skörda hampa-stabbar

vinter i hampafältet
Vinter, på gränsen till vår och vi har åkt till fältet med Industri-hampa som vi besökte i somras. Då var det yvigt grönt och det växte sig flera meter högt. Då var det blad till hälsosmothies vi önskade.  Nu är bara stabbar kvar, vintern har rötat det och det är gyllengult och krispigt. Vi tänkte oss att den raku-ugn som vi ännu bara har i vårt sinne, ska bli byggt med industri-hampa och lertegel. Hur det går ska vi skriva om, allt eftersom.
Nu tar vi steg ett från fantasi till verklighet -och verkligheten lär oss genast. Hampan gör en uppvisning i sin förmåga till starka sega fibrer: Vi hade med oss vår batteridrivna häcksax och trodde det var smart. Men det var det inte. Knivarna blev ganska omgående intrasslade i långa hampafibrer. Det var trots allt bäst att göra det för hand. knipsa och dra. Liga gör bunta och förfinar den tekniken efter hand…

vinterhampa, torra pinnar

Efter att ha kollat på youtube, tror vi oss veta, att i byggsammanhang är det märgen längst in som är det åtråvärda, som har bra isoleringsförmåga och brandsäkerhet.  Nu ska ju vi dock göra en ugn för att elda i, utomhus, och vi tror att det blir jättebra med att även de yttre lagren på skaftet är med. De kommer liksom att brännas upp medan vi sedan bränner i ugnen och kvarlämnar ihåligheter i lerteglet, tänker vi oss. Vi utgår i från att det ska ge en extra isolerande effekt.
Vi ska alltså smula pinnarna, men problem är att fibrerna är fantastiskt starka. Ganska snart inser vi att vi behöver dra bort ytterfibrerna så mycket som det går för att kunna hantera det.

mala pinnar
Vi har med vår egen trädgårdsmal och när de långa ytterfibrerna är med så hänger liksom allt ihop och till och med trasslar in sig och vill stanna kvar inne i malen.

rensa kvistar
Men vi jobbar på, vi lär oss att bli mer noggranna, dra av så mycket av de långa fibrerna som går, utan att vara onödigt petig och Liga utvecklar nån teknik så redan när hon plockar ihop pinnarna, så släpper en del av fibrerna. Vi har en härlig eftermiddag ute på fältet.

vårt hampa kross
Så fyller vi krosset i säckar, plus att vi tog med några knippen med kvistar.

IMG_2083
Nu får de hem och torka. Det kommer bli en lång historia, innan ugnen är på plats.
Men det gillar vi.

Begapad toalett

Ganga på Maria o Peppes toalett
Just det, så fin är den! Maria o Peppes toalett. Inte lätt med bloggande vänner. Plötsligt är toan  allmän egendom. Bloggad.
Jamen, kolla, så fiiiiiin! Ni måste ju få se den!

egen keramik på toalett, Lindström
Med kärlek i varje detalj. Maria Lindström är keramiker. Konstnär. hon målar liksom med allt som finns.

Maria Lindström, handfat
Ett egentillverkat handfat, kan det bli vackrare?!! Näe

tandborst glas
Tandborstburken…

väggmålningar
tandborstarna försvinner in i väggmålningens blommor.

sländorna på kakel
Sländorna surrar runt toastolen.
Här vill en stanna!

Ler-Magiker Allert

IMG_0952
Ooooooh!!! säger vi. Mind-blowing och huvudlösa, vi står och ömsom begapar ömsom kvittrar, när vi besöker  livs-verks-utställningen med Henrik Allert på Skara Länsmuseum.

IMG_0929
Ungefär sådär lite som om vi skulle gå in i kyrkan går vi in i utställningen. Kerstin är den som fått oss att förstå att det finns en riktig magiker då det gäller lera, som heter Henrik Allert. Inte långt efter, visar det sig, att en annan av våra konstnärsvänner, Linn, är släkt med honom. När nu Henrik har sin stora utställning i Skara, åker vi dit. Allihopa.

IMG_0955
Henrik är en äldre man, med en behaglig enkelhet, som gärna finns hos mästare. Det är ju liksom gärna det, att hitta enkelheten i det stora, som gäller. Det lyser igenom.
Han möter upp på museet och vi får en alldeles egen visning med honom och kan ställa alla frågor.Vilken ynnest! Men med oss har vi tre av Henriks  släktingar, så han är här och vi får all tid vi vill ha.
Tacksam

IMG_0949
Det är en märklig känsla att se utställningen, smakfullt, vackert men det viktigaste, den är förtrollande. Som om varje pjäs har ett inbyggt meddelande. Bortom tid och rum. elegant, ruffligt och arketypiskt. Vi fotograferar hela tiden. Kan du ana den fina blåaktiga tonen i bilden ovan? Har aldrig sett nåt liknande.

