Materialfrossa

Vadstena är visserligen en liten stad, men oj vad den kan leverera. Gustav Vasa byggde en försvars anläggning mot angrepp från främst Vättern, men redan han son Johan den III och Katarina av Jagellonica från Polen, omvandlade det till ett kungligt slott. Till Vadstena kom duktiga hantverkare från hela Europa för att genomföra uppgraderingen. Det var allt från bildhuggare till spetsknypplerskor från Belgien. Knyppelkunskapen har bevarats här och blivit till en sorts metropol för knyppling. Vi har till och med en speciell spetsbutik: Svenska Spetsar. På uppdrag av Rita, Gangas dotter, var vi där och kollade igenom.

Till en speciell utstyrsel önskas spetsar, vad finns att välja på? Naiv fråga för det finns massor. Men det är en butik med kunskap så frågan är: ska vi knyppla själva, eller köpa färdig?

Verkligen som att gå in i en egen värld som vi inte tänkt så mycket på innan. Tänk Sverigedräkten och alla folkdräkter! När det är fint, så ska det var med spets.

Ofta har det poetiska namn, de olika mönsterna. Och ja, man kan beställa knypplad spets. I alla fall om man har lite framförhållning. De finns alltså personer i Vadstena tar beställningar och knypplar på sin dyna så det dundrar i knyppelpinnarna.

Till och med knypplade brudkronor.!!

Spännande också att se hur olika de blir med tanke på trådens tjocklek.

En bred komplicerad spets kan ha ett meterpris på flera tusen kronor och kan ta låååååång tid att göra.

Vi var förvånade över överdådet, mångfalden och kvaliten -plus att alla i butiken var så trevliga och engagerade. Hur det och vilka val Rita kommer att göra angående en kommande dräkt, varken jag vet eller vågar skriva om, men det var kul att få vara med. Vi fotade, filmade o körde ljudsamtal under tiden vi var där, så att så mycket information som möjligt skulle gå fram. Det var roligt även det: teknik-kul materialfrossa, kan man säga.

Resa. Vart?

Såhär års är vi helst hemma. Frön ska i jorden, det planteras och vattnas. Ogräset växer och buskar putsas. Det är liksom HÖGTIDLIGT när vi hör nåt annat än njuter av vår egen trädgård. Men det händer. Se här, en tur till Danmark och Orudsgaard. Konst inne och konst ute.

Vi tog bilen över Sundet och var glada att även Peppe och Maria hängde med.

En utställning med Symbolism. En konstriktning som blommade en period på 1890-talet och sedan sjönk in i glömska -och har ansetts sådär, lite skum. För att rät exakt hundra år senare åter kännas aktuell -då vi på 1990talet plötsligt inte kunde få nog av änglar, vampyrer och magi. Lite hett, alltså.

Vi tittar. Fikar och vandrar vidare till parkdelen. Parken och konsten flätar fint ihop sig

-o hur fantastiskt var inte det här skatboet!??

Så gracilt. Ganga blev helt paff inför insikten att man kunde klättra/ gå upp, ända till toppen i det!

Så stabilt och välgjort, och där nere sitter publiken!

Även vattnet blev till konst. Vackert . Och ett tag så det ut som vi inte skulle få med Rurik hem

Onekligen symbolism i det här med….

Fin dag, gott sällskap och underbar miljö och utställningar.

Helgen med Östgötadagarna

Riktigt roligt, och på något sätt värdefull, eftersom fler insåg att vi fanns. Ett större reportage i gratistidningen, inför vårens Östgötadagar. Så i år är det först Östgötadagarna, som var i helgen, och om två veckor är det Konst Runt Omberg.

Vi har riggat våra installationer och fixat med konsten. Men ändå, till Östgötadagarna vet vi, att många kommer för trädgården, och just nu, trädgården blommar såååå fint.

Vi har haft massor med besök, speciellt den dagen vädret var mulet o regnigt (!) de travade beslutsamt på och upplevde trädgården.

Supertrevliga publiken har vi haft. Det finns en sorts tacksamhet när man öppnar upp sin trädgård, märker vi, och spännande utbyte av kunskap.

Nu har vi 14 dagar på oss att komplettera till Konst Runt Omberg, det är Kristi Himmelsfärdshelgen. Ses vi?

