Yoga är ingenting

Nu kör vi igång årets yoga. Ja, det blev ju inget i våras och vi var lite förundrade och kunde knappt tro det var sant, när vi äntligen, nu, träffades igen.
Det är mindre grupper och alla har gått hos mig innan. Så även om det klagades på både stelhet och att det var svårt att djupandas, innan passet -så var alla totalt på banan och gick djupt med en gång, när vi satte igång. Det har verkligen sina fördelar med att ha en grupp som är van och har tillit till en.

Utlovat denna termin är chakra-kunskap. Så vad är bättre än att gå rakt in, bland energierna och allt det där som finns bakom. För det finns verkligen ingeting som ger så mycket lugn och ger oss så mycket energi -som INGENTING.

Alla föreställningar, om oss själva, andra och allting binder oss. visserligen är vissa föreställningar lite snällare, sk positiva, men det bilder oss i alla fall, gör oss stela både i kropp och känsla. Nu fokuserade vi på tomhet och lät oss andas ut alla föreställningar, utan värdering.

Som avslutning, i avslappningen, gick vi tillbaka till tidig barndom, till tiden innan tanken och sinnet blivit helt etablerat och lät kroppen minnas hur det är att vara full av energi: att bara hoppa för att det är kul, klättra, skratta hejdlöst, och var helt fokuserad i det man gör -även i de små tingen. för så var det, minns du? Om du inte minns, titta på en två eller tre åring, se hur helt fokuserat de gör allt och hur mycket energi de har.
-Du kanske tror att det är för att de är barn och du är ”gammal”? -Nä,Nä. Så mycket kostar det oss energimässigt, att hålla uppe alla våra föreställningar, om hur smarta vi är -eller hur….. vad än det är. Vi har ju föreställningar om precis allt, och det kostar på. Tänk vad skönt att bara släppa! Och uppleva allt som det är, ocensurerat av våra egna åsikter.

På natten, när du sover djupt, är du i en helt annan sorts verklighet och oftast när du vaknar, är du avslappnad och ”tom”. Men har du tänkt på hur fort tanken sätter igång? Innan du ens hunnit ur sängen, har sinnet redan hunnit köra en snabb genomgång på de flesta stora trollen i ditt system…. så när du kommit till badrummet har redan en dimma, av lagom uppgivenhet, lagt sig över det inre systemet av kropp-tanke-känsla. Det har liksom bestämt vem du är… och vi har ju en tendens till att tro på våra tankar. nä, bara släpp!

Även meditationspasset var INGENTING. Så det är ju inte så lätt att skriva om.
Men det är ju så, att det finns tekniker, -Yoga är FULL av tekniker, för att i alla fall för en stund, hjälpa sig själv att kliva av och nå INGENTING. Andningen är till stor hjälp och ofta, när en går djup, så går en in i ett tillstånd där andningen närmast upphör. Det är absolut inget som man ska eller kan styra, utan något som sker. Det sker när en transenderar och allt stillnar, och det är inte förrän efteråt, då man drar efter ett djupt andetag, som en förstår hur djup stillhet en har erfarit.


Man kan aldrig tvinga sig till inre stillhet, en kan bara skapa möjligheterna för att det ska ske. Igår var en sådan kväll, när det stämde. Vi skapade möjligheten och INGENTING kom, det är stort.

Förresten, en aspekt av TOM-HET är FULL-HET. Det kanske låter konstigt, -men har du upplevt stillhet (och det har vi väl alla, nån gång) så förstår du.

Förgyllning i väder och vind. fem år senare

Vi har fått fråga runt inlägg som är fem år sedan -den gyllene bollen. En minröjarboj från andra världskriget, i järn som vi med stor omsorg förgyllde. Frågan gällde, hur ett sådant förgyllningsarbete ser ut nu, efter fem år?

Det var ett ambitiöst arbete som vi beskrev här på bloggen. Vi lägger in några av länkarna längre ner i detta inlägg.

