En alldeles underbar dag för en dag på Omberg! Martin och Sandra Katarina är här. Trummbyggare som de är känns det ju helt rätt att ta med både trumma, skramla, flöjt och picknick korg på vår resa. Vi kör upp på Omberg från bergets södra fot och första stopp blir Alvastra klosterruin.

Vi har underbart nyfikna gäster och allt undersöks med alla sinnen. Flöjtens ljusa toner och trummans hjärtslag dansar mellan ruinens byggnader och väcker liv i platsen.

Det är fortfarande en väldigt vacker plats. Storheten finns kvar, trots att mycket har försvunnit och blivit om-använt till andra byggnader i trakten, efter reformationen och Gustav Vasas tid. Men det är i alla fall ett av Sveriges absolut äldsta klosterbyggnader vi befinner oss på.

Efter inmumsad matsäck, nära Ellen Key, med fantastisk utsikt, vill vi prata med vattnet. Vi kör ner till Stockelycke. (Fint alternativ är att parkera uppe vid vandrarhemmet och gå ner, genom fantastisk bokskog)

Att möta Vättern, är alltid mäktigt. Det är mer ett hav än en sjö, berättade någon som var insatt i Vätterns beteende. Djup, ofta kylig, lynnig, starkt som få. Men kristallklart vatten…

Att köra bil på Omberg är att köra längst med Vättern och där är många möjligheter att få magnifik utsikt, i ögonhöjd med korparna. Tyvärr visade inte korparna idag, men vi stannar till och går ut och andas storhet vid Västra Väggar. ( glömde fota) Här flyger ofta korparna och man kan se dom ovan i från, deras läten slår vot klippväggarna och bildar ljupa resonans när vädret är stilla. Vi ser över Vättern, in i Västergötland och Tiveden. Vi ser och hälsar på Visingsö, där ute i sjön.

När resan närmar sig sitt slut och vi nästan är vid Borghamn, vi stannar vid Ommas Borg. Den ligger även den, högt, ovanför Borghamn. Det är bara typ lösa stenar som är kvar av borgen, men det är en riktig kraftplats. Omma har många platser på Omberg, och flera ”borgar” med kraft. Denna är den som är lättast att hitta, alldeles vid vägen och väl utmärkt med skyltar. Solen går ner och det är en sällsamt fin kväll.

Martin trummar ( ja, vi är flera som trummar) och vi sitter här i nån slags tidlös magi. Njuter av stunden.

Martin lämnar trumman här hos Ganga, när de sen dagen efter kör vidare på sin resa. Det är ett förtroende, Ganga har lovat att måla trumman….