Snyggt och kallt

Ja, nu syns det att vi har haft både snö och kallt ett tag. Det är så behagfullt med sol nästan varje dag och stjärnklara nätter. Snön har blivit spårad, fylld med vägar som används både av oss människor och de vilda djuren som intar tomten på natten.

Men det är kallt. Vi lovprisar vårt flit, att vi fyllde vedlagret. Elden knastrar mest hela dagen. Det är härligt. Älskar och bo med eldstad. Det är en vidunderlig livskvalité att få sitta vid en eldstad.

Förutom en och annan promenad är vi annars lite försiktiga med den kalla luften i år -för Ruriks del. Den sätter dig otäckt i bröstet och vi inväntar ett ingrepp på Lasarettet i Linköping.

Men den som har äldre hus, är konstnär eller mediterar, har alltid något värdefullt att fylla dagen med. Ljuset fyller vårt hus, det är härligt med snö – men ljusen är många.

Det sista…..

Det är mycket att ta farväl av nu. De sista löven har dallrat till, och singlat ner på marken. Åhhh vad vackert det är, de där dagarna med full färgprakt, sen singlar löven iväg och hela trädgården får en ny skepnad.

Allra sötaste Eden är tillbaka i London sedan länge och vi har bara glädjen att få se honom på bild. Pandemin gör dessutom att det är svårt att resa igen och beslutet är taget, -de stannar i London över jul.

Här i min hand ligger årets sista egenodlade tomat. Ända fram tills nu har vi levt i ett ständigt dignande överflöd av tomater. Vi kommer att sakna er! Nu får vi ändra menyn, mer kål, äpple, potatis och pumpa.

Det har varit lite dåligt med minusgrader -och det klagar vi inte på. rosenskära och ringblomma blommar ännu och i salladslandet kan vi plocka romansallad som är så vacker så de konkurrerar med våra Astrid Lindgrens rosor! Men så här års är inget självklart, det är högtidligt varje gång vi går ut för att ta in sallad. Några små huvuden står kvar i landet och väntar på skörd. Så står jag där och andas in det vackra som är så tydligt i varje blad.

Letar kunskap, Naturum

Vinter, narurum tåkern
Vi bor så nära Naturum Tåkern att vi inte tar oss dit. Nä, nu kör vi!! Vackra Naturum ligger vid Tåkern så fint att vi ser den hemma från vårt fönster, rakt över sjön. 2012 öppnades den, och vassen har åldrats vackert. Husen är helt Täckta av vass, mycket elegant.

interiör Narurum
Här inne finns massor av kunskap, både i form av guider och personal men här finns också  en vacker utställning om naturen. Så här års i februari är det lite lågsäsong, bara öppet lördagar och söndagar men vi är häpna att här är så mycket folk. Det syns inte på bilderna, men massor med folk; hurtbullar, familjer, äldre och allt där emellan. En lekplats med naturtema finns runt hörnet och eldplatserna är igång allihopa. Det grillas korv, gås på spångar och leks. Riktigt mysigt.

fågelutställning
Ganga läser om fåglarnas alla supersinne, tänk, magnetsinne så att fåglarna hittar. De känner väder och många fåglar ser fler färger och fler nyanser än vi människor (orättvist!!) Här finns en jordglob med fåglarnas flyttvägar och massor med fågelsång att lyssna till. Och mycket mer.

IMG_1831
Vi lär oss nytt och vi kollar upp lite om fåglarna som vi har hemma hos oss.  Sen blir vi ju lite hungriga, som vanligt.  Utan att fråga om lov slår vi oss ned i bokavdelningen och slår upp en kopp te, kollar sjö-utsikten och tittar i tidskrifter.

Rurik på Naturum
Vi har ett minne från just det här fönstret och utsikten, för vi hade utställning här för tio år sedan och då när vi var här ( och det var stängt och stilla) så kom en älg vandrande på andra sidan glaset, helt nära och vi stod bara och stirrade.

Jordlager vid Tåkern
Vi tittar vidare på utställningen, inte bara fåglar utan även geologisk förståelse. titta på pelaren -den motsvarar tio meter borrning i marken vid Dagsmossen, vid Tåkern. Nu får vi veta hur gammal vår lera är, som vi använder i keramiken  -drygt 11000 år gammal! Från slutet av istiden. därefter steg landmassorna ( eftersom isen inte tryckte på) och Tåkern, som innan varit del av Vättern blev en mindre sjö som det började växa allt möjligt i och runt.

IMG_1835
Torven skördas numera och det händer att de då ibland finner bra lera. Det är sådan lera som vi numera använder till våra skulpturer.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så kan det gå. Nu gör jag små kaxiga Omma-figurer av leran som legat och slumrat i elvatusen år. På det området, torvmossen, förresten, har man funnit norra Europas äldsta påbyggnads komplex. Det verkar som platsen på mossen i människans civilsations-begynnelse byggde någon form av kultplats där. Tycker det passar att göra lite magiska figurer av leran, eller hur?

Gebbes stora fågelbild
På väg ut, i foajen, stannar vi till.  Här hänger en stor tavla av Gebbe Björkman. Vi känner honom väl, han är med i Omkultur och ruskigt duktig naturmålare. En STOR akvarell, en sorts årsdagbok, med fågelakvareller hänger här. Så vacker, så inspirerande!

IMG_1829
Här kan du se Ödeshögs kommunfågel -skäggmesen, som häckar rikligt i vassen, men som är ovanlig i Sverige. Visst är den söt?

Smått besök i köket

Tvätt i blöt

Det är mycket som vi har köket till. Ena stunden är diskhon full med nyskördade svartkål, nästa stund är den ylletvätten som ligger och gossar. Det är mitt i december.