Så här efteråt, tänker vi, att det var knappt sant, att vi klarade det! Dessa otroligt tunna ark av slagmetall som vi lade dit, bit för bit och utomhus arbete, dessutom! Att det ens kunde vara så vindstilla!! Den allra minsta vindrörelse, och arken flyttade sig och det blev kludd.
Det var ett stort arbete och det var slagmetall vi använde, inte guldark. Det gör en viss skillnad eftersom guldark håller glansen i sig själva (men är så klart dyrare). Slagmetall ser väldigt gyllen ut men med tiden mattas det av och mörknar rejält.
därför måste man lägga en lack ovanpå förgyllningen.

I örtagårdens grönska sticker fortfarande vårt gyllen klot upp. Den har klarat åren väl. Man ser tydligare nu, förgyllningens metall-ark. Men så ska det ju vara. En äkta förgyllning syns på att där finns skarvar från arbetet med arken, så fogarna ska finnas där.

Men när man går runt klotet, så ser man att där är vissa partier som blivit mörkare. vi har inte riktigt klart för oss varför det har blivit så, just där. Klotet finns där det finns, året runt. Kanske har väder och vind legat på mer på det området och bidragit till att det mörknat?
Vi tycker mycket om den, precis som den är och tycker att det på något sätt ändå visar på handens arbete.

Här kommer några relaterande länkar, där du, om du är intresserad kan lotsa dig framåt i processen om du är nyfiken.

Här är från själva arbetsprocessen.

Här kan du se och läsa om, när den var ny och på plats.

Besök hos konstnärer(oss)

Mitt i sommaren fick vi förväntansfulla besökare. Gangas bror med familj kom på ett stopp under sin sommarresa. De två döttrarna: Elsa och Matilda såg fram emot att få besöka konstnärer! Vi kände oss som riktiga attraktioner. På önskelistan stod att få måla i ateljen. Klart vi ordnar med det!
Det här är två tjejer som äääälskar att måla och pyssla. Det märktes verkligen, det blev en tyst djup koncentration. Ett och annat förnöjt ljud kom över dom, men annars var det bara behagligt focus. Ganga hade tagit fram sin egna paletter och klickat upp den riktiga konstnärsfärgen. Det var riktiga penslar och bordsstaffli. De fick var sin riktig tavla att måla på.
När mamma Tina ville säga något, blev svaret: ”Tyst mamma, det här är en målarkonsert” Hon satte sig snällt på en stol och upplevde, hon med.

Även mormor var med, hon heter Rita. Ett väldigt passande namn i sammanhanget. De hade alla varit på en släktturne, kan man säga, och hälsat på lite här och där hos släktingar som man kanske inte annars träffar så ofta.

Naturen, är Calles intresse. Han gick en sväng i trädgården och fann en liten groda. Perfekt timing. Målningarna var klara och tjejerna kastade sig ner på huk för att noga se på grodan.
Sen var det lunch och efter det åkte de vidare, vi blev kvar med känslan av att vara konstnärer, som haft studiebesök.

Överflöd, att möta hösten. Tips för krukväxter

En känner sig som överflödets gudinna, hela tiden, just nu. Allt levererar, de av oss som har trädgård känner väl igen sig. växthuset levererar snällt men ohämmat sina vackraste och godaste tomater, gurkorna kör på, vindruvorna dignas och ute i landet gör sig squashen både stor och större, majsen sväller…… sen har vi ju plommon, äpplen och päron…. i massor

Vi simmar i överflöd på alla plan och när vi tittar mot solen, ser vi i motljuset hur hela rymden är full av massor av små insekter, tranorna kommer i stora flockar och Vätterns vatten är fortfarande varmt -ja, när vinden ligger på från rätt håll. Ändå, en känner att något är i antågande, att sommarn inte är för evigt…

Dom där krukväxterna som ska in, snart. dom står där i överflödet, -luften är full av svävande små insekter som söker en plats att landa på. När krukväxterna sedan kommer inomhus, i varm, lite torrare luft, är det vanligt att det utvecklar en massa ohyra.
Det gäller att planera och nu kommer det reklam från BLADHträdgård för här brukar vi mota med homeopati, med gott resultat, en vecka eller två, innan vi tar in växterna. Det är lättare att stoppa angreppet som inte hunnit bli! Genom att spraya dom med giftfria homeopatiska meddelanden ( droppar) så är det inte attraktivt för insekterna, spinnen, lössen och de andra att bosätta sig i växterna och de klarar omställningen till inomhus mycket bättre.
På bilden ovan är våra tre tips så här års:
B2.Mot gröna Bladlöss
B11. Mot Kvalster
B12.Bort med skadliga insekter

Det är alltså droppar som man späder ut med vatten, ca tio droppar per liter vatten, och sprayar med blomsterspruta på växterna. Det gillar dom, växterna alltså!

