Långfredag var tåget upp till Stockholm. Ganga hänger utställning med 12 andra konstnärer på galleri Bellman. Glad förvirring när den stora bilden blir såld -innan den hunnit upp på väggen.
Som vanligt, jätteduktiga o trevliga människor som är medutställare. Men vi var förvånade över hur bra lottningen av våra väggytor var. Hur fint vi passade ihop. Bilder kan ju verkligen se olika ut, så lottning kan verkligen bli hur som helst.
bilden överst, av två, är min och Helena Bergrens vägg -kan du ens se var mina bilder slutar o hennes börjar?! Jo, hennes är konsekvent kvinnoansikten, så det ger en hint, men färg o form är ändå väldigt kompis.
Ovan, bilder med mkt svart, i ram el bakgrund. En utställare med Frida Kalo i olika tappning men den stora bilden till höger är en annan konstnär. Skumt, så väl anpassat till varandras bilder.
Efter hängning går Ganga en tur längst Gatan, det mesta är långfredagsstängt. Men i ett gallerifönster går att lösa att Peter Adbåge, bekant till oss, från Mjölby, ut. Världen blev liten.
Det är ju i Bellmans trakter, ställer ut på Bellmansgatan, galleri Bellman och plötsligt hade fötterna gått till Mariakyrkan som var ”Bellmans kyrka” där var det konsert med barockorkester och kör som sjöng Bach Johannes passion. Avstressande
Kväll och nattläger hos Rita o Marcus.
Hittar kreativa detaljer överallt. Titta en gris i Ombergslera!
… och en fantastisk fågelvägg. Egentligen är det värt ett eget inlägg, alla dessa kul detaljer. Men lördagen hastade på, det var ju Vernissage!
Här på Bellmansgatan är det, tvärgata till gallerigatan Hornstadspuckeln.
Riktigt fin utställning, vill jag säga. Men det mest häpnadsväckande, tappa-hakan-verket var den i tovad ull! Titta noga. Naturlig storlek. En pojke med fina ansiktsdrag, hår o kläder. Döda duvor. Alltså, en blir tagen, stum. En liten vän, stillsam kvinna var konstnären bakom det. Många timmars flit.
Som avslutning på dagen, står Ganga på T-centralens perrong, fördjupad i en zoomsänding från Indien med fullmåne-överföring. I ögonvrån ser jag en man med rött pannband och tänker genast på ett minne från Dharamsala. En mycket känd Tibetansk aktivist och poet, Tenzin Tsundue
Ja, det är Tenzin, vi möttes i Dharamsala för 16 år sedan. Vi tar ett kort och han säger ”you are tall” mitt svar ”but you are Great” han tyckte han träffat på en livslevande Freja, tror det var en komplimang. Vi var bägge två förundrade över detta möte.
Kul, jag kunde berätta att vi läst hans dikter på ett event i Båstad och efter en stunds prat var det en stor kram och lycka till. Tenzin turnerar i Europa och just nu, sista föreläsningen i Skövde, sen är det Norge.
Vi skiljs åt och jag sätter på mig headsetet och fortsätter lyssna på zoom-meditationen från Indien, allt medan jag vandrat upp på pågen som tar mig hem till Östergötland. Att så mycket kan hända på ett enda dygn. Känns som åkt jorden runt!
gangaochrurik 