Hur mycket kan egentligen hända på ett dygn?!

Långfredag var tåget upp till Stockholm. Ganga hänger utställning med 12 andra konstnärer på galleri Bellman. Glad förvirring när den stora bilden blir såld -innan den hunnit upp på väggen.

Som vanligt, jätteduktiga o trevliga människor som är medutställare. Men vi var förvånade över hur bra lottningen av våra väggytor var. Hur fint vi passade ihop. Bilder kan ju verkligen se olika ut, så lottning kan verkligen bli hur som helst.

bilden överst, av två, är min och Helena Bergrens vägg -kan du ens se var mina bilder slutar o hennes börjar?! Jo, hennes är konsekvent kvinnoansikten, så det ger en hint, men färg o form är ändå väldigt kompis.

Ovan, bilder med mkt svart, i ram el bakgrund. En utställare med Frida Kalo i olika tappning men den stora bilden till höger är en annan konstnär. Skumt, så väl anpassat till varandras bilder.

Efter hängning går Ganga en tur längst Gatan, det mesta är långfredagsstängt. Men i ett gallerifönster går att lösa att Peter Adbåge, bekant till oss, från Mjölby, ut. Världen blev liten.

Det är ju i Bellmans trakter, ställer ut på Bellmansgatan, galleri Bellman och plötsligt hade fötterna gått till Mariakyrkan som var ”Bellmans kyrka” där var det konsert med barockorkester och kör som sjöng Bach Johannes passion. Avstressande

Kväll och nattläger hos Rita o Marcus.

Hittar kreativa detaljer överallt. Titta en gris i Ombergslera!

… och en fantastisk fågelvägg. Egentligen är det värt ett eget inlägg, alla dessa kul detaljer. Men lördagen hastade på, det var ju Vernissage!

Här på Bellmansgatan är det, tvärgata till gallerigatan Hornstadspuckeln.

Riktigt fin utställning, vill jag säga. Men det mest häpnadsväckande, tappa-hakan-verket var den i tovad ull! Titta noga. Naturlig storlek. En pojke med fina ansiktsdrag, hår o kläder. Döda duvor. Alltså, en blir tagen, stum. En liten vän, stillsam kvinna var konstnären bakom det. Många timmars flit.

Som avslutning på dagen, står Ganga på T-centralens perrong, fördjupad i en zoomsänding från Indien med fullmåne-överföring. I ögonvrån ser jag en man med rött pannband och tänker genast på ett minne från Dharamsala. En mycket känd Tibetansk aktivist och poet, Tenzin Tsundue

Ja, det är Tenzin, vi möttes i Dharamsala för 16 år sedan. Vi tar ett kort och han säger ”you are tall” mitt svar ”but you are Great” han tyckte han träffat på en livslevande Freja, tror det var en komplimang. Vi var bägge två förundrade över detta möte.

Kul, jag kunde berätta att vi läst hans dikter på ett event i Båstad och efter en stunds prat var det en stor kram och lycka till. Tenzin turnerar i Europa och just nu, sista föreläsningen i Skövde, sen är det Norge.

Vi skiljs åt och jag sätter på mig headsetet och fortsätter lyssna på zoom-meditationen från Indien, allt medan jag vandrat upp på pågen som tar mig hem till Östergötland. Att så mycket kan hända på ett enda dygn. Känns som åkt jorden runt!

Hur mycket kan egentligen hända på ett dygn?!

Långfredag var tåget upp till Stockholm. Ganga hänger utställning med 12 andra konstnärer på galleri Bellman. Glad förvirring när den stora bilden blir såld -innan den hunnit upp på väggen.

Som vanligt, jätteduktiga o trevliga människor som är medutställare. Men vi var förvånade över hur bra lottningen av våra väggytor var. Hur fint vi passade ihop. Bilder kan ju verkligen se olika ut, så lottning kan verkligen bli hur som helst.

bilden överst, av två, är min och Helena Bergrens vägg -kan du ens se var mina bilder slutar o hennes börjar?! Jo, hennes är konsekvent kvinnoansikten, så det ger en hint, men färg o form är ändå väldigt kompis.

Ovan, bilder med mkt svart, i ram el bakgrund. En utställare med Frida Kalo i olika tappning men den stora bilden till höger är en annan konstnär. Skumt, så väl anpassat till varandras bilder.

