knölar på posten

Yacon, knölar bestälda
Dryga tre veckor, sen kom de. Efterlängtade små knölar. Beställda genom amazon.uk. Det lilla paketet kom från Polen och vi delar skatten med Maria. Så hälften av dessa små knölar ska vidare i ett nytt paket. Men det kommer vi till senare.

Yaconknöl för sättning
För en månad sedan viste jag inte ens att det fanns något som hette Yacon. Men nu vet vi, en knöl som beter sig ungefär som kronärtskocka och kommer från Sydamerika. Beställde genast när vi hörde talas om det.  Men det tog dryga tre veckor för paketet att komma fram till oss.

en plats i trädgården
Ganga har hittat en ruta i örtagården som blir Yacon-hemmet och förväntansfullt stoppar vi de små heliga knölarna i jorden.

plantera
Groddarna har hunnit bli långa så det gäller att vara lite försiktig. De har väl legat mörkt och lite varmt vilket sätter fart på groddarna. Men nu ska de äntligen få börja riktiga livet. Antagligen blir det stora knölar och höga växter, se film nedan här finns massa information.  David Appelgren bor här i närheten och så klart låter vi oss inspireras när vi ser filmen.

 

 

IMG_0058
Sen var det ju den andra hälften av de små knölarna. De stoppade vi försiktigt i en låda, med bästa emballage och hängde ut nästa dag på postlådan för att lantbrevbäraren skulle ta det med sig. Eftersom vi var osäkra på porto gjorde vi som vanligt, och stoppade i en hundralapp i påsen, sen brukar brevbäraren ta paketet och lämna växeln i påsen.
Men inte denna gång. Vi fick ett förtryckt meddelande:

”Kära du som är korkad nog att fortfarande bo på landet. Du är mest till besvär och drar ner vår lönsamhet. Vi har den här verksamheten för att bli asrika och då måste man se till att dra bort så mycket som möjligt av sånt fjant som kallas service. Självklart kan vi inte hålla på med att dela ut paket, åk till stan själv din idiot och hämta ut det! Frimärke, det fattar du väl, det tar för lång tid om brevbäraren ska pilla med sånt! Gå in på internet själv och harva runt och om du eventuellt hittar var du ska förbeställa frimärke, så kom ihåg att du måste beställa för flera hundra kronor om vi tänker leverera det till dig. Hoppas det kan hålla er tröga pensionärer och annat löst folk ifrån oss.”

Nej, skämtar. Klart det inte skrev .

IMG_2747
Man måste ju välja sina ord.  Det handlar ju om utveckling och om att underlätta

Jag gillar folkägt. Jag tycker det är kriminellt att sälja ut post, skolor och sjukvård. viktig verksamhet som våra förmödrar och fäder med sin anletes svett i form av skatt har sparat ihop till. vissa saker är verkligen inte till för att fjantar kortsiktigt ska ta förtjänst av. Det är samhällets nervsystem.

post i kyskåpet
Så vad hände med paketet? Tja, just nu ligger det i kylskåpet för att inte groddarna ska växa sig onödigt långa. nån gång i veckan lär vi ha fler ärenden till staden och då får paketet följa med.
Fuck You Posten!

Mormor terapi

Baby i lera

Konstnärlig inspiration men också terapi. I mitt knä ligger en nygjord skulptur i lera. Ännu varken torr eller bränd. Den är ganska lik en nyfödd till storlek och mina händer verkligen känner hur mysigt det är att hålla i en liten ny människa, medan jag arbetar fram den.

Glad att de har det bra i London men känner saknad. Då är det tacksamt att i alla fall ha möjlighet att uttrycka sig i nåt material.

Bilden av barnet i fosterställning har varit med ett tag. Målade den först, som en bild av väntan inför förlossning.

Nu är det en annan väntan. En väntan på att världen ska öppna sig. Ja, kanske är även det en stor förlossning som ska till.

Fullmåne-barn

Ekin baby Ella

Vi har ju väntat ett tag. Men nu har det skett! Naturens stora under -en baby! Ella och Ekin har blivit föräldrar och det är ett vackert barn på 3.9kg. Det var tuffa tag men det gick bra. En liten film där Ella pratar med nyfödd baby och den svarar och tittar på henne, gör en alldeles varm.