Hela webbshopen hittar du här.

fem år med galleri

Hej då, här är några av järngänget på galleri Omkultur. Efter drygt fem år städar vi ur….. helt.
Oerhört tråkigt men ändå, vi är så glada för de här fem åren.
Oj vad vi har hängt konst!! Vad mycket vi har kunnat visa av både konst och hantverk – och så klart därmed även kunnat sälja. Det känns som vi haft en enorm förmån, som kunnat ha galleri så här. Det har bara kunnat fungera för att vi haft en samarbetspartner i Fiskboden.
Men nu har vi packat ihop, till minsta krok och det sista vi stoppar in i bilen är en rulle bubbelplast och Kerstins gamla bänk.

Fiskboden har fått, för dom bättre anpassade lokaler och här, där det varit galleri väntar ny hyresgäst. Vi finns kvar, men utan galleri, få se, kanske någon ny samarbetspartner väntar där ute, som önskar konst i sin lokal?
Vi avvaktar i alla fall och får se vad eller om något väntar där i framtiden på oss.

Flitigt har vi gjort nya utställningar, nästan varje månad. vi inbillar oss, att det blir lite tomt när vi nu drar oss tillbaka.

Vassa drömmar

I vår trädgård stod där plötsligt en kanot! Väl använd men i aluminium, vilken dröm!!
Det här blev en av sommarens peak, kolla Rurik, hemmafixaren nummer ett. Snickrat kärra till kanoten och gräsklipparen före…

Ett två tre så var både vi och kanoten nere vid Tåkern. Det här känns som vårt eget ställe, en väg mellan grannens hus, tar sig ned till den här kanalen.

för när det gäller Tåkern, så är det kanal man pratar om. Sjön är grund, därav att fåglarna älskar den ( och alla insekter). Vassen är både hög och tät runt hela sjön, så det är grävda kanaler som behövs för att man ska kunna komma ut. Det är väldigt speciellt.

Det HÄR har Ganga drömt om i många år! Men verkligheten var bättre. först var det väldigt smalt men sen kom vi ut i en lååååång kanal med höga ståtliga väggar av vass. Här är det fullt av liv. Skäggmesen är känd, vit häger flög upp när vi närmade oss och vi hör hur tranorna går ner för landning längre bort, plus små söta andfåglar. Men ändå, det mäktigaste, det var som att plöja rakt in i en alldeles speciell stillhet som var så påtaglig.

Rurik är rutinerad. Han paddlar på, lugnt och stabilt och Ganga vet inte vad hon ska göra -vill ju fotografera ALLT och filma ALLT!!! Men lite skam får en ju ha i kroppen, lite paddling får en ju bidra med.

Det är en lång skön paddling innan en kan ana slutet på kanalen och mer öppet vatten syns. här möter oss näckrosorna. Det är höst, och det ser lite utmattade ut, men det är en egen värld i sig.

Det är ju främst fåglarnas sjö, som man känner sig verkligen som på besök. här, i alla fall där vi bor, får man inte ens vistas vid eller i sjön under fåglarnas häckningsperiod. där någonstans på andra sidan sjön, liggen Naturum. Vi sitter och spanar, efter det ena och andra landmärket.
Sen tar vi det bara lugnt, andas.

De är sensommar. Kanske höst. Det är totalt lugn.

Vi tar oss runt en ö där ute och sen letar vi oss tillbaka till samma kanal ( vilket kan vara klurigt) och paddlar hemåt.

Så otroligt fint vi bor! Man fattar det knappt. Det här är lite skrytbild: Ser ni trädpelarna (poppel-asparna) mitt i bilden, vid horisonten? där bor vi!