Efter hängning går Ganga en tur längst Gatan, det mesta är långfredagsstängt. Men i ett gallerifönster går att lösa att Peter Adbåge, bekant till oss, från Mjölby, ut. Världen blev liten.

Det är ju i Bellmans trakter, ställer ut på Bellmansgatan, galleri Bellman och plötsligt hade fötterna gått till Mariakyrkan som var ”Bellmans kyrka” där var det konsert med barockorkester och kör som sjöng Bach Johannes passion. Avstressande

Kväll och nattläger hos Rita o Marcus.

Hittar kreativa detaljer överallt. Titta en gris i Ombergslera!

… och en fantastisk fågelvägg. Egentligen är det värt ett eget inlägg, alla dessa kul detaljer. Men lördagen hastade på, det var ju Vernissage!

Här på Bellmansgatan är det, tvärgata till gallerigatan Hornstadspuckeln.

Riktigt fin utställning, vill jag säga. Men det mest häpnadsväckande, tappa-hakan-verket var den i tovad ull! Titta noga. Naturlig storlek. En pojke med fina ansiktsdrag, hår o kläder. Döda duvor. Alltså, en blir tagen, stum. En liten vän, stillsam kvinna var konstnären bakom det. Många timmars flit.

Som avslutning på dagen, står Ganga på T-centralens perrong, fördjupad i en zoomsänding från Indien med fullmåne-överföring. I ögonvrån ser jag en man med rött pannband och tänker genast på ett minne från Dharamsala. En mycket känd Tibetansk aktivist och poet, Tenzin Tsundue

Ja, det är Tenzin, vi möttes i Dharamsala för 16 år sedan. Vi tar ett kort och han säger ”you are tall” mitt svar ”but you are Great” han tyckte han träffat på en livslevande Freja, tror det var en komplimang. Vi var bägge två förundrade över detta möte.

Kul, jag kunde berätta att vi läst hans dikter på ett event i Båstad och efter en stunds prat var det en stor kram och lycka till. Tenzin turnerar i Europa och just nu, sista föreläsningen i Skövde, sen är det Norge.

Vi skiljs åt och jag sätter på mig headsetet och fortsätter lyssna på zoom-meditationen från Indien, allt medan jag vandrat upp på pågen som tar mig hem till Östergötland. Att så mycket kan hända på ett enda dygn. Känns som åkt jorden runt!

Idag har vi tankarna i Eindhoven

KLART VATTEN, DYKNING . 100 x 100cm akryl på duk

Denna helgen är det extra ljus på den här målningen med Vätterns klara vatten.

Den visas just nu, på Art Eindhoven, Nederländerna, en konstmässa. Ett äldre industriområde som byggts om till Art fair. Erbjudandet att ställa ut, var en bonus efter det att bilden deltagit i semifinal i Painting of the year 2021.
Men faktum, bilden såldes i idag lördag morgon, redan kl 9.00, här i Sverige, eftersom jag la ut bilden och berättade om utställningen på Facebook. Ibland går det så lätt…… Jag fick ringa till mässan och be dom markera bilden som såld.

Den fick ett omdöme också: ”water world, wonder world. You would like to dive into oblivion with it. the red-pink color touches are essential in this work. It only makes the work deeply greener. Beautiful shapes in the water. top left perhaps a little too ”stiff”. Here the splashes work well. Here they blend harmoniously into the hole. The figures are beautifully and convincingly painted.Look at the feet of the front swimmer!”

Jag deltog med två tavlor i uttagningen, men, nästan lite konstigt, den som inte kom med i själva uttagningen till tävlingen för Painting of the Year, fick nästan ännu bättre omdöme. Se bilden nedan.

RINGAR PÅ VATTNET/Rings on water . acrylic on canvas 100 x 100cm

omdöme: ”What a delightfull work! What a wibrant whole. And what craftmanship this was painted with. Great size. The colour are brilliant. and just those remnants of the undertone red especially on the side gives the work a lot of extra. That makes it a painting to the next level.
The shadow makes the figure convincing. That shadow gives the figure body. Those white splatters don´t really have any added value. Because of all those beautiful brushstrokes, they are almost distracling. A real painter has been at work here!”

