Så var det dags för Ruriks debut vid drejskivan. ” det tar lite tid innan man är på banan”.säger Ganga, sådär lite beskyddande ”se det mest som att du känner dig för. Det behöver inte bli något”. Ganga vill sänka förväntningarna något. I början är en ju glad om det överhuvudtaget blir något. Det är ju nästan lika svårt som att cykla! Det kräver sin träning.

Rurik plockar ihop dom redskap han vill ha och sen sätter han sig vid drejskivan. Ganga låter bli att störa, men till sist vill en ju se! Hur det går!

– man får vara glad om det blir något? ? Ganga tittar, och tappar nästan hakan. Hur gick det här till?! Där sitter Rurik o drejar det ena o sen det andra…. tredje…… fjärde. Och ganska stort också.

-Jag har ju tittat mycket på dig, säger Rurik anspråkslöst och så har jag ju tittat mycket på Youtube.

Just det, mirrorneurons, de när speciella neuronerna vi har i hjärnan som gör att vi lär oss, bara på att titta. Undras om inte youtube förändrar mångas inlärning. Att kunna sitta och titta på vad andra gör, är stark inlärning. Det är många talanger, som man förr ansåg väldigt unika -som att måla fotorealistiskt, som plötsligt många ”kan”. Kanske är det även så med drejning?

Efteråt sitter Rurik, glad o nästan förvirrat och tittar på vad han gjort. Kul!