Ommas Port och våra vänner

Mitt i sommaren, körsbären levererar, hallon och mullbär likaså. vi får besök, och vad är mer naturligt än att vi går ut i grönskan och bara mumsar! solvarma bär, det är som levande poesi.
förutom att umgås, dela mat, kloka ord och senaste nytt, vill vi ju gärna bjuda på Omberg.

Siv och Stefan är Helare, de håller Ceremonier, bla medicinresa med vibrationer och resonanser; mycket och spännande ljud och har även den absolut finaste och mest spännande ”affären” för återbruk. Det blev ” ”runt ordet affär, för ordet passar inte. Draknyckeln är att vandra in i en annan värld och man blir omslutet av värme -och tiden upphör. Vi har skrivit om det i tidigare inlägg.
För Siv och Stefan finns helighet självklart överallt, men det är ändå roligt att andas in Alvastra och de andra platserna på Omberg, tillsammans med dom.

Anira och Peter, säger säkert samma, att helighet finns överallt, där vi är i hjärtat och går med våra fötter. Även dessa vänner är Helare; Anira har många strängar på lyran, jag brukar alltid försöka pricka in en kväll med frigörande dans, när jag är i Skåne-trakten. Men just denna gång hade hon hållit en trummresa med cacao-ceremoni i Borås när de kom till oss.
När de var här hade vi precis fått fram mer lera…. sån där fin naturlig lera direkt från jorden. Vi tog oss tid att skulptera, sådär contemporary, att liksom mest fånga känslan utan att korrigera, fånga porträtt av varandra. så här ovan finns vi med vårt lerporträtt under oss. Dom blev brända i gropbränning senare. Det var Ganga som lite ville testa inför kommande keramikkurs i Jönköping, och alla ställde upp och satte glatt händerna i leran. Med härliga resultat.
Men självklart ville vi ju gärna låta även dessa vänner få smaka lite av Omberg.

Två olika besök, men i år var vi inspirerade att göra så här: Vi körde till Rogslösa kyrka, bägge gångerna. Inte långt ifrån där vi bor, det är vår sockenkyrka. Där finns en port ( se ovan) som brukar finnas med i böcker om Svensk Konsthistoria. Ett vackert smidesarbete från tidig medeltid.
Vi läser på skylten. Att porten sägs vara äldre än kyrkan och att den har suttit på Ommas borg! Här tätnar mystiken, eller hur!! – Omma; Drottning, Prästinna, Gudinna över Omberg och en evig MYT.
Hon lever genom nästan varenda konstnär i bygden. hon liksom sipprar in i medvetandet och påminner oss om vår del i naturens mysterium och storhet. Hon besjungs och skrivs om än idag. hon är uråldrig, äldre än både Kristendom och Asatro. Men lever än.

Kyrkan har byggt ett extra förrum, för att skydda dörren. Detaljerna är så fina och välgjorda.
-Men, säger Siv, är det en drake? Vad gör han! -Ja, han dödar den, muttrar Ganga. Nä, det ska man inte göra, säger Siv. Det är en inre kraft att förlika sig med, vår inre auktoritet, -ungefär som ”go with the force” i Star Wars. det vet vi från Draknyckeln.
Ja, just detaljen med riddaren och Draken gör även Ganga tveksam. Är verkligen porten så gammal? Det är ju en kristen och brutal myt ( om hur patriarkatet vill döda den feminina kraften och kunskapen)

Porten har även massor av ringar. Varför? Dom känns viktiga, men gåtfulla.
I alla fall, våra besökande vänner, både Siv och Stefan, och Anira och Peter får starta sin resa över Omberg med att stå vid Ommas port. Sen avslutade vi resan vid resterna av det som varit själva Borgen. En plats på berget med mäktig utsikt över Vättern.



Sen åkte vi hem, Siv och Stefan kliver ur bilen och går en runda i trädgården medan vi fixar med maten.
”Nu vet vi var den verkliga kraftplatsen är: Den är Här.”
Vi skrattar och svarar -”Berätta det inte för någon.”

Vi som inte kom med

Hej hej, idag ska vi visa vad som inte kom med…. till 2021års Liljevalchs. Med en bra bit över fyratusen sökande, får en ta det med upphöjt lugn, att en inte råkar vara den utvalda/ utvalde. Men vi tycker i alla fall, att vi hade förgyllt vårsalongen med vår närvaro.
Någon som är riktigt kul, är dock att det är flera stycken som vi känner ( och som är riktigt duktiga och värdiga) som kom med. Det är bara att gratulera.

