Lite jul på IKEA

Vi har smugit in på IKEA o med barnslig glädje mumsar vi julbord. Så vegetarianer vi är, sitter vi här och sniffar på allas, lite högtidliga förtjusning. Frågan är, hur ser julbordet ut i år?

Mmm Rurik har vägrat varje år – för mycket kött och ägg. Ganga brukar smyga i sig både ägg och lite fisk, så där är vi olika. Men något är på gång i världen, den blir allt mer vegan-tillvänd och ja,i år fanns här så Rurik också blev nöjd.

Flera sallader. Gangas favorit är med äpple o bladselleri.

Bland burkar med inlagd sill fanns i år en burk innehållandes inlagd tofu. Supergod med skön senapssmak. Den kommer vi att kopiera till vårt eget julbord.

Ruriks storfavorit är dock som vanligt, risgrynsgröten. Risgrynsgröt verkar alltid vara bäst, i Ruriks värld.

Vi var härligt mätta när vi var klara, här fanns tillräckligt även för oss. Bland allt det varma och kalla. Det var vackert, fräschs och personalen var jättetrevlig. Det var liksom kalasstämning.

Tack IKEA😊

små osköna figurer

moody Teddy by Ganga

Ibland är det skönt att måla anti.
Jag har suttit med ”det där sista” med flera tavlor. Små detaljer som kanske knappt syns för andra. Men ändå på nåt konstigt sätt gör stor skillnad.

Man måste liksom gå in i ett helt annat tonläge inom sig för att se,korrigera och göra de där små puffarna. Efteråt är jag helt mossig… – lilla morran vaknar. Varför måla rosa om man kan måla svart?!!

litle Morr, by Ganga
Tänk det är verkligen ås skönt att måla -och precis som musik, så finns där tonarter precis för det man behöver i stunden.

Kände mig verkligen som en ny människa efteråt. Det är kraft i att måla djur. I alla fall om de får vara precis som de vill.

Skratta allt vad man orkar

Här hittar jag gamla urklipp. Från ett gapskratt i Båstad.


Vi var ett gäng som träffades rätt flitigt för att skratta och de sista åren blev det liksom jag som höll i det. Jag hade varit i Indien på det stora Oshocentret och det var många aspekter av SKRATT, som föll på plats och fanns med på våra skratt-träffar.


Nu är det dags igen. Det kommer att bli Ös-Skratt och Skratt-Yoga o allt vad man vill kalla det. I Ödeshög på kulturhuset SAGA. Jag startar i Januari 2018, varannan vecka. Det blir till att skratta in helgen, kl 13.00-14.00 på lördagar.  Ett pass ser ut ungefär så här:  introduktion och inspiration.  Sen mjukar vi först upp kroppen lite och övergår sedan till att mjuka upp skrattet med olika skratttekniker. Sen släpper vi loss. Skrattar galet länge och mycket. För att sedan övergå till nertrappning då vi låter kroppen röra sig mjukt så att energierna stabiliserar sig. Avslutningsvis, sittande eller liggande avslappning. Till allra sist : sharing.

Vi skrattar generellt så lite, ändå gör det oss så gott. Massor med gladhormoner sätter igång och vi blir helt syresatta! Nu har du chansen att få en superdos. Du är inbjuden

Baka kaka

Det räcker med själva ordet… Saffran. Plötsligt gick det inte längre att stå emot och här står Ganga o gör… glutenfria Livmödrar. De ser lite taniga ut till en början.


Men de blir allt kaxiga när de har fått sin stund i ugnen. Köket fylls av saffransdoft. Basreglerna jag en gång lärt för lyckat saffransbulle-bak är: dubblera volymen saffran och ha så lite mjöl som möjligt. På gränsen till för kladdigt alltså. Då blir de bäst.


När de så stolt hamnar på tallrik, pudrade o fina. Upptäcker vi något. Här har Ganga kämpat med att göra coola livmödrar men de visar sig vara totalt könsneutrala.


Så här sitter vi o mumsar, bägge två, lika nöjda. Det ör bara perspektivet som gör skillnad.

Satans evenemang, uppdatering

Det här är lördagens händelse för Ganga. Förväntansfull!!