Solen sjunker sakta och det blir kväll. Nu är vår kanot invigd men framöver kommer vi att avstå paddlingen, eftersom andjakten börjar. Det skjutandet vill man verkligen inte komma i mellan!!
Men senare i höst, då!!!
Avslutar med en liten film….. från när vi paddlade oss ut i Tåkern

Meditation, välkommen på kurs

MEDITATION – ANDNING – CHAKRAKUNSKAP

-Vill du vara med?! tre platser kvar

TISDAGAR kl 19.30 -20.45

START 28 september 2021

10 gånger

SISTA GÅNGEN är 30 november

PLATS: Vadstena, Riddargatan 2

VEM: ny eller van meditatör, går bra.


FAKTA&INSPIRATION – ANDNING -MEDITATION -REFLEKTION
ANDNING är länken mellan kropp och själ, därav att andningsövningarna är både härliga, viktiga och ofta fungerar som en öppnare inför meditation.
 MEDITATIONEN har olika inriktning varje gång, med anknytning till det chakra som vi fördjupar oss i. Detta handlar mer om att uppleva sig själv på energinivå, där fungerar chakrana som flöden och fördelar energi till de olika kvaliteer, av det vi är, som människa. 

Att meditera på kvällen, tycker till och med jag kan vara utmanande eftersom det kan vara en risk att somna. Det är en av anledningarna till att vi ofta fokuserar på meditationer där något sinne är med, som hörsel, syn, rörelse…. Den typen av meditation finns det massor av i den Indiska traditionen, härligt och spännande.

Som en extra bonus, denna termin, tänkte jag även vid några tillfällen prova en frekvensavläsare/sändare om det känns ok i gruppen. Det här är nytt för mig, men vill ju gärna dela med mig. Visst låter det spännande!

Jag har valt att låta det vara små grupper denna termin, så att alla ska kunna ha lite extra rymd omkring sig. Av respekt för oss alla.

Startar TISDAG 28 SEPTEMBER

PLATS: Vadstena, Riddargatan 2
TID: 10 gånger, tisdagar, 19.30-20.45
PRIS: termin: 1010kr 

Enstaka pass 175kr ( i mån av plats)
Prova På/ ta igen i annan grupp, är gratis, men beror på plats

INSTRUKTÖR: Ganga Roslin Bladh
Anmälan och frågor: Ganga 0739400005

Medtag:

Mjuka kläder

Egen yogamatta ( eller typ filt att ligga på, men en matta är att föredra)

Filt

 ev kudde (inte så mycket för huvudet utan mer för att ev skona ryggen genom att ha den under knäna i första hand.)

Ev vattenflaska

Från Hjärtat

Välkommen

Ganga

Ganga.art@aol.se

Mobil 0739400005

sommaren levererar och fix i trädgården

Ta-Da!! Sommar, varmt och inbjudande. ”PLUMS!!”
Rita hoppar i vattnet utan att ens känna efter. Det gick bra, för sommaren levererar. Kväll i Borghamn och magiskt att simma i kvällsljuset.

Nöjda är vi, när Rita och Marcus fångar sommaren. de bor hos oss i flera dagar och allt är avslappnat och kravlöst. De är de här dagarna, med sol, stillhet och värme som värmer en hela vintern.

Lite Keramik-häng blir det också. De är bägge kreativa själar och ingen startsträcka behövs. Det är bara rakt in i leran!

”Hur går det med carporten”, frågade Rita en dag. Ganga berättar om vårt sommarprojekt att fixa med husen, främst måla och snickra på där det behövs.
Tja, den där carporten, som vår fina gamla bil så väl behöver, har vi knappt vågat sätta på fixarlistan. De kom som Guda-sända och plötsligt var de eländiga groparna grävda och plötsligt bara skedde det!

Här får vi nu göra en en inflikning: Ser ni Ritas coola linne? Det dubbeljobbas, inte bara byggs det en carport, det utprovas också hur textilt material fungerar. Hur slits linnet när det används -och det ska återvända till Moder Jord, i en snabbare takt än vad vi vanligtvis tänker om kläder.
Rita är del av teamet på Streamateria, där det experimenteras väldigt mycket. Experimenten inkluderar även nya tankesätt -att kläder ska vara nedbrytbara med kortare livslängd än vad vi vanligtvis tänker oss.

