När ljuset kommer

Anlände på kvällen. Hyrde bil och kom fram till Valldemossa. Morgon. Solen har ännu gått enligt vår inte Svenska, biologiska klocka. Rurik öppnar dörren, rakt ut till trädgården och vi får en ljusdusch. Ååååååh så härligt med solen ljus!

Lilla terrassen vid huset

Här är vårt lilla hem, några dagar. Vi ska verkligen inte göra för mycket. Bara vara. Nu sitter vi här. Lyssnar på fåglar, en motorsåg, getter med bjällra, trafikljud från vägen nånstans, en åsna som skriker.

Rurik i solen

Som vanligt går vi ju igång på allt som växer.

Ute-krukor

Allt ska synas, smular blad för o känna doften. Vi hittar doftpelargoner, lagerbladsträd, meterhöga lavendel.

Apelsinträd

När vi går runt huset, hittar vi ju bästa jul-trädet. Ett apelsinträd, fullt med bästa kulorna.

Apelsiner

Så vackra! Tänk att de kommer från Kina. Apelsin lär betyda ”äpple från Kina”.

Nu växer de på Mallorca. Så nu vet ni var vi är.

Camelie-healing

Påskafton vigde vi till Camelie-Heaing. Finns inga andra ord för det. Tage Andersen har öppet i Gunillaberg och visar sina helt makalösa Camelior i en helt makalös miljö. Vi mjuknar… öppnar oss…. förändras…. liksom sjunger innifrån….

IMG_3577
Vi har tagit oss till snöigare trakter, högre upp i bergen och på andra sidan Jönköping, från oss sett. Sol, men kallt, isigt och slaskigt, men i växthuset finns paradiset.

Camelior i vattenspegel
Gläds åt stillheten här inne -och skönheten, in i minsta detalj. Camelior är lite kinkiga att driva fram men här är det stora gigantiska, nästan träd. Fulla av knoppande och blommande skönhet.

Ganga och Camelior
Vi kommer bra överens och vi nickar till varandra. Att vandra här, i växthuset och på Gunillaberg förändrar tidsbegreppet. Här är så mycket omsorg och detaljer.

upprullade blad, Gunillaberg
Detaljer som tar tid. Inget hastigt.  Som ihoprullade blad. varsamt ihopknutna med natursnöre… eller mossa som växer…. pinnar som bildar kanter…

Verksamheten på Gunillaberg är mer blygsam så här års. Men Tage är här, så är det ofta och han ställer snällt upp på bild.

Tage Andersen
Detaljernas mästare, allt tycks bli till konst i hans närhet. Tage försvinner ner, med käpp i hand, till växthuset medan vi går in i slottet. Rurik suckar av ”vill-ha” när vi ser efter honom och beundrar hans rock.

Alltså, det känns som en befinner sig i en saga, eller parallell verklighet. Lika härligt som det är är att läsa en saga, lika uppfyllda -och förändrade, känner vi oss när vi lämnar.

Till och med den sörjiga vägen förvandlas till skönhet i våra ögon.

blommor in

kärra m plantor, invintring
Japp, så var det dags på allvar. Plantor in. Skottkärran rullar från växthuset. vårt uterum får fungera som sluss. Växthuset har väldigt fuktig luft, så det är en otrevlig omställning för växterna att vänja sig vid innelivet. Torrt och varm är nog ansträngande, de brukar protestera med en del gula blad.

Astrid-rosor
Men vi är välsignade med milt höstväder, inga minusgrader än och Astrid-rosorna blommar generöst. De  tycks trivas bra även när det är kyligare.

Ella-bHibiscus blommar

Vår stora hibiscus tillhör också dem som vägrar vinter. Nu ska vi blomma…. som galet -vilket är lite intressant, ur preparat synpunkt.

preparatflaskor
Vi håller på att prova ut homeopatiska preparat för vissa delar av växterna, så, Hibiscusen har blivit duschad med preparat för ”BLOM”. Vilket jag inte riktigt tyckte gav resultat….. jag tyckte länge till och med att den blommade mindre än vanligt. Men så plötsligt, nu på höstkanten fick den fart och har blommat som galet!

Hibiscus blom

Så vad kan jag lära av det här, står jag o funderar, som har fullt upp med att försöka göra de här preparaten både tillgängliga och förståliga. Antagligen att det är bra att spraya med god framförhållning, kanske redan säsongen innan! Dwt här handlar ju om att ge en ”impuls” att kommunicera.  Ska bli intressant att se hur den blommar nästa år. Vi lär oss hela tiden.

 

Hur går det i trädgårdslaboratoriet

Hibiscus
Sommar.  Det brukar betyda semester för våra krukväxter. De får flytta ut i växthuset. Hibiskusen ( heter Ella)  har med åren blivit stor och yvig. Känslig är hon också, får lätt ohyra, vita flygare. Så jag håller jämt ett öga på henne. Såpvatten brukar vara medicinen.

Men du som brukar läsa bloggen vet, att jag i år utforskar homeopati i trädgården.  Jag har börjat göra homeopatiska preparat och upptäckte att de fungerar ju även till våra gröna vänner. Så Ella, hibiscusen, har alltså inte fått någon vanlig näring alls, under hela vinterperioden, november till maj. Alla våra krukväxter har endast fått homeopatisk näring, utspätt ut i vatten som vi sprayat bladen med. Alla är superfina, många grönare än någonsin.

Ett angrepp med vita flygare blev stoppat med ett annat homeopat preparat. Det var ett ”generellt” preparat som gav ett meddelande, ett kommando ”larver bort”, ungefär. De där vita flygarna är ju bara larven en del av sitt liv, så jag fick spraya på, några dagar, men sen var de borta…..
trädgård, preparatflaskor
Jag har en ide om att jag i år testar, provar ut preparat och flaskor o etiketter. Men nästa år hoppas jag kunna sälja det här.
Homeopati har ett helt annat tänk än vad vi är vana vid. Så preparaten innehåller inte så mycket ämne (väldigt lite) utan mer information. Den kommunicerar.  Jag är fortfarande så förundrad över hur mjukt, men väldigt bestämt, den påverkar, både min egen kropp och hela trädgården.
En skön sak är, till skillnad mot såpvatten, som ju är en beprövad skonsam väg mot insektsangrepp…… att det aldrig kladdar igen i sprayflaskan. Vet inte hur många sprayflaskor som jag slängt för att de kladdat ihop i munstycket av såpan.

trädgårdskorgen
Eftersom nu hela trädgården har blivit vårt laboratorium. Så ser nu min trädgårdskorg ut så här. Sprayflaskorna från IKEA gillar jag bäst. De är inte så stora.  Så nu duschas det  för tillväxt , för att få bort objudna gäster och för allt vi kan komma på!
Som myrorna som jämt tycker att krukväxter är till för dom…. Så duschade jag krukan och områdena där jag såg dem. Nästa dag var där rätt många myror  ändå, sur, duschade jag igen, men efter några dagar så var det bara  någon ensam stackare som sprang omkring. Var var alla andra??

Helt giftfritt. kommunicerande. mitt intryck hitintills är att de löser upp angrepp lite annorlunda än när man förgiftar. Då ligger insekterna där sen med benen uppåt. Men här…. vad händer?  Jag tror de flyttar, eller bleknar bort, det tycker jag är ok.