Ruriks drejardebut

Så var det dags för Ruriks debut vid drejskivan. ” det tar lite tid innan man är på banan”.säger Ganga, sådär lite beskyddande ”se det mest som att du känner dig för. Det behöver inte bli något”. Ganga vill sänka förväntningarna något. I början är en ju glad om det överhuvudtaget blir något. Det är ju nästan lika svårt som att cykla! Det kräver sin träning.

Rurik plockar ihop dom redskap han vill ha och sen sätter han sig vid drejskivan. Ganga låter bli att störa, men till sist vill en ju se! Hur det går!

– man får vara glad om det blir något? ? Ganga tittar, och tappar nästan hakan. Hur gick det här till?! Där sitter Rurik o drejar det ena o sen det andra…. tredje…… fjärde. Och ganska stort också.

-Jag har ju tittat mycket på dig, säger Rurik anspråkslöst och så har jag ju tittat mycket på Youtube.

Just det, mirrorneurons, de när speciella neuronerna vi har i hjärnan som gör att vi lär oss, bara på att titta. Undras om inte youtube förändrar mångas inlärning. Att kunna sitta och titta på vad andra gör, är stark inlärning. Det är många talanger, som man förr ansåg väldigt unika -som att måla fotorealistiskt, som plötsligt många ”kan”. Kanske är det även så med drejning?

Efteråt sitter Rurik, glad o nästan förvirrat och tittar på vad han gjort. Kul!

Keramik på Saga Kulturhus

Rurik och Karin Langhart
Vilken lyx. Vi är i Ödeshög, på kulturhuset SAGA.  Om man är van vid keramikarbete, kan en hyra in sig här och jobba fritt. Vilket lyx. Extra lyx att Karin Langhart, var här (det är hennes keramikverkstad) och  också jobbade.

keramik-ko, av rurik
Rurik satsar på kor. Åh en så fin ko-känsla!! De där gula sakerna är till som stöd under torkprocessen. Så att inte några ben sjunker ihop.  Leran måste få torka i rätt läge, ibland krävs det lite hjälp.

IMG_8290
Vi har dagen på oss, så vi roar oss utan tidsbegränsning.
Rurik gör sig plats, längst upp på torkhyllan. Nu ska allt torka i väntan på första bränning. Det blev en hel hög med kossor o annat.

skulpturer på tork
Det såg ut som värsta ko-masakern på hyllan!! Vi skrattar. De viftar med både armar och ben, både kor och änglar.
Ganga då?

dreja
Hon blev så tyst! Det är tjugo år sedan Ganga drejade sist. Men så bekant och rofyllt. Drejskivar surrar behagligt. Leran formar sig snällt.

Små nätta fötter. Ganga drejar på klös och snart är där en liten grupp med cylindrar.

Drejade fötter och tummade skålar. Det kan väl bli lagom bus?

Jo, det blev bus. Så här såg det inte ut när jag gjorde keramik för tjugo år sedan! formspråk ändrar sig med tiden. Helt klart.
Men så här långt i processen finns alltid förvissningen om det fantastiska slutresultatet -men det är viktiga steg kvar. glasyren förändrar mycket. Men det tar vi en annan dag.
Tack Karin för en superkul dag!