Etikettarkiv: måleri

Djuriskt från ateljen

Publicerad den av

0

Ganga i guldram
Hejsan, det brukar ju bli en hälsning från ateljen, när det varit målardagar. Se här! egenhändigt förgylld ram! Stolt som en höna!

vita älgen med måne
Det blev omedelbar inramning. -Vit älg tassar genom natten, med månen tungt hängande i kronan. Någon går vid dess sida.

springande hare, bild av Ganga
Små detaljer är klara på en stor bild 72x92cm. HAREN är fortfarande extra mycket favorit just nu. Den är verkligen magisk och har helt flyttat in i vårt liv.  Den närmast struntar att vi finns här. Den äger. Vi bara råkar finnas här, liksom.

Detta bildspel kräver JavaScript.


I bästa fall tittar den åt oss, oftast så bara den fortsätter med vad den håller på med. (idag var de två stycken som lekte kärleksleken, mitt framför mig, sådär fem-sju meter nära) Det är verkligen djuriskt-magiskt just nu. Det gillar vi. naturen känns nära, den talar. Haren kommer igen och igen på bilderna just nu.

massor med färg av Ganga
Det var ju under vårdagjämningen, som Ganga målade, så det fick ju bli nåt speciellt. en riktig flytta-på-energierna. Inte nåt djuriskt men urkraft i alla fall!
Det var allt från idag

Hälsning från ateljén

Publicerad den av

0

Ganga målar

Ateljén är vår lilla grotta. Grotta av helig tid. Så fort man gåt utanför dörren så är det ett bombardemang av tomatplantor som vill bli vattnade, kålhus dom vill bli grävt, nässlor som vill bli till soppa.

Detalj ”ROS” av Ganga

Här inne är det stilla. Det behövs, för att kunna öppna upp tillräckligt, kunna höra, och vara med i målandet.

Omma o månen, detalj . Av Ganga

Om en månad är det konst Runt Omberg. Dags att börja knyta ihop bilderna, måla klart. SR vad som stämmer tillsammans. Ovan, del av årets Omma, hon brukar få vara med. Förra året var hon ett blommande Omberg. I år en plats för måne och universum.

Snöflingor och gosedjuren

Publicerad den av

2

Snöig vår

Så var det vinter fortfarande. Förvånat vaknar vi till pudersnö, och mer ska det bli i veckan, säger prognoserna.

Målning under arbete

Ganga drar fram en gammal målarduk, med passande otäckt motiv. En känslobild från det förflutna.

Gosedjur, bundna

Gosedjuren får stå modell.

Del av bild. Gosedjur av Ganga

Ganga har målardagar. Skönt med snöflingor och stillhet där ute. Här i ateljén är en annan värld.

Gosedjuren, är de som får uppmärksamheten nu. Gosedjur är känsloladdat. Så det är tacksamt att jobba med. Vad känner du, inför bilden?

Snömys och kreativitet

Publicerad den av

0

spår i snö
Så himla mysigt!! Snö! Visserligen vet vi att det är ett kortbesök. Nuförtiden behöver man ju aldrig undra över vädret, det är bara att kolla väderappen. Så destu mer! Vi njuter av sol och vinterkrisp. Skön känsla, att vara ensamma i världen, isolerade. Det finns liksom bara vi -och alla spåren går till studion?!

omgjord arbetsbod
Studion är vår kreativitets låda. Rurik har tagit sig några dagar med fokus på måla stort. Vill du se? Vi kan gå in, så får du se vad han håller på med.

Långt till fötterna åsså det där med att tala om sig själv…

Publicerad den av

1

Ganga Roslin Bladh, Löfska stiftelsen, stipendiat

Graattis Ganga!! Så här kan det också vara! Kulturstipendiat, det är bara att suga på karamellen, smaka på ordet och ta in alla grattis, ta emot alla kramar och ta in alla pepp-gratulationer. ”det var du värd” , ”du är en stor inspiration för mig, och helt klart för många andra i din närhet”.
I vardagen försöker vi ju så klart hålla fanan högt, men att få ord, uppskattning och respekt utifrån, det värmer…. det gäller att ta in och integrera det i kroppen.

