Nu är Ganga i London och Ella, ( Gangas dotter) vill klippa håret. Små enkla önskningar kan tyckas, men när man är tvåbarnsmamma kan det vara en stor grej, att få ihop den egentiden. Klart jag passar Lilla Lexi. Lite nervös, men det är ju bara sådär två timmar, så det ska väl fungera. Så vad gjorde Lexi och mormor medan Mamma Ella blev fin i håret?
Någonstans då vi läste bok tillsammans, kunde jag känna hur vi liksom bondade och blev riktiga kompisar, jag blev godkänd på ett djupare plan och var inte bara någon som råkade vara på besök i hemmet. Så när Ella satt på tunnelbanan och var på väg hem så skickade jag henne bilderna så hon kunde se att det var ok.
Lexi är nio månader och hur snäll som helst… ända tills det är något som inte är som det ska, då, från 0 till hundra på ingen tid skriker hon som liv o död. Så man vill VERKLIGEN att hon ska vara nöjd, hela tiden. Nu känner jag mig som legitimerad mormor. Nöjd
Lovar mormors väska innehåller ALLT. Det är verkligen hämningslöst packande när en har barnbarn. Klart jag ska ha med en spagettipumpa! Leksaker, kläder, min egen kudde och ett kakfat.
Ja, jag skrattar verkligen åt mig själv. Men ett coolt kakfat är ju oemotståndligt. Så även det fick plats ( notera den roande pipen som sticker fram ur resväskan. Är det 23 kg så ska det utnyttjas. Sa jag att jag hade packat ned egendrejade koppar också?
Så himla värdefullt att knyta an till barnbarnen. Nu bär det av till London en vecka. Rurik stannar hemma men han kör mig med den nya vita hästen ( bilen) .
Varje bilfärd är ännu ett äventyr att utforska. Nu fattar vi vindrutetorkarna. Och börjar istället brottas med GPSen. Den ska tydligen vara inkopplad med mobilen…..
Varning för mormor inlägg 🙂 Lycka. I London växer familjen. Både genom att Eden växer till sig på alla sätt. bilden ovan är när de alla tre är ute och åker TÅG (tuu-tuuu) det är nämligen det bästa i världen ungefär. Men en bebis till är på gång. Den sprattlar på där inne i Ellas mage och planeras komma sådär till början av juni.
Ganga får så länge trösta sig med keramikvarianten. En baby skulptur som jag började på när Eden var på gång. Nu blev den målad och ligger fint i famnen, om en vill det.
Ganga har redan köpt biljett, har fått äran att vara i huset unden den där tiden runt nedkomst. Det är nog skönt med en mormor i köket då. Det är lite underligt med barn på distans, har inte ens klappat på babymagen, så längtan är stor. Sen är det ju EDEN. Tack och lov för internet. vi skapar en slags relation i alla fall. roligt att kunna vara med. Videosamtal är ju en underbar möjlighet, bara man svarar…..
Nu ska vi försöka göra lite upphämtning från en lång paus. -vad hände egentligen i London? Det har ju varit så himla tyst sen dess? Det hände massor av vardag. Eden fick en förkylning kombinerat med fyra (4!!) tänder som kom upp. Helt knockad!
Att åka till London nu, är ju ganska begränsat. Tio dagar i hemkarantän, plus PCR-tester: innan man går på flyget dit, efter två dagar och efter åttonde dagen ( på tionde dagar får en gå ut). Ja, det blev mycket balkonghäng, men vad gör det när en får vara med sin familj!!
Inte saknas det sysselsättning i heller, med små barn i familjen behövs det nästan en mormor ( läs köksa) för jämnan.
Men vi bakade världens godaste prinsesstårta, kan jag skryta med. Och när karantänen var över, så var det super-dubbelkalas i parken. Ella och Eden fyller år, ganska nära varandra i tid.
Observera den gröna tårtan här nere i kanten….. vi gjorde en supergod vegan-glutenfri-damsugar-tårta också. Av allt detta tårtskryt, kan du ana att Ganga och Ella gillar att teama i köket, speciellt när det blir kakor, hehe.
Det var nytt och spännande även för deras London-vänner med kalas i parken. Deras lock-down har varit sträng. Så bara att kunna träffas ute, tillsammans är stort.
I grönområdet finns även lekpark. Intressant, för en mormor som alltid varit mamma på landet. Kliniskt arrangerade områden för lek.
Inga vattenpölar och skitig jord här inte. Men fina gungor och klätterredskap.
