Hemmadjungel

Det var ju faktiskt bars 14 dagar Ganga var i London -men de små taniga plantorna och nysatta fröna lyckades bli till en enda djungel och överflödshärva.

Dock hade och har jag fått med mig en riktigt rälig förkylning hem, därav denna totala brist på blogginlägg. Ingen ork, än.

Här får ni ett litet filmbevis på den härliga röran.

Här är en film till, för frågan är, vart tog grönsakslandet vägen?? Hahaha ett råd till alla odlare, stanna hemma o påta i jorden när det är maj-juni!

Böcker från Sverige

Med i resväskan fanns böcker. Barnböcker på Svenska. Oj, vad spännande. Fler ord och mer bilder ännu de gamla, för mindre barn. En stor bok med barnvisor. Eden kravlar omkring o roar sig med paketbandet ( känns det igen? Alla barns favorit, paketband) Ella börjar sjunga och visar på bilderna.

Ganska snart måste han krypa närmre… vill inte missa bilderna.

Helt fångad. Känner antagligen igen visan. Men närmre räcker inte, vill ännu närmre!

Ser så gulligt ut när han pressar sig in för att få bästa parkett.

Så mycket betyder böcker. Men helst ska det ju vara en kopp te, samtidigt. Eller hur!?

Till England

Hurra! Tänk att krama sitt barnbarn! Så mysigt, men med det år som varit har det varit närmast omöjligt. MEN, nu är Ganga i London och hälsat på lilla familjen, Ella, EKIN o liten Eden.

Men varför är här då en blid på RITA, här under??

Rita och jag tar en fika i Stockholm.Inte helt enkelt, vägen till London. Det fick börja en dag tidigare, i Stockholm, för det krävs ett PCR-test för att få gå på ett flygplan ( långt upp i hjärnan ska det tydligen tas, kändes det som) . Men det är inte ens självklart att komma till Stockholm, för bussbolaget vi brukar använda, har pausat dina körningar från Östergötland. ( men en buss; bus4U, hade ett stop i Mjölby, tuuuuur!).

Sen måste man vänta in svaret på PCR-testet. Det måste vara negativt, annars är det kört. Men det var bara trevligt. Det blev mer än fika på stan. Det blev övernattning och utskrivning av alla resultat och dokumentpapper. Första besöket i deras ( ganska) nya lägenhet.Tidigt nästa morgon gick flyget och jag hade hela plastfickan full av dokument: nytaget resultat från PCR test, kvitto på kommande tester i London och så karantänplats och kontaktuppgifter.

Väl på plats i London börjar dag2 med att själv ta en ny test hemma: i hals och näsa. Visserligen negativt resultat, men det blir till att vara i lägenheten tio dagar totalt i alla fall. På åttonde dagen infaller nästa test . Om den är negativ, så kan jag gå ut på tionde dagen. Låter det krångligt? Det är inget mot hur DYRT det är! NÅGRA lär ha blivit ännu mer stenrika, på pandemin… sen måste jag ta ännu en test, för att kunna gå på planet hem!

Men, det gör inte så mycket, och det är så värt det. Att få vara med och uppleva Eden är så givande. Han älskar att sitta i resväskan förresten.

Att gå ut på balkongen är tillräckligt för att njuta semesterkänsla. Här i Limehouse.

Åt söder ser en en del av vattensystemet som mynnar ut i Themsen. Här är fullt av mysiga flodbåtar.

Åt nordväst åker DLR tåget, som så gulligt tuffar på genom området.

Tittar en in, så är det hemmakontor under arbetstimmarna, så är det nu för tiden. Under de timmarna har Eden varit på dagis.

Men nu är det nytt på gång. Om några dagar är det flyttning. Det packas och planeras!

Det var allt för idag.

Blommor lugnar

Idag har vi tagit dagstur till Helsingborg. Tavlor som vi hämtat hem från Dunkers. Det är lite tufft att både Åke ner till och sen hem igen, mellan Helsingborg och Borghamn. Vi måste lugna ner oss lite i mellan fram och tillbaka.

Bästa lugnet är blommor, så vi spenderar några timmar på Sofiero. Här är det försommarfint och vädret är soligt.