MilkyMoon. Nu blir det att sätta dit fullmånen. Woho leveransen är fullbordad

Vi började gissa på nedkomst redan till fullmåne. Men det hann bli fullmåne, vi skämtade om det, att det är Super fullmåne, den kallas MilkyMoon, så det var skämtet, att det passar en baby.



Så var det, det blev födsel till fullmåne och Milky, det är överflöd! Så vi förväntar oss en gosse välsignad med bästa överflöd. På Skånska kallar man det att ha smör i fickorna. Hahaha

Allt detta händer i London. Det är långt dit. Speciellt nu, med Covid. Ganga hade beställt flygbiljett för länge sedan. För att komma och stötta och serva lilla familjen ett tag. Men det flyget är inställt sedan länge och ny biljett bokad i slutet av juli. Det är ju en EVIGHET dit!! Hoppas världen är mer normaliserad då, så det kan funka. Längtar.

Välkommen lille vän. Du är redan djupt älskad

Valborgs håret

IMG_2541
Nu firar vi Valborg. Här har det blivit en markerare för Gangas hår. Nu är det exakt ett år sedan Ganga klev in i dreadsen igen.

dreadsen blir till
Tyckte att håret var tillräckligt långt och pengar var sparade för projektet. Det var en halv dags jobb hos frisör i Stockholm. Noggrant rutade hon in hårbotten efter hand och tuperade en bit i taget, innan hon började nåltova. Det tog sin lilla tid. Och hårlängden krymte rejält, det försvann in i dreadsen.

nygjorda dreads 2019
De var alla helt perfekta när jag gick där i från. Alla hårt knutna vid hårbotten för att stanna på plats. Så hårt att det var inte lätt att sova första natten. Men hår växer fortså redan nästa natt var det mycket mindre spänning och efter tre nätter var det helt över, håret hade börjat växa ut. Men det har verkligen varit något för håret att vänja sig vid. I början ville dreadsen lätt lösgöra sig så det har varit mycket gnuggande ( vilket inte var så effektivt) och nåltovande (bäst).

IMG_9075

Ja, jag var verkligen så glad när de var på plats, de nya dreadsen. Kändes så SKÖNT, att liksom vara sig själv igen. Rakade av de gamla sju år tidigare, men har saknat dom hela tiden. Nu är de åter på plats. Men lite skumt är det, för då, förra omgången, så gjorde de sig själva, hela tiden. Så inte nu. Men nåltovningen har blivit en liten kvällsvana. Sitter enstund och gör vid några, lite då o då.

ett år med dreads
Om du tittar noga, så kan du se att snöret finns kvar på de flesta av dreadsen. Det är från förra Valborg, då dreadsen gjordes, allt innanför knuten, är det som har växt det här året. Utväxten är nu mestadels lika lång som blev de dreads som blev gjord vid starten, så dreadsen växer på bra. Intressant dock, att hår växer så olika fort, på olika ställen av huvudet. Men det är verkligen inte bara utväxten som behöver nåltovas  så här första året, hela dreadsen har en tendens att vilja lösa upp sig, så en får gå igenom hela dreaden i mellanåt och rätta till lösa partier.
Sen verkar det som att det yttersta på dreadsen, som inte blev tovat, har slitits bort ganska mycket, så de ser sammantaget inte så mycket längre ut, än.

tunn virknål till dreads
Men det gäller att lära sig hantera virknålen! En tunn rackarns nål. vi hittade den här i knyppelaffären här i Vadstena. Det är ju tunna hårstrån som ska tovas, nr 1 eller mindre (men det finns olika märkningssystem). Är den för stor gör det ont och är den för smal blir man tokig av frustration. Sen gäller det att dra nätt, metodiskt och lugnt, så blir det dreads. När prestationshetsen kommer med så är det lätt att sticka sig i fingret, AJ!!
Man kan så klart gå och få dreadsen vidgjorda, men det är jag lite för snål för, och det är ju roligt att kunna det själv. Det gäller bara att ha tålamod med sig själv, det tar ett tag att lära sig, men plötsligt går det bara.

IMG_2639

Nu går det ganska bra. Gäller bara,  att det inte ska gå fort. Lugnt, och inte för många på en gång, det är bäst. Grattis håret på ett års-dagen.

 

 

Rädda Koltrasten

Det är här, på trappen till keramikstudion som vi insåg att någon är uppjagad.

