Nu samlar vi ihop lite kunskap som kan vara bra, när en målar huset.
Ganga får helt enkelt intervjua Rurik, för hur var det nu? Hur gjorde vi?
Den där gröna färgen på carporten till exempel, det är en slamfärg som vi fått och när vi öppnade den, förstod vi att den var frostskadad. Den hade stått i flera år hos någon annan och hade antagligen blivit utsatt för minusgrader.
Oftast tänker man på Falurödfärg, men det finns så klart fler slamfärger, den här gröna då tex. färgen var helt skiktad, bara vätska överst och sen var pigmenten som en tung gröt på botten.
Rurik var på väg att slänga den, men så kom eftertanken. En spann med färg är ändå mycket pengar, och vad var det dom sa på det där föredraget vi var på för sju år sedan?
Att man värmer slamfärgen vid tillverkning? Vi provar. Fram med spritköket! Stora dunken med kokt linolja kom också fram.
Sen stod Rurik där och rörde i färgen, hällde på sådär en dl kokt linolja och värmde på.
Plötsligt var det en fin-fin färg igen!! Sen var det bara att måla på.
Förresten, man målade gärna med varm falu-färg förr, färgen fäste bättre när den var varm!
Sen det där med linolja? Olja är dyrt och förr var det så, att fattigman hade ingen olja i sin slamfärg och ju mer förmögen en var, ju mer olja i färgen. Det gör att ”finare” hus ofta hade en blankare yta -och att färgtonen blev lite mörkare. Om det behövdes mer olja, eller om uppvärmning räckte i sig, i just vårt fall. Det vet vi inte. Men vad vi märkte var, att färgen fäste jättebra, även på det hyvlade viket som vi hade på carporten. Den kan annars vara lite känsligt då det gäller slamfärg, det vill ha en skrovligare yta.
Lite mer om linolja? Kokt eller okokt? Den okokta linoljan har mindre storlek på fettpartiklarna -vilket gör att den sjunker in bra i träet- bra om man ska grunda och ”fetta in” torrt trä. Men den torkar väldigt långsamt.
Den kokta linoljan har större partiklar och lägger sig som ett ytskikt -bäst när man ska måla på huset, så torkar det inom rimlig tid.
Så på sina ställen, som på husknutarna, var där ställen där färgen både spruckit upp och börjat flagna. Där skrapade vi bort det lösa och sen grundmålade vi med en tunn färg av pigment och rå linolja. Så att träet kunde dra in olja och bättre hålla emot fukt, innan vi senare målade med det rätta och täckande knutfärgen.
Och den där oljefärgen, vad innehåller den? -Färgpigment och linolja.
Ja men, jag har sett hur det kommer både t-röd och terpentin ibland, ner i de där färgbyttorna? -jo, men ibland behövs T-röd för att lösa upp klumpig”fet” pigment och terpentinen det är mest om färgen stått länge och liksom tjocknat till.
En sak till om terpentinen, ofta gör man mer än en strykning, då ska det undre lagret vara magrare än det översta -det betyder att man tunnar ut färgen med terpentin i första målningen, då blir ytan lite strävare, och andra omgången utesluter man terpentinen.
Jotack, tjock färg: Vi har dragit fram färg som stått och hållit sig bra sedan förra omgången med målning, för tio år sedan. Men ännu värre ( tycker Ganga) Penslar, fyllda med färg har stått doppade i burkar med linolja (rå antagligen) och där har de stått och sett ut som katastrof i tio år!! ”Man göööör inte så med penslar” har Ganga gnällt i åratal, men burkarna har stått kvar och sett sunkiga ut. Men visst, det ligger något i Ruriks miljötänk -en otvättad pensel har inte förorenat miljön.
Men det häpnadväckande var, att vi kunde dra dom ur burkarna ( ja, oljan på ytan hade stelnat och torkat) och fram kom jättebra penslar som vi fortsatte att måla med….. efter tio år. Ofattbart.
Sen var det den osynliga…… Ja, det funkar bra. VATTENGLAS
Vi ville inte måla huset, den var så fin i sin gråa klädnad, men putsen släppte igenom regnet och när det blåste och regnade blev det riktigt blött inne i huset.
Vi frågade på många ställen om hur vi skulle skydda ytan mot regn och alla var var dyra och komplicerade. Puts i många lager eller målning i många dyra lager. Rurik frågade en gammal murare: Vattenglas, sa han.
Sen började jakten på vattenglas. Alla affärer vi kom till vill fortfarande bara sälja sina svindyra komplicerade lösningar och låtsades atat de inte visste vad vattenglas var -eller så kan de så lite. Detta är ju en mycket gammal metod, och enkel. Vattenglas är en extremt basisk vatten-lik lösning och förr, innan hönsindustrin, så konserverade man råa ägg i burkar med vattenglas.
Den bildar alltså ett väldigt tunt med tätt ytskikt. Bra att tex preparera källargolvet med, om det står och drar in fukt. Så himla lätt att pensla ut, en ren fröjd efter alla andra husfasader som vi sått och målat.
Vi ”målade” i två lager. Första laget med en utspädning på 1 del vattenglas och 5 delar vatten. andra lagret tog vi 1 del vattenglas och 3 delar vatten. Precis som det stod på flaskan. Sen var det klart. MEN det är väldigt basiskt det blir som syra -fast tvärt om, så mycket att det är HANDSKAR PÅ och SKYDDSGLASÖGON. ( eller hur? På bilden står Rurik o målar…… med skyddsglasögon?)
Det behövdes tre lite vattenglas till vårt lilla hus. Det roliga var, att vi hittade bara vattenglas på ett enda ställe, en städfirma på nätet. Man var tvungen att köpa ett helt flak, 12 stycken. Men de var inte så dyra, så det var ok. Men vad gör vi med resten? alla nio flaskorna? Tips mottages gärna. skriv gärna en kommentar här i inlägget, om du vet något. Vi misstänker att det är en mirakelprodukt som är för billig i vår moderna värld.
tillägg: Just denna kväll, i det regnblåsiga mörkret, är Rurik ute med pannlampa och noterar att, nja, helt tät är inte ytan. Det släpper in mindre, men…. inte tät. Vi målade ganska sent på säsongen, rekommendationen är en dygnstemperatur på minst 10 grader. Det kan ha spelat in, vi kommer att stryka ett lager till med vattenglas -men det får bli till våren ( det där med dygns-temperaturen)
Här är nu länken till Städshopen, men, kan berätta, att NU, när vi åter går in o kollar på nätet, ser vi att det finns att köpa i litersförpackning även på Bauhaus, Panduro och fler ställen. Vilket förvånar -men ändå inte. Det var verkligen TROLL i vårt sökande efterVattenglas. först kände ingen till det och sen fanns det ingenstans utom i svindyra miniförpackningar. Nu tycks det finnas överallt. Vad hände?
gangaochrurik 