Vardags poesi. Målat fönsterna i studion. Sol och vindstilla. Stillheten avbryts ihärdig av sjungande ( tjoande) tranor, förnöjda tjattrande änder och rördroms booooom som får en att tro att en bor i en bastubefabrik, typ. Ljud som lugnar.

Utanför studion väntar körsbärsträden. Det är, så en känner sig känslomässigt omkullvält, när en öppnar dörren. Ny forskning visar att växter känner igen sina vårdare och skickar måbra-endorfiner när de kommer. Känner mig extremt må bra-ig, i detta nu.