smakligt och osmakligt men grönt

Hurra för VÅREN. Nu börjar det vilda att växa till sig och våra gröna smothies blir ännu grönare. Nja, det ser ju inte direkt ut som kalasmat…
En grön smothie är viktig att mixa VÄL. annars kan inte kroppen ta in det nyttiga som finns i bladen. Sen ska den helst vara god också -annars vill en ju inte ha den? Rätt mycket frukt behövs för att balansera upp smaken, sen är det en riktig näringsbomb. Nu kan vi börja stoppa i färska nässlor, hundkäx, syra och vårsallad. Det är en stor högtid i vårt hushåll.

Men vår mixer kan mer än det här! Idag har den fått vara i konstens tjänst.
bilden ovan är visserligen från lunchen, men sedan, efter det, blev det MOSSA.

Inser att många av konstprojekten en har, tar sin tid. Allt måste verkligen ha sin tid. En ide vill vara så länge i huvudet tills det sipprar ut genom händerna och sen ska det experimenteras….
Nu är det en större OMMA i keramik som Ganga vill ha grön som skogens mossa. Hur fixar vi det?

Filmjölk och mossa är grundrecept för graffiti-mossa. Kan jag få mossan att börja växa på min keramik-Omma? Vi veganer har ju inte vanlig filmjölk hemma, det fick bli veg-varianten och sen högsta speed på mixern. Sen är den öst över skulpturens nedre del, plus att den nu får stå med fötterna i badet.
Är det någon läsare här som har tips på vägen, så får ni gärna skriva det i kommentarerna.
I detta nu, tror vi i alla fall att det ska funka. Keramiken är lergods, så den är naturligt absorberande och håller fukten, så hoppas att mossan slår rot. Det var en osmaklig röra Ganga hällde på, men kanske blir det på mjukt och grönt med tiden.
Undras hur lång tid det tar?

söndagar

Vet du vad vi gör om söndagarna. Vi gör en utflykt. vi packar korg med te och mackor. Fulla av entusiasm beger vi oss till andra sidan av tomten, där studion ligger

Vi tänder brasa och sen breder vi ut alla projekten. Just nu laddar vi liksom om. Bränner, gör glasyrer, fixar med krokar o lösningar av utrymmet. Väldigt trevlig söndags-syssla.

Men det här med GLASYRER är verkligen något att ta sig IN i. Utrymme och begränsad budget gör att vi gärna vill vara sparsmakade och vi gör våra egna glasyrer i möjligaste mån. Det är mycket tid som går till det nu.

Med gemensamma krafter i paket-packar-kunskap har vi också packat och lyckligt skickat paket till köpare i Stockholm. Tycker att hampafibrer är så vackra. Så vackert vid packning, keramik och naturmaterial berikar varandra! så det är så det får bli framöver i möjligaste mån. Eftersom packet hanteras tämligen våldsamt under sin resa, garderade vi även med kartong-avskiljare mellan varje mugg. Rurik skär hämningslöst med sin rakbladskniv ( Ganga blundar) och kartong och väggar byggs stabilt och i rätta mått.

Ja, då vet du var vi är om söndagarna -på utflykt. Lycklig den som har en keramikstudio.
Ängel i blått, av Rurik

förväntansfull keramik

Omma och Jättarna

Nu är det dags att mjuka upp konstfärdigheterna. Vardag knackar på.
Ganga kör en bränning i vår egna ugn, och ut kommer “OMMA OCH JÄTTARNA” 1th edition ( haha). nog ser de ut som de står och stampar och vill igång med det nya året!
Omma och Jättarna ligger mig varmt, kul att ha nåt med riktigt lokal anknytning, Omma är en stark myt här vid Omberg. Leran bryts här, så det känns lite som myten finns med i figurerna, ända ner på ler-korns-nivå.

aska på tork

Annars har vi mest pysslar runt i studion och liksom laddar inför året. Köpt råmaterial men även gjort i ordning aska: tvätta och torka att ha i glasyrer under året. Små jobb som tar mycket tid.

harar i keramik av Ganga

Ett gäng intressanta HARAR står på tur på en hylla. De väntar. Harar är ett återkommande tema i Gangas målningar. Klart det måste provas i lera.
Det finns myter, inte här i Sverige, men i England. Där är haren magisk, förbunden med månen och det feminina. En hare, kan mycket väl vara en förklädd kvinna som är på vandring i en dröm-resa.
Januari är en bra tid att drömma.

Allt det där, före och efter

Vintrigt vackert har vi haft. Rurik har jobbat på i studion, med allt det där. Det där som e så lätt att glömma och som kanske är det viktigaste. Början o slutet.

De stackars kossorna ligger på rad. Förgyllning väntar, och montering på sockel för en del.

Sen ligger dom där o lyser. Förhoppningsvis kommer de att hänga i galleriet som vidunderliga ”ängla-kor”

Inte bara ängla-kor, det blir ängla-får också. Det här är en smal bonad, så klart man kan ha den vart man vill, men formatet passat över dörr.

Sen har det limmats och kritats. Putsats och skurits: ikonplattor.