Men nu handlar de om oss, vi refuserade. Först ut är Ruriks fina drakar. Vi hade valt att kraften, i form av DRAKE, som fick vara den gemensam nämnare för bilderna i Ruriks ansökan. Alla bilder har samma format 100 x 150cm.

Inga bilder blir sämre av att de inte kom med. därför tycker vi det är lite roligt att visa upp dom så här.
Nu är det Gangas; Där blev valet fyra bilder, alla i akryl men i olika format -det kan ibland vara störande, men nu tyckte vi det gav spänning åt helheten. Bildmässigt var urvalet utifrån Naturens gåtfulla, mystiska sida. Kraft är nog ett ord en kan använda, precis som med Ruriks drakar, men på ett annat sätt. Ganga ville också sätta dom på kartan, få dom att landa vid Omberg så att säga. Några av bilderna är direkt kopplade till vår plats. Det är ”Älg, Måne och Omma”- med Omberg, och ”Blod-dop” -med Tåkern och dess beskyddande vass. De två resterande bilderna med djuren som liksom tar sig genom verklighetens olika lager och ger närkontakt, är inte så direkt kopplade till den här platsen, utan mer till företeelsen att naturen påverkar oss djup, i sitt möte med oss, oavsett när det sker.

Vilka var då dom som vi känner, som kom med? En av dom är Morgan Johansson han är ju med i vår grupp av yrkesverksamma kulturarbetare i bygden; OMKULTUR.

Med trumma på Omberg

Alvastra klosterruin

En alldeles underbar dag för en dag på Omberg! Martin och Sandra Katarina är här. Trummbyggare som de är känns det ju helt rätt att ta med både trumma, skramla, flöjt och picknick korg på vår resa. Vi kör upp på Omberg från bergets södra fot och första stopp blir Alvastra klosterruin.

Önskebrunnen, Alvastra

Vi har underbart nyfikna gäster och allt undersöks med alla sinnen. Flöjtens ljusa toner och trummans hjärtslag dansar mellan ruinens byggnader och väcker liv i platsen.

Alvastra klosterruin

Det är fortfarande en väldigt vacker plats. Storheten finns kvar, trots att mycket har försvunnit och blivit om-använt till andra byggnader i trakten, efter reformationen och Gustav Vasas tid. Men det är i alla fall ett av Sveriges absolut äldsta klosterbyggnader vi befinner oss på.

Stockelycke

Efter inmumsad matsäck, nära Ellen Key, med fantastisk utsikt, vill vi prata med vattnet. Vi kör ner till Stockelycke. (Fint alternativ är att parkera uppe vid vandrarhemmet och gå ner, genom fantastisk bokskog)

Vättern

Att möta Vättern, är alltid mäktigt. Det är mer ett hav än en sjö, berättade någon som var insatt i Vätterns beteende. Djup, ofta kylig, lynnig, starkt som få. Men kristallklart vatten…

Info karta, Västra Hallar

Att köra bil på Omberg är att köra längst med Vättern och där är många möjligheter att få magnifik utsikt, i ögonhöjd med korparna. Tyvärr visade inte korparna idag, men vi stannar till och går ut och andas storhet vid Västra Väggar. ( glömde fota) Här flyger ofta korparna och man kan se dom ovan i från, deras läten slår vot klippväggarna och bildar ljupa resonans när vädret är stilla. Vi ser över Vättern, in i Västergötland och Tiveden. Vi ser och hälsar på Visingsö, där ute i sjön.

Kväll vid Ommas Borg

När resan närmar sig sitt slut och vi nästan är vid Borghamn, vi stannar vid Ommas Borg. Den ligger även den, högt, ovanför Borghamn. Det är bara typ lösa stenar som är kvar av borgen, men det är en riktig kraftplats. Omma har många platser på Omberg, och flera ”borgar” med kraft. Denna är den som är lättast att hitta, alldeles vid vägen och väl utmärkt med skyltar. Solen går ner och det är en sällsamt fin kväll.

Trumning, Ommas Borg

Martin trummar ( ja, vi är flera som trummar) och vi sitter här i nån slags tidlös magi. Njuter av stunden.

Martin lämnar trumman här hos Ganga, när de sen dagen efter kör vidare på sin resa. Det är ett förtroende, Ganga har lovat att måla trumman….

