Det är mycket att ta farväl av nu. De sista löven har dallrat till, och singlat ner på marken. Åhhh vad vackert det är, de där dagarna med full färgprakt, sen singlar löven iväg och hela trädgården får en ny skepnad.

Allra sötaste Eden är tillbaka i London sedan länge och vi har bara glädjen att få se honom på bild. Pandemin gör dessutom att det är svårt att resa igen och beslutet är taget, -de stannar i London över jul.

Här i min hand ligger årets sista egenodlade tomat. Ända fram tills nu har vi levt i ett ständigt dignande överflöd av tomater. Vi kommer att sakna er! Nu får vi ändra menyn, mer kål, äpple, potatis och pumpa.

Det har varit lite dåligt med minusgrader -och det klagar vi inte på. rosenskära och ringblomma blommar ännu och i salladslandet kan vi plocka romansallad som är så vacker så de konkurrerar med våra Astrid Lindgrens rosor! Men så här års är inget självklart, det är högtidligt varje gång vi går ut för att ta in sallad. Några små huvuden står kvar i landet och väntar på skörd. Så står jag där och andas in det vackra som är så tydligt i varje blad.