Plattan, ikon-plattan i sig, får lika mycket kärlek som bilden, den som målas på plattan. Den är rätta temperaturer, lager på lager. Det är limning, väv och grundering. Det tar några dagar.

Som sagt det där med före och efter. Det är så lätt att tänka om bilder att det handlar att ”måla” -och lera, att det är att ”forma” men så många moment på vägen innan det är klart. Allt är viktigt.

skörda hampa-stabbar

vinter i hampafältet
Vinter, på gränsen till vår och vi har åkt till fältet med Industri-hampa som vi besökte i somras. Då var det yvigt grönt och det växte sig flera meter högt. Då var det blad till hälsosmothies vi önskade.  Nu är bara stabbar kvar, vintern har rötat det och det är gyllengult och krispigt. Vi tänkte oss att den raku-ugn som vi ännu bara har i vårt sinne, ska bli byggt med industri-hampa och lertegel. Hur det går ska vi skriva om, allt eftersom.
Nu tar vi steg ett från fantasi till verklighet -och verkligheten lär oss genast. Hampan gör en uppvisning i sin förmåga till starka sega fibrer: Vi hade med oss vår batteridrivna häcksax och trodde det var smart. Men det var det inte. Knivarna blev ganska omgående intrasslade i långa hampafibrer. Det var trots allt bäst att göra det för hand. knipsa och dra. Liga gör bunta och förfinar den tekniken efter hand…

vinterhampa, torra pinnar

Efter att ha kollat på youtube, tror vi oss veta, att i byggsammanhang är det märgen längst in som är det åtråvärda, som har bra isoleringsförmåga och brandsäkerhet.  Nu ska ju vi dock göra en ugn för att elda i, utomhus, och vi tror att det blir jättebra med att även de yttre lagren på skaftet är med. De kommer liksom att brännas upp medan vi sedan bränner i ugnen och kvarlämnar ihåligheter i lerteglet, tänker vi oss. Vi utgår i från att det ska ge en extra isolerande effekt.
Vi ska alltså smula pinnarna, men problem är att fibrerna är fantastiskt starka. Ganska snart inser vi att vi behöver dra bort ytterfibrerna så mycket som det går för att kunna hantera det.

mala pinnar
Vi har med vår egen trädgårdsmal och när de långa ytterfibrerna är med så hänger liksom allt ihop och till och med trasslar in sig och vill stanna kvar inne i malen.

rensa kvistar
Men vi jobbar på, vi lär oss att bli mer noggranna, dra av så mycket av de långa fibrerna som går, utan att vara onödigt petig och Liga utvecklar nån teknik så redan när hon plockar ihop pinnarna, så släpper en del av fibrerna. Vi har en härlig eftermiddag ute på fältet.

vårt hampa kross
Så fyller vi krosset i säckar, plus att vi tog med några knippen med kvistar.

IMG_2083
Nu får de hem och torka. Det kommer bli en lång historia, innan ugnen är på plats.
Men det gillar vi.

Begapad toalett

Ganga på Maria o Peppes toalett
Just det, så fin är den! Maria o Peppes toalett. Inte lätt med bloggande vänner. Plötsligt är toan  allmän egendom. Bloggad.
Jamen, kolla, så fiiiiiin! Ni måste ju få se den!

egen keramik på toalett, Lindström
Med kärlek i varje detalj. Maria Lindström är keramiker. Konstnär. hon målar liksom med allt som finns.

Maria Lindström, handfat
Ett egentillverkat handfat, kan det bli vackrare?!! Näe

tandborst glas
Tandborstburken…

väggmålningar
tandborstarna försvinner in i väggmålningens blommor.

sländorna på kakel
Sländorna surrar runt toastolen.
Här vill en stanna!

Ler-Magiker Allert

IMG_0952
Ooooooh!!! säger vi. Mind-blowing och huvudlösa, vi står och ömsom begapar ömsom kvittrar, när vi besöker  livs-verks-utställningen med Henrik Allert på Skara Länsmuseum.

IMG_0929
Ungefär sådär lite som om vi skulle gå in i kyrkan går vi in i utställningen. Kerstin är den som fått oss att förstå att det finns en riktig magiker då det gäller lera, som heter Henrik Allert. Inte långt efter, visar det sig, att en annan av våra konstnärsvänner, Linn, är släkt med honom. När nu Henrik har sin stora utställning i Skara, åker vi dit. Allihopa.

IMG_0955
Henrik är en äldre man, med en behaglig enkelhet, som gärna finns hos mästare. Det är ju liksom gärna det, att hitta enkelheten i det stora, som gäller. Det lyser igenom.
Han möter upp på museet och vi får en alldeles egen visning med honom och kan ställa alla frågor.Vilken ynnest! Men med oss har vi tre av Henriks  släktingar, så han är här och vi får all tid vi vill ha.
Tacksam

IMG_0949
Det är en märklig känsla att se utställningen, smakfullt, vackert men det viktigaste, den är förtrollande. Som om varje pjäs har ett inbyggt meddelande. Bortom tid och rum. elegant, ruffligt och arketypiskt. Vi fotograferar hela tiden. Kan du ana den fina blåaktiga tonen i bilden ovan? Har aldrig sett nåt liknande.

