Med trumma på Omberg

Alvastra klosterruin

En alldeles underbar dag för en dag på Omberg! Martin och Sandra Katarina är här. Trummbyggare som de är känns det ju helt rätt att ta med både trumma, skramla, flöjt och picknick korg på vår resa. Vi kör upp på Omberg från bergets södra fot och första stopp blir Alvastra klosterruin.

Önskebrunnen, Alvastra

Vi har underbart nyfikna gäster och allt undersöks med alla sinnen. Flöjtens ljusa toner och trummans hjärtslag dansar mellan ruinens byggnader och väcker liv i platsen.

Alvastra klosterruin

Det är fortfarande en väldigt vacker plats. Storheten finns kvar, trots att mycket har försvunnit och blivit om-använt till andra byggnader i trakten, efter reformationen och Gustav Vasas tid. Men det är i alla fall ett av Sveriges absolut äldsta klosterbyggnader vi befinner oss på.

Stockelycke

Efter inmumsad matsäck, nära Ellen Key, med fantastisk utsikt, vill vi prata med vattnet. Vi kör ner till Stockelycke. (Fint alternativ är att parkera uppe vid vandrarhemmet och gå ner, genom fantastisk bokskog)

Vättern

Att möta Vättern, är alltid mäktigt. Det är mer ett hav än en sjö, berättade någon som var insatt i Vätterns beteende. Djup, ofta kylig, lynnig, starkt som få. Men kristallklart vatten…

Info karta, Västra Hallar

Att köra bil på Omberg är att köra längst med Vättern och där är många möjligheter att få magnifik utsikt, i ögonhöjd med korparna. Tyvärr visade inte korparna idag, men vi stannar till och går ut och andas storhet vid Västra Väggar. ( glömde fota) Här flyger ofta korparna och man kan se dom ovan i från, deras läten slår vot klippväggarna och bildar ljupa resonans när vädret är stilla. Vi ser över Vättern, in i Västergötland och Tiveden. Vi ser och hälsar på Visingsö, där ute i sjön.

Kväll vid Ommas Borg

När resan närmar sig sitt slut och vi nästan är vid Borghamn, vi stannar vid Ommas Borg. Den ligger även den, högt, ovanför Borghamn. Det är bara typ lösa stenar som är kvar av borgen, men det är en riktig kraftplats. Omma har många platser på Omberg, och flera ”borgar” med kraft. Denna är den som är lättast att hitta, alldeles vid vägen och väl utmärkt med skyltar. Solen går ner och det är en sällsamt fin kväll.

Trumning, Ommas Borg

Martin trummar ( ja, vi är flera som trummar) och vi sitter här i nån slags tidlös magi. Njuter av stunden.

Martin lämnar trumman här hos Ganga, när de sen dagen efter kör vidare på sin resa. Det är ett förtroende, Ganga har lovat att måla trumman….

rapport från kvällen med de många Eldarna

Det handlar inte bara om flygövningar över Vättern det är även flera stora utländska gruvbolag som vill starta utvinning i området runt sjön. Smutsig hantering som förgiftar miljön – och pengar som flyr landet….  Det gör oss upprörda. All hantering av Moder Natur tycks bli allt större och brutalare. Igår kväll  ville vi visa att det är som en krigszon vi lever i. Vårdkasar  tändes och kyrkklockor  ringde, runt Vättern.

Tom. himlen brann när vi åkte upp till Omberg. Det blåste. Det kändes som även Naturens Andar ville visa sin oro.  En grupp människor med Hjärtat i det Shamanska samlades vi Stockelyckehamn. Det är Ana Danielsson och Karin Langhard som kallat oss. Vi kom alla med våra trummor….

Trumcirkel, Stockelycke

Ana och Karin förde oss vant in i trummandet. Trumman är som Shamanens  förlängda Hjärta. I en en tät synkroniserad  rytm trummade vi. Länge. Vi försvann, blev ett, blev naturen, vinden, mörkret och elden.

Trumcirkel, Stockelycke, Omberg

Det finns en grupp som samlas regelbundet, här i området, om jag förstått rätt, och trummar. Eftersom min kropp inte orkar göra allt som jag skulle vilja, så är det något jag valt bort. Jag är inte van att trumma i grupp så det här är en underbar upplevelse. vi både är varandra väldigt nära och samtlidgt finns vi knappt alls – bara trumljudet.
Så sjunger och trummar vi en del. Jag har skrivit om det förr – men jag säger det igen: man ska inte underskatta sådana här ritualer. Jag var med när vi hade meditationer på Hallandsåsen då det borrades där (dom håller väl på än? efter 20 år?)  Det skedde märkliga ”sammanträffanden” när borrningarna kollapsade efter att vi haft möten… Något förändras när man riktar sin uppmärksamhet…
Speciellt om man har eld eller rökelse med sig. Eld och rök för budskap genom dimensionerna.

Sen kom Rurik. Han hade varit bland dem som samlats uppe på Hjässan. Högsta punkten på Berget. Där hade de sett hur eldarna tändes, många hade de räknat in… Hästholmen närmast men även Visingsö, Stora Lund, Hjo på andra sidan liksom Karlsborg. Ända bort till Motala kunde de se hur det brann.
Det fortsatte att blåsa, det var sent. Några satt kvar med te och macka. vi for hem med sången om OMMA sjungandes inom oss.