Vår egen salladsbar är på ovanvåningen i huset. Det har vi nog berättat om tidigare. Vad och hur, vi på bästa sätt använder den, försöker vi finna ut.
Vi plantor stormtrivs verkligen. Salladen breder förnöjsamt ut sig. Men när ska en skörda? Och hur?

Det stora salladshuvuden, lyfte jag till sist upp, med sin kruka, ur vattenbadet. Sen fick den fortsätta att växa i köket, krukan ställde jag i en skål med vatten.
Fast inte utan dåligt samvete. Jag har alldeles för bra inlevelseförmåga.  Jag ser framför mig hur salladsplantan darrar av skräck i sina rötter medan jag hackar  dagens sallad och knycker några blad från den, shoff-shoff-shoff.

Nu tror jag att vi hittat bästa tekniken dock.  Istället för att skörda hela plantor, har vi börjat plocka enskilda blad. Vi plockar överskottet, för, oj vad det har satt igång o växa!  De växer ju över varandra! -och det är just de bladen vi nu plockar.
Det blir en fin blandning med totalfrächa isbergsallads blad, kålblad, pak choi, några röd mangold och vanlig sallad. Lite här o lite där. Nästa dag så kan vi plocka igen. Fantastiskt.
Förresten, salladsplantan i köket. Jag dödade aldrig den.  Vi plockade alla gröna blad i en veckas tid, tills det bara var som en liten rosett av små gröna blad kvar. Sen satte jag tillbaka den i växt-bänken. Den växte lyckligt vidare, om du tittar på bilden ovan, i vänstra, nedre hörnet, där den stod från början, så ser du. Den växer fortfarande så det knakar.