kulturpris 2018, Ganga Roslin Bladh, Löfs
Att hålla på med något av ”dom andra språken” – Montessori pratar om de 100 språken, där det talet är ett, men färg, form, känslor är några av de andra.
Att hålla på med kulturens alla andra språk, är ofta ett ensamt arbete, där slitet mellan lust, tvivel, egenvärde och känslan av att vara en lus knackar på dörren, allt som oftast. Så, tacksamhet till Ingeborg och Folke Löf, som skapade en minnesfond, för att uppmuntra alla de olika språken -som behövs, så klart. Hur ska vi annars som människor utvecklas? Men det är ju inte så ofta det lyfts fram och uppskattas, så som det blir en sån här kväll!

De sex stipendiaterna, 2018, Löfska

Sex stipendiater, bokskrivning & knyppling, en filmare, en operasångerska, en filmare, två med bildkonst, varav Ganga är den ena. så långt allt väl. Men för att backa lite, utdelningen……

…här sitter vi på rad. så där lite lagom knäsvaga, inför det där helt UR-svåra, att få ta emot –och att PRATA om SIG SJÄLV!!
Jag blir knäpp. Jag vet ju hur viktigt det är. Att med enkelhet prata om sig själv. Jag hade kunnat prata om VEM SOM HELST, men när det kommer till mig själv, så blir det alltid super-avkortade versionen. Nu sitter det ändå massor med människor här och är jättenyfikna! Varför är det så svårt att ta in?
Jag gör helt enkelt så gott jag kan, idag. Varje gång blir en väl lite bättre på att uttrycka sig?

IMG_6499
Vad är min konst? Vad är mitt uttryck?
Min konst är gärna avbildande,” läsbar i form” så att säga (det går att se vad det föreställer). Men mer, numera, är det det bortom, och bakom, som jag målar. Naturen finns där, men vad är det vi inte ser i naturen? Det vill jag måla. En kvinna finns där, men vad är det vi väljer att inte se, som finns där?
Naturen, Kvinnan och Mystiken, var för sig eller allt på en gång.
Kvinnors förhållande till sin kropp är ett återkommande tema. Därav att jag, till exempel gjort kvinnliga kön – i keramik, som ett altare  -eller i bild, som blommor.
Det är nog det sistnämnda som gjort att jag upplever att jag har liten speciell publik i form av yngre kvinnor. tiden är liksom inne för att kvinnor vill ta sig själva och sin kropp på ett hedrande allvar. Mogna kvinnor som ”gjort sin resa”, kan också bli så där tok-lyckliga inför en del av min konst.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi firar dagen med lite bilder.
Hurra för Ganga!!!

Kråka-målningar

Publicerad den av

0

Rurik har målat och målat. solen lyser och varmt har vi, som resten av Sverige. Men Rurik målar på. Nu blir det…. hm. Från början, i traditionen var det tuppa-målningar, härlig grönska med en tupp i toppen. Sen målade Rurik en variant med Svan i toppen och nu kommer kråkor. Kråka-målningar.

Ganga bjuder på fjäsk, iskaffe med baba ganoush och oliver. Som bästa semestern, säger Rurik, gräset växer o solen skiner, men skönt att få vara i målandet i alla fall, ostört. Hur blev det då?

Crawpainting. Kråka målnng och Rurik

Grönt blommigt, änglar/Keruber och kråkor, vilken oslagbar kombo!!
Ganga älskar kråkorna, de ser verkligen ut som kråk-tonnåringar. Nykläckta och förvirrat kraxiga.

detalj ur Kråka-målning av Rurik

Två stycken målningar i stående format, med snarlika motiv. Från början tänkt att sitta ihop -på var sida om en dörr – för att få dörren att se extra stor och festlig ut. Då har man sommar året runt.

Vad gör Ganga?

Publicerad den av

0

Många bilder

Medan Rurik jobbar i lera släpper Ganga lös alla sina bildpedagogiska vänner. Hur många bilder jan man ha på en vägg?

Bildvägg

-Antagligen väldigt väldigt många. Men en linje kan väl vara en bra, inspirerande början? Lådan på bilden innehåller alla konstbilder, som Ganga under ett liv som bildpedagog samlat på sig. De är som gamla vänner. Eller rent av medhjälpare. För det är ofta bra med mycket bilder, för att vidga sin egen horisont. Vad är fint? Finns fult? Blanda färg eller oblandat? Noggrann eller bara enkelt? Det är mycket man kan reflektera över.

