Nämen, hallå!! där går väl ändå gränsen! Inte satte vi 108 tupaner för att HAREN skulle mumsa i sig dom!  Här gick gränsen för både Ganga och Rurik och fullständigt eniga tar nu Rurik tag i projektet och ett -två -tre, så är elstaketet uppe.

Fantastiskt nöjda kan vi konstatera att ännu finns det tulpaner kvar. Men tidiga morgnar och kvällar är det liksom inte vi som härskar i trädgården -då smyger haren in. gulligt förvisso, han bor mitt i blomsterlandet – men vi vill ha våra tulpaner.

Tulpaner är goda och ätliga, även om vi människor föredrar att njuta tulpaner med ögonen, så har de en mild fin smak. Till och med Lilians katt tuggade i sig hennes tulpanbukett.

Men i vår trädgård, vad hände sen?  Vi såg ju haren och tyckte vi visste ( vi tror fortfarande att den också varit där och mumsat). det blev kväll och vi gick in. I kvällsmörket hörde vi något skälla, och skälla och skälla. Men vi förstod inte vad som var anledningen, inte förrän nästa dag.
Då upptäckte vi att  stängslet i oordning och man förstod – att det var inte alls haren som fått sej en stöt, utan något större…

Nej, knappt hade vi gått in på kvällen så trippade en rå-bock in och skulle ha kvällsgodis i form av tulipaner. Det blev en obehaglig upplevelse så klart. Inte farlig, men läskig.

Arg råbock ställde sig utanför tomten och skällde på oss. Jättebesviken, antagligen. Det kan låta riktigt otäckt och hotfullt med en skällande råbock.
Det är minsann inte bara hundar som skäller.