Vi letar oss ner i den berömda rododendron-dalen. Det är mäktigt. Buskarna är otroligt stora o gamla, och mycket är mitt i sin vackraste blom.

Vi är ju inte här så ofta, så vi förvånas över en spännande bro som nu finns över ravinen. Vackert att stå där uppe och se över allt som händer, här nere i dalen där bäcken porlar och stigen snirklar.

Mors Dag, som är i slutet av denna månad. Lär vara i stil med folkvandring. Då kommer mammor i rullstol o med käpp med hela familjen med, i stora flockar. Det står högt på gamla mammors önskelista att få njuta av rododendron på Sofiero. Jag förstår varför. Jag sätter upp det på min framtida rullstols-lista, plus en kaffelatte, tack.

Idag är här mer stillsamt.

Vi roar oss och Ella med att filma när vi sjunger ”ja må hon leva!” Sen skickar vi det till henne i London. så får även 33-åringen en doft av alla rosa blommor, här på Sofiero.

Vi som inte har konstrunda, men ändå.

Vi som har fått ställa in vår konstrunda. Vi får så mycket uppmärksamhet just nu.

-och vi tar oss uppmärksamhet, ska sägas. Förutom att vår lerugn fått en hel sida i Länstidningen, så har vi som skulle ha konstrunda gjort en ansträngning och filmat hemma hos oss själv, något vi nu visat på Facebook, i form av små filmer. Ungefär som om man gör själva rundan. Riktigt trevligt och uppskattat

Så nu kan även du som blogföljare, få följa med på rundtur i det som sker här hemma hos oss, Ganga och Rurik.

Eftersom det inte blev någon konstrunda så är såklart inte allt i ordning så elegant som vi vill när vi har konstrunda. Men i alla fall, vi bjuder hem vår publik på en liten titt…

Så med filmernas hjälp tar du dig nu runt på vår tomt och till de olika stationerna.

Vi avslutar rundvandringen med Ruriks bonader:

Ja efter dejt filmerna har du ju fått en uppdatering på hur livet med konsten är, här hos oss.

Reportaget i Länstidningen? Självklart ska du få läsa det med. Vi känner oss som lokala kändisar just nu.

Två korrigeringar: högen med lekablock, längst upp till höger, är så klart inte vårt handgjorda lertegel. Och vi byggde ju ugnen nu under våren, teglet gjorde vi i höstas.

Det var allt för idag.

Dagen på Dunkers

Nu hänger dom där. Utställningen och tavlorna. Ganga har åkt ner själv några dagar till Helsingborg och på söndagen var det heldag på Dunkers kulturhus.

Sanning, var känslan av överväldigande! Utställningen är så fint hängd! Perfekt ljus och rymd. En sån njutning att få vara del av. Sen blev jag även helt totalt bortskämd av personalen under dagen. Det var fika o h mat av den bättre klassen!

Dessutom fick jag beröm så jag nästan blev generad. Ja, maxad dag.

Och, hur glad blir man ( sanslöst) när en hel mängd av vänner ( och Siri &Jonas) dyker upp!! Inte så självklart i dessa pandemi-dagar. Riktigt kalas!

Men, inte nog med det, vilket otroligt sammanhang och otrolig tillfällighet! Kolla:

I samma sal, andra sidan skärmen är samtidigt en vacker utställning om ritualer och vårt behov av egna vägar för läkande. Lilian ligger i Kristallduschen.

Det känns som universums alla ljusvarelser tittar ner på en, när en tittar upp.

Fortfarande samma sal, ännu en skärm bort. Finns filmer som hör samman med den läkande utställningen. Jag står och tittar på mannen som flyter i det gröna, glittriga vattnet. Mitt öga glider åt vänster. Ser du? Där, längst bort i salen hänger min tavla… samma färger… samma kroppsposition… ett sånt märkligt sammanträffande. Känns som Universum leker kärleksfullt och att de båda utställningarna får förstärka varandra.utställningen finns på plats till och med 16 maj 2021. Varmt välkommen

Lertegel-Ugnen är klar!

Med välbehag sätter vi oss ner. Det har varit en glädje att bygga -men oj, vad skönt att vi är klara. Vi betraktar och avnjuter. Det är som en skulptur! Det har varit några intensiva dagar då vi prioriterat bygget, se gärna processen här.