Fru Hampa i bilen

Självplock, hampa

Nu har vi varit på själv-plock. Vi kom aldrig igång själva, detta år med att odla vår egen hampa, men glada, vi har ju nära grannar som är proffsodlare! Här står Rurik med vår egen hämtade Finola-hampan!  Nu ska det bli smothies var enda dag med hampa och så ska vi torka till te. Kanske ska vi täven mala att ha när vi gör, typ biffas.
Vi plockar typ 10 plantor. Det räcker bra. Fast vi kommer nog åka dit några fler gånger under säsong, för att få färskt och nyplockat till våra smothies.

Industrihampa
här vid Omberg odlas det flera sorter, men alla är industrihampa, fylld med nyttigheter och hälsokraft. Listan kan göras lång.
Men vilken växtkraft!! Det är som att stå vid en vägg! Och inte nog med det: Den doftar så gott!! Hur gott som helst!! Bara att vi rör oss framåt i djungeln omfamnar oss denna fylliga, rogivande doften.

Rurik och Ganga doftar
En kan inte få nog! Vi drar in doften i djupa andetag.
Maria i Skåne (hej!) berättar, efter att hon varit på självplocke där, en historia: Om gårdens hästar, som rymde från sin inhängnad, då de kände doften. De rymde till hampafältet och där stod de och mumsade. Så mycket hälsosamt det finns i Hampan, klart att de kände det. Inget stängsel hindrade dom.
Min egen upplevelse är att doften öppnar hjärtat. Så mycket kärlek!

goss
Tänk, för inte så länge sedan var det lag på att alla bönder i landet skulle odla hampa. Det var förbjudet att inte odla. Så nyttig är den och så viktig var den. Till kläder, rep, medicin, ja allt möjligt. Välkommen igen, Fru Hampa. Så glada att vi helt lagligt får fröjdas. Nu sitter Fru Hampa i vår bil, välkommen

Fru Hampa
Vill du hitta hampa nära dig, rekommenderar jag den offentliga fb-gruppen Hampaförmedling. Lycka till

Hälsning från ateljén

Ganga målar

Ateljén är vår lilla grotta. Grotta av helig tid. Så fort man gåt utanför dörren så är det ett bombardemang av tomatplantor som vill bli vattnade, kålhus dom vill bli grävt, nässlor som vill bli till soppa.

Detalj ”ROS” av Ganga

Här inne är det stilla. Det behövs, för att kunna öppna upp tillräckligt, kunna höra, och vara med i målandet.

Omma o månen, detalj . Av Ganga

Om en månad är det konst Runt Omberg. Dags att börja knyta ihop bilderna, måla klart. SR vad som stämmer tillsammans. Ovan, del av årets Omma, hon brukar få vara med. Förra året var hon ett blommande Omberg. I år en plats för måne och universum.

Sveriges äldsta syren o annat ädelt

Nu är vi på Omberg. Vi är med i ett matlag som handlar eko tillsammans. Vi är här för att hämta varor. Men, inte vill man ha för bråttom. Det är en gammal gård, även om boningshuset är från början av 1900-tal, så är det onekligen antik mark. Ser du den gigantiska busken till höger om Rurik och Rune? Det är en syren. Den tillhör de äldsta som finns i Sverige.


Vi rör oss in i buskaget och stammen är enorm. En av de gamla buskarna är nedsågad och årsringarna är minst  250st!! Mitten av 1700talet. Det var när Karl  XII kom hem från Turkiet, som de hade med dig syrener. Några blev planterade här, vid Omberg.


Sidobyggnaderna till gården, fanns då. Hela Omberg var inhägnat, för det var kungens jaktmarker och här var en av boställena för de som som vaktade området o jakten.


-o bakom den osannolikt stora forsytian, uppe i backen. Här fanns vägen (som försvinner bort i grön-tunneln), -redan på vikingatiden.


Men Rune själv, är en Mäster, i Zenmeditation, på gården hålls regelbundet kurser i detta. Zen, då är det kanske naturligt att man har förkärlek för bambu… och Rune är kanske även en Bambu-Mäster. Vi vandrar ut i den stora trädgården…


Nja, det var ju inte sådär enkelt som att det bara fanns ”bambu”. Här finns många individer, som Svartbambu…


…Zig-zag bambu… de växer snabbt. En sort var riktigt extrem med 15 cm per dygn. Med stillsamma meditativa ögon, så kunde man faktiskt SE, hur bambun växte! Då undrar man ju så klart. Vad äter en Panda?


Såklart, den fanns här. För inte äter en Panda vilken Bambu som helst. Nä späd och buskig ska den vara! En alldeles speciell sort.


Så lassar vi bilen full av vår beställda mat. Vi tackar för äventyr både i historia o botanik.