Ganga

Kursen heter ”måleri för hela dig” det blir inga pekpinnar bara öppna dörrar. Lekfullhet och allvar. 6 lördagar (varannan vecka) Nu är rummet laddat. Du är välkommen.

Kurser inför VÅREN 2018

Publicerad den av

0

Nu finns vårens kurser på plats i kalendariet.  Ganga tar ett GIGANTISKT kliv ut i verkligheten och kommer förutom att ha YOGA I VADSTENA, även att ha  kurser i ÖDESHÖG.  På kulturhuset SAGA. Det blir MÅLERI och SKRATT.

YESS!! Välkomna!

Sen finns det ett ord som heter FULLSATT. så skynda dig att anmäla dig. Begränsade platser.

 

måla med andras konst

Publicerad den av

0

tavelhäng

Nu var det dags igen. vi gör en Om-hängning på galleri Omkultur. Beslutet är att göra en delsvis omhängning, så de som ville, bytte ut eller kompletterade de konstverk som redan fanns. Att hänga utställning är nästan som att måla -fast man gör det med andras konst. Nu sätter vi igång.

färgfull skottkärra
Även om det bara är Ganga (inte Rurik) som är med i hängningsgruppen, så blir det ett gemensamt engagemang hemma hos hos. ”Hur gör vi lite kul i Skylten?”  Ja, det slutade med att Rurik tar fram favorit sprayfärgerna och vår skottkärra ( som nu inte kan använda hemma på ett tag) blev väl-pimpad. Sen rullade vi ihop mattor och var vid sjön och skar vass. Allt för konsten.

spade i skyltfönstret
I andra delen av skyltfönstret blev det både spade och potatislåda.  Två mattor i sköna höstfärger fick också bo i fönstret. Sen plockade vi ut konsten. Tänk de små fåglarna som kurade såg så höstlika levande ut vid spaden – det blev en känsla av jord och höst.

skylten i mitten
Ambitionen med skyltfönstret är så klart att den ska vara spännande och inbjudande men också att helst alla ska vara representerade.

Hela långa skyltfönstret
Det är rätt många meter skyltfönster och det är nog nåt vi får lära oss -för att göra det absolut maximala av det. Men, vi är nöjda. Denna gången la vi mycket energi på att fönstret skulle fungera.

vägg, galleriet, Ganga-bild
och eftersom det här är vår egen blog, så kan vi ju vinkla presentationen lite till vår egen fördel. Här syns då Gangas Krokodiltavla i mitten – omringad av enbart helt fantastisk konst. Vi, både Ganga och Rurik, är så glada att vi är med i Omkultur. alla är verkligen så duktiga och med sitt eget uttryck.

IMG_2324

Ruriks Ikonvägg

Rurik har en Ikonvägg, förutom att han har med bonader.

hörnet,galleri omkultur
Ganga har bytt ut en del Muttor, nu finns FineArt-trycken här. Kom och köp!

Karin jobbar
Vi har en intensiv dag. Lite vana är vi nu, både vid lokal och varandra. Ofta är det bara tyst och alla jobbar intensivt med att få till det, sen stoppar vi, kollar tillsammans och tar sats igen. hitta rätt plats till allt och sen hitta rätt längd på alla linor. Det tar sitt tag.

noshörning, keramik, Kerstin Grönvall
Men allt hittar hem, tycker vi och nöjda kan vi till sist konstatera att vi är klara.

Rurik i skyltfönstret
Vi kikar på Ruriks blåa Fåglar och allt det andra i skylten, skulptur-ormarna ringlar sig upp ur mattan. Ja, ett litet egoistisk vinkling på inlägget, men under hängning är det bara ett som gäller; ”alla barnen ska vara lika nöjda”så är det. och det är skönt att man kan fokusera så på helheten, så det nästan är en överraskning på slutet var ”man själv” har hamnat. nöjd är man  bara om helheten fungerar.