Dom vita prickarna såg först lika oskyldiga ut som körsbärs blomblad. Men…

Men, det är fågelbajs. Sen upptäcker vi att rutan i dörren är kladdig och skitig. Nu börjar vi ana, men det är inte förrän till kvällen då vi hör hur någon brödjar och flyger intensivt upp mot dörrglaset -en koltrast, som vi förstår. -Den ser sin spegelbild och ser en fiende! vi känner medlidande. Det är som mänskligt beteende som ingen vill kännas vid.

Det är likadant med koltrasten, den liksom skäms när jag kommer på den, och så flyger den iväg skamset och med ett tjatter.

Ganga målar dit en katt med stora gula ögon, vassa tänder och klor. Både för att bryta spegelbilden, så koltrasten slipper se sig själv och även känner att det är säkrare att vara nån helt annan stans. Det fungerar, men inte helt 100. Efter att ha tvättat trappen kan vi ändå se att han varit där, och bajsat igen, av ren stress, lite grann. kanske av gammal vana?

Fönsterglaset ovan katten är omålad och DÄR fick den syn på sig, igen. Vi känner medkänsla med koltrasten, igen. Så lätt för både koltrast och människa att förlora sig i sin spegling. Så svårt att bryta vanan. Spegeln må heta mor, dotter, partner eller kollega, plötsligt blir nåt sagt eller gjort på ett sätt så vi får spel och är beredda att bajsa på oss ( typ). Allt det vi inte vill se i oss själv blir liksom spelat upp genom den andre.

En insikt jag själv gjort, när irritationen över nån annan blir svår, är att visserligen formulera allt det där, en får lust att säga, men formulerade tyst inom dig -och säg det sedan till dig själv. Ge dig själv alla de goda råden och förmaningarna.

Hur känns det?Hur landar det i dig? Ofta är det kloka ord som vi behöver höra. För hur behandlar vi oss själva egentligen?

Jordiga fingrar och gammal rock

Vart vi än tittar, så har vi nåt på gång nu. Så ör det. När det väl är varmt nog, så ör allt som ett enda stort NU. Tomatplantorna har i vanlig stil lyckats bli alldeles för stora, innan vi får dom på plats. Men nu har vi i alla fall förberett jorden.

Ute i trädgården ropar det ”kom, Kom” och solen skiner så, ja, man får ju lust att springa allt till mötes. Jordgräsen vittnar i alla fall om att potatislandet är fräst och klart och väntar på de nedstigande knölarna ( potatisen) ska fylla jorden.

Alltså, det är ofattbart härligt. Humlesurr och vårblommor, lärkans drill, jordiga fingrar och så varmt att Rurik till och med har tagit av sin vadmals rock från 1913 ( sant!)

Här ser ni den, försvarets rock anno 1913, året innan första världskrigets utbrott. Över hundra år och bästa trädgårdsrocken när våren ( och vintern) blåser kallt.

Men i detta nu, blåser ingen vind. Rocken hänger på en krok och blommorna öppnar sina knoppar i sån mängd, att det nästan hörs.

Ha det gott

som en HÖK

HÖK, tarot
Förundras.
Här sitter vi med morgonte, då brukar vi också dra ett kort för dagen ur leken från Avalon. Rurik drar HÖKEN -Omen, budskap, står det. Vi tittar och vrider på kortet och sedan fortsätter dagen. Ganga har målardagar och det är när hon därifrån öppnar dörren, som hon hör att något är på tok i det glasade uterummet en bit bort.

Ursäkta att filmen är på sne. men det här gav oss rysningar. aldrig förr, men just DEN HÄR dagen, har en hök flugit in i uterummet, där var den nu fast och hittar inte ut. Desperat flaxade den mot rutan.
Ganga måste gå in i uterummet  för att komma in i huset.   Där ropade hon på Rurik ”Kom!! Det är nåt du måste uppleva!” De tjocka handskarna var redan på och  operation ”rädda höken” sätter igång.

När vi tillsammans går tillbaka ut i uterummet och drar ut sängen, är där inget. Bara tystnad….. bara ett lager med små fjädrar finns som bevis på att det verkligen har hänt.

IMG_2477

Vi förundras.

vår Påskhare

Hare by Ganga
Du har nog inte kunnat undgå, att HARE har blivit något alldeles speciellt här hos oss.  Som bildmotiv dyker den upp när Ganga målar…

kurande hare
Men den är också väldigt närvarande i vår trädgård nu. Den är märkligt orädd och har sin daglega alldeles bredvid vår trädgårdsgång där vi går fram och tillbaka flera gånger varje dag. Den ligger stilla med rumpan inbackad i en grästuva vilket gör den tämligen osynlig.