TT gjorde ett reportage nyligen, där de var med. Det blev sålt till dagstidningar runt om i Sverige, kanske har du läst det?
Förresten, gulligt; symaskinen, den gröna gamla Husqvarna, på stora bilden, nu är det Rita som syr på den, innan dess var det Ganga som sydde kläderna till sina tre döttrar (Rita,Siri och Ella) på samma maskin och innan dess var det mormor Rose-Marie som sydde hela sin familjs kläder på den, till och med skinnjackor! TRE generationer har denna underbara, starka maskin levererat! Heja Husqvarna!
Inte illa.

Sen var veckan slut och bilen packades. Så är det när ett hem skapas. Bilen blir full.

tålamod… kunskap…. och den hungrige Rakuguden

här i Östergötland har vi haft eldningsförbud nu på försommaren. Plötsligt hände det, ett helt märkligt perfekt anlände ett REGN. Tätt, lagom intensivt utan att förstöra någon gröda, varken för oss eller bönderna, dundrade regnet in och vi har ALDRIG haft en så välfylld regnmätare! Totalt kom 62 ml på ett dygn och jorden bara söööög upp det och allt återhämtade sig.
Oj, vi kanske ska släppa allt annat och inviga raku-ugnen nu? Så blev det, med kort varsel. Det har ju varit lite troll i det här. först skulle vi bränna i höstas -men vi hann inte ens bygga den då. Sen skulle vi göra det i våras och på försommaren men det var liksom omöjligt att komprimera livet och hinna med både det och resan till London. Familjen och London var viktigare, så klart.
Men NU ska vi bränna raku, och det ska bli så bra, så bra! Eller hur?

Nix, här kommer berättelsen om ugnen och Raku-guden som gjorde lång näsa till sina hårt ( asch, inte så farligt) arbetande slavar.

Vi förberedde ugnsrummet med sättplatta och satte in några pjäser från början. Sen började vi försiktigt att elda på. Ugnen klarade det här galant. Några mindre sprickor uppkom, vilket var väntat och det spacklades igen med en ler-slabba.
vi tänkte oss en lång dag och med fokus på elden, så den skulle ha bra tempo, så vi grillade vår mat på plats och hade det helmysigt. Ugnen blev långsamt varmare även på utsidan. Insidan hade redan när vi förvärmt den, någon vecka tidigare, gått över till stabil gul färg, som visade att den blivit tegelbränd inuti.

Sen kom grannen, vi hade börjat bli något rastlösa, för vi såg ju hur ugnen visserligen började glöda innuti, men inte tillräckligt för att påverka godset, våra raku-alster. Då hade vi bara eldat med gratis ved, som vi fått av en annan granne och som var gammal och av sämre kvalite. Egentligen hade vi tänkt köpa ut ved av vår närmsta granne, som brukar förse oss med ved i alla lägen. Nu bestämde vi oss för bästa björkved, så smal vi kunde få och i bra längder, som passade med eldkammaren; långa och lite kortare att komplettera med.
Vi eldade på.

Kvällen kommer, ugnen glöder hela vägen och skymningen och den tidiga natten ( som ju är ganska sent, sådär 23.00) står en lågan rakt upp ur skorstenen.
Ändå inte tillräckligt varm, bara sådääääär på gränsen, någon glasyr börjar att smälta ut, men inte tillräckligt.
Tillsist får vi ge oss.
Vi avbryter, stänger till och går och lägger oss, fulla av funderingar.

Men skam den som ger sig! Vi hade bestämt att ge upp, men nästa morgon var ugnen fortfarande rejält het och vi pålästa. Efter kort rådslagning beslöt vi fortsätta. Hela ugnen måste upp i temperatur och det tar sin tid, det är en faktor. Det andra är veden och en tredje faktor vi pratade om var en bälg, eller som grannen tipsade -tryckluft ( i lagom mängd) så en förhöjd syresättning och värme kan ske. Tyvärr funkade inte tryckluften, den hade tydligen legat och självdött i ett hörn, så det fick vi släppa.
Vi eldade på, enligt alla regler vi funnit en hel dag till…… men…. näe!!