Lite tillägg, om du brukar läsa bloggen, så minns du nog att tavlorna var utställda i Helsingborg, på Dunkers kulturhus förra våren. vissa bilder får mer uppmärksamhet än andra.

Skulptera i STÅL

Det var en stor dag igår. Pandemin hade verkligen skapat tidsförskjutningar i Omkulturs plåtprojekt. Men igår kunde vi äntligen träffas allihopa på Hallins verkstäder, där de jobbar med produkter i rostfritt stål. De har varit sammarbetspartner i skapandet av tolv plåtskulpturer 100 x 150cm. Att efter så lång tid äntligen få se dom var mäktigt. Hjärtat flög och det var verkligen en glädje att se hur allas olika skulpturer tog sig ut i full skala och i plåt!

På bilden ovan ses Ganga och de tre på Hallins som har hållit i projektet, men det är många fler som har har jobbat med det.
Fortfarande är en skyddande plast kvar på många ytor. Men det som är blästrat eller etsat är framtaget. Det här var tillfället vi hade för att granska och komma med korrigeringar. Det blir att granska noga -det var trots allt rätt länge sedan vi startade upp det här. Mer än två år sedan, så, hur var det nu jag tänkte….. om de där linjerna….

Hallins översatte våra skisser och önskningar till ett mer exakt språk som de kunde jobba efter, och det var det resultatet som vi nu såg. Det var mäktigt att se sin bild i plåt, kan jag säga.


Gangas egen lilla första klippta skiss, såg ut som ovan. Alla vi 13 personer som deltog i projektet från Omkultur fick var sin plåt som utgångspunkt på 100 x 150cm. Två valde att göra samprojekt, så det blev tolv plåtar som ska visas till vår konstrunda.

I just Gangas fall, var valet av en älg och Omma, utifrån att hon just då jobbade med det där med ÄLG. Ett spännande djur med fantastisk utstrålning.
Nu jobbar de vidare på Hallins med de korrigeringar el ändringar som blev i vissa fall av plåtarna. Fästanordningar o podier är beslutade och vi, hela konstnärsgruppen åkte hem, glad-yra och med fortsatt känsla av väntans tider! Till KristiHimmelsfärd får ni se det.
fortsättning följer

nu e det bestämt, Östgötadagar

Till hösten bjuder vi in till trädgårdsdagar med konst och finurligheter.nu har vi skickat in vår anmälan till Östgötadagarna, 3-4 september. sist vi var med, 2020 så ritade vi en karta med alla stationer vi hade i trädgården och vi kände oss väldigt uppskattade. Det kom trädgårdsintresserade och konstintresserade om vart annat.

Nu förväntar vi oss lika fint, varmt väder som då.
MEN FÖRST, ska det ju bli Konst Runt Omberg 26 -29 maj med massor av konst här hos oss. Då är det bara konst som gäller.
Trädgården fortfarande mycket vår och ”ofärdig” för året då, och många har sagt att de varit nyfikna på hur här är under sensommaren, när allt är uppvuxit i grönsaksland och rabatter.
Här är den officiella inbjudan! Välkomna: 3-4-september 2022.

Glas är roligt!

Vi är på det lilla glasbruket i Mantorp. Fulla av förväntan. Det är Ganga och Rurik tillsammans med Rita och Marcus. Vi är här för att fira Ritas födelsedag. Vilken lyckoträff att hyra prova-på i en timma på en glashytta!
Ovan på bild ser du samlingen av glasformar -så många blir dom efter ett långt produktivt liv. Imponerande bara det. Glashyttan har som en själ -det är glasmassan, den heta lysande av sig själv, värmen därinne stänger man aldrig av. Det är alltid hett. Svalnar den, så blir det bara en stor klump, en ohanterlig sak.

Gert var så lugn och van i allt, en perfekt guide. Så har han jobbat med det här, hela livet.
Rita är en nyfiken materialnörd o kreativ, klart det här är intressant. Gert hade ett upplägg och gick metodisk till väga. Svårighetsgraden trappades upp lite försiktigt efter hand. Att göra det själv, både rulla stången och forma/ svarva med den andra handen är två väääldigt maxade moment, på samma gång. Flexibilitet kan vara en bra egenskap som syns på filmen nedan.