Harens bo
Här, vid sin tuva sitter den nu hela dagen och halvsover. en riktig, livs levande Påskhare. Vi har ju vana på att ha hare i trädgården, kanske är det till och med samma? Inte vet vi. Men den är ovanligt orädd i år. Den till och med tumlade runt med sin kärlekspartner bara några meter framför Ganga, mitt i trädgården, och nu har den sin viloplats, helt öppet.

hare på gården
Den njuter väldigt. En eftermiddag valde den att sätta sig framför huset i eftermiddagssolen, där satt den och bara blinkade och hade det bra. Att vi gick omkring i närheten störde den inte.

kvällsHare
När skymningen närmar sig, så börjar den röra på sig. Då sätter den sig och stirrar ut på det stora fältet på andra sidan vägen. Dit den sen skuttar. Nu förväntar vi oss harungar. OOOO vad gulligt det hade varit. Flyget till England som var bokat till nästa månad (då Ella och ekin är planerat att ha nyfödd) är helt inställd och det blir till att boka om , så bara tanken på harungar känns ju lite extra gulligt.
Förresten, Rurik har alltid varit lite nojjig för tulpanerna, att de ska bli uppätna -med de står orörda i år.

harunge i keramik
Vi har liksom bara snälla harar.
Glad Påsk från alla våra HARAR önskar vi

Kallt och blommigt

Det brinner ljus i vårt växthus. Persikoträdet började blomma för länge sedan, känns det som. Fast vi försökte bromsa allt vad vi kunde med öppna dörrar för att få in kall luft, på dagen. Men solen har lockat och POFF -massa vackra risa persikoblommor. Det är en process av största känslighet och de ska det bli persikor, så tål den i te minusgrader. Vi har kalla nätter. Därav tända ljus om nätterna, för att ge några extra plus grader.

Inte nog med det. Det krävs någon som pollinerat också! Det brukar vara Ganga. Det lyser ett skimmer av romantik runt trädet, då Ganga närmar sig med en mjuk akvarellpensel i handen. Men tänk, i år fick vi oväntat hjälp: en stor tjock humla vaknade ur vinterslummern ( inte många insekter som är aktiva än, antagligen de kalla nätterna som har stoppat) humlan flyttade in i växthuset. Där vältrar den sig nu från blomma till blomma med ett brummande ljud medan blommorna formligen kvittrar av rosa förtjusning. kan det bli bättre?

-nja jo, ännu en vecka av nattfrost säger väderappen. Det betyder tända ljus. Nu vill vi ha varmare nätter, så trädet får stoltsera med persikor. Det önskar vi.

I stället för ultraljud

Ni vet kanske att Ganga ska bli mormor. En hederstitel eller kanske mer en initiering till ett expanderat Hjärta av kärleksfält. Lite knepigt just nu, eftersom vi alla är mer eller mindre i isolering. Det är Ella och Ekin i London som väntar, och nu är det bara tre veckor kvar av tänkt nedkomst. Men virusrisk gör att rutiner inte är som brukligt. De har levt som i en liten egen värld sedan tre veckor, eftersom de båda jobbar hemifrån i och med Corona. Och de rekommenderas minimerad tid utanför hemmet:

 

Nu för tiden gör man ett sista ultraljud några veckor innan barnet är klart att födas. Det blev inställt, just för att minimera smittorisk.
-För en annan som ofta tänker i andra banor, känns det mest som barnet skonades för ultravågorna, Det är ändå något som stör baby -det är  känt att babyn reagerar fysiskt, rycker till, när ultraljudet når dom där inne i magen -de känner av det. Men visst, förstår om det är en efterlängtad stund, att se sitt barn i bild. Inte kan en låta sin gravida dotter vara deppig för att de inte fick sitt ultraljud. Det måste fixas!

Problem löst! TaDa! Tre bilder på bebis i mammas mage! Ganga går loss med blyert o färgkritor. Det löste allt!

Håll nu gärna tummarna för oss alla. Både för avslappnad förlossning och avslappnad fortsättning med Corona! Ganga har sedan länge bokat resa till London i slutet på maj, för att kunna hjälpa till och kunna göra livet lättare för den nya familjen. Hoppas på att flyget går då❤️❤️❤️ (även om vi nu drömmer om enframtid, där det är enkelt att ta TÅG till London.)