Välkommen till Satans död (sparad automatiskt)

En Facebook vän som varit med och skapat rummen och en överentusiastisk dotters lovord. Gör att vi är här, i Limboland. En resa in mellan liv och död, förstår jag när vi träder in i skapelsen.


Vi blir alla iklädda en vit framknuten rock och väntar sedan på insläppet, i mindre slumpvis uttagna grupper.


”Satans Död” utspelar sig i en kontorsbyggnad som står på tur att bli restaurerad, under väntan, har den blivit till Limbo-land. Ett levande konstverk som utspelar sig på tre våningar.


När vi blir insläppta, får vi ficklampa, hörlurar med mottagare, ett häfte med text och till sist; en vit mask som täcker ansiktet.  Sen släpps vi ut att vandra, som osaliga eller eventuellt saliga andar.


Häftet kan visserligen fungera som en sorts instruktion på hur man använder de 2,5 timman men alla ”rum” är fyllda av detaljer och infogade fragment ibland kan man till och med hitta dolda rum.


Hörlurarna och maskerna gör att resan blir extremt individuell. Bitvis vackert sinnlig och ibland brutal o meningslös. Vad gör jag här?? Jag tittar försiktigt på alla andra vita varelser som rör sig.

Efteråt, när vi berättar för varandra om våra intryck tittar vi storögda på varandra. Vi har verkligen helt olika upplevelser och det är jättekul att höra de andras ”resor”. Så här dagen efter känns allt lite luddigt, som en dröm, och känslan av ”var det en dröm? Eller, vad har jag varit med om??!” Infinner sig. Liksom den eviga frågeställningen -vad ÄR viktigt i livet. 

 Vad vill jag med mitt liv? Är som en viskning i örat. VAD HÄNDE SEDAN?!:


Nästa dag åker Ganga hem med buss, från Stockholm mot Vadstena. Efter en helkväll i landet mellan liv och död, känns det mer än märkligt att en medpassagerare ringer upp en släkting och sedan i en timma (ingen överdrift) verkligen berättar ALLA detaljer på en begravning han just varit på.

Jag suckar och tittar ut, i ett landskap, lika pudrat i vitt, som gårdagens upplevelse… -är jag fortfarande kvar i Limboland?!

Veden, den älskade

Värme. Mysfaktor. Men just nu…. jobb.


Veden värmer många gånger. Det fick jag lära en gång. Inte bara när den brinner -den värmer när man sågar-hugger-och bär. Vi slipper hugga och såga men, mycket plockande, bärande och byggande blir det.


Men den underbara hamsterkänslan infinner sig, allt medan rummet kryper och doften av ved fyller näsan. Luktar gott. Nöjda ( snart)

Yess! Vi är redo

Redo för vad? Solen skiner. Det är frostigt vindstilla och helt underbart. NUUU! Ganga går ut och putsar de sista, återstående fönsterrutorna. Rent. Klart. Kanske inget konstigt alls, men alka som haft en släng av utbrändhet vet vilken enorm uppförsbacke skitiga fönster kan vara. Men i år blev de rena.


Inte nog med det. GARDINER!! Till och med gardiner på plats. Det har varit gardinlöst i ett år så vi tycker vi fått ett nytt kök.


Så en titt på detaljerna. Det blev röd chili från Lidl, till julblomma och notera inredningsdetaljen i form av dildo med röd vallmo i fönstret. Extremt vackert allt ihop!! Nöjda. Vi är redo. Det lär bli jul.

Bilder till Far

I Ödeshög är det tradition med konstsalong till Fars Dag. Det ör bilder i en salig blandning.


Det är proffs och passionerade och en härlig stämning.

Rurik bjuder bl.a. på en vild Koltrast.


Det är mycket prat och vänskap. Sen dras det lotterivinster o sen plockas allt ner. Två dagars konstkalas är över.

Efter sol…

Kommer dimma! Förvånat får vi besök, som ett väsen anländer hon, Omma.


Jag  tittar ut, över Tåkern.. och ser hur hon närmar sig. Horisontlinjen försvinner och världen tätnar,


Även ljuden förändras, och det är ett äventyr att bara röra sig i trädgården.


Jag kikar bort över Omberg och hinner se hur dimman rullar ut sig och Även Omberg sjunker in i Ommas täcke.


Sen finns bara vi….