Hälsning från grönskan

Idag är det midsommarsolstånd, magiska energifyllda dagar. Naturen är extra levande och vår trädgård växer så det knakar.


Allt är så naturligt vackert att det är sagolikt. Det blommar doftar och är vackert, helt enkelt.


Sommarsolståndet blev firat med mat, trummor o dans på Omberg.


Kändes som vi gjorde nåt evigt. Antagligen har människor samlats på Omberg o firat somarsolstånd i alla tider.


Vi åker hemmåt i sommarnatten. Ett vallmofält fångar vår uppmärksamhet.


Ögonblick att minnas. När man ser in i vallmofältets röda själ, en midsommarnatt.

blomexplodering

vinbärsblommor
Lite lugn tack, efter en väldigt intensiv helg. Nu vill vi njuta av en skön dag i naturen. Men naturen är verkligen inte lugn, efter en lång seg vår kommer denna totalt ösiga solhelg, det känns som högsommar -och naturen hänger på –allt blommar!!

körsbärsblom
Tänk att vara körsbärsblomma och lyckas blomma när det är så här soligt! Alla hummlor och bin är ute det surrar över allt ( här är helt galet, myggor, flugor, alla insekter, helt tjockt i luften – vi bor ju vid Tåkern. alla insekters paradis)  Jag tippar på att det blir massor av körsbär till hösten.

körsbärsblom på Omberg
Det är inte bara i trädgården det blommar, Omberg är känd för sina vildkörsbär. Vi tar bilen och glider iväg på utflykt. De blommiga träden står som vita tussar i skogsmarker och täppor. Det är skirt, skört och mäktigt. vi åker sakta o tittar, doftar, andas och lyssnar. Hela Omberg är intensivt upptagen med sin blommande verksamhet. solen och värmen gör det ännu vackrare, så klart.

bryggan, Hästholmen
Eftersom det härmed är sommar, finns det vissa saker vi måste… äta glas och sitta vid vattnet. Det blir bryggan i Hästholmen.

fötter i vatten
Det är som en helig rit. Fötterna i vattnet, det är som att hälsa på en kär vän.  Frestande att hoppa i… men lite för kallt i luften.

Rurik i bilen
Istället fortsätter vår tur i bästa pensionärs-stil, vi glider över Omberg, stannar vid utsiktpunkterna och säger ohhh och ahhhh, för det är så himla fint!!

vättern med båtstreck
Tomas Ledins sommarsång ”sommaren är kort, det mesta regnar bort. Solen skiner kanske bara idag” (ja, ungefär så)  det har präglat, i alla fall mig . Är det sol, så får man banne mig ta sig ut. för det är kanske den sommaren som det blir. Man vet aldrig. Det gäller att njuta.

Padd-spaning

Omberg, paddsjön
”Nu är Paddorna igång” Det är Grannen som kommer och meddelar oss. Paddornas parningslekar är extraordinära i kvällsmörket och det är bara några få dagar. Vi kom inte iväg till Paddsjön förrän kvällen därpå. Är dom kvar??

Padda
När vi stillat oss upptäcker vi dom. Det kväker både här och där. De sitter på botten och seglar upp till ytan ibland. Tittar lite tjurigt på oss.

Rurik i skogen
Rurik vandrar försiktigt, fram o tillbaks, vi väntar på de där Paddklumparna som det blir när det begiver sig. Men…… inget ser vi.

På vakt
Mörkret lägger sig allt mer. Det är stilla -men INTE tyst. Massor med fåglar sjunger sin kvällssång – det ekar i skogen, ibland kompar paddorna med sina kväk. Vi spejar och lyssnar, men blir tvungna att konstatera att vi kom för sent i år.
Uppfyllda av alla fågelljud är vi ändock helt överens, vi är alldeles för sällan i skogen. Ännu inga mygg, temperaturen är ok, och det var en totalt magisk kväll. Fyllda med stillhet tar vi oss hem.
För två år sedan, då vi var ute på paddspaning gick det bättre, det var nog en kyligare vår, för det var en vecka senare, då hade vi tur, läs gärna här.

Invigd

vita elefanten, hästholmen

Gillas mycket. Publik som kommer o vill se elefanten i verklighet, efter att ha sett den här på bloggen.

IMG_8140

Invigning av Konstrundan i Ödeshög. Solen lyser och massor av folk!

Patrik och Rurik

Mycket prat, många möten

på magasinet, Hästholmen

600 besökare idag. Men utställningsytan är stor så det fungerade bra utan nån större trängsel.

ballonger

Kalasstämning.