Sen fick vi prova allihopa, en i taget. Gert levererade den heta glasmassan och rullade stången medan vi koncentrerade oss på att svarva, med den blöta tidningen i handen -och det var minsann inte så bara! Glas är ett väldigt flörtigt material, en blir liksom fast, med en gång, hypnotiserad. På det sättet påminner det om raku. Det är väl hettan och glöden som gör det. Det är ju smält glas! Många hundra grader varm och självlysande. En måste vara fokuserad och marginalerna för att klanta till det, är inte så stora. Ingen tid att tänka på något annat.

Men det var ju Rita som var huvudperson så vi andra bara provade lite (jättekul!) Sen fick Rita blåsa ett set (6st) glas: Eget munstycke att blåsa i och på plats på pallen. Gert hämtade och förformade massan som sen gick glasmassan ner i en form och Rita blåste.
Formen doppas i vatten mellan varje gång. Det är den vattenånga som blir av hettan, som gör att glaset inte fastnar i formen. Det liksom bildas en vägg av het vattenånga där inne i formen. Det var bara att öppna den och fram kom det glöd-lysande glaset!


en kort avsvalning ute, sedan var det in i efterugnen, där tog det typ två dagar innan den var nere så mycket i temperatur att det gick att ta på. Svalnar det för fort så exploderar det.

Det blir till att komma tillbaka en annan dag och hämta alla alster. Det är också ett viktigt efterarbete kvar: att skära av och slipa till kanterna. Tack och lov, det gör Gert.

Gert är pensionär, men tänker sig jobba ett par år till i hyttan. Han visar runt lite bland projekten. Det är dop-ljusstakar till kyrkan, glas till en samisk konstnär som sen jobbar vidare med glaset och skriver in texter…. det var mycket i ”Swedish blue” populärt i Svenskbygderna i USA.
Gert kommer ursprungligen från Rejmyre (nära Norrköping tror jag) och började jobba på glasbruket där. Senare flyttade han till, och blev delägare i glasbruket här i Mantorp, som är rätt nära där vi bor.
”skulle jag leva om mitt liv, blir jag gärna välja glasblåsare igen. Det har varit kul.”
Rita köper med sig en stor handblåst skål innan vi lämnar -det var förvånande billigt, tyckte vi och bugade. Det rekommenderar vi. Åk dit o köp glas!

Det blev ett långt inlägg, kunde inte låta bli och en avslutande bildbomb får det bli: Så ni får se några av De blåsta glasen, Ritas snigel och de svarvade skålarna och annat snyggt. Vi älskar våra grejer. Vi kanske också blir glasblåsare om vi får leva om våra liv!

minnen från en resa, det stora ljuset

Ganga hittar bilder från en resa i Indien 2005. vissa händelser står ut mer än andra från resan. Det här mötet till exempel. en tidig morgon är vi ute och går, har ätit frukost och ur ett av huset kommer en man ut och börjar prata med den oss. Det var ett lugnt stillsamt och respektfullt samtal. Detta var ett litet ”ashram” några människor som levde tillsammans, hade sina uppgifter och sysslor. Det var ganska anspråkslöst men ändå, jag kände sådan vördnad inför dom. Det var något speciellt.
De levde enkelt och de tjänade livet genom att laga mat och ge till de behövande. Varje dag. De var klädda i vitt, precis som jag, och kanske var det det som gjorde känslan av samhörighet. De bygger sin grupp runt en helig person som inte längre lever. Han blev till ljus. Han gick upp i ljus och det är den insiktet om ljuset, som de vårdar. De hade en sådan fridfull utstrålning.

Den äldre mannen (som jag tror är pappa) ber den unga kvinnan att sjunga. Och det gör hon, så innerligt och så vackert, så jag vet knappt var jag är! Det fanns nån liten bok, en text om den helige mannen, (Vallalar tror jag är hans namn). Men texterna var från början på franska och engelska översättningen var svår. Jag får boken som gåva. Jag ber att få köpa den cd-musiken som de även spelar för oss, vackra traditionella devotee-sånger till Vallalar. Då fick jag även den i gåva. Pengar var inget de brydde sig för. De kanske inte ens tog i pengar. skivan tycker jag fortfarande är en av de absolut värdefullaste musikskivor jag har, älskar den verkligen. På bilden har kvinnan både boken o CD skivan i sitt knä. På bok-bilden ser man också hur personen är upplöst, bara ljus.
När vi gick därifrån sa Vasanth, att det var stort att vi blev inbjudna. att de gav oss sin tid och närvaro. De sköter sitt, i all anspråkslöshet. Ett så vackert minne.