Liten snigel

Visserligen såg jag den lilla snigeln glida omkring på kökskranen, efter att kålen varit här, ekologiskt odlat betyder ju att alla gillar det en har odlat. Sniglar borde rimligtvis vila vintersömn men, en liten stelfrusen snigel blev av med sitt kål- hem och letade efter nåt som verkade bekant och tryggt, antar jag.

Snigel i tvätten

Men HUR kom den dit? Har den simmat?och VARFÖR hittar vi lille snigel, mitt på blötläggnings tvätten? Tvålvatten är väl inget kul för sniglar? Ibland blir en helt enkelt väldigt nyfiken, men får väl aldrig veta.

Vintern är mild och snigel fick bli utstläppt igen och tvätten blev tvättad. Men nyfikenheten består. Hur tänkte den egentligen?

Snömys och kreativitet

spår i snö
Så himla mysigt!! Snö! Visserligen vet vi att det är ett kortbesök. Nuförtiden behöver man ju aldrig undra över vädret, det är bara att kolla väderappen. Så destu mer! Vi njuter av sol och vinterkrisp. Skön känsla, att vara ensamma i världen, isolerade. Det finns liksom bara vi -och alla spåren går till studion?!

omgjord arbetsbod
Studion är vår kreativitets låda. Rurik har tagit sig några dagar med fokus på måla stort. Vill du se? Vi kan gå in, så får du se vad han håller på med.

Mer ljus, tack

Här åk-mys det. Bilen går mot Malmö, med packade resväskor. 


Huset har fått en för-säkerhets-skull-omsorg. Nät runt äppelträden ( harar och rådjur, dom tycks ääälska Cox Orange och Ingrid Marie -trädbark) . Och det stora projektet kål-hus-ned, är avklarat. ( så det inte kollapsar av eventuell snö).


Ännu står både Brysselkål och Grönkål här och frodas. Det blev nät runt dom med. Visserligen är deras öde att bli uppätna -men det är vi som ska göra det.

Men inte nu, för nu ska nån stans, vi aldrig varit innan. Fortsättning följer.

Flickorna

Två söta flickor, Rita och Bona anländer. Full packning, Bona har shopat Swedish Design i Stockholm. Nu ska de bo på landet med oss .


Har vi nu besök från Korea måste vi vara lite turistiska. Klosterområdet o kyrkan, charmiga gator, Vättern…


Slottet. Nästa dag blir det Tåkern.


Det blir visst inte ljusare än så här, den här årstiden. Vattenmarker, vass och blåst.


Långt där borta står Rurik och väntar…


Men vinterskymning varar länge. Vi vandrar runt och får överdos av frisk luft.


Nu åker vi hem och äter det sista av julen. I morgon är det sista dagen på året och vi ska på ÄVENTYR. Rapport kommer.

sista hösten

Rurik packar bilen
Vi var i skåne. Ett av ärendena vi hade, var det här, att packa ner och få hem vår konst som varit på Stan, i Helsingborg.

Höstlöv
Efter att ha kollat väderleksrapporterna väldigt noga och väldigt många gånger, beslöt vi oss för att åka. nu går vi här och njuter HÖST. Löv, nyss fallna från lövträden. Lagom skön temperatur, sådär 10 grader. (Hemma i Östergötland börjar temperaturerna gå mot noll)

näbbstövlar
Känns som stövlarna är ute o går med mig. Näbbstövlar som jag haft förkärlek till hela livet. ”Ohh, så fina stövlar!!” De får uppmärksamhet gång på gång och jag blir alldeles förvirrad. ( o nöjd)
Ordrupgaard
Stövlarna promenerar i väg till Danmark och eftermiddagen är vi på Ordrupgaard och tittar på Monet.

Det är vi och alla andra pensionärer som har tid att titta på konst, sådär mitt i veckan. Det är en fin Monet utställning, man får verkligen känslan av den nörd, närmast vetenskapsman, med totalt fokus på ljuset och färgen.
Men, även om där är någon av hans stora bilder där, nog saknar man och längtar efter att få uppleva hans stora gigantiska näckrosbilder.
måste erkänna att lite saknad bar vi med oss när vi lämnade Ordrupsgaard.
virkade hatten
Vi tar tåget och båten tillbaka till Helsingborg.  Sätter oss i bilen och far mot norr…

img_6676
…den första vintern möter oss. På småländska höglandet börjar det som lite puder…. som övergår till snödrivor…. som täcker marken och träden….

 

Bocka-av-listan

Vattenspridaren pumpar på. Vattnar rabatten. Sommar och höst har varit häpnadsväckande torr. Vi som skulle gräva i rabatten! Det går helt enkelt inte, lerjord blir som sten när det är torrt. 


Ibland får man ta tag i göra-listan, se till att kunna bocka av lite sånt där som borde göras. Nu är det rabatten som uppmärksamhet. Vattnet strilar och fåglarna blir tokiga av lycka.


Rosenbuskarna kan visserligen inte kvittra, men deras tacksamhet går inte att missa. De lyser. Torra rosenbuskar lär frysa bort lättare på vintern, så vi vill verkligen ge dom ordentligt med vatten. Under tiden flyger fåglarna, fram och tillbaka i vattenstrålarna och vi undrar allvarligt om det inte är så att en del av fåglarna födda iår inte har upplevt regn överhuvudtaget.


Fortfarande idag -det var igår vi vattnade, är magin kvar. Alla fåglarna vill vara i fukten. Undersöker buskarna och kvittrar.  Få se när vi kvittrar oss ut och gräver i rabatten nu då? Nu när vi vattnat och allt!