Vardags poesi. Målat fönsterna i studion. Sol och vindstilla. Stillheten avbryts ihärdig av sjungande ( tjoande) tranor, förnöjda tjattrande änder och rördroms booooom som får en att tro att en bor i en bastubefabrik, typ. Ljud som lugnar.
Utanför studion väntar körsbärsträden. Det är, så en känner sig känslomässigt omkullvält, när en öppnar dörren. Ny forskning visar att växter känner igen sina vårdare och skickar måbra-endorfiner när de kommer. Känner mig extremt må bra-ig, i detta nu.
Lite lugn tack, efter en väldigt intensiv helg. Nu vill vi njuta av en skön dag i naturen. Men naturen är verkligen inte lugn, efter en lång seg vår kommer denna totalt ösiga solhelg, det känns som högsommar -och naturen hänger på –allt blommar!!
Tänk att vara körsbärsblomma och lyckas blomma när det är så här soligt! Alla hummlor och bin är ute det surrar över allt ( här är helt galet, myggor, flugor, alla insekter, helt tjockt i luften – vi bor ju vid Tåkern. alla insekters paradis) Jag tippar på att det blir massor av körsbär till hösten.
Det är inte bara i trädgården det blommar, Omberg är känd för sina vildkörsbär. Vi tar bilen och glider iväg på utflykt. De blommiga träden står som vita tussar i skogsmarker och täppor. Det är skirt, skört och mäktigt. vi åker sakta o tittar, doftar, andas och lyssnar. Hela Omberg är intensivt upptagen med sin blommande verksamhet. solen och värmen gör det ännu vackrare, så klart.
Eftersom det härmed är sommar, finns det vissa saker vi måste… äta glas och sitta vid vattnet. Det blir bryggan i Hästholmen.
Det är som en helig rit. Fötterna i vattnet, det är som att hälsa på en kär vän. Frestande att hoppa i… men lite för kallt i luften.
Istället fortsätter vår tur i bästa pensionärs-stil, vi glider över Omberg, stannar vid utsiktpunkterna och säger ohhh och ahhhh, för det är så himla fint!!
Tomas Ledins sommarsång ”sommaren är kort, det mesta regnar bort. Solen skiner kanske bara idag” (ja, ungefär så) det har präglat, i alla fall mig . Är det sol, så får man banne mig ta sig ut. för det är kanske den sommaren som det blir. Man vet aldrig. Det gäller att njuta.
Måndagen var en magisk dag. vi avslutade den med en färd till Omberg.
STRAND, är namnet på Ellen Keys berömda villa. Huset ligger alldeles nära Vättern och ser nästan ut som en ångbåt när vi skymtar taket genom skogen.
Här började vi vår kvälls vandring. Rakt ut i den pågående lövspricknings – ljus – gröna – -skogen…
Det här är den Nordligaste bokskogen vi har i Sverige. Vi som är äkta Skåningar, vi känner oss som hemma. Man blir lycklig.
Lite brutalt kanske, men vi har lite svårt att motstå! Vi tuggar oss fram genom skogen. Nyutslagen kirskål såklart, bokblad och den gudomligt goda ramslöken!
Ramslöken har en fin smak av vitlök. växer med alla bladspetas åt samma håll – ser nästan ut som päls…. bladpäls.
Bokbladen behöver man inte ens böja sig ned för att få i sig. Det är bara att gapa. Spröda o fina, milda. Det är bara o tacka!
Vi äter ju inte hela tiden, vi lugnar oss efter ett tag. tillåter oss att äta mer med ögonen…. Bokskogen är underbart vacker. Gammal, är sig själv, träd som faller – får ligga.
Rötter som väver broar…
Man kan bokstavligen låta sig uppslukas av skogen!
Massor, massor av blom! Hela Omberg har många klarbärsträd (syrliga körsbär) och allt, alla träd o buskar tycks blomma just nu!!
Det var en härlig kväll!
gangaochrurik 