Nu mera vet jag, att det finns fler historier om heliga personer i Indien som gått upp i ljuset och att det är kraftfullt att koppla upp sig i ljuset. Inom Oneness tals det om The Great Compassionated Light, ljuset bortom manifestationer. En blir ödmjuk.

sol och vår i trädgården

Jo, visserligen fortfarande lugnande nattfrost.
Men dagarna bjuder på generös sol! Det är liksom kalaskänsla hela tiden!

Vi njuter vid stugknuten med både semla smörrebröd och tranorna tjuter av förnöjsamhet.

Det är verkligen något rogivande, upplyftande och befriande med den här tiden på året, att solen skiner är en extra bonus.
Lärkan anländer, tranor, gäss sedan länge och allt fler konstiga okända fågelläten blandar sig in i ljudmattan när vi går här ute.

I växthuset kommer modiga mizunakålplantor och sallad upp. Bokashin gräver vi också ner i växthuset nu, medan det fortfarande är frost i marken ute. Fåra för fåra fylls med fermenterad kompost vilket är fantastisk gödsel till sommarens odlingar.

Men våren är vår, och där finns en ro, så plötsligt så står en bara där och insuper, värme skönhet och den där sällsamma känslan. Och nog är det ett säkert vårtecken att vi tar fram rakuugnen och bättrar på i murningen. snart brinner det 🙂

Familjen som växer

Varning för mormor inlägg 🙂 Lycka.
I London växer familjen. Både genom att Eden växer till sig på alla sätt. bilden ovan är när de alla tre är ute och åker TÅG (tuu-tuuu) det är nämligen det bästa i världen ungefär. Men en bebis till är på gång. Den sprattlar på där inne i Ellas mage och planeras komma sådär till början av juni.

Ganga får så länge trösta sig med keramikvarianten. En baby skulptur som jag började på när Eden var på gång. Nu blev den målad och ligger fint i famnen, om en vill det.

Ganga har redan köpt biljett, har fått äran att vara i huset unden den där tiden runt nedkomst. Det är nog skönt med en mormor i köket då. Det är lite underligt med barn på distans, har inte ens klappat på babymagen, så längtan är stor.
Sen är det ju EDEN. Tack och lov för internet. vi skapar en slags relation i alla fall. roligt att kunna vara med. Videosamtal är ju en underbar möjlighet, bara man svarar…..

Mer utställningar

här är lite uppdateringar på konsten. Ganga syns i två sammanhang under Påsktiden. I Stockholm och i Holland.

galleri BELLMAN Stockholm, 16 – 21 april
Ganga är en av 13 utställare som under Påskveckan ställer ut på Horngatspuckeln, Bellmansgatan 9.
som det ser ut nu kommer Ganga att vara närvarande på utställningen sista dagen den 21 april, men det kan ändras. Dubbelkolla gärna om det är av intressen.
Det kommer säker uppdateringar på denna utställning, stockholmsutställningar är liksom ett äventyr. Det är både långt borta och nära, så det blir att packa och kånka och vara närvarande, i alla fall till viss del. Det blir förhoppningsvis för mig, efterlängtat besök hos Siri o Rita, döttrar som bor i huvudstaden.

GANGA PÅ EXPO AT ART EIDENHOVEN 9 – 10 april, NEDERLÄNDERNA

(fin bild med underbara vänner, Hbg) Vissa bilder blir beresta. Sviten med badbilder( ovan) har hängt på Dunkers i Helsingborg och den mittersta blev ( i en Europeisk konsttävling) utvald till en av de 50 bästa, ”PAINTING OF THE YEAR 2021” nådde dock inte ända fram att vara nr ett, men utvald i ett så stort sammanhang känns otroligt hedrande.
Under påsken 9 – 10 april kommer den att vara utställd på konstexpo i Nedelrälderna.