Konst o mat i Husby

Ganga är i Stockholm över dagen. Möter upp med Rita, som är med och ställer ut på Husby salongen. Hennes Marcus är också här, liksom Siri o Jonas. Kul familjehäng. Nu ska vi se hela salongen, den är uppdelad på flera platser. Men viktigast först: Ritas verk! Var finns de, filmen nedan visar hela den utställningsdel som Rita var med i. Ett Pop-Up galleri. Ser ni de fina svarta väskorna !

Film

Vi är alla Rita-fan och lite besvikna på placeringen av hennes porslinsväskor. De ÄR verkligen både fina o vackra, men en upphöjning i form av podie, hade ju trots allt taggat upp det. men så är det ju, när nån annan curerar, inte alltid att man själv håller med. De ser helheten och en annan ser det speciella verket.

Husby salongen fanns på flera platser och både inne och ute. Så det var en stor salong, spännande bilder och en fin mix. Husby är platsen för bilbränder, i vår minnesbank, men har det gjorts en riktigt lyckad vändning, får Husby istället lyfta fram som en plats med levande kultur.

Till utställningen hör en karta och vi vandrar, söker och finner. Kul, för det här berikar verkligen. De yttre bilderna önskar man ju ska få hänga kvar…

Det tredje platsen vi gick in på var förtätad, förorten, ljuset, livet. Men också en film som var så fin, visar två snuttar här:

Film

Sällan man ser film på utställning , som berör. Men denna lyckades.

Ännu ett stopp på vår vandring

Vi fick göra en vandring till andra sidan Husby, kändes det som. Vi kom till landet, och där låg Husby konsthall.

Visst blir man häpen?! Det var stort och jag tyckte de höll kvalité. Grejen är, att det fanns en ambition att en stor del av utställarna skulle vara från Husby -i varierande ålder OCH samtidigt vara en nationell jurybedömd utställning. Och det funkade ihop. Med respekt för alla. Jag är mycket imponerad.

Som pricken över i, hittade vi en restaurang som var precis vad vi drömde om. mums. Afrikansk mat. Med härliga, jästa, sega, jätte pannkakor ( tror teffmjöl). där satt vi o åt gott med fingrarna mmmm

Mums.

Så mätta vi blev! Restaurangen heter Bietna. Rekommenderar. Vi stapplade där i från. så var Finissagen över. Rita fick packat ihop sina verk.

En efter reflektion. I år gick vi inte på Liljevalqs vårsalong, vi gick hit, till Husby. Det blev ju naturligt eftersom Rita var en av deltagarna. Men denna utställning var MINS lika rolig o inspirerande. Den stora skillnaden var antalet röda prickar. På Liljevalqs vårsalong haglar dom tätt -publiken är van vid att man handlar och det känns liksom tryggt. Och, inte minst, utställningen är inte område där människor generellt har bra mycket mer pengar att röra sig med. Men det är mitt tips till kommande år. ”Kära publik, ta med er kreditkortet och investera. Här är absolut konst som står över tid. Du kommer bli så nöjd!” Utställningen slutade idag och vi drog hemåt. Blå linjen till stan och Ganga var strax åter på ett tåg, på väg hem.

Vildsvinsfolket

Efter alla härliga vårtecken kommer det SNÖ. Väder appen sa snö i en timma men det blev två dygn. Ganga tar bilen upp på Omberg, här är musikkväll med besök o musik från Vildsvinsfolket. De kommer från Amazonas o är här o berättar om sin kultur.

Trumspel

Varm, djup, vänlig musik som väcker glädje. Vi har Cacaoceremoni och känner liksom alla, att vi känner varandra. Ingen är främling.

Dans o musik

Efter spelningen får vi veta mer om dom. Att de kallar sig Vildsvinsfolket. Ganga lystrar storögt. Det är nästan overkligt. Vildsvin! De finns liksom i vårt medvetandet i och med att Ganga målat vildsvin så mycket i vinter. De berättar om det symboliska med vildsvinen-att de är många, kan vara grupper på mer än tusen individer, att det är deras styrka. Att hålla ihop, samverka. Tusen vildsvin på en gång – en svindlande tanke! Personligen blir jag nervös när jag ser fem stycken på samma gång, De har en dignitet, de där djuren och en tyngd. Bara tänk på vilket ljud i marken det måste kunna bli. snabba är de också !!
Men de har det inte helt lätt i Amazonas. Starka intressen vill ha bort ursprungs folken, skövla jorden. De har ett reelt hot över sig och de har varit nära utrotning. Odla sojabönor . …. Ja, vad säger man om det. Ofattbart. Odla sojabönor som svenska kor ska äta….
Men ödmjukt och lågmält bjöd de nu in oss alla, alla som vill komma. I September, tror jag det var, öppnar de upp sin by en vecka, för en grupp som vill komma och leva med dom. bo med dom och lära av deras medicin. Är någon intresserad av mer kunskap, så kan jag förmedla. hör av er i så fall.