Glädjeskutt
Väldans nöjda är vi, det är bara Karin Langhart och Ganga som är kvar när vi låser. Det blir ett glädjeskutt innan vi skiljs åt.

verkligheten bakom filmen

Publicerad den av

0

biopopcorn
Trots en alldeles ny tand -som en gång i tiden gick i sönder på grund av popcorn. Sitter vi här…. på bio… och tuggar popcorn!

bio femma

Här sitter vi och blir nostalgiska vid minnet av att man en gång i tiden alltid hade bråttom till en film -så man inte skulle missa reklamen. ja, den tiden är definitivt över! här är inte ens så mycket reklam längre. Med vad ser vi för film?

The Danish girl, filmduk

The Danish girl, det var ju bara ett måste, nu när vi (Tack Ella!!) blivit uppmärksammade på att den utställning vi sett i Danmark ( på Arken) handlade om samma konstnärspar. Grete o Lily/ Einar, där  Svenska Alicia  Vikander  fått Oskar för sin roll som Grete.
Det var verkligen en film för oss.  Lika röd-gråt-mosiga i ansiktet bägge två när vi gick ut därifrån.

IMG_1686

”On the way to Anacapri” Lili och Gerda 1922

Hemma igen, blir det extra roligt att titta i vår utställningskatalog igen. Filmens historia är väldigt komprimerad. Allt tycks vara en kort intensiv utveckling, men de levde ihop som gifta i många år. De gifte sig 1904 då Gerda var 19 och Einar var 21år. och de levde, reste och arbetade ihop fram till 1930 då  Einar som första person i världen genomgått könsbyte och det var Kungen av Danmark som bröt deras äktenskap -eftersom två kvinnor inte kunde vara gifta, punkt slut. då var Gerda 45år och Einar var 47år.

IMG_1679

självporträtt, Einar Wegener 1904

Så, de levde faktiskt närmare trettio år tillsammans. Själv tänker jag att de måste verkligen ha älskat varandra, långt förbi allt yttre, tycks de ha stöttat varandra och verkligen sett varandra för vad de var.  Det var två modiga, ärliga människor.

IMG_1680

Gerda Wegener, 1934, foto

Gerda hade en lång lyckosam karriär och de tycks ha bott i Paris i tio år och Gerda var eftertraktad porträttör. Men hon var flitig illustratör också.

IMG_1685

”Olympia” 1933 av Grete Wegener

En känsla för den där känslan av erotism, med välbehagliga poser och naken hud finner man i många av hennes illustrationer.

IMG_1684

foto av Lily 1926

Men filmen handlar om Einar och 1930 genomgår han operation för att byta kön. Gerda och Lilys äktenskap bryts och 1931 ställer de ut tillsammans en sista gång och  Lily uttalar sig för pressen att Einar har fått vika undan för att ge plats för Lily som han upplever har större rätt att existera än Einar.
Verkligheten är sorgligare än filmen tycker jag.  en månad senare Gifter Gerda om sig – med en Italiensk flygofficer och flyttar  Marrakesh. Den 13 september samma år dör Lily i komplikationer efter sista operationen.

IMG_1681

teckning av Gerda Wegener

Men hon skiljer sig igen efter sex år. Känner sig isolerad och avskuren från den europeiska konstscenen. Faktum är att hon inte är framgångsrik längre. Hon flyttar tillbaks till Köpenhamn, helt obemärkt. Och 1940,  tio år efter Lilys död, dör även Gerda, på Frediksberg hospital, sjuk, fattig och ensam.

Einar Wegener, teckning av Gerda Wegener

Einar Wegener, teckning av Gerda Wegener 1924

Einar/Lilys anteckningar och brev ligger till en grund för en bok vid namn ”Man into woman: an Autentic Record of a Change of Sex”  den utkom efter Lilys död och blev i sin tur grunden till den bok som kom ut år 2000 ”The Danish girl” av David Ebershoff. Som alltså blev grunden till den film som Ganga och Rurik har sett, ätit popcorn till och gråtit sig rödögda.

”Hon har ändå fått levt mer än de flesta”, tröstar Rurik. när Ganga beklagar Gerdas öde, att behöva dö både ensam, sjuk o bortglömd. ”Hon reste, fick leva ut,  ha en karriär….. det är mer än de flesta”. Jo det är sant, Ganga suckar.
Det var en vacker historia, både på film o verklighet.