
Mitt i sommaren, körsbären levererar, hallon och mullbär likaså. vi får besök, och vad är mer naturligt än att vi går ut i grönskan och bara mumsar! solvarma bär, det är som levande poesi.
förutom att umgås, dela mat, kloka ord och senaste nytt, vill vi ju gärna bjuda på Omberg.

Siv och Stefan är Helare, de håller Ceremonier, bla medicinresa med vibrationer och resonanser; mycket och spännande ljud och har även den absolut finaste och mest spännande ”affären” för återbruk. Det blev ” ”runt ordet affär, för ordet passar inte. Draknyckeln är att vandra in i en annan värld och man blir omslutet av värme -och tiden upphör. Vi har skrivit om det i tidigare inlägg.
För Siv och Stefan finns helighet självklart överallt, men det är ändå roligt att andas in Alvastra och de andra platserna på Omberg, tillsammans med dom.

Anira och Peter, säger säkert samma, att helighet finns överallt, där vi är i hjärtat och går med våra fötter. Även dessa vänner är Helare; Anira har många strängar på lyran, jag brukar alltid försöka pricka in en kväll med frigörande dans, när jag är i Skåne-trakten. Men just denna gång hade hon hållit en trummresa med cacao-ceremoni i Borås när de kom till oss.
När de var här hade vi precis fått fram mer lera…. sån där fin naturlig lera direkt från jorden. Vi tog oss tid att skulptera, sådär contemporary, att liksom mest fånga känslan utan att korrigera, fånga porträtt av varandra. så här ovan finns vi med vårt lerporträtt under oss. Dom blev brända i gropbränning senare. Det var Ganga som lite ville testa inför kommande keramikkurs i Jönköping, och alla ställde upp och satte glatt händerna i leran. Med härliga resultat.
Men självklart ville vi ju gärna låta även dessa vänner få smaka lite av Omberg.

Två olika besök, men i år var vi inspirerade att göra så här: Vi körde till Rogslösa kyrka, bägge gångerna. Inte långt ifrån där vi bor, det är vår sockenkyrka. Där finns en port ( se ovan) som brukar finnas med i böcker om Svensk Konsthistoria. Ett vackert smidesarbete från tidig medeltid.
Vi läser på skylten. Att porten sägs vara äldre än kyrkan och att den har suttit på Ommas borg! Här tätnar mystiken, eller hur!! – Omma; Drottning, Prästinna, Gudinna över Omberg och en evig MYT.
Hon lever genom nästan varenda konstnär i bygden. hon liksom sipprar in i medvetandet och påminner oss om vår del i naturens mysterium och storhet. Hon besjungs och skrivs om än idag. hon är uråldrig, äldre än både Kristendom och Asatro. Men lever än.

Kyrkan har byggt ett extra förrum, för att skydda dörren. Detaljerna är så fina och välgjorda.
-Men, säger Siv, är det en drake? Vad gör han! -Ja, han dödar den, muttrar Ganga. Nä, det ska man inte göra, säger Siv. Det är en inre kraft att förlika sig med, vår inre auktoritet, -ungefär som ”go with the force” i Star Wars. det vet vi från Draknyckeln.
Ja, just detaljen med riddaren och Draken gör även Ganga tveksam. Är verkligen porten så gammal? Det är ju en kristen och brutal myt ( om hur patriarkatet vill döda den feminina kraften och kunskapen)

Porten har även massor av ringar. Varför? Dom känns viktiga, men gåtfulla.
I alla fall, våra besökande vänner, både Siv och Stefan, och Anira och Peter får starta sin resa över Omberg med att stå vid Ommas port. Sen avslutade vi resan vid resterna av det som varit själva Borgen. En plats på berget med mäktig utsikt över Vättern.

Sen åkte vi hem, Siv och Stefan kliver ur bilen och går en runda i trädgården medan vi fixar med maten.
”Nu vet vi var den verkliga kraftplatsen är: Den är Här.”
Vi skrattar och svarar -”Berätta det inte för någon.”