd från en engelsk barnbok. Pax, sa vi.

Fira 79e åringen

Mannen fyller 79 år och nog är det tradition vid det här laget, att fira det i Höganäs.

Vi är på Höganäs Saltglaserat, Anders Johansson är mäster och vi drillas i drejningens konst. Ovärderlig hjälp! Vi har njutit och drejat oavbrutet till utmattningens brant.

Ganga har tjurigt hålls sig till att dreja så högt som möjligt, med samma mängd lera. Det blev en skog av snablar. Så nyttigt.

Det mesta som vi drejade, gick i återbruk, rätt mycket skar vi i sönder, så vi helt brutalt fick se hur vi drejade .

Det var en helg att bli glad av.

Drejkurs i Höganäs

Äventyr i Höganäs! Så roligt och givande. Är det någon stans det ska finnas en mäster i drejning så är det väl här, i Höganäs. Vi ska gå på kurs!

Superlyxigt ( om en gillar att dreja) tre elever, Rurik, Ganga, Maja -och så Anders Johansson, med ett liv som keramiker på Höganäsbolaget, nu eget å Saltugnarna. Tiden då det fanns anställda drejare på Höganäsbolaget är historia numera, men Anders började där, som 17 åring och fick lära sig allt av de gamla drejarna. Det gällde att dreja rätt, snyggt och effektivt. Vi har Anders som idol!

Det var bara att köra på. Så fort nåt var klart matade Anders fram en ny klös( lerklump) till oss. Sen satt vi där o kämpade på, med att bli bättre. Hitta bättre grepp, bättre teknik, se nyanser och klara svårare former.

För Rurik var det tredje gången han drejade överhuvudtaget men han tycks ju vara naturtalang på det här. Han jobbade på, lugnt o metodiskt.

Men tur och tryggt att Anders var med och stöttade. Hjälpte varken för mycket eller för lite. Men tekniken att bara daska till schucken så det kommer på plats, eller det uppånervända godset, det behövs nog mycket träning.

Men vi hade som sagt gott om coaching ( men också egentid) Anna Lena, keramiker, butiksanställd och lite allt-i-allo, kom in och såg till oss och såg till att allt flöt på.

Men vad är det som de pekar på? ” den blev bra!” Känsligt uppfattat vi entusiasmen i Anders röst. ”Se så elegant formen lyfte sig”

Rurik fick beskicka undersidan på en av Gangas kärl. svarvningen av undersida och bas på ett gods kan verkliga lyfta fram och förädla en form. Nu kända vi oss ju stolta: teamwork av Ganga o Rurik.

Visst är det både bra och kul att läsa i böcker om hur det går till. Men att få några dagar, se, kunna fråga, prova och få feedback, det är ovärderlig.

Nu ska vi hem och omsätta det vi lärt i vår egen verklighet.

Ps vi har redan bokat en uppföljning till nästa år.