Vi murar inte skorstenen högre än så här, så har vi chans att laborera i framtiden med reduktionsbränningar genom att täcka över skorstenen. Men vi vill inte ha det rökfyllt under taket, när vi bränner, så vår tanke är att vi lavar några varv med vanligt tegen eller sätter dit en lös metallskorsten under bränning.
vi är lite fundersamma på det där med luckan för brännkammaren, men provar denna lösning. Tror det kan vara bra med en tre delad öppning så att man inte släpper ut all värma när en tittar in och kollar temperatur.

Bra uträkning på tegelstenar. Vi gick efter boken Krukmakeriet av Stefan Andersson ( bra bok) och hans beskrivning av att bygga en mindre ugn, som dock såg väldigt annorlunda ut mot vår och gjord med eldfast tegel.
250 stycken och nu, 24 lertegel ligger kvar, när vi avslutat, plus två visningsex som vi hittade i studion.
Vi gjorde 250st tegel i höstas, följ länken så kan du läsa om processen.

Tror du vi kunde bärga oss??! näe, vi prov eldade genast (lite,lite, bara) för att se röken…
Men det var sån liten eld och röken blev rätt mesig, det syntes men gick inte att fånga på bild.
Sen vågade vi inte elda mer idag. Lera vill gärna ha lite tid på sig men vi kommer att sakta öka på eldningen den närmsta tiden, med förhoppning att kunna köra en bränning innan KONSTRUNDAN!
Hoppas

Oväntad njutning är nu, att ÄNTLIGEN ta av arbetskläderna, som är så leriga o dammiga, och få tvätta dom.

Det är nu det händer. Raku ugn!

se på detta extreeemt nöjda uttryck. Vi är igång! Vi bygger ugn! Vi har hjärta, fötter och väder på vår sida, plus mycket planerande bakom oss.

stampa lera

Det är bara att ta rejäla kläder och lerstövlarna på. I höstas gjorde Ganga tegel, nu är det bruk. Men receptet är det samma: lera + sand + hampakärna. Lösare denna gång, men stövlarna sitter fast i kletet i alla fall. Det går inte så fort. Ganga tänker på alla älgar o elefanter som en har sett sitta fast i sumpmark, det är svårt att komma loss…

ler-hampa tegel

Titta här! Nu avtäcker vi lerteglet som legat under presenning hela vintern. Det gick hur bra som helst. här är dom, superfina, alla 250 stycken.

grunden till ugnen

Medan Ganga stampar lera så jämnar Rurik marken och lägger ut markteglet. Här kan du få en uppfattning om hur vi bygger. Den ligger i en backe med själva ugnen på högsta punkten. Längst fram är en grop med galler, det är för askan då man eldar.

slammad botten

Vi petar ner så mycket lerbruk som det går, i springorna, för att täppa till tjuvdrag, men det var ganska tråkigt, så ganska snart gjorde vi en extra lös slabba och pensla över och såg till att det kom ner i springorna.

Ok. nu ska det helst bli rätt från början, ingenjören mäter noggrant. Medan marktrupperna hoppar av otålighet (Ganga).

Bruk på lerteglet

Ni måste förstå det här. Alltså, Ganga har gjort varenda sten. Långsamt gett varje sten sin omsorg. Varje sten är en baby. Det är något väldigt speciellt med här som sker nu.
Vi smetar på bruket. som att bre en bättre macka….

första lavet med tegel

Vi lägger ut alla bitar till första lavet, så att det blir rätt med måtten. Nu kan man se hur den ska bli. närmast på bild är den blivande skorstenen, sen kommer glasyr-kammaren och den långa gången längst bort i bild är eldkanalen.

fogen mellan lergelen

Vi måste få lovsjunga den här processen lite. Det är ju samma material i teglet som i fogmassan. De liksom bara gifter sig med varandra. visserligen krymper lera när det torkar men alla hampakärnor motverkar att det blir några stora spricker. Det håller ihop fint, och det verkar fästa riktigt riktigt bra. Vi gick ifrån nån timme och åt, när vi kom tillbaka satt teglet hårt! De blir ett.

lerteglet

Här ovan kan du se hur hampakärnorna ligger i lerstenen och så klart även i bruket. Det blir självlåsande och det är bara motvilligt som det går att dela på en tegelbit.