IMG_0939
Alla bilder, målade, som keramik har en sån styrka -den där styrkan. Den riktiga styrkan, som gör sig sårbar och närvarande. Det känns nästan läkande att vara här.

IMG_0953
Vi ser, han jobbar gärna med flera lager av lera, i olika färger och sen tecknar han gärna i leran. då använder han en fjäderpenna, det är bästa magin det!

IMG_0950
mångbottnat och med oändligt djup.
Utställningen pågår på Skara Länsmuseum fram till och med sista december, missa inte detta om du är keramik-lover, kom!

IMG_0960
Skara museum är i sig själv, värt ett besök. skara har en mäktig historia och här finns många unika fynd från riktigt gamla tider. Bara kolla stolen/ tronen ovan!
Dock måste vi erkänna, att vi alla var så tagna av Henriks konst, att vi tittade med redan ganska mättade ögon på de mäktiga bronssköldarna, tronen och alla de andra storslagna objekten.

Ja, det var en dag att minnas.

Evig nyfikenhet

Keramik, Lasse Frisk

Vi lever ju lite enstöringsliv och är oftast tillfreds med att prata med blommorna här hemma. Men idag slår vi på stort. Lasse Frisk med familj bor egentligen inte alls långt från oss och vi är med i samma kulturförening, Omkultur. Vi stiget in i hans verkstad och bara smälter, inte av värme utan av estetisk lycka. Stolta står hans stora pjäser och sträcket på sig. Allvarligt, här e så mycket fint, klurigt o busigt så vi vet knappt vart vi ska titta!

Lasse Frisk, keramik

Här bor en hel egen bildvärld och det hör är en högtidsstund.

Lasse Frisk

Den där eviga nyfikenheten finns närvarande. Den som gör livet levande. ” vi föds som original -men de flesta dör som kopior”, modernt ordspråk med mycket sanning. Att stanna upp och bekvämt bara upprepa sig, finns inte på kartan här, det lovar jag. Här är motsatsen. Ytterst levande. Titta gärna in på hans hemsida här.

i Lasses studio

Hela familjen Frisk är för övrigt väldigt engagerad och berikande, i hela kommunens kulturliv, på olika sätt. Genom musik, teater, egen konst, föreningsliv och med en dörr öppen till kultur från hela världen, känns det som.

Lekha Bhagat är känd Indisk keramiker, vän till familjen och har jobbat här med egna projekt i tre veckor. Det är mästarnas samtal och vi lyssnar.

Middag

Att Lekha är här, är en stor anledning att vi också är här, just nu. Ganga njuter bara Lekha öppnar munnen och pratar. Engelska med Indisk accent är vackrast i världen, tycker Ganga. Faktum är, att det var så trevligt att vi glömde fota efter lunchen. Indien förtrollar oss alltid.

Rosor

Senare blir det eftermiddagsfika hemma i vår trädgård och det är som att se allt med nya ögon. Lekha är en evigt nyfiken, och har ögon för allt! Vi pratar konst, färger, trädgård och tomater. Allt ser hon.

Skulptur, Lasse Frisk

Hoppas vi aldrig slutar vara nyfikna. Det gäller att ha alla sina fina tentakler ute!
ska vi avsluta med lite  spirit of India? Lekha visar en filmsnutt på sin lap-top, och med respekt berättar hon, att hon mött Parvathy Baol på flygplatsen.Tack för en härlig dag, säger vi.

ett litet hus

målade stenar
Rurik, med sprayburken i ena handen och sina papper i andra…. ja just det, måttstocken också. Nu mäts det.

grunden till huset
Vad tror du, Ganga?  De rosa linjerna i grusen är början till et litet hus som det ska stå en brännung i.  först var huset jättelitet. Sen funderade vi lite: plats för det som ska brännas och plats för d som är bränt, kanske? huset blev större, men är fortfarande litet.

Rurik mäter taket
Spännande att tänka sig ett hus, hur stort blir det -och hur blir det med utsikten. Lätt att bygga in sig!

Studion
Vi står och tittar från studion, hur blir ”gården”? Bäst att fundera nu och inte sedan.

ugnshuset, grunden
Vi beslutar oss för en meters förskjutning, för att kunna behålla en kär ögonfröjd -Tåkern. Ja, nu vet du, det blir lite bygg i sommarbloggen framöver.

Klippkort på kulturhuset

Saga kulturhus, Ödeshög

Här är vi idag, vi har klippkort, det är bra. Då måste vi ju se till att utnyttja det.

Rurik skulpterar

Söndag i kulturhusets keramikverkstad. Himla trevligt att vi kan hyra in oss så här. Vi stannar hela långa eftermiddagen och jobbar på. Rurik fokuserar på kossor.

Ganga i keramiken

Ganga jobbar vidare med småtokigt på fot..

Ganga, keramik

… och småjazziga koppar. Yeah!