Det enda som nästan blev helt klara, liknade mest små svarta troll. högre krav än så har vi!!
glad att vi hade gjort glasyrprover, där syns hur de olika glasyrerna inte och lite grann, har smält. Inte godkänt. vi måste bättra på vår kunskap, och vi har verkligen fått lära oss varför man i Japan pratar om en Raku-gud.

Vi har böjt oss för Raku-guden, men inte tillräckligt. Annat var det på den tiden då en brände med blyglasyr, hur giftigt som helst, men smälte gjorde det! Det gick som tåget. Nu får vi fel-söka.
Kunskap och innovationer, vi reflekterar och inväntar hösten.
Vi kommer inte kunna prova igen, framöver, utan vi väntar till att rågen, som växer på stycket här bredvid, har mognat, blivit skördad och åkern plöjd.
Då får vi se om elden är med oss. förr, var eldare, ett yrke i sig. Det förstår vi bättre nu. Men vi vill ha det vedeldat.
Vi ger oss inte!

Mer London, flytt, ännu en bildbomb

Goodhart Place, heter platsen där den lilla familjen flyttat. Ett område, nära Themsen, kringbyggt med innergård. Hela området har lite formen av ett hjärta, kanske därför som bostadsområdet heter Goodhart. Innergården är mysig med mycket grönt och bortom hustaken ser man de höga skraporna i Canary Warf.

Kändes ju bra att kunna vara med och hjälpa till. Hela det förra hemmet nedpackat och ett litet kök byttes till ett mycket större, vilket ju är jätteskönt, speciellt om en har småbarn!

Kök med sol och balkong mot öster och innergården. skönt att vara mormor, jag gick omkring och var typ ”wow”. Inte har jag någonsin upplevt en avfallskvarn! – kasa ner köksavfallet i ett lite större hål i avloppet som är i diskhon och sen trycka på knappen. slurp, så var allt finfördelat och sköljdes iväg med avloppet!! Futuristiskt värre och jag känner mig som en gammal dinousarie: fullt med detaljer som man knappt visste fanns.

Där nere på gården fanns en egen värld. Dagen vi kom dit var det lördag och fint varmt väder. visserligen är där många bilar, men i grönskan var det massor med grupper som åt, grillade, minglade med vinglas och ett sorl steg upp till lägenheten. …bilarna… de var parkerade på gården, eftersom det tillhörande garagen visade sig vara förlängda lekplatser och förvaring av roliga saker. Under lördagen var det fullt av barn.

Mormor (Ganga) går ut med Eden. Självklart vill Eden genast gå direkt till en röd leksaksbil, tack och lov, erbjuder föräldrarna honom att låna den. Eden satte sig genast på den och satt sedan där, helt förtrollad av allt bus som de andra lite äldre barnen höll på med. Allt var såååå spännande för en liten ettåring.
Föräldrarna berättade att det var brukligt att alla barnen lekte omkring med varandras saker och att garagedörrarna öppnades efter hand som barnen ville leka med nya grejer.

Men vi fick också hälsa på alla träden. klappa dom och krama dom.

Eden är en liten raket. så klart att allt är spännande och måste utforskat. Han älskar detaljer. Försjunker i knappar, håligheter och snören (typ). Men där i mellan går det undan.

Det är till att peka med hela fingret som det bästa härförare, sen bär det iväg!

Inte helt lätt med att packa upp, när virvelvinden kommer. Ha,ha.

Lägenheten är i två våningar, så det blev långa spännande korridorer också, som man kan springa i!

Men ibland var det roligt nog, att leka med mormors dreads.

Det var verkligen en härlig resa, att få vara så mycket med sitt barnbarn. Eden är ett år. Pga pandemin så har vi bara setts vid två tillfällen; när Eden var tre månader, förra hösten, då kunde de åka från England och hälsa på i Sverige. andra gången är nu, då jag åkte till London. Det var värt allt besvär och extrakostnader med PCR-tester.

Sista dagen bjöd Ella på en ”tack för hjälpen”middag, bara vi två. Vi var på en av Ottolengis restauranter, med gudomlig mat, även för en vegan. MUMS, för den avslutningen.