Det sista…..

Det är mycket att ta farväl av nu. De sista löven har dallrat till, och singlat ner på marken. Åhhh vad vackert det är, de där dagarna med full färgprakt, sen singlar löven iväg och hela trädgården får en ny skepnad.

Allra sötaste Eden är tillbaka i London sedan länge och vi har bara glädjen att få se honom på bild. Pandemin gör dessutom att det är svårt att resa igen och beslutet är taget, -de stannar i London över jul.

Här i min hand ligger årets sista egenodlade tomat. Ända fram tills nu har vi levt i ett ständigt dignande överflöd av tomater. Vi kommer att sakna er! Nu får vi ändra menyn, mer kål, äpple, potatis och pumpa.

Det har varit lite dåligt med minusgrader -och det klagar vi inte på. rosenskära och ringblomma blommar ännu och i salladslandet kan vi plocka romansallad som är så vacker så de konkurrerar med våra Astrid Lindgrens rosor! Men så här års är inget självklart, det är högtidligt varje gång vi går ut för att ta in sallad. Några små huvuden står kvar i landet och väntar på skörd. Så står jag där och andas in det vackra som är så tydligt i varje blad.

Salladsbaren

salladen i växtmöbeln, ILKEA
Vår egen salladsbar är på ovanvåningen i huset. Det har vi nog berättat om tidigare. Vad och hur, vi på bästa sätt använder den, försöker vi finna ut.
Vi plantor stormtrivs verkligen. Salladen breder förnöjsamt ut sig. Men när ska en skörda? Och hur?

sallad växer på köksbänk
Det stora salladshuvuden, lyfte jag till sist upp, med sin kruka, ur vattenbadet. Sen fick den fortsätta att växa i köket, krukan ställde jag i en skål med vatten.
Fast inte utan dåligt samvete. Jag har alldeles för bra inlevelseförmåga.  Jag ser framför mig hur salladsplantan darrar av skräck i sina rötter medan jag hackar  dagens sallad och knycker några blad från den, shoff-shoff-shoff.

plockad blandsallad
Nu tror jag att vi hittat bästa tekniken dock.  Istället för att skörda hela plantor, har vi börjat plocka enskilda blad. Vi plockar överskottet, för, oj vad det har satt igång o växa!  De växer ju över varandra! -och det är just de bladen vi nu plockar.
Det blir en fin blandning med totalfrächa isbergsallads blad, kålblad, pak choi, några röd mangold och vanlig sallad. Lite här o lite där. Nästa dag så kan vi plocka igen. Fantastiskt.
Förresten, salladsplantan i köket. Jag dödade aldrig den.  Vi plockade alla gröna blad i en veckas tid, tills det bara var som en liten rosett av små gröna blad kvar. Sen satte jag tillbaka den i växt-bänken. Den växte lyckligt vidare, om du tittar på bilden ovan, i vänstra, nedre hörnet, där den stod från början, så ser du. Den växer fortfarande så det knakar.

 

vattenmelon på Turkiska

vattenmelon
Inspirerade som vi är, blir det Vattenmelon på Turkiska idag.  Serverad i sitt skal – så ska det vara!
Rutar melonen djupt och gräver sedan med en sked.
Hackar fetaost i tärningar och lägger ovanpå.
Ät med gaffel. Vill man köra hela Turkiska racet så servera ett glas med Raki till.

Det låter GOTT, jag vet. Men jag lovar -Det är ÄNNU GODARE  än du kan fantisera om.
Perfekt en varm eftermiddag! Vi tackar Ekin och Ella för receptet.

Vårberusning

persikoblom

 

Vi simmar omkring i vårberusning. vi hängde liksom inte med.  Men det är väl för att vi lever med PACING…. och tar det lugnt. Så vi blev plötsligt överrumplade av all VÅR!

persikogren

Persikoträdet är på väg att blomma med hundramiljoner blommor.  Det kräver att man går in med pensel och försiktigt leker humla. Men i år är det så mycket blommor att jag omöjligt hinner med dom alla!!

latte

 

Så blev det en caffe Latte i solen. Så där lite i lä, som det måste vara på våren. Eftersom Rurik är den han är, överraskade han med soltorkade tomater till kaffet. Spännande – och gott (men godast är det med oliver som tillbehör)

grön skörd

 

Lycklig som jag blev av kaffet så flög jag omkring i trädgården med skördekorg….. bara primörer!! Vårsallad, sista grönkålen, o lite annan kål och vallört! Vilken sallad!!

Det sista vårtecknet hade man minsann gärna varit utan, Angel drog in årets första harunge, vilket hon högtidligen smaskade på under köksbordet. Bu-hu. Vi har undrat de senaste dagarna varför hon har ätit så lite… nu förstår vi. hon har ätit små gullungar i flera dagar. Men hon är lycklig och det är hennes natur….