IMG_0939
Alla bilder, målade, som keramik har en sån styrka -den där styrkan. Den riktiga styrkan, som gör sig sårbar och närvarande. Det känns nästan läkande att vara här.

IMG_0953
Vi ser, han jobbar gärna med flera lager av lera, i olika färger och sen tecknar han gärna i leran. då använder han en fjäderpenna, det är bästa magin det!

IMG_0950
mångbottnat och med oändligt djup.
Utställningen pågår på Skara Länsmuseum fram till och med sista december, missa inte detta om du är keramik-lover, kom!

IMG_0960
Skara museum är i sig själv, värt ett besök. skara har en mäktig historia och här finns många unika fynd från riktigt gamla tider. Bara kolla stolen/ tronen ovan!
Dock måste vi erkänna, att vi alla var så tagna av Henriks konst, att vi tittade med redan ganska mättade ögon på de mäktiga bronssköldarna, tronen och alla de andra storslagna objekten.

Ja, det var en dag att minnas.

Evig nyfikenhet

Keramik, Lasse Frisk

Vi lever ju lite enstöringsliv och är oftast tillfreds med att prata med blommorna här hemma. Men idag slår vi på stort. Lasse Frisk med familj bor egentligen inte alls långt från oss och vi är med i samma kulturförening, Omkultur. Vi stiget in i hans verkstad och bara smälter, inte av värme utan av estetisk lycka. Stolta står hans stora pjäser och sträcket på sig. Allvarligt, här e så mycket fint, klurigt o busigt så vi vet knappt vart vi ska titta!

Lasse Frisk, keramik

Här bor en hel egen bildvärld och det hör är en högtidsstund.

Lasse Frisk

Den där eviga nyfikenheten finns närvarande. Den som gör livet levande. ” vi föds som original -men de flesta dör som kopior”, modernt ordspråk med mycket sanning. Att stanna upp och bekvämt bara upprepa sig, finns inte på kartan här, det lovar jag. Här är motsatsen. Ytterst levande. Titta gärna in på hans hemsida här.

i Lasses studio

Hela familjen Frisk är för övrigt väldigt engagerad och berikande, i hela kommunens kulturliv, på olika sätt. Genom musik, teater, egen konst, föreningsliv och med en dörr öppen till kultur från hela världen, känns det som.

Lekha Bhagat är känd Indisk keramiker, vän till familjen och har jobbat här med egna projekt i tre veckor. Det är mästarnas samtal och vi lyssnar.

Middag

Att Lekha är här, är en stor anledning att vi också är här, just nu. Ganga njuter bara Lekha öppnar munnen och pratar. Engelska med Indisk accent är vackrast i världen, tycker Ganga. Faktum är, att det var så trevligt att vi glömde fota efter lunchen. Indien förtrollar oss alltid.

Rosor

Senare blir det eftermiddagsfika hemma i vår trädgård och det är som att se allt med nya ögon. Lekha är en evigt nyfiken, och har ögon för allt! Vi pratar konst, färger, trädgård och tomater. Allt ser hon.

Skulptur, Lasse Frisk

Hoppas vi aldrig slutar vara nyfikna. Det gäller att ha alla sina fina tentakler ute!
ska vi avsluta med lite  spirit of India? Lekha visar en filmsnutt på sin lap-top, och med respekt berättar hon, att hon mött Parvathy Baol på flygplatsen.Tack för en härlig dag, säger vi.

ett litet hus

målade stenar
Rurik, med sprayburken i ena handen och sina papper i andra…. ja just det, måttstocken också. Nu mäts det.

grunden till huset
Vad tror du, Ganga?  De rosa linjerna i grusen är början till et litet hus som det ska stå en brännung i.  först var huset jättelitet. Sen funderade vi lite: plats för det som ska brännas och plats för d som är bränt, kanske? huset blev större, men är fortfarande litet.

Rurik mäter taket
Spännande att tänka sig ett hus, hur stort blir det -och hur blir det med utsikten. Lätt att bygga in sig!

Studion
Vi står och tittar från studion, hur blir ”gården”? Bäst att fundera nu och inte sedan.

ugnshuset, grunden
Vi beslutar oss för en meters förskjutning, för att kunna behålla en kär ögonfröjd -Tåkern. Ja, nu vet du, det blir lite bygg i sommarbloggen framöver.

