Vardags poesi. Målat fönsterna i studion. Sol och vindstilla. Stillheten avbryts ihärdig av sjungande ( tjoande) tranor, förnöjda tjattrande änder och rördroms booooom som får en att tro att en bor i en bastubefabrik, typ. Ljud som lugnar.
Utanför studion väntar körsbärsträden. Det är, så en känner sig känslomässigt omkullvält, när en öppnar dörren. Ny forskning visar att växter känner igen sina vårdare och skickar måbra-endorfiner när de kommer. Känner mig extremt må bra-ig, i detta nu.
Väldigt intressant. Hjärnan håller inte rätt på om något är verkligt eller inte, den bryr sig inte så mycket om det är NU-DÅTID eller HITTEPÅ. Det är både en styrka och en svaghet. Trauman, smärtor, oförrätter negativa händelser i vårt liv har en tendens att bli till tankeslingor som sedan upprepas i huvudet, gång på gång.
Hjärnan tar inte hänsyn till om det är något som har varit – tänker man på något hemskt som hänt blir kroppens biokemi därefter. Den tutar igång och levererar stresshormoner och signalerar fara till hela kroppen som kanske år efter år får leva i sorg eller panik för något som som hände DÅ. Tänk vad det sliter på en kropp!
Den häftiga sidan av samma kunskap är att du kan använda goda minnen och din förmåga att fantisera -”skulpturera” och framhäva det goda i ditt liv…… för att sätta igång en uppåtgående spiral av goda endorfiner och välmående signaler av läkning.
Lika väl som att ta sina vitaminpiller, kan det vara lönt att sitta en stund om dagen och bara boosta systemet med tacksamhet och påminna sig om det goda man fått ta emot. Och att ta sig tid att vända på de tunga tankarna och hitta ljuset i svåra minnen….. vad lärde jag mig av det? Kanske var det just den händelsen som gjorde att jag läste den boken, mötte den personen ovs.
Det kan ”regna” ute och bo glädje i hjärtat – och tvärt om. Hjärnans biokemi…..
gangaochrurik 