Nu är vi i Skåne, Menlösa och vi passar på, flikar in, en tunnbränning. För Maria är det en favoritmetod och vi var nyfikna. Så hur tacksamt är det inte att få prova i hennes sällskap.

Vi har preparat så gott vi kunnat. En del av keramiken vi har med ser ut som bättre matknyten. Och ja, en del ätligt finns med.

Här vi tex ett av paketen: ett bananskal ut vår bokashihink ( fermenterad) kryddad med copparcitrat. I skålen papper med järnsulfat oh mer copparcitrat. Efter det är det invirat i matfolie så att allt håller kontakt med keramiken.

Maria köper hästspån på Lantmännen. Nu bäddad allt in i ett tjockt lager spån. En decimeter i botten, och sen ska inget gods ligga mot varandra.

Till sist, efter att allt är packat i spån ( två lager) blir det papper och små ved/ späntad trä. Nu bränner vi på! Nu får det ta fyr och när det brinner stabilt lägger vi på locket. Det blir RÖK.

Skymningen faller. En doft av rök… och den där spånen som varit i hönshuset, den hönsbajs blandade, fick röken att dofta Helsingborg -det doftade kafferosteri ( Zoegas) hela kvällen. Det kommer att sköta sig själv under natten och när tunnan imorgon är sval nog kan öppna och se.