Klippkort på kulturhuset

Saga kulturhus, Ödeshög

Här är vi idag, vi har klippkort, det är bra. Då måste vi ju se till att utnyttja det.

Rurik skulpterar

Söndag i kulturhusets keramikverkstad. Himla trevligt att vi kan hyra in oss så här. Vi stannar hela långa eftermiddagen och jobbar på. Rurik fokuserar på kossor.

Ganga i keramiken

Ganga jobbar vidare med småtokigt på fot..

Ganga, keramik

… och småjazziga koppar. Yeah!

Keramik på Saga Kulturhus

Rurik och Karin Langhart
Vilken lyx. Vi är i Ödeshög, på kulturhuset SAGA.  Om man är van vid keramikarbete, kan en hyra in sig här och jobba fritt. Vilket lyx. Extra lyx att Karin Langhart, var här (det är hennes keramikverkstad) och  också jobbade.

keramik-ko, av rurik
Rurik satsar på kor. Åh en så fin ko-känsla!! De där gula sakerna är till som stöd under torkprocessen. Så att inte några ben sjunker ihop.  Leran måste få torka i rätt läge, ibland krävs det lite hjälp.

IMG_8290
Vi har dagen på oss, så vi roar oss utan tidsbegränsning.
Rurik gör sig plats, längst upp på torkhyllan. Nu ska allt torka i väntan på första bränning. Det blev en hel hög med kossor o annat.

skulpturer på tork
Det såg ut som värsta ko-masakern på hyllan!! Vi skrattar. De viftar med både armar och ben, både kor och änglar.
Ganga då?

dreja
Hon blev så tyst! Det är tjugo år sedan Ganga drejade sist. Men så bekant och rofyllt. Drejskivar surrar behagligt. Leran formar sig snällt.

Små nätta fötter. Ganga drejar på klös och snart är där en liten grupp med cylindrar.

Drejade fötter och tummade skålar. Det kan väl bli lagom bus?

Jo, det blev bus. Så här såg det inte ut när jag gjorde keramik för tjugo år sedan! formspråk ändrar sig med tiden. Helt klart.
Men så här långt i processen finns alltid förvissningen om det fantastiska slutresultatet -men det är viktiga steg kvar. glasyren förändrar mycket. Men det tar vi en annan dag.
Tack Karin för en superkul dag!

som små muffins?

studion

Vilken fin dag, att bara vara, i studion. Mitt på dagen solen- lyser med lågt, långt ljus och ger skaparfrid.

blivande, rosa vaginas

Vad blir det här då? Liknar mest små muffins? Rosa vaginas med guldig pärla.  Med upphängning på baksidan, så en kan hänga upp den. Om det är så en vill ha det.

Vaginas i keramik, av Ganga

Det är lite på prototyp stadiet. Större ? Mindre? Eller bra som det är?  Nu får de i alla fall torka.

KeramikRurik

Keramik katt av Rurik

Rurik går på kurs och Ganga hejar på. Sen kommer det hem grejer. Gå på kurs är ju lysande tillfälle att experimentera och prova på. Men ibland blir det liksom märkligt bra ( tycker Ganga). Katten sträcker ut sin anatomi och drar in svansen, så oförutsägbart. Ganga häpnar och säger, pax, den vill jag ha!

Vad av Rurik

Då visar han nästa sak han gjort på kursen. En 30 cm hög vas. Va!!! Den ser ut att kosta 3 500kr på NK!! Godset är jämnt och fint och den svarta järnoxiden är väldigt stilig. Nu blev det nästan för bra. Den stannar i huset säger Ganga bestämt det bådar gott för vår keramikverkstad😊 det finns verkligen en keramiker i Rurik.

Framåt i verkstan

Skröjbrända

Idag är det glaseringsdax. 100 söta uvar väntar på oss.

Arbete i verkstan

Vi jobbar flitigt som värsta tomteverkstaden. Trevligt har vi oxå. Rurik slipar till botten på några som inte står stabilt. Kerstin pillar med de små hålen i uv-masken, så det inte glaseras ihop.

Inför glasering

En hel liten Uv-skog blir det.

Till keramikugnen

Försiktighet krävs. Ingen får ramla så det gäller att vara nätt på hand.

Kerstins historia

Medan Ganga fyller ugnen hittar Rurik hyllan med hela Kerstins historia. Massor av Svenskar ( och Irländare) har Kerstins skulpturer i sitt hem. Djur och barnskulpturer som känns så bekanta när man ser dom, vi tycker hon är en riktig keramikhjältinna.

Vid dörren vaktar Daisy, stora snälla hunden som alltid är med. Nu står alla uvar prydligt i ugnen i väntan på bränning.