Vi måste ju uppdatera er på tillväxten: Lilla familjen….. inte så liten familj längre. Och aldrig så glad Eden som när alla är samlade, det är det bästa som finns!
Det lilla grynet, Lexi växer på. titta så fint, nu kan hon minsann lyfta upp huvudet hur bra som helst!
En sån liten vill en ju pussa på, hela tiden! Så mormor Ganga, åker och hälsar på om en månad. Jag bara måste!!
Kramar på er!
Detta är ju helt galet, men jag måste få visa hur ofattbart pampigt o smidigt det går att ta sig till London. Kolla bilden ovan, det är flyget som svänger ner för landning på London City AirPort. Det är KLM som landar här, lite dyrare men de går från vår närmsta flygplats i Sverige och tar en alltså rakt in i London, på en liten överskådlig flygplats. Nästan ofattbart att den finns.
Flyget svänger runt vid landning så om en har fönsterplats är det ofattbar sightseeing. Bara att tacka. Sen är det smidigt att ta sig ut till banan och ta det lilla tåget in mot stan. På en halvtimma är jag hemma hos Ella o Ekin och barnbarnen.
Eden är livfull och älskar sin tågbana.
Lexi är bara dryga veckan gammal och tillbringar större delen av dygnet i transendent tillstånd. Ibland kommer ett leende när hon leker med änglarna.
Känner så väl igen det, hur knepigt det kan bli bara att ta sig ut helt enkelt, tillsammans. När allt till slut verkar funka, och Eden och Ekin hunnit ut börjar Lexi skrika på mat och det är bara att sätta sig o amma…. det är bara att stressa ner.
Så fick jag också glädjen att ta med två tavlor och överlämna. De såg så bra ut på plats, riktigt kul!
Goodhart Place, heter platsen där den lilla familjen flyttat. Ett område, nära Themsen, kringbyggt med innergård. Hela området har lite formen av ett hjärta, kanske därför som bostadsområdet heter Goodhart. Innergården är mysig med mycket grönt och bortom hustaken ser man de höga skraporna i Canary Warf.
Kändes ju bra att kunna vara med och hjälpa till. Hela det förra hemmet nedpackat och ett litet kök byttes till ett mycket större, vilket ju är jätteskönt, speciellt om en har småbarn!
Kök med sol och balkong mot öster och innergården. skönt att vara mormor, jag gick omkring och var typ ”wow”. Inte har jag någonsin upplevt en avfallskvarn! – kasa ner köksavfallet i ett lite större hål i avloppet som är i diskhon och sen trycka på knappen. slurp, så var allt finfördelat och sköljdes iväg med avloppet!! Futuristiskt värre och jag känner mig som en gammal dinousarie: fullt med detaljer som man knappt visste fanns.
Där nere på gården fanns en egen värld. Dagen vi kom dit var det lördag och fint varmt väder. visserligen är där många bilar, men i grönskan var det massor med grupper som åt, grillade, minglade med vinglas och ett sorl steg upp till lägenheten. …bilarna… de var parkerade på gården, eftersom det tillhörande garagen visade sig vara förlängda lekplatser och förvaring av roliga saker. Under lördagen var det fullt av barn.
Mormor (Ganga) går ut med Eden. Självklart vill Eden genast gå direkt till en röd leksaksbil, tack och lov, erbjuder föräldrarna honom att låna den. Eden satte sig genast på den och satt sedan där, helt förtrollad av allt bus som de andra lite äldre barnen höll på med. Allt var såååå spännande för en liten ettåring.
Föräldrarna berättade att det var brukligt att alla barnen lekte omkring med varandras saker och att garagedörrarna öppnades efter hand som barnen ville leka med nya grejer.
Men vi fick också hälsa på alla träden. klappa dom och krama dom.
Eden är en liten raket. så klart att allt är spännande och måste utforskat. Han älskar detaljer. Försjunker i knappar, håligheter och snören (typ). Men där i mellan går det undan.
Det är till att peka med hela fingret som det bästa härförare, sen bär det iväg!
Inte helt lätt med att packa upp, när virvelvinden kommer. Ha,ha.
Lägenheten är i två våningar, så det blev långa spännande korridorer också, som man kan springa i!
Men ibland var det roligt nog, att leka med mormors dreads.
Det var verkligen en härlig resa, att få vara så mycket med sitt barnbarn. Eden är ett år. Pga pandemin så har vi bara setts vid två tillfällen; när Eden var tre månader, förra hösten, då kunde de åka från England och hälsa på i Sverige. andra gången är nu, då jag åkte till London. Det var värt allt besvär och extrakostnader med PCR-tester.
Sista dagen bjöd Ella på en ”tack för hjälpen”middag, bara vi två. Vi var på en av Ottolengis restauranter, med gudomlig mat, även för en vegan. MUMS, för den avslutningen.
Nu är det ju ett tag sen vi uppdaterade om barnbarnet. Den lille lockdown-London-babyn, som vi bara fått hålla i vid ett tillfälle! Inte för att jag tror att en baby mår illa av att världen är liten, tvärt om, det kan nog kännas tryggt –men vi andra!!
Tur att vi har den moderna tekniken på vår sida! och TUR att Ella och Ekin är så noggranna med att hålla oss alla uppdaterade med bilder. Det är små filmer på allt det som utvecklas. Gulligt att sitta och titta på hur han försöker fånga in en ärta med sin fingrar, man ser hur han kämpar med finmotoriken och den totala nöjdheten när det hamnar i munnen.
Oj vad mycket som händer på nio månader! och vad mycket som en hade kunnat vara behjälplig med! Vill så gärna åka dit. Men mormor (Ganga) håller sig avvaktande medan världen rasar där ute med nedstängda flyg och vaccinationspass.
Det finns inte ett enda vaccin som kan rädda världen -det är bara kärleken och medkänslan som har den kraften. Fint att få följa ett barn på nära håll som blir marinerad i kärlek -heja Eden! ( menar inte att Eden ska behöva rädda världen -det får vi hjälpas åt med)
Kväll. Jag sitter i bilen och väntar på att Siri ska komma från ICA. Jag tittar in i bilen bredvid.Det märkligt upplysta barnansiktet ser först så där skräckfilmsaktigt ut. Men, det här är den nya tiden, det har jag fått lära på min skåneresa.
Flickan sitter med sin IPad. väntar antagligen hon också på någon inne på ICA.
Lilla Hedvig är inte två år än. När hon ser att jag fotar med min mobil blir hon intresserad. Vääääldigt van tar hon över. Trycker på knappar tar hundra bilder på två sekunder (OK överdrift, men ändå)
Hon knappar sig hit o dit i faslig far. ska se på bilderna av sig själv och sveper med van rörelse fram bild efter bild.
Framtiden är här.
gangaochrurik 