Men det tar dom igen på dagis. mormor Ganga jublar, det är Waldorf-inspirerat och de har väldigt nyttig mat och spännande aktiviteter även för väldigt små barn. Ella och Ekin har en app, där de kan följa under dagen hur deras barn har det. sömn, vad de har för aktivitet ovs. De får plantera och leka med färg så Eden har varit grön (ja) när de har hämtat honom. härligt.
Vi haft vanlig vardag och gått till affären, vilket är ett äventyr när en är ett år.
Men också tagit promenaden till grannområdet Canary Warf. en promenad längst Themsen, en njutning i sig.
Det var här, som alla skeppen från kolonierna anlände med sina varor. Numera lyxigt, men för inte så länge sedan var det här som alla sjöbusar höll till.
här firade vi mors Dag, med lyxen att äta på restaurant. Personalen här har mest packat packet för home-delivery, det senaste året.
Men det som vi mest har donat med, både medan Ganga var i karantän och därefter var, att vara behjälplig med flyttet. De har visserligen bott så härligt, här vid vattnet, en innerhamn nära Themsen, men flyttlasset har gått, inte så långt, typ den här vägen, längst kanten på hamnen, bort till… bakom Ekins huvud ungefär. -Ser du till vänster om hans huvud, en solbelyst fasad där borta? bortom den fasaden ser du ett ljusgrönt träd, dit har de flyttat. De har det trädet utanför en av sina två balkonger.
hit gick flyttet. Men det får bli ett separat inlägg…
Söta mormor. Vi är på besök på mormors boende i Skara. Det är en spännande upptäckt att minnesbortfall och ålderdom också öppnar dörren för frid och glädje. Det finns liksom inte så mycket av irritation eller tråkiga minnen som kan störa längre. Kvar finns en avslappnad solstråle.
Rurik har plockat körsbär som vi har med oss. Det var väldigt gott, så vi äter på. Hon tittar förtjust på mig, och måste utbrista flera gånger ”Du e så lik mej!! De e ju som att se mej själv när jag var yngre!!”
Mormor har varit en riktig snygging (nu är hon en skönhet) så det tar jag som en komplimang.
Hon berättar om det som kommer för henne och vi lyssnar. Det blir mycket om uppväxten och hennes tvillingsyster. Men hon är nyfiken, många frågor (som jag får svara många gånger på) Om jag har barn, vad de heter och var vi bor. Hon lyssnar lika noggrant på svaren varje gång.
Lite rart var det att upptäcka, att hon kan komma ihåg vad det är hon inte minns! Frågan kom, var hennes syster är och när jag inte svarade genast, så förklarade hon för mig, att hon hade glömt att syster var död. Det var därför hon frågade.
Förra året kunde mormor fortfarande gå. Men hon är för svag nu. sitter i rullstol. vi klappar om varandra, håller handen. Jag fascineras av hennes händer, vackra. hon har inga problem med att använda händerna, hörsel och syn är bra, allt bara går långsamt.
Så blir det middag. Det är ett riktigt mysigt boende. Det är så roligt att få uppleva, för allt är bara bra. Personalen är så mysigt, där finns ett lugn -och en gemenskap. Alice charmar dom allihopa. ”Du e så snäll” säger hon till den kvinnliga vårdaren, klart man gillar att höra det. Men nån middag ville hon inte ha idag – vi har ätit för många körsbär! Nu var hon mätt. Kanske åt hon lite när vi hade åkt, så hon fick lite mer mat ro.
Vi kramar om henne igen och vinkar av gamlingarna. Alice tindrar med ögonen och när vi har gått har hon antagligen snart glömt besöket. Men hon har absolut njutit av stunden.
Vi med.
”Jag följer er bara hit, annars hittar jag kanske inte tillbaka.” Vi skrattar alla i kapp. Att inte minnas, är inget hinder för glädje .
Vi vet att vi hör ihop. Men det är väldigt många gånger idag som vi talar om våra namn, släktförhållanden och ålder. Mormor hör till det Stora NUET, där har visserligen många minnen har raderats, men konflikter och oro har också försvunnit… Kvar finns bra mycket mer av glädje. Vi håller handen o har det gott. Skattar tillsammans.
Vi har en fin eftermiddag .
Min mor, mina barns mormor och Elsas(som fyller år idag, den 8mars) farmor. Flinka fingrar och en oändlig kreativitet. Ett nytt barnbarn har satt fart på stickningen! Nu producerad små söta kläder!
gangaochrurik 