När evenemanget är över, är vi yra av dans o lek. Indianerna själva, tyckte nog det var speciellt -de hade aldrig upplevt snö tidigare. Månen lyste och snön yrde så där lite snällt, när det var dags att åka hem. Många vänner var här, det var fint att samlas o dansa o sjunga tillsammans.

En buss i månaden, en möjlighet

Bussen glider in vid Stockholms slott. klockan är elva, bussen kommer att köra mot Vadstena igen 17.30. Det ger en möjlighet att utnyttja stan några timmar. En alldeles lagom dos.

Ganga brukar utnyttja tiden på bussen till kontorsarbete på mobilen och mumsa medhavda mackor. Rurik brukar meditera.

För oss som har en vardag som ser väldigt annorlunda ut så är det trevlig att bara betrakta isflak i strömmen. Eller ta tunnelbanan i Kungsträdgården.

Att vi tagit dagen till Stockholm var främst för att vi skulle besöka en kiropraktor som har extra kunskaper som få har. Men när vi nu ska hit, gör Rurik ett statement: ”jag vill ha vita kläder till konstrundan!”

Vi hade Uniqlo i sikte. En Japansk affär egentligen. Så vi gick in med sikte att hitta vita kläder i Manchester-och vi hittade det!! Bra snitt och 100% bomull ( liiite inslag av elastan i byxorna). Helt otroligt. Rurik helnöjd och Ganga avundsjuk.

Kvällen lägger sig och åker hem. Sån superservice från Vadstena buss som gör de här möjligheten en gång i månaden. Bra pris och så skönt att slippa bil o annat bök. Tack för dagen.

Djuriskt. Vi bor i Menlösa

I skymningen anländer vi till Menlösa, en Halländsk gård med halmtak. Det är frostigt och vinter.

Maria och Peppe bor här, men vilka mer? Får jag presentera hönan Iva. En riktig dam som älskar spegeln. Hon ruggade fjädrar mitt i vintern och kunde inte hålla värmen. Nu bor hon i vardagsrummet. Hon börjar bli riktigt hemtam och spatserar självsäkert ut i köket och äter upp katternas mat. Ohygieniskt? Nä, nä; runt halsen är hängt ett munskydd, som sen är knutit runt stjärt fjädrarna. Perfekt blöja!!

Vi sover i hennes verkstad. Ett äventyr. Ganga delar säng med en stor tung katt. På morgonen sitter katten där, mitt på bordet. Betraktad.

Fira 79e åringen

Mannen fyller 79 år och nog är det tradition vid det här laget, att fira det i Höganäs.

Vi är på Höganäs Saltglaserat, Anders Johansson är mäster och vi drillas i drejningens konst. Ovärderlig hjälp! Vi har njutit och drejat oavbrutet till utmattningens brant.

Ganga har tjurigt hålls sig till att dreja så högt som möjligt, med samma mängd lera. Det blev en skog av snablar. Så nyttigt.

Det mesta som vi drejade, gick i återbruk, rätt mycket skar vi i sönder, så vi helt brutalt fick se hur vi drejade .

Det var en helg att bli glad av.

Ställer ut i Helsingborg

Nu har vi tagit oss en resa till Helsingborg och lämnat konst till Hbg’s konstförening s Julkonst. vi är 50 utställare som ställer ut med begränsningen av högst 2500kr per verk.

När vi anlände, höll de fortfarande på att ta ner en avslutad utställning och det ekade tomt. Men ny konst anlände allt eftersom och entusiasmen hängde skönt i luften.

Först matas allt in och sen tar en hängningsgrupp vid. Vi ställer vår keramik försiktigt mot väggen, så ingen sveper med det i farten.

Så lämnar vi Karantänen och kanske någon kommer som vill förstärka julen med en ko med förgyllda vingar.

Utställningen pågår de tre kommande adventshelgerna.