mura ugn

Lera är ett sånt underbart material. Här står Ganga och drömmer om hus. tänk att få bo i ett LER-HUS! vilken känsla. det är egentligen ett klassiskt skånsk sätt att bygga sitt hem – att göra en ställning i trä och sedan göra själva väggarna med en blandning av lera + halm +kobajs ( ok, väldigt kort sammanfattning). Moderna naturhus tar upp det igen. Var i ett hus gjort på tjocka halmbalar och lera, den känslan av välbehag det var i det huset, det glömmer jag aldrig. Det är en så skön känsla. förresten, man säger att möss inte vill vara i hampafiber, så huset hade antagligen blivit mus-fritt också.
Men denna gång är det en raku-ugn, det är ett mer överskådligt projekt.

båge för att stötta valvet

Nu har vi gjort en båge som stöttar själva valvet under murandet, vi hade lite bråttom i början så vi glömde att vi måste lägga ngn under bågen, för att få loss den, när den ska flyttas fram.

under bågen

en liten oanselig brädbit, som betyder mycket. När den murade bågen är klar och stabil, så är det bara att lossa på ribban och träbågen får rörelsemån och kan flyttas.

under uppbyggnad, ugn

Ja, såhär långt har vi hunnit idag. Sen började det regna. Vi plastade in bygget. Imorgon ska det snöa, mest hela dagen och dagen därpå ska det blåsa rejält. Märkligt väder. Då tänker vi göra något annat och invänta bättre dagar.

skiss på ugnen

Här är Ruriks fina skisser på ugnen. Här kan du se hur det blir. På nedre bilden syns att där är en halv vägg längst in i eldtunneln, det är för att pressa upp värmen som sen måste ner för att komma ut genom skorstenen. Det är för att ugnsrummet ska bli riktigt varmt och att värmen ska omsluta keramiken.

inplastat bygge

Det var allt för denna stund. fortsättning följer, var så säkra på det.

Lämnat tavlor i Helsingborg

När vi på torsdagen ( igår) körde från vårt hem, med tavelspäckad (4 st) bil. Tittade jag mobilen, för att ha koll på tiden -då var klockan exakt 12.21, som den lilla amatör-numerolog jag är, var jag tvungen att jubla åt den numrologiska harmonin och visa det för Rurik. Vilken gott tecken, för vårt uppdrag.

När vi idag, fredag, efter en natts sömn och god samvaro hos Peppe o Maria sätter oss i bilen för att köra sista sträckan till Dunkers, Helsingborg, tittar jag åter på mobilen, medan bilen rullar iväg. Samma tid: 12.21. En djup känsla av skön synkronicitet infinner sig.

Dunkers kulturhus känns som att gå in i ett kulturtempel. Så nu är bilderna på plats, men det dröjer ännu ett tag innan utställningen öppnar. Nu vill vi njuta av att vi är i Helsingborg!

Grönsaksnördar som vi är, njuter vi av överflödande torghandel. Det bästa vi vet. Vi slinker in i Afgan-affären och köper bästa kryddorna och den där alldeles speciellt bra kines/ thai affären och köper upp oss på allt möjligt som vi längtat efter. ( -plus en speciellt illadoftande frukt, som vi aldrig provat, men Siri har visat oss. Det ska bli spännande att få smaka, kanske )

Så går vi där med våra kassar och känner oss som värsta hamstrarna. Och plötsligt står vi där framför en liten dunge av gatubelysning. Där står de, för att lysa upp tillsammans, det är gatubelysningar från olika hörn av världen och skapa en lysande bild av gemenskap. Fint. Några timmar tidigare, i trädgården hos Peppe och Maria betraktade vi också belysning

I det gamla äppelträdet hänger ståtliga ljuskronor. Trädgården blir till en högtidlig sal.

Ni som nu bor i Skåne, missa inte att hälsa på i Maria Lindströms värld, under konstrundan, Kristi Himmelsfärd. och ni som är i närheten av Vättern/ Östergötland ni får komma hem till oss, GANGA och Rurik. Men innan dess blir det utställning på Dunkers. Återkommer om det.

Det är mycket konst nu. Det gillar vi.